ARBETA MED DEMENS

I Karlskrona besöker hundförare och terapihundar äldreboenden. Detta sker inom ramen för ett projekt som pågått sedan december 2010. Här skriver områdeschef Lotta Folkesson om spännande möten mellan vårdtagarna och hundarna Nadja och Bosse.

Nadja, 11 år, är golden retriever och Bosse, 7 månader, är av rasen shih tzu. Hundarna kompletterar varandra både genom sin storlek och genom sitt sätt att varandra. Nadjas lugn smittar av sig till oroliga personer och den som inte blir glad över lille Bosse charm har vi ännu inte träffat. Nadja är diplomerad terapihund och Bosse är under utbildning. Katarina som är ägare av hundarna och hundförare har tidigare arbetat som vårdbiträde. Hon har vidareutbildat sig och är idag internationell hundtränare samt håller på med en utbildning till certifierad terapihundtränare.

Sedan tiotusentals år så har hunden varit människans bästa vän, hunden har varit människan behjälplig i ett otal olika sammanhang och varit en naturlig del av vardagen för många. I samband med flytt till äldreboende så bryts ofta kontakten med husdjur. Detta ville vi ändra på.

Forskning visar på vilka positiva effekter umgänget med husdjur har. Bland annat det att blodtrycket och kolesterolvärdet sänks. Vid beröring frigörs lugn och ro hormonet oxytocin, som verkar ångestdämpande och smärtlindrande. Stresshormonet cortisol kan sjunka, vilket då kan leda till att både näringsupptag och läkningsförmåga förbättras. Men det viktigaste av allt är att vi märkt en stor skillnad i livskvaliteten för brukarna.

Det har visat sig att personer med Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar har blivit mindre deprimerade och mer aktiva när de är tillsammans med djur. Många får tillbaka livsglädjen genom samvaro med hundarna. För många äldre personer är det enda sättet att få närhet och framför allt att få ge omsorg. En dotter sa när hon såg sin mamma smeka en av hundarna ” jag har aldrig sett mamma klappa någon så mycket”.

Tillsammans med Bosse och Nadja besöker Katarina olika äldreboende. Hon återkommer till samma ställe en gång per vecka. Personalen vet när hundarna kommer och förbereder då de brukare som har intresse och mår väl av umgänget med hundarna. Vi har sett många positiva effekter och upplevt stunder som gör att man blir alldeles varm i hjärtat. Personer som kommit långt i sin demenssjukdom har blommat upp. En man som inte pratat på länge började tala högt och tydligt, han tyckte om hundar ”om de är snälla”.

Hundarna har lockat personer ut från sina lägenheter och till att följa med ut på promenad, hundarna behöver ju rastas och hundföraren behöver ju hjälp. Promenaden blir plötsligt viktig och man får en anledning att gå ut. Hundarna har tröstat och lugnat någon som haft ångest och varit orolig. En del kommer ihåg hundarnas namn trots att det var länge sedan man kunde minnas till exempel namn på personalen.

Men det bästa av allt är den gemenskap som bildas genom hundarna, både personal och brukare får något att samtala om och samlas runt. Som en brukare sa: ”vad roligt att ni kommer och ger oss lite liv”.

Under maj månad så har vi gjort en utvärdering av personal och brukares upplevelse av besöken av hundarna och det var genomgående positivt. Personalen upplevde att brukarna blir gladare, lugnare, hundarna hjälper till att hitta gamla minnen från tidigare upplevelser tillsammans med djur, det blir fler samtalsämnen. Vidare upplevde personalen att den positiva effekten kvarstannade från några timmar till hela dagen.

Ingen kunde hitta något negativt med besöken. Farhågan om att någon skulle vara allergisk visade sig vara nästintill obefogad, det var endast en brukare som reagerade mot hundarna. Då fick vi göra en omplanering så hundarna bytte sina besök till ett annat boende.

Lotta Folkesson, områdeschef för träffpunkter/dagliga aktiviteter

"Tänk det är nästan så att jag tror att jag kan något". Så säger en kvinna med demenssjukdom när hon betraktar tavlorna hon målat. På Ingsbergsgården i Nässjö arbetar man med egentid, jagstödjande förhållningssätt och sinnesstimulering för att skapa en bra dag för personer med demenssjukdom.

I början av maj blir jag hämtad vid stationen av Lena Östlund, områdeschef på Ingsbergsgården i Nässjö. Jag blir bjuden på en äggsmörgås, närproducerad av hönorna i hönshuset intill. Sedan får jag träffa medarbetare som informerar om verksamheten. Först ut två undersköterskor, Agneta Karlsson och Elinor Holgersson som är två av initiativtagare till ett sinnenas rum.

De berättar att dit går man för att byta miljö en stund. Här kan man sitta i vilstol, känna sanden under fötterna och ta en drink eller så kan man få ett fotbad. En kvinna som brukar besöka Sinnenas rum men inte längre finner orden när hon kommunicerar, överraskar med att säga:

– Kan vi inte gå ned till det där vackra… (sinnenas rum i källarplanet red anm)

Sinnenas rum är bra för individuella aktiviteter. De boende som önskar kan erbjudas taktil massage till barockmusik eller panflöjt för en stund av lugn och ro.

Från sinnenas rum har man nu utvecklat arbetet vidare till en sinnenas trädgård. Agneta Karlsson och Elinor Holgersson förde fram tankar om att anlägga en sinnesträdgård på Ingsbergsgården och fick uppdraget av Kicki Ericsson och Lena Östlund att finna sponsorer och donatorer. En arkitekt har hjälpt till med planering av själva trädgården med utrymme för sol och skugga, aktivitet och vila.

I trädgården kommer bland annat en minifolkpark, paviljong och lusthus att byggas. Arbetet med att gräva, färdigställa gångstigar mm kommer att utföras av privata sponsorer. En skola som utbildar byggnadsarbetare ställer också upp med praktisk hjälp. Finansiering av hela projektet sker med hjälp av privatpersoner, företag, föreningar och stiftelser. Även kommunens egen personal på olika förvaltningar stöttar till i arbetet.

Nästa på tur är Sonja Johansson som har en del av sin tjänst som aktivitetssamordnare. Hon ordnar gruppaktiviteter som dans, målarkurs, maskerad och mycket mer. Det var i samband med en av dessa aktiviteter som en demenssjuk kvinna sa ”tänk det är nästan så att jag tror att jag kan något” när hon tittade på de tavlor hon målat.

Sonja lyfter upp maskerad som en bra aktivitet då kliver man ur sin sjuka roll. En aktivitet är modevisning. Pensionärer och personal är då mannekänger. En kvinna uppskattade verkligen att visa upp sina vackra kläder vid en visning. Rak i ryggen fick hon därför gå ett extra ärevarv.

Seniorrallyt en annan gruppaktivitet innebär att man får en nummerlapp och sedan deltar man i ett motionslopp. Oavsett om man sitter i rullstol eller promenerar så kan alla vara med och priser utdelas. Sonja samarbetar med olika aktörer för att bredda utbudet av aktiviteter. En bondgårdsdag har tidigare arrangerats då en bonde kom med häst och vagn och alla som ville fick åka med. Tillsammans med barn i förskolan Tuvan var detta en gemensam aktivitet bland flera.

Ett annat exempel på samarbete är att den lokala veteranbilsklubben kontaktades. De ställde upp med att visa tre veteranbilar och dessutom tog man en tur i staden. Åka med nercabbad Cadillac hör kanske inte till vanligheten.

Liksom Sinnenas rum kan de boende gå till Minnenas rum som blev klart för ett år sedan. Här finns temalådor med olika föremål som militär, kyrkan, baby och mycket mer. I Minnenas rum kan man se, känna och uppleva på nytt, då gamla föremål kan väcka minnen och leda till intressanta diskussioner.

Sist ut träffar jag Eva Knutsson - Fager, demenssjuksköterska som berättar om utvecklingen på Ingsbergsgården. Redan 2003 startade ett pilotprojekt med en av enheterna där man genomförde arbetsmetoden ”egen tid” tillsammans med Irene Eriksson vid hälsohögskolan i Jönköping. Detta innebär att varje boende får en stund av egen tid för sina önskemål, oftast tillsammans med kontaktpersonen. Ledningsgruppen för omsorgsnämnden i Nässjö tog ett beslut 2007 att samtliga gruppboenden i Nässjö kommun med hjälp av stimulansmedel skulle införa arbetsmetoderna egen tid och jagstödjande förhållningssätt.

Eva fick tjänsten som utbildare och handledare och har under cirka ett och ett halvt år utbildat och handlett i arbetsmetoderna personcentrerad omvårdnad, jag stödjande förhållningssätt och egen tid. Levnadsberättelsen ligger till grund för att skapa en personcentrerad vård. Utvärderingen av projektet visar att personalen har fått ett mer reflekterande synsätt. Man ser mer till den enskilde personen och dennes förmågor än vad man tidigare gjorde. När Socialstyrelsen presenterade de nationella riktlinjerna visste vi att vi var på rätt väg menar Eva.

Sen eftermiddag lämnar jag Nässjö efter en intensiv dag. Jag tackar Lena Östlund med kollegor för ert engagemang och intresse av att utveckla demensomsorgen.

Ann-Christin Kärrman

Intellektuell funktionsnedsättning omfattar begåvningsmässiga funktionshinder som uppstår under en individs utveckling, fram till vuxen ålder. Det innebär också svårigheter att klara sig själv, det vill säga sin hygien, ekonomi, arbete och socialt umgänge.

Graden av begåvningshandikapp och kognitiva funktionshinder kan variera högst väsentligt bland personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det gäller även de emotionella och sociala funktionerna. Personer med autism har en begränsad förmåga till kommunikation och socialt samspel. Andra kan fungera bra i grupper och har hög emotionell närvaro.

Det är viktigt att veta att personer med intellektuell funktionsnedsättning åldras högst individuellt. Med nedsatt kognitiv, social och emotionell förmåga följer dock en ökad sårbarhet. Man har mindre marginaler för att klara ytterligare påfrestningar, vare sig det är personliga, biologiska eller sociala förändringar som riskerar att starkt påverka personen. Med Intellektuell funktionsnedsättning följer även en lägre reservkapacitet att återhämta sig efter stora påfrestningar.

Små påfrestningar – stora förändringar

Sammantaget innebär detta att till synes marginella påfrestningar kan innebära dramatiska funktionsnedsättningar, psykiska symptom eller beteendestörningar. Och ibland, speciellt hos äldre personer, kan dessa riskera att sammanblandas med demensutveckling. I synnerhet gäller detta vid depression, diabetes, sköldkörtelstörning, eller olika CNS-tillstånd, som noga bör uteslutas innan en demensdiagnos övervägs.

Diagnosutredningen försvåras av att det ännu finns få vetenskapliga studier inom detta område. Kriteriemåtten för demens vid samtidig generell kognitiv störning är mer oklara jämfört med normalbefolkningen. Valen och tolkningen av diagnostiska instrument är mer trevande.

Allt fler med intellektuell funktionsnedsättning lever friska och välmående under en allt längre tid. Bättre hälso- och sjukvård, nutrition och psykosocialt stöd har gjort att den förväntande medellivslängden ökat stadigt de senaste 50 åren. De uppskattningar som gjorts ligger på 66 – 67 år (för hela gruppen).

Ökande problem

I undersökningar av dessa individers livskvalitet betonas ökande problem med hörsel, syn, nedsatt lukt- och smak, fetma, nutrition, förstoppning, tandstatus och psykiatriska problem som depression, ångest och beteendestörningar. Det kan noteras att upp till c:a 40 års ålder dör personer med utvecklingsstörning i något högre utsträckning än i normalbefolkningen, men ju högre ålder desto mer liknar dödsorsakerna normalbefolkningens.

Till den mest undersökta och lättidentifierade gruppen med utvecklingsstörning, hör personer med Downs syndrom. I Sverige har medellivslängden för denna grupp ökat från 9 år (1929) och 12–15 år (1947) till idag ca 55 år. Vid Downs syndrom finns en väl dokumenterad risk att tidigt utveckla demens med ett progredierande sjukdomsförlopp som är ungefär tre gånger hastigare jämfört med normalbefolkningen.

Medellivslängd har ökat dramatiskt 

Från första demenstecken till dödsfall, är förloppet cirka 5 år. Demenssymptom vid Downs syndrom ses sällan före 40 års ålder men är vanliga efter 45 år. Vid 60 års ålder har upp emot hälften av alla personer med Downs syndrom tydliga tecken på demenssjukdom. De vanligaste dödsorsakerna vid Downs syndrom är i fallande ordning:

1. Alzheimers sjukdom
2. lunginflammation
3. leukemi
4. hjärtsjukdom

Att en person med intellektuell funktionsnedsättning har begränsad förmåga att göra sig förstådd ställer ökade krav på omgivningen. Viktig är den kommunala omvårdnaden och sjukvårdens förmåga att utveckla metoder att observera, bedöma och bemöta begynnande demensutveckling. Handledning, utbildning och kvalitetssäkrande insatser bör finnas på varje gruppbostad med personer inom riskzonen för intellektuell funktionsnedsättning och demens.

Ta tillvara berättelser

Inom hälsovården är det svårt att endast på kliniska grunder och frågor skapa en uppfattning runt svårigheter hos patienter med intellektuell funktionsnedsättning. Det är därför mycket viktigt att ta tillvara berättelsen hos anhöriga och personal, att alla noga förbereder varje konsultation och att man tilldelar extra tidsutrymme för att tydliggöra berättelsen och sortera mellan primära och sekundära symptom, och sträva efter att undvika evighetsmedicinering.

Varje insats, varje medicinering, ska utvärderas noga så att sidoeffekter och biverkningar inte riskerar att förväxlas med intellektuell funktionsnedsättning i sig och därmed riskera övermedicinering.

Barry Karlsson, specialist i neuropsykologi, Vuxenhabiliteringen,
Habilitering och Hjälpmedel, Landstinget i Uppsala län.

Logopeder kan konsulteras vid minnesutredningar för att undersöka tal och språk. Olika demenssjukdomar ger olika symptom och resultaten av den logopediska undersökningen kan därför bidra till diagnostisering av demenssjukdomar.

Ordglömska, felsägningar och svårigheter att förstå komplicerad text är exempel på symptom som många besväras av tidigt i sjukdomsförloppet men också vid andra tillstånd, som inte beror på demenssjukdom. Vissa demenssjukdomar, så kallade primärprogressiva afasier, ger framförallt svårigheter med språket medan minne och rumsorientering kan vara relativt välbevarade. Dessa patienters sjukdomsutveckling kan följas med hjälp av upprepade språkliga undersökningar.

Logopedundersökningen ger en beskrivning av tal- och språkfunktioner, vilket kan ligga till grund för bedömningen av vilka förutsättningar en person har att kommunicera tillräckligt bra för att kunna klara det dagliga livet. En fördjupad kunskap om vilka resurser en demenssjuk person har när det gäller förmåga att uttrycka sig språkligt eller förstå talat eller skrivet språk kan vara värdefull för närstående och personal som därigenom får en mer realistisk uppfattning om vad som är möjligt i kommunikationen.

Logopeder kan också undersöka sväljförmågan vilken särskilt i senare skeden av demenssjukdom kan vara påverkad och viktig att undersöka. Utifrån resultaten av sväljundersökningen får patienter och anhöriga ofta råd om hur man ska kunna anpassa ätsituationen för att underlätta sväljningen. Logopedinsatsen kan vara viktig för att försöka förebygga viktnedgång och om möjligt undvika luftvägskomplikationer.

Ing-Marie Tallberg och Catarina Ingebro,
logopeder vid Karolinska sjukhuset

De flesta personer med demenssjukdom (ca 90 %) får någon gång BPSD, det vill säga Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens. Det kan handla om till exempel aggressivitet, oro och hallucinationer. Symptomen orsakar ofta lidande för personen med demenssjukdom och är även svåra att möta och hantera för anhöriga och vårdpersonal.

För att lyckas i arbetet med att minska BPSD krävs det struktur, detta kan man få genom att:

1. Kartlägga frekvensen och allvarlighetsgraden av BPSD med hjälp av NPI-skalan som är en objektiv skattningsskala
2. Ta reda på tänkbara orsaker till BPSD. Det kan vara fysiska orsaker som t.ex. en urinvägsinfektion eller smärta, att miljön inte är anpassad till individens behov och förmåga eller att det saknas en bemötandeplan
3. Sätta in lämpliga åtgärder för att minska BPSD, i första hand omvårdnadsåtgärder så som utevistelse, bemötandeplan, musik eller massage
4. Utvärdera om åtgärderna har haft effekt genom att göra en ny skattning av BPSD

BPSD-registret bygger på denna struktur och ger en vägledning när det gäller att ta reda på tänkbara orsaker och lämpliga vårdåtgärder. Registret leder till att vi som vårdpersonal får ett gemensamt språk och att vården blir personcentrerad.

Till registret hör en interaktiv webbutbildning om BPSD med fokus på vårdåtgärder och bemötande.