Senaste nytt
Inspirerande konferens om socialt innehåll
Den 14 april arrangerades konferensen Socialt innehåll i demensvård och -omsorg i Stockholm. Kring ord som trädgård, måltid och att trivas och ha roligt kretsade några inspirerande exempel på hur en meningsfull vardag kan se ut.
Det var andra gången i konferenssammanhang som arrangörerna Socialstyrelsen och Svenskt Demenscentrum valt att lyfta fram vårdarbetets sociala dimensioner. Hur ser egentligen en meningsfull vardag ut för en person med demenssjukdom? Frågan ställde Niklas Bjurström, Socialstyrelsen, i sitt inledningsanförande inför drygt 220 deltagare i konferenssalen Cosmos, vägg i vägg med Globen.
Frågan visade sig, inte oväntat, ha många olika svar. Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, betonade den kanske viktigaste förutsättningen: det personcentrerade förhållningssättet som ges högsta prioritet i de nationella riktlinjerna. Med det som utgångspunkt inser man det självklara; att det som skänker mening och glädje åt den ene kan betyda något helt annat för den andre. Då spelar det ingen roll om man är demenssjuk eller inte.
Demenssjukdomen gör dock att mycket av de som tidigare sågs som möjligheter istället blir problem. I ett bejublat anförande om "ljusa ögonblick" framhöll arbetsterapeut Inge Dahlenborg bland annat värdet av upprepning. Förnyelse och variation betraktar vi normalt som positivt men för den demenssjuke ökar det snarare stressen. Var inte rädd för att upprepa omtyckta aktiviteter, uppmanade hon deltagarna, det kan skänka ökad trygghet genom att skapa en känsla av sammanhang.
Under eftermiddagens seminarier presenterades spännande utvecklingsarbete både från och utanför huvudstaden. I förorten Rågsved har en prunkande oas för äldre ersatt en steril betongmiljö. Hälsoträdgården är omtyckt av boendets demenssjuka men även av andra äldre personer i grannskapet. Föredragshållarna avslutade med att presentera siffror som pekade på att "oasen" är en samhällsekonomisk vinst.
Dietisten Stina Engelheart framhöll måltidernas möjligheter till social samvaro och under den korta och kärnfulla rubriken Trivas och ha roligt berättade Lotta Roupe om hur man arbetar för en meningsfull vardag för gästerna på dagverksamheten Silviahemmet. Hornskroksmodellen, projekt Viktor Vinde och "herrgruppen" på Öland var andra inspirerande exempel som möttes av stort intresse.
När Mårten Wirén, Socialstyrelsen, avslutade konferensen – efter vinjetten Juryn har ordet – valde han att se den som en början på något som ska fortsätta: "Nu skickar vi stafettpinnen vidare och hoppas att ni fortsätter att sprida kunskap och erfarenhet om ert arbete och hämta inspiration av varandra."
Magnus Westlander
Det var andra gången i konferenssammanhang som arrangörerna Socialstyrelsen och Svenskt Demenscentrum valt att lyfta fram vårdarbetets sociala dimensioner. Hur ser egentligen en meningsfull vardag ut för en person med demenssjukdom? Frågan ställde Niklas Bjurström, Socialstyrelsen, i sitt inledningsanförande inför drygt 220 deltagare i konferenssalen Cosmos, vägg i vägg med Globen.
Frågan visade sig, inte oväntat, ha många olika svar. Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, betonade den kanske viktigaste förutsättningen: det personcentrerade förhållningssättet som ges högsta prioritet i de nationella riktlinjerna. Med det som utgångspunkt inser man det självklara; att det som skänker mening och glädje åt den ene kan betyda något helt annat för den andre. Då spelar det ingen roll om man är demenssjuk eller inte.
Demenssjukdomen gör dock att mycket av de som tidigare sågs som möjligheter istället blir problem. I ett bejublat anförande om "ljusa ögonblick" framhöll arbetsterapeut Inge Dahlenborg bland annat värdet av upprepning. Förnyelse och variation betraktar vi normalt som positivt men för den demenssjuke ökar det snarare stressen. Var inte rädd för att upprepa omtyckta aktiviteter, uppmanade hon deltagarna, det kan skänka ökad trygghet genom att skapa en känsla av sammanhang.
Under eftermiddagens seminarier presenterades spännande utvecklingsarbete både från och utanför huvudstaden. I förorten Rågsved har en prunkande oas för äldre ersatt en steril betongmiljö. Hälsoträdgården är omtyckt av boendets demenssjuka men även av andra äldre personer i grannskapet. Föredragshållarna avslutade med att presentera siffror som pekade på att "oasen" är en samhällsekonomisk vinst.
Dietisten Stina Engelheart framhöll måltidernas möjligheter till social samvaro och under den korta och kärnfulla rubriken Trivas och ha roligt berättade Lotta Roupe om hur man arbetar för en meningsfull vardag för gästerna på dagverksamheten Silviahemmet. Hornskroksmodellen, projekt Viktor Vinde och "herrgruppen" på Öland var andra inspirerande exempel som möttes av stort intresse.
När Mårten Wirén, Socialstyrelsen, avslutade konferensen – efter vinjetten Juryn har ordet – valde han att se den som en början på något som ska fortsätta: "Nu skickar vi stafettpinnen vidare och hoppas att ni fortsätter att sprida kunskap och erfarenhet om ert arbete och hämta inspiration av varandra."
Magnus Westlander
Nättjänst ger bättre koll på läkemedlen
Genom en avgiftsfri tjänst på nätet kan äldre personer och deras anhöriga själva upptäcka problem med medicineringen. En uppföljning av tjänsten görs vid Nestor FoU-center.
SeniorminiQ heter tjänsten och baseras på bland annat FASS och Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Den nås via nätet och är tillgänglig för alla pensionärer. Den främsta målgruppen är de som använder flera olika läkemedel, något som kraftigt ökar risken för läkemedelsrelaterade problem.
Personen matar först in namnen på sina läkemedel, varför och i vilka doser dessa tas. Vidare anger hon i vilken grad olika besvär förekommer, till exempel nedstämdhet, yrsel och förstoppning. Sedan analyseras data och eventuella problem eller risker med personens läkemedelsbehandling redovisas i form av diskussionsfrågor. Dessa kan skrivas ut och tas med till nästa läkarbesök. Om personen inte klarar av att mata in uppgifter på egen hand, på grund av till exempel demenssjukdom, kan anhöriga eller vårdpersonal hjälpa till.
Kan min yrsel bero på att jag använder den här medicinen? Det är en fråga som analysen kan utmynna i. SeniorminQ kan också varna för att pensionären använder två läkemedel som kan ha en negativ inverkan på varandra.
– Men det är viktigt att pensionären inte själv ändrar sin medicinering på basis av analysen utan att det alltid sker efter samråd med läkare. SeniorminiQ är främst tänkt att vara ett bra diskussionsunderlag och ger läkaren relevant information när patientens läkemedelsbehandling ska följas upp, säger Helén Lieberman-Ram, apotekare och verksam vid Nestor FoU-center.
Den pilotstudie hon leder vid Nestor FoU-center ska ge svar på vad en grupp försökspersoner (65 år och äldre) i Haninge tycker om att använda SeniorminiQ.
– I studien kommer vi också undersöka i vilken utsträckning analysen från nättjänsten leder till en läkarkontakt och om den är till nytta för den patientansvarige läkare, säger Helén Lieberman-Ram.
SeniorminiQ har utvecklats av Johan Fastbom, läkemedelsexpert vid Socialstyrelsen och forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Magnus Westlander
SeniorminiQ heter tjänsten och baseras på bland annat FASS och Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Den nås via nätet och är tillgänglig för alla pensionärer. Den främsta målgruppen är de som använder flera olika läkemedel, något som kraftigt ökar risken för läkemedelsrelaterade problem.
Personen matar först in namnen på sina läkemedel, varför och i vilka doser dessa tas. Vidare anger hon i vilken grad olika besvär förekommer, till exempel nedstämdhet, yrsel och förstoppning. Sedan analyseras data och eventuella problem eller risker med personens läkemedelsbehandling redovisas i form av diskussionsfrågor. Dessa kan skrivas ut och tas med till nästa läkarbesök. Om personen inte klarar av att mata in uppgifter på egen hand, på grund av till exempel demenssjukdom, kan anhöriga eller vårdpersonal hjälpa till.
Kan min yrsel bero på att jag använder den här medicinen? Det är en fråga som analysen kan utmynna i. SeniorminQ kan också varna för att pensionären använder två läkemedel som kan ha en negativ inverkan på varandra.
– Men det är viktigt att pensionären inte själv ändrar sin medicinering på basis av analysen utan att det alltid sker efter samråd med läkare. SeniorminiQ är främst tänkt att vara ett bra diskussionsunderlag och ger läkaren relevant information när patientens läkemedelsbehandling ska följas upp, säger Helén Lieberman-Ram, apotekare och verksam vid Nestor FoU-center.
Den pilotstudie hon leder vid Nestor FoU-center ska ge svar på vad en grupp försökspersoner (65 år och äldre) i Haninge tycker om att använda SeniorminiQ.
– I studien kommer vi också undersöka i vilken utsträckning analysen från nättjänsten leder till en läkarkontakt och om den är till nytta för den patientansvarige läkare, säger Helén Lieberman-Ram.
SeniorminiQ har utvecklats av Johan Fastbom, läkemedelsexpert vid Socialstyrelsen och forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Magnus Westlander
Öppet hus drog fulla hus
Äldrefrågor engagerar och lockar ofta mångtalig publik. Fast att så många skulle komma på Öppet hus i Äldreforskningens hus den 6 april överraskade både besökare och arrangörer.
Redan långt före åtta på morgonen började folk samlas utanför Gävlegatan 16 i Stockholm. När det var dags att dela ut biljetter till förmiddagens föredrag var entréhallen knökfull.
Biljetterna tog slut i ett huj. Arrangörerna – Aging Research Center, Stiftelsen Äldrecentrum, Svenskt Demenscentrum och tidskriften Äldre i Centrum – fick snabbt möblera om i lunchmatsalar och fikarum för att kunna erbjuda extraföreläsningar. Trycket lättade något efter lunch.
Vid bokborden botaniserade vårdpersonal, studerande, volontärer från frivilligorganisationer, bara för att nämna några kategorier av besökare. Det totala antalet besökare uppskattades till närmare 400.
Redan långt före åtta på morgonen började folk samlas utanför Gävlegatan 16 i Stockholm. När det var dags att dela ut biljetter till förmiddagens föredrag var entréhallen knökfull.
Biljetterna tog slut i ett huj. Arrangörerna – Aging Research Center, Stiftelsen Äldrecentrum, Svenskt Demenscentrum och tidskriften Äldre i Centrum – fick snabbt möblera om i lunchmatsalar och fikarum för att kunna erbjuda extraföreläsningar. Trycket lättade något efter lunch.
Vid bokborden botaniserade vårdpersonal, studerande, volontärer från frivilligorganisationer, bara för att nämna några kategorier av besökare. Det totala antalet besökare uppskattades till närmare 400.
Foto: Kristin Breitenstein
Demens ABC blev tredje bästa kompetenssatsning
Demens ABC kom på tredje plats i tävlingen Swedish Learning Awards. I klassen 2010 års Bästa kompetenssatsning placerade sig endast Axfood och Sony Ericsson före Svenskt Demenscentrums webbutbildning.
Diplomen delades ut på e-Learninggalan den 24 mars på Nalen i Stockholm. Juryns motivering för Demens ABC lyder:
...för sin satsning på en reflekterande utbildning för stora målgrupper där behovet är enormt och resurserna små. Äldre är oftast inte en prioriterad grupp, men denna utbildning på nätet byggd kring Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid demenssjukdom finns nu ett utbildningsverktyg som når ut till alla inom vård och omsorg, liksom till den stora gruppen anhöriga.
Diplomen delades ut på e-Learninggalan den 24 mars på Nalen i Stockholm. Juryns motivering för Demens ABC lyder:
...för sin satsning på en reflekterande utbildning för stora målgrupper där behovet är enormt och resurserna små. Äldre är oftast inte en prioriterad grupp, men denna utbildning på nätet byggd kring Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid demenssjukdom finns nu ett utbildningsverktyg som når ut till alla inom vård och omsorg, liksom till den stora gruppen anhöriga.
Alzheimerpris till ÄiC:s chefredaktör
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris går i år till Inger Raune, chefredaktör på tidskriften Äldre i Centrum. Förutom äran är priset på 25 000 kr och delas ut vid Umeå universitets doktorspromotion den 28 maj.
Inger Raune får priset för sitt outtröttliga engagemang för forskning och behandling av äldre med demenssjukdomar. "I tidskriften Äldre i Centrum har hon under snart två decennier publicerat en rad insiktsfulla artiklar, krönikor och reportage om bl a Alzheimers sjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter:
"Med värme och engagemang berättar hon om människan bakom sjukdomen, men visar också på de stora brister som kvarstår inom vård och omsorg. Genom sin förmåga att skildra de goda exemplen ger Inger Raune sina läsare inspiration och insikt. Samtidigt ställer hon de viktigaste frågorna om hur ett samhälle ska prioritera när behoven hos de växande äldreskarorna måste tillgodoses".
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris delas ut till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". I juryn sitter Sam Nilsson, f d chef för SVT, Anna Larsson, medicinreporter vid Sveriges Radios Ekoredaktion, Sven Plex Petersson, f d redaktör och producent vid SVT och Mats Ekdahl, generaldirektör och tidigare chefredaktör för Läkartidningen.
Inger Raune är den andra som får priset, förra året gick det till SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl. Makarna Forsgren har även instiftat ett forskarpris för alzheimerområdet. Läs mer om priset »
Magnus Westlander
Inger Raune får priset för sitt outtröttliga engagemang för forskning och behandling av äldre med demenssjukdomar. "I tidskriften Äldre i Centrum har hon under snart två decennier publicerat en rad insiktsfulla artiklar, krönikor och reportage om bl a Alzheimers sjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter:
"Med värme och engagemang berättar hon om människan bakom sjukdomen, men visar också på de stora brister som kvarstår inom vård och omsorg. Genom sin förmåga att skildra de goda exemplen ger Inger Raune sina läsare inspiration och insikt. Samtidigt ställer hon de viktigaste frågorna om hur ett samhälle ska prioritera när behoven hos de växande äldreskarorna måste tillgodoses".
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris delas ut till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". I juryn sitter Sam Nilsson, f d chef för SVT, Anna Larsson, medicinreporter vid Sveriges Radios Ekoredaktion, Sven Plex Petersson, f d redaktör och producent vid SVT och Mats Ekdahl, generaldirektör och tidigare chefredaktör för Läkartidningen.
Inger Raune är den andra som får priset, förra året gick det till SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl. Makarna Forsgren har även instiftat ett forskarpris för alzheimerområdet. Läs mer om priset »
Magnus Westlander
Inger Raune
Några temanummer om demens
i Äldre i Centrum
• Demens – se människan framför sjukdomen, nr 2/2010 » (nytt fönster)
• Demens – en lägesrapport, nr 1/2008 » (nytt fönster)
• Demensvård i praktiken, nr 2/2005 » (nytt fönster)
Inget åtal för inlåsning
Det blir inget åtal med anledning av missförhållandena på Öjagården i Piteå. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, motiverar åklagaren sitt beslut.
Piteå är av av flera kommuner som Demensförbundet har polisanmält för att de låser in demenssjuka och lämnar dem ensamma nattetid. Efter förhör med personal, anhöriga och boendechef har kammaråklagare Folke Ailinpieti beslutat att inte starta en förundersökning. Han anser att det inte finns anledning att tro att något brott har begåtts.
Till Piteå-tidningen säger Folke Ailinpieti att ingen i kommunens ledning fattat beslut om att låsa dörrarna på Öjagården och andra äldreboenden.
– Huruvida de haft kännedom om inlåsningen vet jag inte. Beslutet är taget av personalen på plats och dörrarna har hela tiden gått att låsa upp inifrån om man har den förmågan. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, säger han och betonar att ärendet bedömts på strikt juridiska grunder.
Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström beklagar kammaråklagarens beslut.
– Det är konstigt att man obehindrat får bryta mot lagen. Gamla och demenssjuka är i det närmaste rättslösa och jag tycker det är skrämmande att vi lever i ett sådant samhälle, säger hon till Piteå-tidningen.
Piteå är av av flera kommuner som Demensförbundet har polisanmält för att de låser in demenssjuka och lämnar dem ensamma nattetid. Efter förhör med personal, anhöriga och boendechef har kammaråklagare Folke Ailinpieti beslutat att inte starta en förundersökning. Han anser att det inte finns anledning att tro att något brott har begåtts.
Till Piteå-tidningen säger Folke Ailinpieti att ingen i kommunens ledning fattat beslut om att låsa dörrarna på Öjagården och andra äldreboenden.
– Huruvida de haft kännedom om inlåsningen vet jag inte. Beslutet är taget av personalen på plats och dörrarna har hela tiden gått att låsa upp inifrån om man har den förmågan. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, säger han och betonar att ärendet bedömts på strikt juridiska grunder.
Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström beklagar kammaråklagarens beslut.
– Det är konstigt att man obehindrat får bryta mot lagen. Gamla och demenssjuka är i det närmaste rättslösa och jag tycker det är skrämmande att vi lever i ett sådant samhälle, säger hon till Piteå-tidningen.
Kunskapsluckor hos engelska läkare
Engelska doktorer misslyckas ofta med att ställa en demensdiagnos. Endast knappt en tredjedel av allmänläkarna (GP) i London anser att de har adekvat utbildning för att diagnosticera demens. Det framgår av en färsk studie från brittiska Institute for Public Policy Research.
Studien ger kritikerna till den planerade sjukvårdsreformen vatten på kvarn. Department of Health (motsvarande Socialdepartementet) vill minska byråkratin och ge allmänläkarna större inflytande och frihet att forma vården och omsorgen efter den enkilde patientens behov.
Men många bedömare menar att allmänläkarna inte är rustade för att ta på sig ett ökat ansvar inom demensområdet och att reformen snarare förstärker ett av dagens stora problem: det bristfälliga samarbetet mellan sjukvården och socialtjänsten som gör att många personer med demens, med eller utan diagnos.
Magnus Westlander
Studien ger kritikerna till den planerade sjukvårdsreformen vatten på kvarn. Department of Health (motsvarande Socialdepartementet) vill minska byråkratin och ge allmänläkarna större inflytande och frihet att forma vården och omsorgen efter den enkilde patientens behov.
Men många bedömare menar att allmänläkarna inte är rustade för att ta på sig ett ökat ansvar inom demensområdet och att reformen snarare förstärker ett av dagens stora problem: det bristfälliga samarbetet mellan sjukvården och socialtjänsten som gör att många personer med demens, med eller utan diagnos.
Magnus Westlander
Till Institute for Public Policy Research » (nytt fönster)
Äldreomsorgen – ett modernt föredöme
Senaste numret av tidskriften Äldre i Centrum har temat Chefen och behandlar ledarskapets roll. I en debattartikel vänder sig Ulla Tullberg, universitetslektor vid Handelshögskolan i Göteborg, mot de problemfyllda beskrivningarna av äldreomsorgens ledarskap.
Ulla Tullberg har i sin forskning följt verksamheten på äldreboenden i både privat och kommunal regi. Hon har frågat sig varför arbetsledare inom äldreomsorgen beskrivs som ett så stort problem av politiker, högre chefer och den egna personalen. Ulla Tullberg menar att det knappast finns någon verksamhet som har chefer med bättre eller mera utbildning i ledarskap än inom äldreomsorgen.
Äldreomsorg bedrivs av kvinnor, för kvinnor och de manliga inslagen är få. Organiseringen avspeglar hur kvinnor vant sig att arbeta och samarbeta och detta, menar Ulla Tullberg, stämmer inte alltid med industrins och militärens modeller. Inom kvinnodominerade organisationer fördelas makt och ansvar oftare horisontellt – inte vertikalt i höga hierarkier med många nivåer och många chefer.
I äldreomsorgens arbetsgrupper har ofta enskilda anställda egna ansvarsområden som man planerar tillsammans med andra gruppers representanter, till exempel inköp, underhållning, utbildningsinsatser. Medarbetarna förväntas kunna tänka, planera, prioritera och genomföra. Precis som alla moderna human resource management-idéer förespråkar betonar Ulla Tullberg.
Det som idag undergräver ledarskapet är att detta ständigt framhålls vara i behov av utveckling och förändring. I stället är det chefer inom andra verksamheter som har mycket att lära av äldreomsorgen anser Ulla Tullberg.
Läs hela debattartikeln på www.aldreicentrum.se » (nytt fönster)
Ulla Tullberg har i sin forskning följt verksamheten på äldreboenden i både privat och kommunal regi. Hon har frågat sig varför arbetsledare inom äldreomsorgen beskrivs som ett så stort problem av politiker, högre chefer och den egna personalen. Ulla Tullberg menar att det knappast finns någon verksamhet som har chefer med bättre eller mera utbildning i ledarskap än inom äldreomsorgen.
Äldreomsorg bedrivs av kvinnor, för kvinnor och de manliga inslagen är få. Organiseringen avspeglar hur kvinnor vant sig att arbeta och samarbeta och detta, menar Ulla Tullberg, stämmer inte alltid med industrins och militärens modeller. Inom kvinnodominerade organisationer fördelas makt och ansvar oftare horisontellt – inte vertikalt i höga hierarkier med många nivåer och många chefer.
I äldreomsorgens arbetsgrupper har ofta enskilda anställda egna ansvarsområden som man planerar tillsammans med andra gruppers representanter, till exempel inköp, underhållning, utbildningsinsatser. Medarbetarna förväntas kunna tänka, planera, prioritera och genomföra. Precis som alla moderna human resource management-idéer förespråkar betonar Ulla Tullberg.
Det som idag undergräver ledarskapet är att detta ständigt framhålls vara i behov av utveckling och förändring. I stället är det chefer inom andra verksamheter som har mycket att lära av äldreomsorgen anser Ulla Tullberg.
Läs hela debattartikeln på www.aldreicentrum.se » (nytt fönster)
Dödsorsaken demens blir allt vanligare
När Socialstyrelsen publicerar ny statistik om dödsorsaker utmärker sig demenssjukdomar. Medan dödligheten minskar i hjärt-kärlsjukdom och de flesta cancerformer ökar den kraftigt i demens och ligger nu nästan fyra gånger högre än år 1987. Ökningstakten har varit något högre för kvinnor.
Den kraftiga ökningen kan delvis bero på att det blivit mer accepterat bland läkare att ange demenssjukdom som dödsorsak, menar rapportförfattarna. Bland annat lunginflammation, som är en vanlig följd av demenssjukdom i livets slut, "gömde" tidigare omfattningen av demens i dödsorsaksregistret.
Magnus Westlander
Den kraftiga ökningen kan delvis bero på att det blivit mer accepterat bland läkare att ange demenssjukdom som dödsorsak, menar rapportförfattarna. Bland annat lunginflammation, som är en vanlig följd av demenssjukdom i livets slut, "gömde" tidigare omfattningen av demens i dödsorsaksregistret.
Magnus Westlander
Läs Dödsorsaker 2009,
Socialstyrelsen » (nytt fönster)
Kraftig ökning av demens bland de äldsta
Forskning visar att demens blivit vanligare i åldersgruppen 85 år och äldre. Förekomsten har ökat med 40 procent på fem år. Resultatet är anmärkningsvärt och behöver bekräftas av flera studier, betonar professor Yngve Gustafson som är en av forskarna bakom studien.
Det är allmänt känt att allt fler drabbas av demenssjukdom när befolkningen åldras. Studien från Umeå universitet, som publicerats i tidskriften Age an Ageing, visar alltså att demens blivit vanligare även i en och samma åldersgrupp, bland personer som är 85 år och äldre.
Umeåforskarna har jämfört två populationer, 430 resp 465 personer, med ca fem års mellanrum. Jämförelsen bygger på bl a kognitiva tester (MMT), medicinska journaler och information från vårdare och släktingar. Förekomsten av demens fastställdes i första gruppen till 26,5 procent (uppmätt år 2000-2002), i den andra till 37,2 procent (2005-2007) – det motsvarar en ökning med 40 procent.
Ökningen kan bero på att att personer med demens helt enkelt lever längre med sin sjukdom. Men Yngve Gustafson betonar att urvalet är relativt litet och att det finns andra möjliga förklaringar, t ex att distriktsläkarna har blivit skickligare på att upptäcka demens. Därför behövs fler studier med samma upplägg, något som också är på gång i bland annat Umeå och Finland.
Det är allmänt känt att allt fler drabbas av demenssjukdom när befolkningen åldras. Studien från Umeå universitet, som publicerats i tidskriften Age an Ageing, visar alltså att demens blivit vanligare även i en och samma åldersgrupp, bland personer som är 85 år och äldre.
Umeåforskarna har jämfört två populationer, 430 resp 465 personer, med ca fem års mellanrum. Jämförelsen bygger på bl a kognitiva tester (MMT), medicinska journaler och information från vårdare och släktingar. Förekomsten av demens fastställdes i första gruppen till 26,5 procent (uppmätt år 2000-2002), i den andra till 37,2 procent (2005-2007) – det motsvarar en ökning med 40 procent.
Ökningen kan bero på att att personer med demens helt enkelt lever längre med sin sjukdom. Men Yngve Gustafson betonar att urvalet är relativt litet och att det finns andra möjliga förklaringar, t ex att distriktsläkarna har blivit skickligare på att upptäcka demens. Därför behövs fler studier med samma upplägg, något som också är på gång i bland annat Umeå och Finland.
Till tidskriften Age an Ageing » (nytt fönster)