Munhälsan försummas ofta hos personer med demenssjukdom. Följden kan bli karies, infektioner och svårigheter att äta. Tandäkaren Inger Wårdh ger goda råd om hur vårdpersonal kan lära sig att arbeta förebyggande. Viktigt är också att känna till det särskilda tandvårdsstöd som många personer med demenssjukdom har rätt till.
Särskilt tandvårdsstöd till de med stora omvårdnadsbehov
Munhälsan försummas ofta hos personer med demenssjukdom, något som kan leda till med karies, infektioner och svårigheter att äta. Många av dem har därför rätt till särskilt tandvårdsstöd som omfattar avgiftsfri munhälsobedömning och nödvändig tandvård.
Särskilt tandvårdsstöd vänder sig till de som har ett stort och långvarigt behov av omvårdnad och:
- bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad, till exempel vård- och omsorgsboende eller demensboende.
- får omfattande hälso- och sjukvård i det egna hemmet.
- bor i egen bostad men har mycket stora behov av vård och omsorg.
- har en omfattande psykisk funktionsnedsättning.
- har en funktionsnedsättning och omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Förebygga problem
Syftet med tandvårdsstödet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som själv inte har förmågan att söka tandvård och sköta sin munhygien. För att få ta del av tandvårdsstödet krävs ett intyg. Vem som bedömer behovet och skriver ansökan varierar beroende på bl a om man bor kvar i hemmet eller på ett särskilt boende.
Biståndshandläggaren skriver ett intygsunderlag för den som bor hemma och har stort omvårdnadsbehov. Observera att det inte är tandvårdsbehovet utan omvårdnadsbehovet som biståndshandläggaren ska bedöma. Det är sedan regionen som utfärdar intyget om tandvårdsstöd.
Intyg krävs
Som omfattande omvårdnadsbehov räknas tillsyn minst 3 gånger/dag plus nattetid. Även när så omfattande insatser beviljas bör alltså ett intygsunderlag för tandvårdsstöd skrivas. Det gäller även när anhöriga svarar för vissa delar av insatserna. Alla omvårdnadsinsatser behöver således inte utföras av hemtjänstpersonal. Det är det totala omvårdnadsbehovet som avgör.
Om en anhörig är ensam vårdare kan hon eller han själv kontakta tandvårdsenheten för tandvård i sin region. Den som beviljats tandvårdsstöd får ett intyg per post, som regel i form av ett kort. Det berättigar till två förmåner, som är oberoende av varandra: munhälsobedömning och nödvändig tandvård
Särskilt tandvårdsstöd vänder sig till de som har ett stort och långvarigt behov av omvårdnad och:
- bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad, till exempel vård- och omsorgsboende eller demensboende.
- får omfattande hälso- och sjukvård i det egna hemmet.
- bor i egen bostad men har mycket stora behov av vård och omsorg.
- har en omfattande psykisk funktionsnedsättning.
- har en funktionsnedsättning och omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Förebygga problem
Syftet med tandvårdsstödet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som själv inte har förmågan att söka tandvård och sköta sin munhygien. För att få ta del av tandvårdsstödet krävs ett intyg. Vem som bedömer behovet och skriver ansökan varierar beroende på bl a om man bor kvar i hemmet eller på ett särskilt boende.
Biståndshandläggaren skriver ett intygsunderlag för den som bor hemma och har stort omvårdnadsbehov. Observera att det inte är tandvårdsbehovet utan omvårdnadsbehovet som biståndshandläggaren ska bedöma. Det är sedan regionen som utfärdar intyget om tandvårdsstöd.
Intyg krävs
Som omfattande omvårdnadsbehov räknas tillsyn minst 3 gånger/dag plus nattetid. Även när så omfattande insatser beviljas bör alltså ett intygsunderlag för tandvårdsstöd skrivas. Det gäller även när anhöriga svarar för vissa delar av insatserna. Alla omvårdnadsinsatser behöver således inte utföras av hemtjänstpersonal. Det är det totala omvårdnadsbehovet som avgör.
Om en anhörig är ensam vårdare kan hon eller han själv kontakta tandvårdsenheten för tandvård i sin region. Den som beviljats tandvårdsstöd får ett intyg per post, som regel i form av ett kort. Det berättigar till två förmåner, som är oberoende av varandra: munhälsobedömning och nödvändig tandvård.
1. Avgiftsfri munhälsobedömning
Förmånen innebär en rätt till årlig, avgiftsfri munhälsobedömning, som regel av en tandhygienist. Den görs i det egna hemmet eller på ett boende. Anhörig eller omsorgspersonal ska vara närvarande. Detta eftersom syftet är att den som gör bedömningen också ska ge goda råd och instruktioner om hur munnen och tänderna bör skötas.
Vid bedömningen avgörs också om det krävs en mer utvidgad undersökning. Den enskilde kan tacka ja eller nej till munhälsobedömningen, men inte välja vem som ska utföra den. Detta styrs av regionens upphandling.
2. Rätt till nödvändig tandvård
Intyget ger också rätt till nödvändig tandvård för samma avgift som för sjukvård. Avgiften får räknas samman med andra avgifter för hälso- och sjukvård och ingår därmed i sjukvårdens högkostnadsskydd.
Den som omfattas av nödvändig tandvård har rätt att välja tandläkare/ tandhygienist, till exempel inom folktandvården eller privata mottagningar. Tandläkare/tandhygienist avgör vilken behandling som är nödvändig. När det gäller mer avancerade och kostsamma behandlingar gör tandläkaren en förhandsbedömning. Beslut tas sedan av regionen.
Exakt vad nödvändig tandvård innebär kan variera mellan regionerna. Men det ska handla om tandvård som höjer livskvaliteten, exempelvis så att man kan tugga och äta bättre och slipper smärtor i munnen.
Vägledning för en god munhälsa • Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för en god munhälsa hos personer med demenssjukdom. Den riktar sig till chefer, verksamhetsutvecklare och personal inom socialtjänst, tandvård och hälso- och sjukvård. På ett pedagogiskt sätt beskrivs hur munhälsan behöver uppmärksammas under hela demenssjukdomens förlopp. Med regelbundna uppföljningar och rätt insatser går det att bibehålla en god munhälsa.
Socialstyrelsen har tagit fram en vägledning för en god munhälsa hos personer med demenssjukdom. Den riktar sig till chefer, verksamhetsutvecklare och personal inom socialtjänst, tandvård och hälso- och sjukvård. På ett pedagogiskt sätt beskrivs hur munhälsan behöver uppmärksammas under hela demenssjukdomens förlopp. Med regelbundna uppföljningar och rätt insatser går det att bibehålla en god munhälsa.
Kort utbildning om munhälsa
Socialstyrelsen har tagtit fram en grundläggande webbutbildning om munhälsa och munvård. Den vänder sig till dig som i ditt dagliga arbete möter personer som behöver stöd med sin munvård. Utbildningen ger kunskaper om munhälsans betydelse för hälsa och livskvalité, hur man kan förebygga och identifiera ohälsa och utföra munvård. Utbildningen tar ca en timme att genomföra.
Utbildningen är tillgänglig på Socialstyrelsens webb (nytt fönster)
Socialstyrelsen har tagtit fram en grundläggande webbutbildning om munhälsa och munvård. Den vänder sig till dig som i ditt dagliga arbete möter personer som behöver stöd med sin munvård. Utbildningen ger kunskaper om munhälsans betydelse för hälsa och livskvalité, hur man kan förebygga och identifiera ohälsa och utföra munvård. Utbildningen tar ca en timme att genomföra.
Utbildningen är tillgänglig på Socialstyrelsens webb (nytt fönster)
Glöm inte bort tänderna!
Munhälsan försummas ofta hos personer med demenssjukdom. Följden kan bli karies, infektioner och svårigheter att äta. Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande.
Att borsta tänderna och gå till tandläkaren är något mycket personligt. När olika förmågor avtar i samband med demenssjukdom är sällan tänderna det första man bekymrar sig om. Många anhöriga orkar inte ta itu med detta eftersom tillvaron blir besvärlig på många andra sätt.
– Munnen är ett dolt utrymme. Så länge det inte syns något utåt, som att en tand gått av eller att man är svullen får ofta personen sköta munhygienen själv, säger Inger Wårdh, tandläkare och docent i äldretandvård vid Karolinska Institutet.
Det tar också tid innan tandsjukdomar utvecklats – det går sällan över en natt. Därför, menar Inger Wårdh, behövs regelbundna kontroller. Ända sedan 1999 har personer med stora omvårdnadsbehov rätt till årlig kostnadsfri munhälsobedömning och till nödvändig tandvård för sjukvårdsavgift. Det är en reform som kommit i skymundan, se faktaruta »
– Vi har ju en årlig bilbesiktning. Men tänderna kan få förfalla ifred hos den som inte själv längre inser att man behöver hjälp. Det är inte ovanligt att stora tandproblem upptäcks först när någon flyttar in på ett demensboende.
Ofta har personen tidigare haft en regelbunden tandvårdskontakt.
– Så kommer det en kallelse och så ringer kanske en anhörig och säger att det är inte så bra här hemma just nu, vi får avvakta lite. Det man egentligen gör är då att säga nej, för det blir ju inte bättre, påpekar Inger Wårdh.
Istället bör den anhörige berätta hur det ligger till för tandkliniken och be om att få hjälp och goda råd. För det ä
Munhälsan försummas ofta hos personer med demenssjukdom. Följden kan bli karies, infektioner och svårigheter att äta. Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande.
Att borsta tänderna och gå till tandläkaren är något mycket personligt. När olika förmågor avtar i samband med demenssjukdom är sällan tänderna det första man bekymrar sig om. Många anhöriga orkar inte ta itu med detta eftersom tillvaron blir besvärlig på många andra sätt.
– Munnen är ett dolt utrymme. Så länge det inte syns något utåt, som att en tand gått av eller att man är svullen får ofta personen sköta munhygienen själv, säger Inger Wårdh, tandläkare och docent i äldretandvård vid Karolinska Institutet.
Det tar också tid innan tandsjukdomar utvecklats – det går sällan över en natt. Därför, menar Inger Wårdh, behövs regelbundna kontroller. Ända sedan 1999 har personer med stora omvårdnadsbehov rätt till årlig kostnadsfri munhälsobedömning och till nödvändig tandvård för sjukvårdsavgift. Det är en reform som kommit i skymundan, se faktaruta »
– Vi har ju en årlig bilbesiktning. Men tänderna kan få förfalla ifred hos den som inte själv längre inser att man behöver hjälp. Det är inte ovanligt att stora tandproblem upptäcks först när någon flyttar in på ett demensboende.
Ofta har personen tidigare haft en regelbunden tandvårdskontakt.
– Så kommer det en kallelse och så ringer kanske en anhörig och säger att det är inte så bra här hemma just nu, vi får avvakta lite. Det man egentligen gör är då att säga nej, för det blir ju inte bättre, påpekar Inger Wårdh.
Istället bör den anhörige berätta hur det ligger till för tandkliniken och be om att få hjälp och goda råd. För det är en fördel om den som har en demenssjukdom kan fortsätta gå hos sin vanliga tandläkare.
– Igenkänningsfaktorn är viktig. De känner igen sig på tandkliniken och det sitter lite i ryggmärgen att man ska gapa när man kommer dit. Skulle det inte fungera kan man få hjälp med en remiss till en klinik som tar hand om äldre och sjuka patienter.
Viktigast när man blir demenssjuk är förebyggande tandvård. Det gäller att försöka undvika stora behandlingar och att istället försöka hålla tänderna friska.
– Karies är den stora fällan, det gäller överlag för äldre. Man kan ha varit kariesfri i många år och plötsligt börjar det rasa iväg.
Muntorrhet, ofta orsakad av mediciner, ökar risken för karies. Småätande likaså. En annan komplikation att se upp med är svampinfektion i munhålan. Den beror oftast på dålig munhygien, torr mun i kombination med nedsatt immunförsvar.
Numera har många äldre personer kvar sina egna tänder. Tänderna har ett stort värde för den som drabbas av demens och man ska, av flera skäl, lägga ner extra krut på att bevara dem. Förlorar man sina tänder mister man sitt tuggmönster. Och en protes fungerar inte alltid som ett bra tuggredskap. Det är inte lätt att lära sig använda en avtagbar protes om man aldrig haft det förut – det är nästan omöjligt.
Som tandläkare har hon varit med om att träffa patienter där vårdpersonalen missat att personen har avtagbara delproteser.
– Jag har sett hemska exempel på proteser som nästan vuxit fast. Kanske ingen anhörig har vetat om det och ingen på boendet har upptäckt det. Detta är ett skäl till att det behövs munhälsobedömningar av tandhygienist.
Som i all annan omsorg om dem med demenssjukdomar gäller det att skapa en förtroendefull relation för att få hjälpa till och att hitta nyckeln till just den speciella personen.
– Sen kan man förstås ta till knep som att sjunga en stump och försöka göra situationen så trevlig som möjligt.
Men detta är naturligtvis svårt om det gör väldigt ont i munnen. Den som vägrar äta kan ha tandvärk eller inflammationer i munnen. Likaså kan aggressivitet och oro bero på smärta från munnen.
– Svullnad eller ett annorlunda ansiktsuttryck bör man också reagera på, säger Inger Wårdh.
Feber kan också bero på tandinfektion.
– Jag har som tandläkare fått många remisser där det står att nu har vi kollat allt – undrar om det kan handla om problem med tänderna. Kanske borde man ha kollat det lite tidigare, säger Inger Wårdh.
Kari Molin,
frilansjournalist
Det är inte ovanligt att stora tandproblem upptäcks först när någon flyttar in på ett demensboende, säger tandläkaren Inger Wårdh.
Goda råd om munhälsa vid demens
Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande. Men att hjälpa en person med demenssjukdom kan vara svårt. Här är några goda råd:
- Försök att skapa en förtroendefull relation till den du ska hjälpa med tandborstningen. En del känner sig tryggare i situationen om man nynnar en sång.
- Om det är svårt att borsta morgon och kväll – försök att göra det ordentligt åtminstone en gång per dag.
- Att föra in nya moment och redskap, exempelvis eltandborste, är ofta svårt. Försök att göra det personen är van vid sedan tidigare.
- Använd gärna högfluortandkrämer, finns att köpa receptfritt på apoteket. Det gör inget om personen inte spottar ut, då behåller man bara fluoren längre.
- Mot torr mun finns olika produkter, en del som även innehåller lite fluor. Be gärna en tandhygienist om hjälp att välja.
- Om personen har stora problem med tandköttsinflammation kan man använda receptfria klorhexidinprodukter, får dock ej användas varje dag.
Tandäkaren Inger Wårdh betonar vikten av att vårdpersonal lär sig arbeta förebyggande. Men att hjälpa en person med demenssjukdom kan vara svårt. Här är några goda råd:
- Försök att skapa en förtroendefull relation till den du ska hjälpa med tandborstningen. En del känner sig tryggare i situationen om man nynnar en sång.
- Om det är svårt att borsta morgon och kväll – försök att göra det ordentligt åtminstone en gång per dag.
- Att föra in nya moment och redskap, exempelvis eltandborste, är ofta svårt. Försök att göra det personen är van vid sedan tidigare.
- Använd gärna högfluortandkrämer, finns att köpa receptfritt på apoteket. Det gör inget om personen inte spottar ut, då behåller man bara fluoren längre.
- Mot torr mun finns olika produkter, en del som även innehåller lite fluor. Be gärna en tandhygienist om hjälp att välja.
- Om personen har stora problem med tandköttsinflammation kan man använda receptfria klorhexidinprodukter, får dock ej användas varje dag.
Kort om särskilt tandvårdsstöd
• Personer med stora omvårdnadsbehov har rätt till ett särskilt tandvårdsstöd. Det omfattar munhälsobedömning och nödvändig tandvård.
• Syftet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som saknar förmågan att själv söka tandvård och sköta sin munhygien.
• Biståndshandläggaren ska bedöma vilka som har stora omvårdnadsbehov och därför kan komma i fråga för det särskilda tandvårdsstödet.
• Munhälsobedömningen är avgiftsfri och ska ske årligen. Den utförs i regel av en tandhygienist i personens egna hem eller på ett äldreboende. Anhörig eller omsorgspersonal ska vara närvarande för att få goda råd och instruktioner om hur tänderna bör skötas.
• Avgift för nödvändig tandvård är detsamma som för sjukvård och ingår i högkostnadsskyddet. Tandläkare/tandhygienist avgör vilken behandling som är nödvändig.
• Personer med stora omvårdnadsbehov har rätt till ett särskilt tandvårdsstöd. Det omfattar munhälsobedömning och nödvändig tandvård.
• Syftet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som saknar förmågan att själv söka tandvård och sköta sin munhygien.
• Biståndshandläggaren ska bedöma vilka som har stora omvårdnadsbehov och därför kan komma i fråga för det särskilda tandvårdsstödet.
• Munhälsobedömningen är avgiftsfri och ska ske årligen. Den utförs i regel av en tandhygienist i personens egna hem eller på ett äldreboende. Anhörig eller omsorgspersonal ska vara närvarande för att få goda råd och instruktioner om hur tänderna bör skötas.
• Avgift för nödvändig tandvård är detsamma som för sjukvård och ingår i högkostnadsskyddet. Tandläkare/tandhygienist avgör vilken behandling som är nödvändig.