LSS I Intellektuell funktionsnedsättning

I slutet av januari firades stjärnmärkningen med tårta och alkoholfria bubblor.

– Det var efterlängtat att få fira! Hela personalen har varit engagerade och intresserade, och de är stolta över att de har klarat av det här, säger verksamhetschefen Nina Nilsson.

Södra Munkarp tillhör en handfull LSS-enheter som Nina Nilsson är chef för. Frågan om att satsa på att bli en Stjärnmärkt LSS-enhet kom via Emelie Johansson, som är administrativ samordnare och stödpedagog på Unika, ett privat LSS-företag som ingår i Attendogruppen. Det började med att hon fick frågan om att utbilda sig till Stjärninstruktör LSS. 

–  Jag tackade ja, och efter utbildningen började vi fundera på vilka verksamheter vi skulle kunna börja med, säger Emelie Johansson.

Flera verksamhetschefer fick frågan, och Nina Nilsson nappade.

– Det kändes helt rätt att börja med den här enheten, säger hon.

– Ja, klart vi ska köra! tyckte jag, säger Emelie Johansson.

Alla deltar på lika villkor

Och körde gjorde de. Emelie Johansson och hennes instruktörskollega Emilia Viggh (bilden till höger) satte i gång med att utbilda hela personalgruppen, alla på en gång.

– Det är en sak vi har lärt oss med åren, att när viktiga saker ska nå fram så gäller det att se till att alla är samlade och får samma information samtidigt, säger Nina Nilsson.

Även hon som chef fick sätta sig i skolbänken, sida vid sida med sin personal. Samma uppgifter, på lika villkor. Det är en del av poängen med Stjärnmärkt LSS-modellen.

– Jag fick vara tyst när alla andra skulle vara tysta och prata när alla andra fick prata, och jag fick uppgifter att göra precis som alla andra, säger hon och fortsätter: 

– Det var spännande. Jag är bekväm i den rollen, och tycker om att vara en del av allting. Jag är nyfiken och har kontrollbehov, så för mig var det här ett bra sätt att vara involverad. 

Det här att chefen var med, påverkade det gruppen?

– Jag som chef funderade mycket på det innan vi började. Oj, hur ska det här gå? För vi har ju olika relationer och förhållanden. Men det gick väldigt bra. Stämningen var lite, lite försiktig i början av den första träffen, men sedan märktes det inte av mer, säger Nina Nilsson.

Frågan har även funnits i instruktören Emelie Johanssons tankar, och hon har ställt den till personalgruppen.

– Feedbacken jag har fått är att de tycker att det var skönt att ha chefen med. Då blir det tydligt att alla är en enhet tillsammans, att vi gör det här ihop och på lika villkor, chefen är delaktig, hon ser vad vi gör, säger hon.

Två instruktörer ett plus

Utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning, plus olika verktyg för att arbeta personcentrerat.

Upplägget bygger på en kombination av webbutbildningar, reflektionsträffar och olika uppgifter som deltagarna ska göra mellan träffarna. Vid varje träff var båda instruktörerna med. 

– VI valde det upplägget eftersom det är roligare att lyssna om det inte är samma person som pratar hela tiden, säger Emelie Johansson.

– Instruktörerna fick fullt fokus från hela gruppen, och det tror jag beror på det Emelie säger. När det är två olika röster, två olika lägen då håller man intresset uppe, säger Nina Nilsson.

Engagerande och roligt

Både Emelie Johansson och Nina Nilsson återkommer gång på gång till personalens engagemang och intresse. Oavsett roll i personalgruppen.

– Alla var lika engagerade, från verksamhetschef och dagpersonal till kvälls- och nattpersonal. Och då ska man komma ihåg att nattpersonal i den här typen av verksamhet inte har så mycket brukarkontakt. Men de var lika engagerade, och tyckte att det var lika roligt, säger Emelie Johansson.

”Roligt” är ett annat ord som återkommer när de båda talar om utbildningen. Men det måste väl ha funnits utmaningar också?

– Kanske kring sådant som känns lite tabu att prata om. Såsom åtgärder som har varit begränsande för brukaren. Vi är medvetna om att det förekommer i alla verksamheter, men det kan vara svårt att prata om för man tänker att ”Nu kommer jag att bli dömd, jag kommer att ha gjort något fel.” Där kan man känna som instruktör att nu tar nog ingen initiativet och berättar att de har varit med om en sådan situation, säger Emelie Johansson.

– Men faktum är att det var bara precis i början, sedan lossnade det, säger Nina Nilsson.

– Ja, både du Nina och vi instruktörer tog upp exempel från tidigare erfarenheter, och det bröt isen. Sedan kunde vi prata mer obehindrat, säger Emelie Johansson.

Vad har ni fått för feedback på utbildningen från personalen?

– Mycket om att jobba med verktyget Tidiga tecken. Personalen har kommit i gång, de tycker att det är roligt och positivt, och de kan se nyttan med det. Samma sak med Nollvisionen. De har börjat fundera över varför vi gör vissa saker, om vi kan göra dem annorlunda eller om det är bra som vi gör, och även för vems skull vi gör dem, säger Emelie Johansson.

Hon och Nina Nilsson har även fått återkoppling om att utbildningen känns viktig, liksom det faktum att man nu är stjärnmärkta. Att märkningen ska följas upp kontinuerligt bidrar till det, berättar Emelie Johansson.

– Det har vi fått som positiv feedback. Man vill att det här följs upp, man vill att det blir någonting av satsningen. Man tycker att utbildningen var viktig och givande, och för att få behålla stjärnan så har vi saker att leva upp till. Gör vi inte det blir det ingen stjärna mer, säger hon.

– Och då har ju allt arbete varit förgäves, tillägger Nina Nilsson.

”Det är ju det här vi jobbar med”

Utbildningen har också fått personalgruppen att bottna mer, bli medvetna om vad de gör i sitt arbete på ett djupare plan.

– Det här med ett personcentrerat arbetssätt pratar vi mycket om under utbildningen. Det är något man redan jobbar med inom LSS, så det är ett förhållningssätt som är ganska självklart för oss och vi tänker kanske inte på det. Men när vi nu har börjat prata om det blir tydligt för arbetsgruppen att ”Det är ju det här vi jobbar med!”, säger Emelie Johansson.

– Ja, det är skillnad på att göra en sak och att förstå att man faktiskt gör en sak. Det senare är en annan upplevelse som gör att man blir nyfiken och bara vill vidare, framåt, sammanfattar Nina Nilsson.

100 procents deltagande

För att bli en Stjärnmärkt LSS-verksamhet behöver man uppfylla ett antal kriterier. Bland annat ska minst 80 procent av samtliga medarbetare ha genomgått utbildningens alla fyra steg. 

På Södra Munkarp har 100 procent av den fast anställda personalen gått utbildningen, plus en timvikarie som ofta är inne och jobbar. Nu gäller det för dem att hålla i det de har lärt sig, och att jobba med det utvecklingsområde som de har valt – ett annat kriterium för att bli stjärnmärkt. 

– Så här har personalen formulerat sitt utvecklingsområde ”Uppdatera alla brukarpärmar så att de blir mer personcentrerade och mer informativa, så att vem som helst kan följa och förstå varje moment i arbetet”, säger Emelie Johansson.

– Brukarpärmen innehåller allt som en genomförandeplan ska innehålla, det vill säga intressen, aktiviteter, kontakter, bemötandeplaner och allt sådant, säger Nina Nilsson, och fortsätter:

– Vi har jobbat med brukarpärmar i flera år redan, men då har vi gått efter mallar och det är inte alltid de är så informativa som vi vill ha dem. Men nu går vi igenom dem så att de verkligen visar vem ”Kalle” är och hur han vill ha det.

Skulle ni rekommendera andra LSS-verksamheter att bli stjärnmärkta?

– Ja, absolut. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att få kunskap i hur vi på bästa sätt kan stötta våra brukare hela vägen. För mig är det bara positivt, så det hade jag lätt rekommenderat, säger Nina Nilsson.

Emelie Johansson instämmer, och berättar om en insikt gruppen fick under utbildningen:

– Det blev tydligt att vi pratar alldeles för lite om åldrandet med våra brukare. Det är självklart för oss som inte har en intellektuell funktionsnedsättning att prata om det. Vi vet att vi kommer att bli gamla. Men vi talar för lite om det med våra brukare. Jag tror inte att det är medvetet, vi har bara inte pratat om det. Förr än nu. 

– Det blev lite av en aha-upplevelse att våra brukare så klart också kommer att gå i pension, bli äldre, se sämre, höra dåligt, få ont i kroppen … Så det behöver vi förbereda oss på som personal, men vi behöver också förbereda våra brukare, på ett individuellt sätt, avslutar Emelie Johansson.

Text: Karin Nyman  Foto: Unika

Nu kan din arbetsplats bli Stjärnmärkt

Stjärnmärkt LSS har en egen hemsida,
www.stjarnmarkt-lss.se (nytt fönster)

Vad är Stjärnmärkt LSS?

Utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS har tagits fram av Svenskt Demenscentrum. Den ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning samt verktyg för att arbeta personcentrerat. Målgruppen är främst gruppbostäder och serviceboenden inom LSS-området.

Hur blir arbetsplatsen Stjärnmärkt?

Arbetsplatsen blir Stjärnmärkt när 80 procent av medarbetarna, inklusive enhetschefen, genomfört samtliga utbildningsstegen i Stjärnmärkt LSS och använder de verktyg som introducerats, bland annat Tidiga tecken och Nollvision. Arbetsplatsen erhåller då ett diplom med Stjärnmärkts symbol, ett bevis för att medarbetarna har fått grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom samt verktyg för att arbeta personcentrerat. 

Hur länge gäller Stjärnmärkningen?

Stjärnmärkningen gäller under ett år. För att förnya den ska enhetschefen i den årliga uppföljningen visa att minst 80 procent av medarbetarna har genomgått de fyra utbildningsstegen och att de kontinuerligt arbetar med verktygen Tidiga tecken och Nollvision. Chefen behöver alltså se till att tillräckligt många nyanställda utbildar sig och arbetar utifrån Stjärnmärkt LSS.

Vad krävs för att genomföra utbildningsmodellen?

Tid, engagemang och god planering. Varje utbildningssteg innehåller en reflektionsträff à tre timmar samt arbetsuppgifter som ska utföras. Inför varje träff ska medarbetarna ha genomfört den webbutbildning eller film som tillhör utbildningssteget.

Vad innehåller de olika utbildningsstegen?

1. Webbutbildningen Åldern har sin rätt. Reflektionsträff, arbetsuppgift introduceras som innebär att deltagarna ska prova att arbeta mer personcentrerat på sin arbetsplats.
2. Webbutbildningen Demens ABC. Reflektionsträff med redovisning av arbetsuppgift från steg 1. Fördjupning i demenssjukdomar och symptom. Arbete med en fallbeskrivning. Ny arbetsuppgift.
3. Webbutbildningen Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Genomgång av demenssjukdom hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. Reflektionsträff och ny arbetsuppgift: Nollvisionens arbetspolicy. 
4. Kartläggningsverktyget Tidiga tecken introduceras. Verktyget är ett stöd för att upptäcka tidiga tecken på förändrade förmågor, funktioner och sjukdom som till exempel demenssjukdom. Den första kartläggningen görs på plats och ska sedan användas kontinuerligt i verksamheten. 

När deltagarna genomgått samtliga utbildningssteg väljer chefen, tillsammans med medarbetarna, ett utvecklingsområde att arbeta med under året. Det kan till exempel handla om nutrition, aktivitet eller vård i livets slutskede. Arbetet med utvecklingsområdet redovisas via en enkät i den årliga uppföljningen.

Vilka kriterier ska vara uppfyllda för att bli Stjärnmärkt?

• Minst 80 procent av medarbetarna (chef, dag- och nattpersonal) på enheten ska ha genomgått utbildningsmodellens fyra steg (det gäller inte bara första året utan även påföljande år). Även chefen ska ha genomfört samtliga utbildningssteg. 
• Nollvision: vid första Stjärnmärkningen ska tre valda områden från Nollvisions arbetspolicy ha påbörjats. Efter det ska enheten fortsätta att arbeta aktivt med Nollvisionen, det vill säga att förebygga tvång och begränsningar. 
• Tidiga tecken: vid första Stjärnmärkningen ska samtliga deltagare medverkat i tre kartläggningar. Efter det ska enheten fortsätta att arbeta aktivt med Tidiga tecken
• Enheten arbetar aktivt med ett valfritt utvecklingsområde. 

Hur mycket betalar arbetsplatsen för att bli Stjärnmärkt?

Priset är 100 kr/medarbetare, exkl. moms. Arbetsplatsen betalar för max 80 procent av medarbetarna, det vill säga kostnaden blir densamma om 100 procent deltar i utbildningsmodellen. Oavsett deltagarantal kan kostnaden för att bli Stjärnmärkt aldrig överstiga 4 000 kr, exkl. moms. 

Vem håller i utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS? 

Svenskt Demenscentrum utbildar Stjärninstruktörer som i sin tur utbildar i Stjärnmärkt-LSS på arbetsplatsen. Utbildningen till Stjärninstruktörer vänder sig främst till stödpedagoger, eller personer med liknande utbildning, som har god erfarenhet av LSS-verksamhet och intresse av att utbilda. Vana att framträda för en grupp är en fördel. Även enhetschefer och HSL-personal som är knutna till grupp- eller serviceboenden kan bli Stjärninstruktörer. Som Stjärninstruktör kan man utbilda i Stjärnmärkt LSS på både sin egen och andra enheter som tecknar avtal med Svenskt Demenscentrum.   

Hur utbildar man sig till Stjärninstruktör? 

Svenskt Demenscentrum håller regelbundet i särskilda utbildningar. Då går vi igenom utbildningsmodellen med tillhörande arbetsmaterial. Teori varvas med praktiskt arbete. Efter två dagar är du färdig Stjärninstruktör. Utbildningarna till Stjärninstruktör äger rum i Stockholm. Om minst 15 personer deltar kan utbildningen ske på annan ort.

Vilka är Stjärninstruktörens uppgifter? 

• Planera och genomföra reflektionsträffarna. 
• Registrera närvaro och följa upp att samtliga deltagare genomgått webbutbildningarna (giltiga diplom fungerar som bevis). 
• Rapportera till Svenskt Demenscentrum när utbildningen genomförts enligt kriterierna.
• Stämma av med chefen inför den årliga uppföljningen via enkät som ska skickas till Svenskt Demenscentrum. Att svara på enkäten är ett krav för att få fortsätta vara Stjärnmärkt. 

Vad kostar det att utbilda en Stjärninstruktörer?

Under 2024 har Svenskt Demenscentrum ett anslag från Socialdepartementet för att utveckla och sprida utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS. Utbildningen till Stjärninstruktör, inklusive utbildningsmaterial (pärm, böcker, USB-minne) och kontinuerlig handledning år då avgiftsfri.

Om utbildningen sker utanför Stockholm står de deltagande enheterna för kostnader för lokal och lunch. Anmälan är bindande.

Efter 2024 är priset 9 000 kr/deltagare, exkl. moms. Då ingår lunch och fika.

OBS! Din chef behöver teckna avtal med Svenskt Demenscentrum.

Aktuella utbildningstillfällen för blivande Stjärninstruktörer, www.stjarnmarkt-lss.se (nytt fönster)
Är du intresserad av att delta? Kontakta Ann-Christin Kärrman: info@stjarnmarkt-lss.se

Många med Downs syndrom utvecklar demenssjukdom i övre medelåldern. Det ställer delvis andra krav på personal på boenden för utvecklingsstörda. Ingen ska behöva flytta på grund av demens anser Arja Ylhänen, biträdande verksamhetschef för en gruppbostad utanför Stockholm.

Arja Ylhänens yrkeserfarenhet på området sträcker sig över ett halvt sekel. Hon var aktiv när de stora institutionerna avvecklades, när personer med utvecklingsstörning flyttade ut i samhället och började träna sina förmågor på dagverksamheter. Hon har sett betydelsen av LSS, rättighetslagen som infördes på 1990-talet.

Utvecklingen har i stort sett bara varit på gott anser Arja Ylhänen som idag ser nya utmaningar för omsorgerna.

Fler utvecklar demens

– Förra året avled en kvinna med Downs syndrom på min gruppbostad, hon blev 73 år. Personer med utvecklingsstörning lever allt längre, det gör att vi måste förbereda oss på att allt fler av våra boenden kommer att utveckla demens.

Arja Ylhänen är verksamhetschef för en gruppbostad som drivs av Attendo Care i Stockholm. Här bor sex personer med utvecklingsstörning, en av dem är Rune (obs. fingerat namn) som har Downs syndrom. Förr iklädde han sig gärna rollen som ordningsman, påtalade när diskbänken var bristfälligt avtorkad och när saker låg på fel plats. Kanske underlättade hans något pedanta läggning att senare upptäcka demenssjukdomen.

– Ändå dröjde det innan vi förstod. En dag kom Rune rejält för sent. Han hade gått vilse på väg hem från en annan gruppbostad i området. Oförklarligt men ingen anade att det bottnade i demens, berättar Arja Ylhänen.

Glömt sina smörgåsar

Det gjorde man inte heller ett halvår senare när personalen från hans dagverksamhet ringde, Rune hade glömt ta med sina smörgåsar.

– Kan ju hända vem som helst, men i Runes fall var det anmärkningsvärt eftersom han var så oerhört noggrann och ordentlig.

Först några månader därefter, då han satte på sig ytterkläderna för att gå till dagverksamheten sent på kvällen, väcktes misstankarna på allvar. När sedan demensdiagnosen hade ställts försämrades hans tillstånd relativt snabbt, något som ofta är fallet när personer med Downs syndrom utvecklar demens.

Personalen engagerad

Arja Ylhänen lyfter gärna fram det positiva sidorna i omsorgen om Rune. Som personalens engagemang.

– Alla har från början varit 100 procent inställda på att han ska bo kvar. Det här är en invand miljö, hans hem sedan 15 år tillbaka. Här har han delat vardagens glädjeämnen och bekymmer med sina fem "medboenden" och personal.

Hon framhåller också det utmärkta samarbetet med vårdcentralens sjuksköterskor och läkare.

– Det har varit helt avgörande, bland annat för att snabbt få till stånd en demensutredning och sedan diagnos. Och diagnosen har varit en förutsättning för att kunna söka extra resurser från stadens bedömningskansli, något som vi till slut också fått.

Kräver ännu mer närvaro

För Runes demenssjukdom kräver en helt annan närvaro av personal, först och främst till personlig omvårdnad men också för att hans beteendeförändringar väcker frågor hos gruppbostadens övriga hyresgäster.

– Varför gör han så? Kommer jag att bli så där också? Som personal möter man rädslor, att det här kan drabba mig, som man också måste ta hand om, säger Arja Ylhänen.

Rune behöver idag hjälp från det att han vaknar på morgonen. Det finns morgnar då han vägrar lämna sängen men personalen har hittills alltid lyckats med att motivera och stötta honom att till slut gå upp.

Viktig med stimulans

– Vi har haft vikarier som tyckt att det inte spelar någon roll men vi anser att det är viktigt att han kommer upp, får stimulans och får komma ut en stund varje dag.

Svårigheten är att hitta balansen mellan att stimulera och samtidigt inte trötta ut. Här ser Arja Ylhänen behovet av ett resursteam, personal med specialkunskaper i demens som de kunde rådfråga. Hon önskar också att det fanns särskilda dagverksamheter för personer med Downs syndrom som utvecklar demens.

– Det skulle Rune behövt, inte i dag men för ett par år sedan.

Klarar att ta hand om Rune

I övrigt tror Arja Ylhänen att hennes gruppbostad är rustad att ta hand om Rune även i demenssjukdomens sista fas.

– Bara vi får tillräckligt med stöd och resurser från hemsjukvården så borde vi klara att ge honom ett värdigt slut här.

Magnus Westlander