Många sjukdomar kan fastställas genom ett blodprov eller en röntgenundersökning. Det gäller inte för demenssjukdomar. Här ställs en klinisk diagnos, det vill säga läkaren gör en sammanvägd bedömning av resultaten från en rad olika undersökningar och provtagningar.
Att utreda demens handlar bland annat om att utesluta andra möjliga orsaker till patientens symptom, till exempel olika bristtillstånd och felaktigt använda läkemedel som kan ge demensliknande symptom. Demensutredningen behöver anpassas efter individ och ålder.
Basal och utvidgad demensutredning
En basal demensutredning kan ta flera veckor innan alla undersökningar genomförts och svaren sammanställts. I vissa fall behövs en utvidgad demensutredning som kan ge ytterligare underlag för att kunna göra en korrekt bedömning. Diagnosen ställs utifrån en rad internationellt erkända kriterier. Både typ av diagnos (t ex Alzheimers sjukdom) och grad av demens (mild, måttlig eller svår) bör fastställas.
Viktigt att snarast utreda demens
Av flera skäl är det viktigt att misstänkt demenssjukdom utreds så snart som möjligt. Inte sällan upptäcks behandlingsbara orsaker till symptomen, t ex B12-vitaminbrist. De symptomlindrande läkemedel som idag finns för Alzheimers sjukdom är verksamma främst i sjukdomens tidiga faser. En tidig demensdiagnos underlättar vårdplaneringen och ger den sjuke och hans anhöriga mer tid att ställa om sig på de förändringar som sjukdomen för med sig.