Från och med maj månad till september månad pågår ett samverkansprojekt mellan Eriksborg/Änglamarken och Vallby friluftsmuseum i Västerås. Vallby friluftsmuseum har gjort det möjligt för Eriksborg ålderdomshem och Änglamarkens äldreboende att låna tre Hedemora höns (Agda, Svea och Vilola) och 2 Gotlandskaniner (Pricken och Linus). Läs mer » (nytt fönster)
Stress kan göra att man glömmer ibland. Men att stress kan leda till en varaktig försämring av minnet får inget stöd i en ny avhandling från Lunds universitet.
Stress och minnesproblem har på senare år diskuterats flitigt. Rubriker som "Stress kan leda till demens" har dykt upp i medierna. Men sambandet tonas ned i en avhandling av neuropsykolog Susanna Vestberg, forskare vid avdelningen för geriatrisk psykiatri vid Lunds universitet.
– Det finns ingen tydlig koppling mellan en hög stressnivå och en påtaglig och varaktig nedsättning av minnet. Åtminstone inte i den här studien, säger hon i ett pressmeddelande.
Susanna Vestberg, som försvarar sin avhandling den 12 juni, har följt 65 patienter som sökt sig till minnesmottagningen vid Universitetssjukhuset i Lund. De flesta upplevde stressymptom och uttryckte en oro över att drabbas av demens. Samtliga upplevde besvärande minnesnedsättning i sin vardag. Många var fortfarande yrkesaktiva och berättade om svårigheter att lära sig nya rutiner på arbetet, att komma ihåg namn eller var de hade lagt sina saker.
Efter utredningen visade det sig att endast hälften av patienterna hade minnessvikt. De båda grupperna skilde sig inte åt, varken vad gäller personlighetsdrag eller på symptom på ångest eller depressivitet. I båda grupperna fanns det personer med påtagliga stressymptom. Kvinnorna i studien kände sig mer stressade än männen.
– Men det finns ingen självklar koppling mellan stress och ett försämrat minne. När patienterna under utredningen i lugn och ro fick sitta ner fungerade minnet. Det som de här patienterna upplever tolkar jag istället som en situationsbetingad glömska, när de har för många bollar i luften samtidigt, vilket man inte klarar i längden.
Ingen patient i studien hade hade insjuknat i demens efter drygt ett års uppföljning. Däremot led många fortsatt av oro och nedstämdhet och var fortfarande sjukskrivna. Susanna Vestberg anser att avhandlingen visar vikten av att upplevda minnessvårigheter uppmärksammas, även bland personer i medelåldern.
– Patienterna i den här studien är en grupp som har svårigheter, men glädjande är att ungefär hälften av dem kände sig mindre oroliga efter att ha genomgått en utredning, oavsett om de hade en påtaglig minnesnedsättning eller inte. Förmodligen för att de fått en förklaring till sina svårigheter.
– De här patienterna finns inte bara på minnesmottagningar. De söker sig till vårdcentraler, företagshälsovården och psykiatrin. Det är viktigt för läkaren att känna till, att bakom oron och nedstämdheten kan dölja sig en rejäl minnessvikt, säger Susanna Vestberg.
Magnus Westlander
Demenssjukdom går idag inte att bota. Därför är det allra viktigaste att höja livskvaliteten för dem som har sjukdomen. Ett sätt är högläsning. En läsestund – i en liten grupp eller för en enskild person – skapar både gemenskap och lugn. Det är en kravlös aktivitet. Vad ska man tänka på när man läser för personer med demens? Ladda ned infoblad från Centrum för lättläst » (pdf, 1 sida)
När förmågan att läsa och koncentrera sig avtar kan högläsning av lättlästa texter ett alternativ. Sådana texter är enklare att följa med i och kan då lättare väcka associationer till egna minnen och erfarenheter. Lättlästa böcker finns bland annat på Centrum för lättläst. Gå till hemsida » (nytt fönster)
Det ultimata målet med validationsmetoden är att återupprätta värdigheten för att kunna dö i frid. Övriga målsättningar är:
Änglamarkens äldreboende består av servicehus, ålderdomshem och gruppboende för demenssjuka, totalt 46 platser. Vid detta boende ligger Eriksborgs ålderdomshem, ett traditionellt ålderdomshem med 48 platser. Mellan dessa boenden finns en trädgård döpt till ”Minnenas Trädgård”.
Personer som bor på ett särskilt boende är helt beroende av personalens kunskap och vilja att skapa livskvalitet. När man blir gammal är man inte lika rörlig som förr. Det kan vara svårt att ta sig ut, påta i jorden eller ta hand om djuren.
På Änglamarkens äldreboende erbjuds de boende att ta med sig sina husdjur. Att ta hand om djuren och sköta trädgården ingår i det dagliga rehabiliteringsarbetet.
Stimulerande miljöer som natur, trädgård, vatten och växter har en positiv inverkan på vårt välbefinnande. Trädgården erbjuder många möjligheter till fysisk aktivitet men även till social samvaro. Kontakt med djur och natur väcker minnen, känslor och ger stimulans för alla sinnen.
En bra vård inom äldrevården och demensvården handlar många gånger om att få leva ett så normalt liv som möjligt. Detta kan innebära att fortfarande få vara aktiv. Har man som äldre en möjlighet till en god utemiljö med de rätta förutsättningarna kan detta ge ett tryggt och värdigt åldrande. Naturen kan vara ett sätt att följa tidens gång och få göra ett bokslut över sitt liv. Läs mer » (Nytt fönster)
Christina Unosson har arbetat som sjukhustandläkare i Värmlands Folktandvård sedan 20 år tillbaka och har deltagit i arbetet att bygga upp nätverk för tandvårds personal ”Rätt till nödvändig tandvård”.
Såväl tandläkare som tandhygienister och tandsköterskor behöver ett kontaktnät för att diskutera terapival, hjälpmedel, utbildning etc.
Christina Unosson
Sjukhustandvården
Centralsjukhuset
Karlstad
e-mail christina.unosson@liv.se
Lena Lindqvist
Tandhälsovården
Karlstad
e-mail lena.lindqvist@liv.se
Kommunikationen försvåras av att jag som tandläkare har svårt att avgöra om svaren på mina frågor är relevanta. Att peka ut den tand som orsakar symptom kan vara svårt för den friska personen, men en person med demens kanske inte ens klagar över smärta i munnen. Han eller hon kan istället visa på annat sätt att något i kroppen är störande. Ibland yttrar det sig som aggressivitet och en annan gång som försämrad matlust eller minskad lust att umgås med andra människor.
Kooperationen, såväl i behandlingsstolen, som när det gäller egenvården kan brista. När patienten själv har förlorat insikten om vad som är bäst för henne/honom måste någon annan ta över ansvaret. Samtidigt är det viktigt i all vård, att vi inte kränker våra patienters integritet. När vi närmar oss en person med demenssjukdom blir gränserna allt svårare att dra. Här ställs stora krav på etiska överväganden med respekt för viljan hos en individ med försämrad autonomi.
– Kan vi tvinga någon att laga en tand? Naturligtvis inte! Vår uppgift är att lindra symptom om all annan behandling är omöjlig.
Målet för tandvården är ett resultat av odontologiska överväganden ställda mot patientens önskemål och förmåga, med samtidig hänsyn taget till medicinska realiteter och ekonomi. Ofta kan inte en demenssjuk klara sin dagliga hygien inklusive tandrengöring på egen hand. Den optimala tandvården, som är en självklar rättighet för den friska personen, är inte ens önskvärd för den som inte orkar sitta i tandläkarstolen och framför allt aldrig kommer att kunna sköta sin dagliga munhygien själv.
Behandlingen på tandklinik går ofta förvånansvärt bra, eftersom de flesta vuxna under en lång följd av år repeterat ett tandvårdsbeteende på klinik hos tandläkare eller tandhygienist. Däremot kan tand- och munvård i hemmet stöta på motstånd, när make/maka eller vårdpersonal erbjuder sig att hjälpa till. Den vardagliga munvården uppfattas hos de flesta av oss som mycket privat och ett intrång innanför läpparna är ett stort steg innanför det som vi värnar om som mest personligt.
Med diagnosen demenssjukdom följer ofta en biståndsbedömning som möjliggör en rätt att få sin nödvändiga tand-och munvård utförd mot sjukvårdsavgift.
Christina Unosson, tandläkare
I västra Värmland arbetar fyra kommuner med Fyrkom, en modell för att kvalitetssäkra demensutredningen. Demenssjuksköterskan Anki Ringsby som varit med att utveckla modellen berättar hur den fungerar.
I Fyrkom deltar kommunerna Grums, Säffle, Åmål och Årjäng. Idén uppkom hösten 2006 då jag och specialistläkaren Margaretha Troell såg att personer med misstänkt demenssjukdom i många fall inte fick en komplett utredning och förklaring till sina symptom. Tillsammans utarbetade vi då modellen Fyrkom, en sorts lathund för vårdcentralernas sjuksköterskor och läkare. Syftet var att kvalitetssäkra utredningen.
Demenssjuksköterskan, anställd av kommunen är spindeln i nätet och följer personen genom hela vårdkedjan. Hon har kontinuerlig kontakt med vårdcentralens läkare som skriver remisser till henne för testning med MMT eller klocktest. Patienten kallas till demenssjuksköterskan och en kontakt etableras. Förutom testerna görs ett kartläggande samtal och anhörigintervju inhämtas. Givetvis med patientens tillstånd.
Frågan om informationsöverföring tas upp vid första mötet. Demenssjuksköterskan skickar inhämtade dokument till inremitterande läkare. Ibland får demenssjuksköterskan kännedom om ärendet innan läkaren och då tar hon en kontakt med läkaren.
Basal utredning görs på respektive vårdcentral tillsammans med kommunens demenssjuksköterska. I nästintill samtliga fall skickas sedan remiss till minnesmottagningen i Säffle. Där får patienten göra ett första besök för att träffa teamets arbetsterapeut som gör en kognitiv funktionsbedömning. Vid andra besöket träffar patienten och närstående teamet, som består av specialistläkare, arbetsterapeut, kurator samt respektive kommuns demenssjuksköterska. Hon finns alltid med vid dessa besök.
Läkaren gör sin bedömning och meddelar diagnos, beslutar om behandling eller ordinerar kompletterande utredning. I samband med detta besök görs också en avstämning, som har formen av en vårdplanering. I lugn och ro presenteras de stödinsatser som finns. Någon kanske vill ha fortsatt kontakt med teamets kurator som finns även för den anhörige. Fortsatt uppföljning presenteras och om fallet avslutas på minnesmottagningen ordineras fortsatt uppföljning på respektive vårdcentral.
Demenssjuksköterskan sitter en stund med patienten och anhöriga efteråt och lyssnar in. Ibland har kontakterna varit många även innan patientens besök på minnesmottagningen. Demenssjuksköterskan poängterar redan vid första kontakten att det är helt okej att höra av sig vid minsta oro eller fundering.
Efter besöket på minnesmottagningen håller demenssjuksköterskan kontakt och fortsätter planeringen i kommunen. Kontakter tas med t ex distriktssköterska eller biståndsbedömare. Det är fundamentalt att patienten och anhöriga har någon att vända sig till med sina frågor. Anhöriga erbjuds att delta i anhörigskola. Det är en grundutbildning med totalt tre utbildningstillfällen.
Första träffen håller demenssjuksköterskan i, de övriga arbetsterapeuten, kuratorn och läkaren. Detta skapar trygghet och när den anhörige har god kunskap blir det lättare att klara av den oerhörda påfrestning det innebär att vårda en anhörig med demenssjukdom.
I kommunen finns också anhöriggrupp som anhöriga erbjuds delta i. Demenssjuksköterskan håller i denna. Kommunen har gett sitt godkännande till att den kommunala demenssjuksköterskan medverkar i demensutredningar eftersom de sett nyttan av det. Vinsterna är många. Tryggheten ökar, antalet akutbesök på vårdcentralen minskar för att nämna några.
Läs mer om Fyrkom modell. Ladda ned » (pdf, 11 sid.)
Anki Ringsby, demenssjuksköterska i Årjäng
(Tilläggas bör att arbetssätt kan skilja sig marginellt mellan de fyra kommunerna som tillämpar Fyrkom.)
Genom att känna och plocka med förkläden aktiveras känselreceptorer i händer – det blir en form av taktil stimulering. Förklädena kan sys upp i två varianter, ett manligt och ett kvinnligt. I Svedala kommun har man utvärderat motoriska plockförklädens påverkan på oro hos äldre personer med demenssjukdom. Läs studien här (pdf)
I en studie från Hjälpmedelsinstitutet (numera Myndigheten för delaktighet) har man undersökt hur personer på ett äldreboende och en dagvårdsavdelning uppfattar kontakten med en sälrobot och en taktil värmekatt. Läs studien här (pdf, 28 sid)