Den friska hjärnan
Hjärnbarkens nervceller består av en cellkropp med cellkärna och dendriter. Från cellkroppen går en längre utlöpare (axon) till nervtrådarna. Där sitter synapserna som fungerar som kontaktytor mellan nervcellerna.
Mellan synapserna överförs impulser som får oss att reagera, tänka och handla. Impulserna leds blixtsnabbt från nervcell till nervcell och vidare till våra olika muskler. Överföringen regleras av olika signalsubstanser.
Den sjuka hjärnan
Plack
Vid Alzheimers sjukdom bildas små klumpar vid nervtrådarna, sä kallade amyloida plack. Det består främst av beta-amyloid, ett slags protein som även förekommer i en frisk hjärna. Placken uppträder först i hippocampus (hjärnans minnescentrum) och sprider sig efterhand till andra delar av hjärnan.
Fibriller
Den andra typiska hjärnförändringen vid alzheimer är fibriller, även kallade tangles. Det är små trådlikande strukturer som bildas av proteinet tau inuti cellkroppen. Fibrillerna hindrar transporten av näringsämnen i nervcellerna.
De sjukliga förändringarna – plack och fibriller – gör att kontaktvägarna mellan nervcellerna först blockeras. Impulser får då allt svårare att nå fram till olika delar av hjärnan. Efterhand sprider sig de sjukliga förändringarna och gör att en allt större del av hjärnans nervceller förtvinar och dör.
Exakt vilken roll plack och fibriller spelar för Alzheimers sjukdom är ännu oklart. Bildas placken av en överproduktion av beta-amyloid eller eller en bristande förmåga att bryta ned beta-amyloid? Varför kan ansenliga mängder av plack finnas även i en hjärna hos en person utan demenssymptom? Kan placken vara en följd av sjukdomen, snarare än en orsak? Det är bara några av frågorna som forskningen försöker besvara.