Senaste nytt

10 dec 2018

Nytt faktablad om kognitiv svikt 

 

Svenskt Demenscentrum har gett ut ett nytt faktablad med titeln All glömska är inte demens. Det tar upp begreppen kognitiv svikt och lindrig kognitiv funktionsnedsättning (MCI), det senare en vanlig diagnos på landets minnesmottagningar.

bild på faktablad All glömska är inte demensFaktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år.

Besök nedladdningssidan för våra faktablad

bild på faktablad All glömska är inte demensFaktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år.

Besök nedladdningssidan för våra faktablad

10 dec 2018

En praktisk liten folder för anhöriga 

 

Svenskt Demenscentrum har tagit fram en 4-sidig folder för anhöriga till en närstående med demenssjukdom. Den innehåller tips och råd om bl a vart man kan vända sig för att få hjälp. Det finns även plats för att skriva ned kontaktuppgifter till läkare, hemtjänst och andra personer inom vård och omsorg.

Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler. 

Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
 

Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler. 

Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
 

4 dec 2018

Kvaliteten på demensutredningar förbättras 

 FORSKNING

Nya data tyder på att kvaliteten på primärvårdens demensutredningar förbättras. Andelen nydiagnosticerade som genomgått en basal utredning fortsätter att öka. Det framgår av Svenska Demensregistrets (SveDem) årsrapport.

År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.

De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.

Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.

Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.

Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.

Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster) 

År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.

De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.

Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.

Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.

Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.

Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster) 

13 nov 2018

Vapeninnehav och demens hör inte ihop 

 

Demenssjukdom är ett medicinskt skäl till att inte få inneha vapen. Svante Rendahl vid polismyndigheten anser att tragedier kan förhindras om polisen får reda på vilka personer som berörs. Ibland lovar anhöriga att ta ansvar för vapnen men detta är inte ok.

Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.

Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.

– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.

bild på Svante RendahlSvante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.  

När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.

– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.

Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.

– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.

Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.

– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.

Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.

Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt. 

– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.

 Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen. 

– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.

Kari Molin

Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.

Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.

– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.

bild på Svante RendahlSvante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.  

När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.

– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.

Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.

– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.

Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.

– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.

Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.

Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt. 

– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.

 Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen. 

– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.

Kari Molin

13 nov 2018

Artificell intelligens kan ge snabbare diagnostik 

 FORSKNING

Artificiell intelligens (AI) är ordet på modet. Självlärande maskiner och hjälpmedel är inte längre science fiction. Nu har forskare testat AI även inom alzheimerdiagnostiken. Resultatet är lovande. 

Det är en amerikansk forskargrupp som analyserat hjärnbilder från drygt 1000 personer med misstänkt demenssjukdom med hjälp av AI. Bilderna har tagits med en så kallad PET-kamera och visar graden av ämnesomsättning i olika delar av hjärnan. Tekniken används för att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede men bilderna kan vara tidskrävande att analysera.

Därför ville forskarna testa om AI kunde sköta analysen. En algoritm fick träna upp sig på 90 procent av bilderna och lära sig att identifiera tecken på Alzheimers sjukdom. Sedan prövades den på de återstående bilderna med mycket gott resultat. Algoritmen fick även testa att analysera 40 hjärnbilder på personer som inte hade deltagit i studien. Den lyckades pricka in samtliga som uppvisade tidiga tecken på demenssjukdom.

Forskarna hoppas att AI kan bli ett värdefullt komplement i alzheimerdiagnostiken men betonar att deras studie baseras på ett relativt material och behöver valideras i större studier. 

Läs mer i Science Daily (nytt fönster)

Läs mer om PET-teknik under Fakta om demens

Det är en amerikansk forskargrupp som analyserat hjärnbilder från drygt 1000 personer med misstänkt demenssjukdom med hjälp av AI. Bilderna har tagits med en så kallad PET-kamera och visar graden av ämnesomsättning i olika delar av hjärnan. Tekniken används för att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede men bilderna kan vara tidskrävande att analysera.

Därför ville forskarna testa om AI kunde sköta analysen. En algoritm fick träna upp sig på 90 procent av bilderna och lära sig att identifiera tecken på Alzheimers sjukdom. Sedan prövades den på de återstående bilderna med mycket gott resultat. Algoritmen fick även testa att analysera 40 hjärnbilder på personer som inte hade deltagit i studien. Den lyckades pricka in samtliga som uppvisade tidiga tecken på demenssjukdom.

Forskarna hoppas att AI kan bli ett värdefullt komplement i alzheimerdiagnostiken men betonar att deras studie baseras på ett relativt material och behöver valideras i större studier. 

Läs mer i Science Daily (nytt fönster)

Läs mer om PET-teknik under Fakta om demens

1 nov 2018

Läkemedel kan skjuta upp flytt hemifrån 

 FORSKNING

Läkemedel mot Alzheimers sjukdom kan fördröja flytt till särskilt boende med upp till 8 månader, om personerna svarar positivt på behandlingen. Det visar en ny studie från Skånes universitetssjukhus.

I studien deltog 881 patienter med Alzheimers sjukdom från Swedish Alzheimer Treatment Study, en nationell studie som pågick 1997–2011. Patienterna hade mild till måttlig demens och behandlades med kolinesterashämmare, symptomlindrande läkemedel mot alzheimer. Hur de svarade på läkemedelsbehandlingen visade sig påverka hur länge de bodde kvar hemma.

Patienter som försämrades mer allmänt eller i grundläggande dagliga funktioner efter 6 månaders behandling hade en mer än fördubblad risk att placeras på särskilt boende, jämfört med de som förblev oförändrade eller förbättrades i sin sjukdom. Patientgruppen som fick förbättrad tankeförmåga av behandlingen flyttade 3 månader senare till särskilt boende än genomsnittet. För de som även fick en positiv effekt på tre andra förmågor som undersöktes – global förmåga samt instrumentell och basal ADL – fördröjdes flytten med 8 månader, jämfört med genomsnittet.

bild på Carina WattmoResultaten visade också att patienternas övriga sjukdomar inte hade något samband med hur de svarade på läkemedelsbehandlingen mot alzheimer eller risken för placering på särskilt boende.

– Detta tyder på att det huvudsakligen är följderna av själva demenssjukdomen som påskyndar placeringen på särskilt boende hos alzheimerpatienter. Fyndet uppmärksammar vikten av att ge alla patienter, oavsett andra samtidiga sjukdomar, en möjlighet till behandling mot Alzheimers sjukdom, säger Carina Wattmo, med dr vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien, till Neurologi i Sverige.

Studien har publicerats i den medicinska tidskriften Current Alzheimer Research.

Länk till artikeln i Current Alzheimer Research (nytt fönster)

Länk till artikeln i Neurologi i Sverige (nytt fönster) 

 

I studien deltog 881 patienter med Alzheimers sjukdom från Swedish Alzheimer Treatment Study, en nationell studie som pågick 1997–2011. Patienterna hade mild till måttlig demens och behandlades med kolinesterashämmare, symptomlindrande läkemedel mot alzheimer. Hur de svarade på läkemedelsbehandlingen visade sig påverka hur länge de bodde kvar hemma.

Patienter som försämrades mer allmänt eller i grundläggande dagliga funktioner efter 6 månaders behandling hade en mer än fördubblad risk att placeras på särskilt boende, jämfört med de som förblev oförändrade eller förbättrades i sin sjukdom. Patientgruppen som fick förbättrad tankeförmåga av behandlingen flyttade 3 månader senare till särskilt boende än genomsnittet. För de som även fick en positiv effekt på tre andra förmågor som undersöktes – global förmåga samt instrumentell och basal ADL – fördröjdes flytten med 8 månader, jämfört med genomsnittet.

bild på Carina WattmoResultaten visade också att patienternas övriga sjukdomar inte hade något samband med hur de svarade på läkemedelsbehandlingen mot alzheimer eller risken för placering på särskilt boende.

– Detta tyder på att det huvudsakligen är följderna av själva demenssjukdomen som påskyndar placeringen på särskilt boende hos alzheimerpatienter. Fyndet uppmärksammar vikten av att ge alla patienter, oavsett andra samtidiga sjukdomar, en möjlighet till behandling mot Alzheimers sjukdom, säger Carina Wattmo, med dr vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien, till Neurologi i Sverige.

Studien har publicerats i den medicinska tidskriften Current Alzheimer Research.

Länk till artikeln i Current Alzheimer Research (nytt fönster)

Länk till artikeln i Neurologi i Sverige (nytt fönster) 

 

30 okt 2018

Personcentrerat ledarskap i fokus på konferens 

 

Personcentrerat ledarskap och nationella demensstrategier var ämnen som lyftes under den fjärde skandinaviska konferensen om ledarskap och demens. I år hölls den i Köpenhamn 22-23 oktober och drygt 250 chefer och arbetsledare bjöds på många inspirerande föreläsningar.

bild från ledarskapskonferensen i Köpenhamn

För värdskapet stod Dammarks demenscentrum Nationalt videnscenter for demens som arrangerade konferensen tillsammans med Svenskt Demenscentrum och norska Nasjonal kompetansetjeneste for aldring og helse.

Temat för konferensen var: Hur säkrar vi att personcentrerade insatser går som en röd tråd igenom hela demensförloppet? Irländaren och professorn Brendan McCormack hävdade att här finns mycket kvar att göra. Hans forskning visar att vården endast i korta stunder arbetar personcentrerat och att det sker sporadiskt. Ett personcentrerat ledarskap och en utvecklad personcentrerad kultur i verksamheten är en förutsättning för att kunna arbeta personcentrerat fullt ut.

Under konferensen presenterade även representanter från de olika länderna sina nationella demensstrategier. Norge är inne på sin andra långsiktiga plan som sträcker sig till 2020. Danmarks första handlingsplan gäller till och med 2025. Sveriges demensstrategi antogs i maj 2018.

Det finns flera likheter mellan ländernas strategier men också skillnader. Både Norge och Danmark har medel avsatta för att arbeta med de utmaningar som identifierats inom demensområdet, något som saknas i för den svenska demensstrategin. Vår förhoppning är att det även hos oss avsätts medel för att kunna arbeta strategiskt med de utmaningar som följer av en åldrande befolkning.

Köpenhamnskonferensen hölls den 22-23 oktober. På Videnscenters webbplats kan du läsa mer om den och också lyssna på flera av föreläsarna, bland annat läkaren Johan Ejerhed som arbetar med att skapa en mer demensvänlig medicinavdelning på Danderyds sjukhus. Nästa skandinaviska ledarskapskonferens hålls i Stockholm hösten 2020.

Ann-Christin Kärrman/Gunilla Nordberg

Till Nationalt videnscenter for demens webbplats (nytt fönster)

 

bild från ledarskapskonferensen i Köpenhamn

För värdskapet stod Dammarks demenscentrum Nationalt videnscenter for demens som arrangerade konferensen tillsammans med Svenskt Demenscentrum och norska Nasjonal kompetansetjeneste for aldring og helse.

Temat för konferensen var: Hur säkrar vi att personcentrerade insatser går som en röd tråd igenom hela demensförloppet? Irländaren och professorn Brendan McCormack hävdade att här finns mycket kvar att göra. Hans forskning visar att vården endast i korta stunder arbetar personcentrerat och att det sker sporadiskt. Ett personcentrerat ledarskap och en utvecklad personcentrerad kultur i verksamheten är en förutsättning för att kunna arbeta personcentrerat fullt ut.

Under konferensen presenterade även representanter från de olika länderna sina nationella demensstrategier. Norge är inne på sin andra långsiktiga plan som sträcker sig till 2020. Danmarks första handlingsplan gäller till och med 2025. Sveriges demensstrategi antogs i maj 2018.

Det finns flera likheter mellan ländernas strategier men också skillnader. Både Norge och Danmark har medel avsatta för att arbeta med de utmaningar som identifierats inom demensområdet, något som saknas i för den svenska demensstrategin. Vår förhoppning är att det även hos oss avsätts medel för att kunna arbeta strategiskt med de utmaningar som följer av en åldrande befolkning.

Köpenhamnskonferensen hölls den 22-23 oktober. På Videnscenters webbplats kan du läsa mer om den och också lyssna på flera av föreläsarna, bland annat läkaren Johan Ejerhed som arbetar med att skapa en mer demensvänlig medicinavdelning på Danderyds sjukhus. Nästa skandinaviska ledarskapskonferens hålls i Stockholm hösten 2020.

Ann-Christin Kärrman/Gunilla Nordberg

Till Nationalt videnscenter for demens webbplats (nytt fönster)

 

30 okt 2018

Film förbereder patient inför utredning 

 

Migrationsskolan vid Region Skåne har tagit fram en kortfilm om demensutredningar. Den ska förbereda patienten inför utredningen och tar bland annat upp vilka undersökningar som kommer att göras och vilken roll en tolk har. Filmen är fyra minuter lång och har översatts till åtta språk, bland annat arabisk, finska och spanska.

Filmen är framtagen för utredningar på specialistklinik men kan även användas inom primärvården. Se filmen här (Migrationsskolan)

25 okt 2018

Steg för steg mot en demensvänlig kommun 

 

I Upplands-Bro pågår en kampanj för att utbilda demensvänner. Tanken är att alla kommuninvånare behöver kunskap om demens för att samhället ska kunna bli demensvänligt.

– Livet kan bli så mycket bättre för de som har en demenssjukdom och deras anhöriga om de möts av förståelse.

bild på Mirjam BrocknäsDet säger Mirjam Brocknäs, äldrepedagog och chef för förebyggande enheten i Upplands-Bro kommun. Hittills har cirka 350 demensvänner utbildats i kommunen, bland annat anställda inom folktandvården och brandkåren.

Utbildningen är på 90 minuter och tar upp fakta om demenssjukdomar, bemötande, tidiga tecken på demens och vilken hjälp som finns i kommunen. 

– Vi diskuterar också utifrån deltagarnas egen erfarenhet. För chaufförerna kan det handla om att en person inte vill åka med eller inte vill spännas fast. Chaufförerna är viktiga, om inte transporten fungerar kommer ju inte gästerna till dagverksamheten. Nu vet också chaufförerna att de kan få handledning av oss om det uppstår något problem, säger Mirjam Brocknäs.

Läs mer om arbetet i Upplands-Bro under Arbeta med demens

– Livet kan bli så mycket bättre för de som har en demenssjukdom och deras anhöriga om de möts av förståelse.

bild på Mirjam BrocknäsDet säger Mirjam Brocknäs, äldrepedagog och chef för förebyggande enheten i Upplands-Bro kommun. Hittills har cirka 350 demensvänner utbildats i kommunen, bland annat anställda inom folktandvården och brandkåren.

Utbildningen är på 90 minuter och tar upp fakta om demenssjukdomar, bemötande, tidiga tecken på demens och vilken hjälp som finns i kommunen. 

– Vi diskuterar också utifrån deltagarnas egen erfarenhet. För chaufförerna kan det handla om att en person inte vill åka med eller inte vill spännas fast. Chaufförerna är viktiga, om inte transporten fungerar kommer ju inte gästerna till dagverksamheten. Nu vet också chaufförerna att de kan få handledning av oss om det uppstår något problem, säger Mirjam Brocknäs.

Läs mer om arbetet i Upplands-Bro under Arbeta med demens

23 okt 2018

Nytt poddavsnitt om sexualitet och äldre 

 

...

bokomlsagSexualitet är ett grundläggande mänskligt behov. Ändå är det fortfarande på många sätt ett tabubelagt ämne, inte minst när vi talar om personer med demenssjukdom. I fjol utkom Sexualitet och demenssjukdom, en bok som vänder sig till personal som möter personer med demenssjukdom. Den bygger på att samarbete mellan Närhälsan Kunskapscentrum för sexuell hälsa (KSH), Västra Götalandsregionen, och Svenskt Demenscentrum.

I ett nytt poddavsnitt från KSH intervjuas Kalle Norwald, sexolog och terapeut, om äldre och sexualitet. Att sexualitet är något vi har hela livet är inte självklart för alla menar han:

”Den grundläggande tanken att äldre personer har en sexualitet, det kan ju för vissa komma som en chock. Att man tänker att sexualiteten ska avta med tidens gång.”

Avsnittet, som ingår i serien Sex på arbetstid, ger även praktiska tips på hur man kan jobba med sexualitet i mötet med äldre.

Lyssna på poddavsnittet Sex och äldre (KSH)

Lyssna på Sexualitet och demenssjukdom
i Demenspodden
(Youtube)

Beställ boken Sexualitet och demenssjukdom
i vår webbshop (nytt fönster)

bokomlsagSexualitet är ett grundläggande mänskligt behov. Ändå är det fortfarande på många sätt ett tabubelagt ämne, inte minst när vi talar om personer med demenssjukdom. I fjol utkom Sexualitet och demenssjukdom, en bok som vänder sig till personal som möter personer med demenssjukdom. Den bygger på att samarbete mellan Närhälsan Kunskapscentrum för sexuell hälsa (KSH), Västra Götalandsregionen, och Svenskt Demenscentrum.

I ett nytt poddavsnitt från KSH intervjuas Kalle Norwald, sexolog och terapeut, om äldre och sexualitet. Att sexualitet är något vi har hela livet är inte självklart för alla menar han:

”Den grundläggande tanken att äldre personer har en sexualitet, det kan ju för vissa komma som en chock. Att man tänker att sexualiteten ska avta med tidens gång.”

Avsnittet, som ingår i serien Sex på arbetstid, ger även praktiska tips på hur man kan jobba med sexualitet i mötet med äldre.

Lyssna på poddavsnittet Sex och äldre (KSH)

Lyssna på Sexualitet och demenssjukdom
i Demenspodden
(Youtube)

Beställ boken Sexualitet och demenssjukdom
i vår webbshop (nytt fönster)