ARBETA MED DEMENS

Virkade gamla grytlappar och ett album med fotografier från uppväxtåren. Det är exempel på verktyg i reminiscens, en metod som hjälper demenshandikappade att kommunicera.

Tänk dig en gammal kvinna, född och uppvuxen i Norrlands inland. Kom till Stockholm som 25-åring där hon arbetade som distriktssköterska fram till pension.  Maken är död sedan flera år. Barnen utflugna och bosatta runt om i landet. Så drabbas hon av Alzheimers sjukdom och hamnar på ett äldreboende.

Sjukdomen drabbar hennes minne, förmåga att orientera sig och ta initiativ. Meningar blir plötsligt svåra att formulera. Personalen är vänlig men hon känner sig ändå alltmer vilsen, kringskuren från både omvärlden och sitt förflutna.

Så en dag tar någon fram hennes sjuksköterskedräkt från 1940-talet. Minnen väcks till liv. Hon börjar berätta – och någon finns där som lyssnar. Trådar till det förgångna knyts, hennes identitet och självkänsla stärks.

I reminiscensmetoden kallas sjuksköterskedräkten för en minnesväckare. Fast Lotta Isacs, som håller utbildningar i metoden, föredrar egentligen den engelska termen ”trigger”, på svenska ungefär ”igångsättare”. Minnesväckare kan föra tankarna till minnesträning – och det är något annat än reminiscens.

– Reminiscens är helt enkel en metod där man arbetar med historia och traditioner för att öka lusten och viljan att kommunicera. Genom att använda minnesväckare väcks associationer och personen kan minnas sådant som hon trodde sig ha glömt för länge sedan, säger Lotta Isacs.

I slutet av 1990-talet började Lotta Isacs introducera reminiscens på Villa Cederschiöld, ett gruppboende och dagverksamhet för demenshandikappade i Stockholm. Inspirationen kom från Reminiscense center i London.

– Vi började med att bygga upp en stimulerande inomhusmiljö. Tidstypiska möbler, gamla husgeråd och andra bruksföremål är så oerhört viktiga. Kala institutionsmiljöer inbjuder inte till samtal. Hellre några virkade grytlappar som hänger på fel ställe, de kan vara utmärkta minnesväckare och starta samtal om att laga mat, favoriträtter, kräftskivan.

Man kan också arbeta mer planerat. Personalen samlar en grupp kring ett tema, t ex sommar. Gamla badkläder och ett kexpaket kan fungera som minnesväckare. Sommarvisor sjungs eller, om man glömt texten, nynnas. Historier och intryck från barndomens somrar väcks till liv.

– Ibland kommer tårar, ett obehagligt minne dyker upp. Så är det, reminiscens ändrar ingen livshistoria. För en del kan det ändå kännas bättre efteråt, när man fått berätta om vad som hände.

Reminiscens förutsätter att man sätter sig in den demenshandikappades historia. Vad har varit viktigt i livet?

– Mannen som talar osammanhängande om fotboll, vad försöker han egentligen förmedla? Kanske var han pojklagspelare i Växjö och tänker på en viktig match. Som vårdpersonal handlar det om att sitta ner en stund, kanske hålla en hand, och lyssna aktivt. Det är ju tyvärr något som vi är dåliga på i vårt samhälle, säger Lotta Isacs.

På en del demensboenden i landet arbetar man med minnesboxar. Den demenshandikappade får sätta ihop ett eget album med bilder från uppväxtåren, bröllopet och andra milstolpar i livet. I en låda samlas trasdockan, favoritskivan och annat betytt särskilt mycket. Samma sak får vårdpersonalen göra i de utbildningar som Lotta Isacs håller i.

– Deltagarna får fylla sina egna lådor, det är jättespännande.  Man lär känna varandra. Och vad väljer man att visa upp? Smärtsamma händelser vill en del hålla för sig själva, andra berätta öppet om.

Det är viktigt att respektera personens egen historia, såsom hon själv vill berätta den. Reminiscens handlar inte om att gräva fram obearbetade upplevelser från uppväxtåren.

– Reminiscens kan ha en terapeutisk effekt men är ingen terapi – det är viktigt att påpeka, säger Lotta Isacs.

Magnus Westlander

Nyp, slag och skrik upphörde när vårdarna började sjunga gamla schlagers. Eva Götells forskning visar att sång i vissa fall fungerar bättre än talade ord i demensvården.

Morgontoaletten brukar tillhöra den svåra delen av omvårdnaden på äldreboenden. För många gravt dementa personer uppfattas intimhygien, av- och påklädning som något obegripligt. Vårdarens hjälp kan kännas kränkande och mötas med tjuvnyp och slag. Kan sång och musik underlätta samspelet mellan vårdare och vårdtagare? Frågan har sysselsatt Eva Götell, sjuksköterska och forskare, i 20 år.

– På 1980-talet gjordes en nationell satsning för att även svårt sjuka personer skulle få del av kultur. Jag utvärderade en musikverksamhet på en sjukhusavdelning för dementa. När man musicerade tillsammans hände något berättade personalen där. Patienterna blev lättare att vårda.

Då och då har hon stött på vårdpersonal som entusiastiskt berättat om liknande erfarenheter. Däremot var det ont om vetenskapliga studier om sång i omvårdnaden av dementa när Eva Götell slog in på forskarbanan. I sin doktorsavhandling från 2003 analyserade hon morgontoaletten – tvättning, av- och påklädning – för gravt dementa personer på ett sjukhem.

– Det var ett bra sjukhem med en bra verksamhetschef, och duktiga erfarna vårdare som talade lugnt och ansträngde sig för att förklara vad de gjorde. Ändå var det ibland rätt tumultartat när de boende skulle tvättas och kläs på. Tjuvnyp och slag förekom, någon skrek.

Eva Götell införde nu sång under morgontoaletten, först i form av inspelad bakgrundsmusik. Vid nästa tillfälle bad hon vårdaren sjunga, gärna tillsammans med den boende. Alltsammans filmades med videokamera. Resultatet var slående berättar Eva Götell.

– Sången tycks ha haft en lugnande inverkan på de boende. De var mindre förvirrade, nyp och slag försvann. Bäst effekt hade vårdarsången – när man sjöng tillsammans med den boende upphörde även de skrik som tidigare förekommit.

Även kroppshållningen förändrades. De boende stod mer upprätt under sången vilket gav en bättre balans, något som underlättade både tvättning, av- och påklädning.

Kostervalsen och Gamla Nordsjön ingick i låtreportoaren som Eva Götell hade skräddarsytt till varje boende.

– Jag frågade de anhöriga om vilka sånger och artister de hade tyckt om. Harry Brandelius, Bertil Boo uppskattades av många, gamla schlagerlåtar helt enkelt.

– En kvinna tyckte mycket om Mozart men klassisk musik hade sämre effekt i min studie.

Forskning visar att spädbarn blir lugnare av att mamman sjunger. Eva Götell tror att det kan vara liknande mekanismer som gör att dementa påverkas av sång. Det handlar en icke-verbal kommunikationsform för personer som gradvis förlorar – eller ännu inte utvecklat – förmågan att förstå det talade språket.

– Men det här är spekulationer, det behövs mer forskning på området. Även sambandet mellan sång och omvårdnad vid demens måste studeras vidare för att vi ska kunna dra några säkra slutsatser.

Eva Götell, som numera är universitetslektor vid Mälardalens högskola, har nyligen fått pengar för att kunna forska vidare i ämnet.

Magnus Westlander

Den amerikanska socialarbetaren Naomi Feil introducerade validation i Sverige i början av 1990-talet. Ordet valid härstammar från latin och betyder att göra giltig, göra gällande. I vardagligt tal använder vi ordet bekräftelse. Feils validationsmetod härstammar från humanistisk psykologi med tyngdpunkten på Erik H. Eriksons utvecklingsteori.
 

Förhållningsätt och metod

Validation är ett förhållningssätt och en metod i hur man kommunicerar med mycket gamla desorienterade personer, bl a med sent debuterad demenssjukdom. Konceptet innefattar vissa teoretiska grundantaganden, metoder för att kategorisera beteenden samt en uppsättning av specifika tekniker. Validation kan ske individuellt eller i grupp. Metoden omfattar verbal och icke verbal kommunikation, sinnes- och minnesstimulering.

Validation accepterar att den mycket gamla människan återvänder till sitt förflutna. Detta återvändande är en fråga om överlevnad. Den äldre människan måste ibland återupprätta sitt förflutna för att kunna avsluta och rättfärdiga sitt liv. Hon är också i behov att knyta ihop livets lösa trådar. Tidiga känslomässiga minnen ersätter det intellektuella tänkandet. När de kroppsliga förlusterna blir alltmer påtagliga, t ex nedsatt hörsel och syn, kan det psykologiska ta överhanden.

Validation är att erkänna en persons känslor som sanna, att det är en personlig syn på världen. Detta gör vi genom att vara lyhörda och bekräfta den gamla personens uttryck och känslor. Att ge stöd i dennes ”verklighet” möjliggör att vi hjälper personen att kanalisera och uttrycka det hon behöver få sagt i livets sista skede. Det ultimata målet med Validation är att återupprätta värdigheten för att kunna dö i frid.
 

Viktiga tekniker och symboler

Med bekräftelse stöder man och stärker självkänslan, vilket minskar risken för stress. Bekräftelse sker genom lyhördhet och respekt för det personliga uttrycket. Till hjälp har validationsarbetaren de s k teknikerna där kroppsspråket är viktigt. Grundläggande är ögonkontakt, en varm stämma, beröring av den grad och art, som personen själv önskar eller behöver för att hon skall släppa in dig i sin sfär. Andra tekniker är rörelse, dans, sång och musik. Ju längre framskriden demensutveckling desto större vikt bör läggas vid fysisk beröring och din röst.

För att förstå den demenssjuka personen behöver vi även förstå och kunna använda oss av symboler. Personer, objekt och rörelser kan  symbolisera något eller någon som inte direkt kan uttryckas. En vårdare kan t ex bli bemött som en tidigare lärare eller chef som betytt något, på gott eller ont. Icke uttalade känslor kan på så sätt framträda.

Underlättar förståelse

Validation som förhållningssätt och metod hjälper personal och anhöriga att lättare förstå och klara av demenssjukas uttryck av oro, rädsla, sorg och ilska. Många har levt relativt lyckliga liv och håller fast vid invanda roller. De märker av ett försämrat minne, rörelseförmåga och kontroll av känslor. De har obearbetade känslor som de har behov av att uttrycka. Men om det inte finns någon, som lyssnar och bekräftar deras behov och känslor drar de sig tillbaka och blir alltmer inbundna.

På 1960-talet blev reminiscens en metod inom äldrevården, skapad av den amerikanska psykiatrikern Butler. Efter att ha tillämpats främst i England och USA har den på senare år spridit sig till flera länder.

Betyder hågkomst

Reminiscens betyder hågkomst eller minne och metoden bygger på personers minnen. Upplevelser från barn- och ungdomsåren finns länge kvar hos den demenssjuke. Med hjälp av igångsättare (”triggers” på engelska), som fotografier och olika föremål, kan kommunikationen underlättas.

Beredd att kunna trösta

Minnen kan väcka välbefinnande och glädje men också smärta och sorg. Därför bör vårdare vara beredd på att kunna ge tröst och stöd. Personal som använder metoden bör ha empatisk förmåga och förhållningssätt för att hantera de känslor som uppstår. Kunskap om den demenssjukes levnadshistoria är nödvändigt för att kunna väcka minnen till liv.

Öka självkänsla – stärka identitet

Reminiscensmetoden kan vara ett instrument för att ge personer med demens ökad självkänsla, trygghet och stärkt identitet. Deltagaren erbjuds att uppleva en tid när hon var aktiv och frisk. Genom dessa minnesstunder kan personer få uppleva känslan av kontroll då han eller hon väljer att dela med sig av de minnen man vill berätta om. Reminiscens bidrar till ökad kommunikation genom samvaro med anhöriga och personal. Anhöriga har en viktig roll att hjälpa till att kunna väcka minnen hos den demenssjuke.