ARBETA MED DEMENS

Bedömningsområden och frågor att reflektera över.

 

Initiering
Startar personen aktiviteten självständigt?
Behöver personen påminnas flera gånger? 

Planering 
Kan personen hålla ordning på aktivitetens olika moment och göra dem i rätt följd?
Behöver personen stöd för att strukturera uppgiften? 

Uppmärksamhet och koncentration 
Blir personen lätt distraherad?
Behöver personen flera upprepningar av instruktioner? 

Problemlösning och flexibilitet 
Kan personen anpassa sig om något går fel, till exempel om en ingrediens fattas vid matlagning? 

Minne 
Kommer personen ihåg vad uppgiften handlar om och vad som ska göras härnäst? 

Impulskontroll och uthållighet 
Utför personen en aktivitet för snabbt eller impulsivt, eller avbryter den innan den är färdig? 

Emotionella reaktioner 
Visar personen tecken på frustration, oro eller förvirring?
Hur hanterar personen det i så fall? 

Publicerad: 2025-03-13, Uppdaterad: 2025-03-13

Syfte 
Att bedöma hur kognitiv svikt påverkar personens vardagliga aktiviteter och självständighet. 

Val av aktivitet
Välj en relevant och meningsfull aktivitet som är anpassad efter personens intressen och dagliga rutiner.  

Miljö
Genomför om det är möjligt observationen i en miljö som är bekant för personen – till exempel i hemmet, på dagverksamhet eller vårdboende – för att få en realistisk bild av funktionsförmågan. 

Kommunicera personcentrerat
Förklara syftet på ett trygghetsskapande sätt. Anpassa instruktionerna som du ger till personens förmåga att förstå och bearbeta information. 

Publicerad: 2025-03-12, Uppdaterad: 2025-03-13

I slutet av januari firades stjärnmärkningen med tårta och alkoholfria bubblor.

– Det var efterlängtat att få fira! Hela personalen har varit engagerade och intresserade, och de är stolta över att de har klarat av det här, säger verksamhetschefen Nina Nilsson.

Södra Munkarp tillhör en handfull LSS-enheter som Nina Nilsson är chef för. Frågan om att satsa på att bli en Stjärnmärkt LSS-enhet kom via Emelie Johansson, som är administrativ samordnare och stödpedagog på Unika, ett privat LSS-företag som ingår i Attendogruppen. Det började med att hon fick frågan om att utbilda sig till Stjärninstruktör LSS. 

–  Jag tackade ja, och efter utbildningen började vi fundera på vilka verksamheter vi skulle kunna börja med, säger Emelie Johansson.

Flera verksamhetschefer fick frågan, och Nina Nilsson nappade.

– Det kändes helt rätt att börja med den här enheten, säger hon.

– Ja, klart vi ska köra! tyckte jag, säger Emelie Johansson.

 

Alla deltar på lika villkor

Instruktörerna Emelie Johansson och Emilia Viggh håller upp Stjärnmärktdiplomet.Och körde gjorde de. Emelie Johansson och hennes instruktörskollega Emilia Viggh (bilden till höger) satte i gång med att utbilda hela personalgruppen, alla på en gång.

– Det är en sak vi har lärt oss med åren, att när viktiga saker ska nå fram så gäller det att se till att alla är samlade och får samma information samtidigt, säger Nina Nilsson.

Även hon som chef fick sätta sig i skolbänken, sida vid sida med sin personal. Samma uppgifter, på lika villkor. Det är en del av poängen med Stjärnmärkt LSS-modellen.

– Jag fick vara tyst när alla andra skulle vara tysta och prata när alla andra fick prata, och jag fick uppgifter att göra precis som alla andra, säger hon och fortsätter: 

– Det var spännande. Jag är bekväm i den rollen, och tycker om att vara en del av allting. Jag är nyfiken och har kontrollbehov, så för mig var det här ett bra sätt att vara involverad. 

 

Det här att chefen var med, påverkade det gruppen?

– Jag som chef funderade mycket på det innan vi började. Oj, hur ska det här gå? För vi har ju olika relationer och förhållanden. Men det gick väldigt bra. Stämningen var lite, lite försiktig i början av den första träffen, men sedan märktes det inte av mer, säger Nina Nilsson.

Frågan har även funnits i instruktören Emelie Johanssons tankar, och hon har ställt den till personalgruppen.

– Feedbacken jag har fått är att de tycker att det var skönt att ha chefen med. Då blir det tydligt att alla är en enhet tillsammans, att vi gör det här ihop och på lika villkor, chefen är delaktig, hon ser vad vi gör, säger hon.

 

Två instruktörer ett plus

Utbildningsmodellen Stjärnmärkt LSS ger grundläggande kunskap om åldrande och demenssjukdom vid intellektuell funktionsnedsättning, plus olika verktyg för att arbeta personcentrerat.

Upplägget bygger på en kombination av webbutbildningar, reflektionsträffar och olika uppgifter som deltagarna ska göra mellan träffarna. Vid varje träff var båda instruktörerna med. 

– VI valde det upplägget eftersom det är roligare att lyssna om det inte är samma person som pratar hela tiden, säger Emelie Johansson.

– Instruktörerna fick fullt fokus från hela gruppen, och det tror jag beror på det Emelie säger. När det är två olika röster, två olika lägen då håller man intresset uppe, säger Nina Nilsson.

 

Engagerande och roligt

Både Emelie Johansson och Nina Nilsson återkommer gång på gång till personalens engagemang och intresse. Oavsett roll i personalgruppen.

– Alla var lika engagerade, från verksamhetschef och dagpersonal till kvälls- och nattpersonal. Och då ska man komma ihåg att nattpersonal i den här typen av verksamhet inte har så mycket brukarkontakt. Men de var lika engagerade, och tyckte att det var lika roligt, säger Emelie Johansson.

”Roligt” är ett annat ord som återkommer när de båda talar om utbildningen. Men det måste väl ha funnits utmaningar också?

– Kanske kring sådant som känns lite tabu att prata om. Såsom åtgärder som har varit begränsande för brukaren. Vi är medvetna om att det förekommer i alla verksamheter, men det kan vara svårt att prata om för man tänker att ”Nu kommer jag att bli dömd, jag kommer att ha gjort något fel.” Där kan man känna som instruktör att nu tar nog ingen initiativet och berättar att de har varit med om en sådan situation, säger Emelie Johansson.

– Men faktum är att det var bara precis i början, sedan lossnade det, säger Nina Nilsson.

– Ja, både du Nina och vi instruktörer tog upp exempel från tidigare erfarenheter, och det bröt isen. Sedan kunde vi prata mer obehindrat, säger Emelie Johansson.

 

Vad har ni fått för feedback på utbildningen från personalen?

– Mycket om att jobba med verktyget Tidiga tecken. Personalen har kommit i gång, de tycker att det är roligt och positivt, och de kan se nyttan med det. Samma sak med Nollvisionen. De har börjat fundera över varför vi gör vissa saker, om vi kan göra dem annorlunda eller om det är bra som vi gör, och även för vems skull vi gör dem, säger Emelie Johansson.

Hon och Nina Nilsson har även fått återkoppling om att utbildningen känns viktig, liksom det faktum att man nu är stjärnmärkta. Att märkningen ska följas upp kontinuerligt bidrar till det, berättar Emelie Johansson.

– Det har vi fått som positiv feedback. Man vill att det här följs upp, man vill att det blir någonting av satsningen. Man tycker att utbildningen var viktig och givande, och för att få behålla stjärnan så har vi saker att leva upp till. Gör vi inte det blir det ingen stjärna mer, säger hon.

– Och då har ju allt arbete varit förgäves, tillägger Nina Nilsson.

 

”Det är ju det här vi jobbar med”

Utbildningen har också fått personalgruppen att bottna mer, bli medvetna om vad de gör i sitt arbete på ett djupare plan.

– Det här med ett personcentrerat arbetssätt pratar vi mycket om under utbildningen. Det är något man redan jobbar med inom LSS, så det är ett förhållningssätt som är ganska självklart för oss och vi tänker kanske inte på det. Men när vi nu har börjat prata om det blir tydligt för arbetsgruppen att ”Det är ju det här vi jobbar med!”, säger Emelie Johansson.

– Ja, det är skillnad på att göra en sak och att förstå att man faktiskt gör en sak. Det senare är en annan upplevelse som gör att man blir nyfiken och bara vill vidare, framåt, sammanfattar Nina Nilsson.

 

100 procents deltagande

För att bli en Stjärnmärkt LSS-verksamhet behöver man uppfylla ett antal kriterier. Bland annat ska minst 80 procent av samtliga medarbetare ha genomgått utbildningens alla fyra steg. 

På Södra Munkarp har 100 procent av den fast anställda personalen gått utbildningen, plus en timvikarie som ofta är inne och jobbar. Nu gäller det för dem att hålla i det de har lärt sig, och att jobba med det utvecklingsområde som de har valt – ett annat kriterium för att bli stjärnmärkt. 

– Så här har personalen formulerat sitt utvecklingsområde ”Uppdatera alla brukarpärmar så att de blir mer personcentrerade och mer informativa, så att vem som helst kan följa och förstå varje moment i arbetet”, säger Emelie Johansson.

– Brukarpärmen innehåller allt som en genomförandeplan ska innehålla, det vill säga intressen, aktiviteter, kontakter, bemötandeplaner och allt sådant, säger Nina Nilsson, och fortsätter:

– Vi har jobbat med brukarpärmar i flera år redan, men då har vi gått efter mallar och det är inte alltid de är så informativa som vi vill ha dem. Men nu går vi igenom dem så att de verkligen visar vem ”Kalle” är och hur han vill ha det.

 

Skulle ni rekommendera andra LSS-verksamheter att bli stjärnmärkta?

– Ja, absolut. Jag ser det som ett ypperligt tillfälle att få kunskap i hur vi på bästa sätt kan stötta våra brukare hela vägen. För mig är det bara positivt, så det hade jag lätt rekommenderat, säger Nina Nilsson.

Emelie Johansson instämmer, och berättar om en insikt gruppen fick under utbildningen:

– Det blev tydligt att vi pratar alldeles för lite om åldrandet med våra brukare. Det är självklart för oss som inte har en intellektuell funktionsnedsättning att prata om det. Vi vet att vi kommer att bli gamla. Men vi talar för lite om det med våra brukare. Jag tror inte att det är medvetet, vi har bara inte pratat om det. Förr än nu. 

– Det blev lite av en aha-upplevelse att våra brukare så klart också kommer att gå i pension, bli äldre, se sämre, höra dåligt, få ont i kroppen … Så det behöver vi förbereda oss på som personal, men vi behöver också förbereda våra brukare, på ett individuellt sätt, avslutar Emelie Johansson.

Text: Karin Nyman  Foto: Unika

Publicerad: 2025-02-17, Uppdaterad: 2025-02-17

– Just nu arbetar vi för fullt med hemsidan. Den ligger uppe men är fortfarande under uppbyggnad. Och färdig ska den ju egentligen aldrig bli, för vi vill att det ska vara en levande hemsida, säger Marie Ekelund, en av grundarna till nystartade Riksförbundet Lewy body.

Lewy body-sjukdom, eller Lewykropppsdemens, är långt ifrån en okänd demenssjukdom. Diagnosen har funnits sedan 1980-talet. Ändå är kunskapen om symptom, medicinering och bemötande mycket bristfällig på många håll menar Marie Ekelund (se bild).

Många behöver mer kunskap

Bild på Marie Ekelund– Vårdens alla yrkesgrupper, anhöriga och förstås personerna som är direkt drabbade, ja det finns så många som behöver mer kunskap om Lewy body. Det är därför vi behöver ett riksförbund som är pådrivande för att sprida kunskap om sjukdomen även i Sverige.

Marie Ekelunds främsta kunskapskälla har varit anhöriggruppen. I Stockholm finns en handfull sådana som vänder sig till personer som lever med en närstående med Lewykroppsdemens. Hennes make fick sin diagnos 2018 men symptomen fanns där långt tidigare.

Anade tidigt

–  Jag anade efterhand vilken diagnos det handlade om men det gjorde inte min man, förrän vi hamnade på en föreläsning med Elisabet Londos (landets ledande expert på Lewykroppsdemens red. anm.). När hon var klar gick han fram till henne och sade: ”Jag har alla symptom du talade om.”

Marie Ekelunds make gick bort förra året. Hon kan berätta mycket om bristerna i vården och att leva som anhörig – stressen men även stunderna av glädje med sin man in i det sista. 

Trio startade riksförbundet

bild på loggaAnhöriggrupen har gett henne kunskap om sjukdomen men också ett sammanhang där hon träffat andra anhörigvårdare. Som Marianne Gattberg och Lena Kardefelt. Det är denna trio som tillsammans startat Riksförbundet Lewy body.

Vilka planer har ni inför det första året?

– Dels ska medlemmarna kunna få svar på medicinska frågor. Vi har kontakt med en fantastiskt engagerad läkare, specialist på Lewy body, som har lovat att hjälpa oss med det. 

– Medlemmarna kommer också att erbjudas stödsamtal med mig, Marianne eller Lena. Här får vi också hjälp av anhörigkonsulent Catherine Berglund som startat anhöriggrupperna i Stockholm, säger Marie Ekelund.

Magnus Westlander 

Publicerad: 2025-01-27, Uppdaterad: 2025-01-29

När man utreder kognitiva symptom är det viktigt att ta reda på hur patientens vardagsliv och aktivitetsförmåga påverkas.

Syftet med instrumentet CID (Cognitive Impairment in Daily Life – Kognition i dagliga livet) är att genom ett strukturerat samtal fånga upp vilka svårigheter en person har vid vardagliga aktiviteter, och försöka ringa in de bakomliggande kognitiva orsakerna.

Här går vi igenom sådant som är bra att tänka på före, under och efter samtalet/intervjun.

Längst ner på sidan finns en länk till mer information, samt till själva testformuläret och användarmanualen.

 

Förberedelser

Gör intervjun på en plats som är bekväm och trygg för personen du ska tala med. En lugn, ostörd plats utan distraktioner är viktig. 

Om personen vill att en anhörig sitter med får du förklara att du främst vill höra personens egna åsikter om sin situation, men att den anhöriga kan vara med som ett stöd. 

Om en anhörig tenderar att ta över samtalet eller om personen tystnar, ta en paus och fortsätt sedan intervjun ensam med personen. 
Tala sedan med den anhöriga vid ett senare tillfälle. Anhöriga kan ha värdefulla insikter, särskilt om personen själv har nedsatt insikt. Ett bra alternativ är att vara två vid besöket.

Berätta också varför ni gör intervjun och vad den ska bidra till. Försäkra dig om att personen och eventuella anhöriga förstår syftet och ger sitt samtycke.

Ha en flexibel tidsram (cirka 30–60 minuter, beroende på personens ork och koncentrationsförmåga). Ta pauser vid behov.

 

Genomförande

Här är några saker som det är bra att tänka på under själva intervjun:

• Använd öppna frågor för att få personen att beskriva sina upplevelser.
Exempel: Har du märkt några förändringar i hur du klarar av vardagsaktiviteter?
Kan du ge exempel på situationer där du upplever svårigheter?

• Ställ följdfrågor för att fördjupa svaren.

• Fokusera på funktion och förändringar. Fråga om tidigare och nuvarande förmåga genom hela intervjun. Du kan till exempel be personen jämföra sin förmåga nu med hur den var tidigare i livet.

• Har personen svårt att uttrycka sig kan konkreta exempel vara till hjälp. Du kan även använda ja/nej-frågor som stöd.

• Om personens insikt är nedsatt kan det vara extra värdefullt att även intervjua en anhörig.

 

Efter intervjun

Summera och bekräfta det som har framkommit under intervjun, gärna i dialog med personen. 
Det är också bra att diskutera vad som händer härnäst, till exempel om fler bedömningar och observationer behövs.

Dokumentera systematiskt enligt CID:s stödord och strukturen i ICF.

 

Mer information om CiD, inklusive testformulär och användarmanual » (öppnas i nytt fönster)

Publicerad: 2025-01-22, Uppdaterad: 2025-03-12

En strukturerad kognitiv funktions- och aktivitetsbedömning behöver innehålla flera olika saker.

Här intill finns exempel på hur du kan gå tillväga för att få en bra bild av hur nedsättningar i en persons kognitiva funktioner påverkar förmågan att utföra vardagliga aktiviteter. Till din hjälp har du både intervju och testning, och framförallt observation i alla delar av bedömningen.

Här finns även ett exempel på hur du kan dokumentera din strukturerade funktions- och aktivitetsbedömning.

Tänk på att det här är exempel på instrument och aktiviteter som genom erfarenhet har visat sig vara bra att använda, men de kanske inte passar på alla platser eller för alla personer.

Publicerad: 2025-01-22, Uppdaterad: 2025-01-23

Flera nyheter i utvecklad demensstrategi

År 2018 presenterade den dåvarande regeringen en nationell demensstrategi. Bakgrunden var de utmaningar som vården och omsorgen står inför, bland annat med det växande antalet äldre personer. Nu har regeringen utvecklat strategin som publiceras under namnet Varje dag räknas: Nationell demensstrategi 2025–2028.

– Den som får en demensdiagnos måste få det stöd och den vård som behövs för att fortsätta leva ett gott liv. Den utvecklade nationella demensstrategin tar ett brett grepp om frågan genom att inkludera det förebyggande, hälso- och sjukvården, forskningen och omsorgen för att vi tillsammans ska arbeta för att förbättra vardagen för personer som lever med en demenssjukdom, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Leva ett värdigt liv

– Alltför länge har demensvården varit fokuserad på omvårdnad. Med den utvecklade strategin sätter vi nu tydliga mål inom utvecklingsområden som rör förebyggande insatser, diagnosticering och behovsanpassad hälso- och sjukvård. Strategin betonar även särskilt ett utvecklat stöd till anhöriga. Allt för att personer med demensdiagnos ska kunna leva ett värdigt och meningsfullt liv, säger socialminister Jakob Forssmed.  

Den utvecklade strategin innehåller flera nyheter, bland annat en bestämd tidsram, tydliga mål för att underlätta uppföljning och flera nya områden – däribland hälso- och sjukvården, tandvården och det förebyggande arbetet.

Även flera satsningar

Vid pressträffen presenterade regeringen även en rad satsningar som ligger i linje med strategin. De regionala samverkans- och stödstrukturerna (RSS) får 100 miljoner kronor under 2025–2027. Medlen får användas till att stärka förutsättningarna för kommunerna att utveckla och upprätthålla en kunskapsbaserad äldreomsorg med fokus på vård och omsorg för personer som har en demenssjukdom. 

Socialstyrelsen får i uppdrag att främja utvecklingen av vården, omsorgen och tandvården för personer med en demenssjukdom. Under 2025 skjuter regeringen även till medel till Svenskt Demenscentrum, Svenska registret för kognitiva sjukdomar/demenssjukdomar (SveDem) och BPSD-registret.