Fysiska symptom blir vanligare i takt med att demenssjukdomen framskrider.
Urininkontinens
Urininkontinens betyder oförmåga att hålla urinen. Symtomen kan ibland debutera i mild fas, är vanligare i medelsvår fas och föreligger i stort sett alltid i den svåra fasen. Vid trängningsinkontinens känner man sig kissnödig men måste då snabbt till en toalett för att inte urinblåsan ska tömma sig i kläderna. Den sjuke kan få hjälp att hålla sig torr genom rutiner, ett schema införs med regelbundna toa-besök efter varje måltid eller var tredje timme. Detta är möjligt så länge den sjuke inte är sängbunden.
Avföringsinkontinens brukar uppträda senare under sjukdomsprocessen. Även här kan regelbundna toalettbesök avhjälpa problemet. Viktigt är även att den sjuke får rätt kost och dryck så att förstoppning undviks. Idag finns enkla bra tips för att hålla tarmen igång men ibland är läkemedel nödvändigt för att undvika förstoppning.
Stelhet och parkinsonliknande symptom
Stelhet finns ibland tidigt vid Parkinsons sjukdom med demens eller vid vaskulär demenssjukdom. Många sjuka i den medelsvåra och svåra fasen är stela och har parkinsonliknande symptom. Detta tolkas bero på att nervcellsdöden även spridit sig till dopaminsystemet i hjärnan som reglerar motoriken. Se även Parkinsons sjukdom med demens »
Kramper
I svår fas kan den sjuke drabbas av kramper till följd av urladdningar i den skadade hjärnvävnaden. Kramperna kan oftast avhjälpas med kramplösande läkemedel.
Ofrivilliga muskelryckningar
Ofrivilliga muskelryckningar, myoklonier på fackspråk, kan uppstå i svår demensfas. Muskelryckningarna behöver inte behandlas om den sjuke inte tycks lida av dem.
Kontrakturer
Kontrakturer, t ex fingrar som inte går att räta ut, är vanligt i de senare faserna. Här måste man försöka hålla lederna igång med uppmjukande övningar. Smärtstillande läkemedel kan vara növändigt innan man startar övningarna.