Nytt om utbildningar

11 sep 2026

KST-träff gav en vän för livet 

 LEVA MED DEMENS

Två Malmöpågar. En kurs i ”hjärngympa”. Det blev början på en nyfunnen vänskap för Tommy Persson och Billy Svanberg.

– Det känns som om man har fått en till chans i livet, säger Tommy Persson.

Tommy Persson har sjunkit ner i soffan med en kopp kaffe framför sig. Mittemot sitter hans hustru Yvonne och bläddrar i en broschyr. Efter en stund öppnas ytterdörren igen. In kliver en ganska lång herre med välansad frisyr och en ljus skjorta under den tunna jackan. Han ser ut att genomsöka lokalen efter något bekant. Tommy Persson noterar mannen och håller upp en tidning för att skymma ansiktet. Lite trevande tar den nyanlände några steg mot soffgruppen. Till slut kan inte Tommy Persson hålla sig längre. Han sänker tidningen och blickarna möts. Ett hjärtligt skratt följs av en kram.

– Jag tyckte att det var lite märkligt. Vad är det där för en med en tidning för hela ansiktet, säger Billy Svanberg.

Utmanande och roligt

Han och Tommy Persson är bägge födda i Malmö för 85 respektive 80 år sedan. Men vänskapen skulle inte uppstå förrän långt senare. Det var under en KST-träff i Helsingborg år 2025 som de bägge fick nys om varandra.

– Jag fick min diagnos i Ängelholm. Så fick jag ett papper hem om att de skulle starta något slags kurs i hjärngympa i Helsingborg. Jag pratade med min fru, som tyckte att jag skulle komma hit och lyssna. Det gjorde jag och fick på köpet träffa den här underbara mannen, säger Tommy Persson och nickar mot Billy Svanberg. 

Bägge beskriver tiden efter diagnosen som tung. För Tommy Persson var det som om någon slagit undan benen för honom. Billy Svanberg tänkte mycket på sin kolonistuga och att livet i princip var över. Utan att känna varandra delade de en mörk syn på framtiden. Men den där inbjudan till hjärngympa i centrala Helsingborg skulle komma att ändra på det. 

– Till en början var det mest trevligt att komma hit. Man fick göra enkla saker. Kasta en kudde till varandra och säga en frukt som innehöll en viss bokstav och som skulle passa in i ett sammanhang. Det var utmanande på ett roligt sätt, säger Billy Svanberg. 

De negativa tankarna har försvunnit

De första träffarna bestod gruppen av sex deltagare. Men med tiden hoppade hälften av. De nyfunna vännerna fortsatte dock och märkte att såväl minnet som vänskapen stärktes för varje tillfälle. Samtalen efter en avslutad träff pågick ofta en bra stund, och fortsatte under promenaden ned till hållplatsen. 

– Ibland missade vi till och med bussen för att vi hade så mycket att prata om, säger Tommy Persson.

Att KST har haft en positiv inverkan på livet är en underdrift. Tommy Persson och Billy Svanberg tycker inte enbart att minnet och kognitionen har blivit bättre, även inställningen till tillvaron och åldrandet har påverkats i positiv riktning.

– Min hustru säger att jag är lite annorlunda, men själv tycker jag inte att jag är så mycket sämre, mer än att jag är lite mer glömsk. Men de negativa tankarna har liksom försvunnit mer och mer. Jag försöker att leva i nuet, säger Billy Svanberg.

Tommy Persson instämmer, och passar på att hylla KST-teamet i Helsingborg, som han menar har stor del i att livet har tagit en ny riktning. Som exempel nämner han att han vid 80 års ålder har börjat bejaka sina mer konstnärliga sidor. 

– Jag har aldrig gillat att rita och vägrar att göra det. Men under träffarna gör jag det ändå. Varför vet jag inte, men personalen här gör ett himla bra jobb och har betytt jättemycket för mig, säger Tommy Persson.

Träff i kolonistugan

På frågan om vad de skulle säga till någon som nyss har fått en diagnos och funderar på ett erbjudande om KST, är Tommy Persson och Billy Svanberg glasklara.

– Gör det, du missar något annars. Jag satt bara och degade ner mig när jag fick diagnosen. Mitt tankesätt är helt annorlunda idag. Jag tänker inte på att jag är sjuk. Med hjälp utifrån fixade jag det, inte minst från personalen här, säger Tommy Persson.

– Och det är faktiskt kul. Man får röra runt i huvudet, vilket är nyttigt. Allt sker dessutom i en positiv anda, utan tvång. Det känns bra, säger Billy Svanberg.

De nyfunna vännerna reser sig från en liten inredd nisch där de har suttit. Billy Svanberg ska strax åka buss hem till Råå, medan Tommy Persson och hans hustru Yvonne tar bilen till Ängelholm. Innan de skiljs åt gör de upp planer. Träff i kolonistugan och kanske även en fotbollsmatch på Olympia står på agendan. 

KST-träffarna i Helsingborg ledde till mer än en ny och hoppfull tillvaro. Malmöpågarna Billy Svanberg och Tommy Persson fick bägge en vän på köpet.

Text och foto: Juan Martinez

Tommy Persson har sjunkit ner i soffan med en kopp kaffe framför sig. Mittemot sitter hans hustru Yvonne och bläddrar i en broschyr. Efter en stund öppnas ytterdörren igen. In kliver en ganska lång herre med välansad frisyr och en ljus skjorta under den tunna jackan. Han ser ut att genomsöka lokalen efter något bekant. Tommy Persson noterar mannen och håller upp en tidning för att skymma ansiktet. Lite trevande tar den nyanlände några steg mot soffgruppen. Till slut kan inte Tommy Persson hålla sig längre. Han sänker tidningen och blickarna möts. Ett hjärtligt skratt följs av en kram.

– Jag tyckte att det var lite märkligt. Vad är det där för en med en tidning för hela ansiktet, säger Billy Svanberg.

Utmanande och roligt

Han och Tommy Persson är bägge födda i Malmö för 85 respektive 80 år sedan. Men vänskapen skulle inte uppstå förrän långt senare. Det var under en KST-träff i Helsingborg år 2025 som de bägge fick nys om varandra.

– Jag fick min diagnos i Ängelholm. Så fick jag ett papper hem om att de skulle starta något slags kurs i hjärngympa i Helsingborg. Jag pratade med min fru, som tyckte att jag skulle komma hit och lyssna. Det gjorde jag och fick på köpet träffa den här underbara mannen, säger Tommy Persson och nickar mot Billy Svanberg. 

Bägge beskriver tiden efter diagnosen som tung. För Tommy Persson var det som om någon slagit undan benen för honom. Billy Svanberg tänkte mycket på sin kolonistuga och att livet i princip var över. Utan att känna varandra delade de en mörk syn på framtiden. Men den där inbjudan till hjärngympa i centrala Helsingborg skulle komma att ändra på det. 

– Till en början var det mest trevligt att komma hit. Man fick göra enkla saker. Kasta en kudde till varandra och säga en frukt som innehöll en viss bokstav och som skulle passa in i ett sammanhang. Det var utmanande på ett roligt sätt, säger Billy Svanberg. 

De negativa tankarna har försvunnit

De första träffarna bestod gruppen av sex deltagare. Men med tiden hoppade hälften av. De nyfunna vännerna fortsatte dock och märkte att såväl minnet som vänskapen stärktes för varje tillfälle. Samtalen efter en avslutad träff pågick ofta en bra stund, och fortsatte under promenaden ned till hållplatsen. 

– Ibland missade vi till och med bussen för att vi hade så mycket att prata om, säger Tommy Persson.

Att KST har haft en positiv inverkan på livet är en underdrift. Tommy Persson och Billy Svanberg tycker inte enbart att minnet och kognitionen har blivit bättre, även inställningen till tillvaron och åldrandet har påverkats i positiv riktning.

– Min hustru säger att jag är lite annorlunda, men själv tycker jag inte att jag är så mycket sämre, mer än att jag är lite mer glömsk. Men de negativa tankarna har liksom försvunnit mer och mer. Jag försöker att leva i nuet, säger Billy Svanberg.

Tommy Persson instämmer, och passar på att hylla KST-teamet i Helsingborg, som han menar har stor del i att livet har tagit en ny riktning. Som exempel nämner han att han vid 80 års ålder har börjat bejaka sina mer konstnärliga sidor. 

– Jag har aldrig gillat att rita och vägrar att göra det. Men under träffarna gör jag det ändå. Varför vet jag inte, men personalen här gör ett himla bra jobb och har betytt jättemycket för mig, säger Tommy Persson.

Träff i kolonistugan

På frågan om vad de skulle säga till någon som nyss har fått en diagnos och funderar på ett erbjudande om KST, är Tommy Persson och Billy Svanberg glasklara.

– Gör det, du missar något annars. Jag satt bara och degade ner mig när jag fick diagnosen. Mitt tankesätt är helt annorlunda idag. Jag tänker inte på att jag är sjuk. Med hjälp utifrån fixade jag det, inte minst från personalen här, säger Tommy Persson.

– Och det är faktiskt kul. Man får röra runt i huvudet, vilket är nyttigt. Allt sker dessutom i en positiv anda, utan tvång. Det känns bra, säger Billy Svanberg.

De nyfunna vännerna reser sig från en liten inredd nisch där de har suttit. Billy Svanberg ska strax åka buss hem till Råå, medan Tommy Persson och hans hustru Yvonne tar bilen till Ängelholm. Innan de skiljs åt gör de upp planer. Träff i kolonistugan och kanske även en fotbollsmatch på Olympia står på agendan. 

KST-träffarna i Helsingborg ledde till mer än en ny och hoppfull tillvaro. Malmöpågarna Billy Svanberg och Tommy Persson fick bägge en vän på köpet.

Text och foto: Juan Martinez

KST – webbinarie och kunskapsläge

Den 3 november arrangerar Svenskt Demenscentrum ett webbinarium om KST.
Mer information och anmälan »

På Svenskt Demenscentrums hemsida finns det bland annat information om kunskapsläget kring KST samt om kommande webbutbildning för personal som vill arbeta med KST,
Mer om KST »
 

26 jun 2026

Silviadiplomerad ledare – ny utbildning i höst! 

 ARBETA MED DEMENS • UTBILDNING

Ett komplext uppdrag där ingen dag är den andra lik. Att vara chef för ett team inom demensvården kräver mer än en bakgrund som kompetent medarbetare. Därför lanseras nu en unik utbildning för verksamhetsledare. 
– Ledarskapet är en nyckelroll för att kunna erbjuda en personcentrerad vård där målet är så god livskvalitet som möjligt, säger Ulrika Granér på Silviahemmet. 

Silviahemmet har under många år erbjudit utbildningar för medarbetare inom vård och omsorg. I samarbete med bland annat Sophiahemmet, Karolinska Institutet och Marie Cederschiöld högskola har man löpande utvecklat olika högskoleutbildningar för flera professioner. Men det har saknats en pusselbit, en högskoleutbildning för enhets- och verksamhetschefer inom demensvård.

– Bakgrunden är ett tydligt identifierat behov av specialiserad ledarskapskompetens. Demensvårdens utmaningar handlar inte främst om bristande engagemang hos personalen, utan om att ledarskapet inte ges rätt förutsättningar eller utbildning för att hantera verksamhetens komplexitet, säger Christine Gustafsson, professor på Sophiahemmets högskola.

Stor efterfrågan

Hon får medhåll av Ulrika Granér, verksamhetschef på Silviahemmet, som lyfter att behovet av en ny ledarutbildning framkommit under de certifieringsutbildningar som Silviahemmet anordnar. 

– Jag har vid dessa tillfällen uppfattat en stor efterfrågan på just ledarskapsutbildningar för den typen av verksamhet, så det var helt enkelt dags att försöka fylla det glappet, säger Ulrika Granér.

Fortsatt gott samarbete

Samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet Högskola bygger på en gemensam ambition att:

  • stärka ledarskapet som strategisk nyckelfråga i demensvården
  • kombinera forskningsbaserad kunskap (Sophiahemmet) med
praktiskt beprövad vårdfilosofi och utbildning (Silviahemmet)
  • skapa långsiktiga och strukturerade utbildningar snarare än korta, generella insatser 
  • fortsätta det goda samarbete som redan finns i Sophiahemmet högskolas Silviautbildningar (Silviasystrar, Silviasjuksköterskor och Silviadiplomerade biståndshandläggare).

Tydlig koppling till egna verksamheten  

Centralt i utbildningen är att deltagarna utöver teoretisk kunskap även får praktiska och forskningsbaserade verktyg som direkt kan omsättas i vardagen.

– Deltagarna kan förvänta sig en utbildning som ger både bredd och djup i ledarskap inom demensvård, med tydlig koppling till den egna verksamheten, säger Christine Gustafsson. 

Även hantverkaren behöver rätt verktyg

Att vara ledare inom vård och omsorg är ofta ett komplext uppdrag. Att vara chef för en verksamhet som vårdar människor med en komplex symptombild, som kognitiva sjukdomar, kan ställa ännu högre krav på ledarskapet. Ändå visar forskning att många chefer inom vård och omsorg saknar en formell ledarskapsutbildning. Istället tillhör det vanligheterna att en undersköterska eller sjuksköterska flyttas upp till en chefsposition för att hen visat sig vara kompetent medarbetare i teamet. Något Ulrika Granér ställer sig frågande till.

–  Vem skulle be en hantverkare arbeta utan sina verktyg eller be en målare göra ett bra jobb utan sina rollers och penslar? säger Ulrika Granér och tillägger:

–  Det framstår som smått vansinnigt, men inom vård och omsorg anses det rimligt att kräva av ledaren att göra ett bra jobb utan verktyget ”kunskap om hur”. Det vill vi ändra på med den här utbildningssatsningen.

Kursstart för Silviadiplomerad ledare är beräknad till vecka 35.

Mer om utbildningen »

Text: Juan Martinez

 

 

Silviahemmet har under många år erbjudit utbildningar för medarbetare inom vård och omsorg. I samarbete med bland annat Sophiahemmet, Karolinska Institutet och Marie Cederschiöld högskola har man löpande utvecklat olika högskoleutbildningar för flera professioner. Men det har saknats en pusselbit, en högskoleutbildning för enhets- och verksamhetschefer inom demensvård.

– Bakgrunden är ett tydligt identifierat behov av specialiserad ledarskapskompetens. Demensvårdens utmaningar handlar inte främst om bristande engagemang hos personalen, utan om att ledarskapet inte ges rätt förutsättningar eller utbildning för att hantera verksamhetens komplexitet, säger Christine Gustafsson, professor på Sophiahemmets högskola.

Stor efterfrågan

Hon får medhåll av Ulrika Granér, verksamhetschef på Silviahemmet, som lyfter att behovet av en ny ledarutbildning framkommit under de certifieringsutbildningar som Silviahemmet anordnar. 

– Jag har vid dessa tillfällen uppfattat en stor efterfrågan på just ledarskapsutbildningar för den typen av verksamhet, så det var helt enkelt dags att försöka fylla det glappet, säger Ulrika Granér.

Fortsatt gott samarbete

Samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet Högskola bygger på en gemensam ambition att:

  • stärka ledarskapet som strategisk nyckelfråga i demensvården
  • kombinera forskningsbaserad kunskap (Sophiahemmet) med
praktiskt beprövad vårdfilosofi och utbildning (Silviahemmet)
  • skapa långsiktiga och strukturerade utbildningar snarare än korta, generella insatser 
  • fortsätta det goda samarbete som redan finns i Sophiahemmet högskolas Silviautbildningar (Silviasystrar, Silviasjuksköterskor och Silviadiplomerade biståndshandläggare).

Tydlig koppling till egna verksamheten  

Centralt i utbildningen är att deltagarna utöver teoretisk kunskap även får praktiska och forskningsbaserade verktyg som direkt kan omsättas i vardagen.

– Deltagarna kan förvänta sig en utbildning som ger både bredd och djup i ledarskap inom demensvård, med tydlig koppling till den egna verksamheten, säger Christine Gustafsson. 

Även hantverkaren behöver rätt verktyg

Att vara ledare inom vård och omsorg är ofta ett komplext uppdrag. Att vara chef för en verksamhet som vårdar människor med en komplex symptombild, som kognitiva sjukdomar, kan ställa ännu högre krav på ledarskapet. Ändå visar forskning att många chefer inom vård och omsorg saknar en formell ledarskapsutbildning. Istället tillhör det vanligheterna att en undersköterska eller sjuksköterska flyttas upp till en chefsposition för att hen visat sig vara kompetent medarbetare i teamet. Något Ulrika Granér ställer sig frågande till.

–  Vem skulle be en hantverkare arbeta utan sina verktyg eller be en målare göra ett bra jobb utan sina rollers och penslar? säger Ulrika Granér och tillägger:

–  Det framstår som smått vansinnigt, men inom vård och omsorg anses det rimligt att kräva av ledaren att göra ett bra jobb utan verktyget ”kunskap om hur”. Det vill vi ändra på med den här utbildningssatsningen.

Kursstart för Silviadiplomerad ledare är beräknad till vecka 35.

Mer om utbildningen »

Text: Juan Martinez

 

 

03 jun 2026

Ta ner diplom från Jobba säkert med läkemedel före 31 augusti 

 UTBILDNING

I samband med att webbutbildningen Jobba säkert med läkemedel, inklusive delen Ge insulin, stängs ner den 31 augusti försvinner även möjligheten att ladda ner diplom som visar att man har gått utbildningen. Se därför till att ladda ned ditt diplom i god tid. 

Bakgrunden till att Jobba säkert med läkemedel tas bort är att föreskrifterna för delegering av läkemedel ändrades den 1 januari 2026, vilket innebär att utbildningen har blivit inaktuell. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) beslutade en tid efter det att utbildningen ska stängas ner den 31 augusti. Det var SKR som tog fram utbildningen en gång i tiden.

Mer om beslutet och SKR:s rekommendationer framåt »

 

Bakgrunden till att Jobba säkert med läkemedel tas bort är att föreskrifterna för delegering av läkemedel ändrades den 1 januari 2026, vilket innebär att utbildningen har blivit inaktuell. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) beslutade en tid efter det att utbildningen ska stängas ner den 31 augusti. Det var SKR som tog fram utbildningen en gång i tiden.

Mer om beslutet och SKR:s rekommendationer framåt »

 

25 feb 2026

Ny utbildningsfilm om digitalt samtalsstöd 

 UTBILDNING

Nu finns en utbildningsfilm om Circa, ett digitalt samtalsstöd som ska underlätta samtal med personer med kognitiv svikt.

Circa kan användas både i enskilda möten och i grupper, till exempel på särskilda boenden. Även anhöriga till personer med demenssjukdom kan ha nytta av Circa i sina samtal.

Gå till Utbildningsfilmer för att ta del av filmen och länk till Circa »

Circa kan användas både i enskilda möten och i grupper, till exempel på särskilda boenden. Även anhöriga till personer med demenssjukdom kan ha nytta av Circa i sina samtal.

Gå till Utbildningsfilmer för att ta del av filmen och länk till Circa »

03 feb 2026

Oasen på Åland först att Stjärnmärka utanför Sverige 

 UTBILDNING

I december 2025 blev Oasens boende- och vårdcenter i Jomala på Åland det första Stjärnmärkta boendet utanför Sverige. 

Hur blev det så? Stjärninstruktörerna Erika Boman och Linda Heinola berättar om Oasens väg till Stjärnmärkningen.

Allt började med att det fanns en tanke om ett eget demenscentrum på Åland berättar Erika Boman, som utöver Stjärninstruktör även är projektledare, vårdlärare och den som har utrett frågan om ett åländskt demenscentrum.

– Våra föregångare ansökte om medel för att utreda möjligheterna att skapa ett demenscentrum på Åland. Samtidigt med det tänkte man att personalens kompetens blir otroligt viktig. Så man började eftersöka möjligheter att höja personalens kompetens kring vård av personer med demens. Då dök Stjärnmärkt upp, säger hon. 

Svenskt Demenscentrum besöker Oasen i december, i samband med att boendet ska få sin Stjärnmärkning. Ute är det grått, blött och ruggigt, men innanför dörrarna välkomnas vi av en pyntad julgran, inbjudande fåtöljer och en hylla med filtar, vantar och annat som går att låna om man ska ut på promenad. Eller kanske ta en match på den nya boulebanan som både boende och besökare men även andra ålänningar gärna får använda.

Erika Boman och Linda Heinola går före till ljusterapirummet, där vi sätter oss i varsin fåtölj. Rummet är just ljust, med tre vita väggar och en fondvägg med björkstammar och skira blad. Belysningen går att anpassa så att var och en kan hitta en behaglig nivå. Här kan man samtala, sitta en stund i egna tankar och så småningom lyssna på dagens taltidning.

Fyra instruktörer

Totalt har Oasen valt att utbilda fyra Stjärninstruktörer som sedan har utbildat sina kollegor, helt enligt utbildningsmodellen. 

Att Erika blev en av instruktörerna föll sig ganska naturligt, då hon utöver att vara vårdlärare även har disputerat på äldres hälsa och livsvillkor. För Linda Heinola passade det också bra att bli instruktör, inte minst som hon idag jobbar som vårdchef på Oasen.

Instruktörsutbildningen gick de i Stockholm i februari 2025.

– Konceptet och personerna vi träffade var väldigt fina, och självklart kommer det alltid aha-upplevelser, säger Linda Heinola.

– För mig som har jobbat mycket med pedagogik tidigare var det lite ovant att ha ett koncept som man var tvungen att följa väldigt strikt. Men jag säger som Linda, det är alltid en förmån att få sitta med andra och samlas kring ett gemensamt intresseområde och diskutera hur man arbetar, säger Erika Boman.

Från utbildningen och kurskamraterna fick de en hel del användbart med sig hem.

– Från alla exempel som tas upp under kursens gång tycker jag att vi har tagit med oss mycket hit från alla våra kloka medkursare. Sådant där vi har tänkt att det här behöver vi nog jobba lite mer med och fundera kring. Lagstiftning kring begränsade åtgärder är knepigare här, och vi fick bra exempel från Sverige, säger Erika Boman.

”Vi har skrattat och gråtit”

Väl tillbaka på Åland som färdiga instruktörer väntade nästa steg, att utbilda kollegorna på Oasens fem avdelningar. En uppgift som både Linda Heinola och Erika Boman har uppskattat, på flera sätt.

– Att vara instruktör tycker jag har varit otroligt, just för att man får lyfta alla andras kunskaper, vilket har varit så värdefullt och så roligt. Det finns sådan kompetens här, Säger Linda Heinola.

Erika Boman fyller på:

– Det har varit så fantastiskt roligt. Jättegivande. Vi har skrattat och vi har gråtit. Det har varit otroligt fint. Framför allt de här hemuppgifterna mellan gångerna, att få höra redovisningarna av dem och hur engagerat personalen har tagit sig an uppgifterna. De vill verkligen göra det bättre för de boende här, och det har varit en ynnest att få ta del av.

Har någon särskild del av utbildningen varit extra värdefull?

– Jag tycker att det har varit särskilt värdefullt att få höra medarbetarnas reflektioner och kunskaper. När de också har tagit med sig det de har fått från webbutbildningarna och föreläsningarna och kunna använda det och testa, som med hemuppgifterna. Det har varit särskilt viktigt att höra att de omsätter kunskapen i praktiken och reflekterar över det. För det är reflektionerna och känslorna kring vad det är vi gör som bygger det här, säger Linda Heinola, och tillägger:

– Jag tror också att konceptet att reflektera tillsammans är väldigt bra för den här samkunskapen som vi behöver ha inom omvårdnaden.

Erika Boman lyfter fram avsnittet om begränsande åtgärder som en värdefull del i utbildningen av medarbetarna.

– Det avsnittet är svårast på ett sätt för det är så mycket etik inblandad. Men det har också väckt nya tankar hos personalen: vad är egentligen en begränsande åtgärd och när är det ett samtycke och när är det tvång? Det tror jag har gett många tankeställare.

Hon beskriver även en annan positiv effekt av arbetet med Stjärnmärkt – att få ett gemensamt språk:

– När vi pratar om begränsande åtgärder vet alla vad vi pratar om. När vi pratar om personcentrerad vård vet vi nu vad vi pratar om. Det tycker jag har varit ett stort mervärde, att få det här gemensamma språket och samhörigheten att rikta sig åt ett och samma håll. Det tycker jag också har drivit hela organisationen. Organisationen får ett annat sikte, ett gemensamt mål. 

Bättre gemenskap 

Båda instruktörerna har en tydlig bild av att medarbetarna på Oasen har uppskattat utbildningen, och de ser att sammanhållningen på arbetsplatsen har ökat.

– Jag har hört bara positiv respons från våra medarbetare. Och det är så kul att vi har den här stora kunskapen tillsammans. Det bygger gemenskap att få jobba tillsammans med sådana här fokusfrågor, och lyfta allas unika perspektiv på olika arbetsmoment och annat som behövs, säger Linda Heinola.

Märks det skillnad i det dagliga arbetet nu när ni majoriteten av medarbetarna har gått klart utbildningen?

– Det gör det. Jag har också varit med vid uppstart av ett anhörigråd under det här året, något som vi inte har haft här på ett tag. Och även anhöriga har gett respons att de märker effekter av det. Det är ett fint betyg, säger Linda Heinola.

– Jag tycker också att man märker av det på atmosfären när man kommer in på avdelningen, säger Erika Boman.

En sak som man lägger mycket fokus på i Sverige för att vården och omsorgen ska bli personcentrerad är levnadsberättelsen. Jobbar ni också med sådana?

– Ja. Men i och med den här utbildningsinsatsen så har vi verkligen säkerställt att alla har en levnadsberättelse, och tittat på hur vi använder oss av den och hur den dokumenteras. Så det har blivit ett väldigt bra utvecklingsarbete, säger Linda Heinola.

En annan viktig del i att vara Stjärnmärkt är att man ska välja ett utvecklingsområde att jobba med. Vad har ni valt?

– Rörelse i vardagen. Tillsammans har alla som har gått utbildningen fått rösta om vad de vill jobba med. Många vill jobba med aktiviteter och just rörelse i vardagen, och det är ju något som vi kan få ganska många nyttoeffekter, snöbollseffekter, av, att röra sig mer och aktivera sig, säger Linda Heinola.

”Vi kommer att fortsätta”

Det Erika Boman beskrev tidigare, att organisationen har fått ett gemensamt mål, kunde man också utläsa av det tal som Ann-Sofie Silvennoinen höll när Oasen fick sin Stjärnmärkning den 16 december. Hon är förbundsdirektör för det kommunalförbund som driver Oasen (se faktaruta). Så här uttryckte hon saken:

– Tack till hela personalen, och till våra fyra instruktörer. Hela personalen har jobbat jättefint för att bemöta dem som lider av minnessjukdomar. Vi är verkligen glada över det här och vi kommer att fortsätta. För oss är det viktigt att de som har sitt hem på Oasen blir beaktade varje dag, att vi respekterar deras liv och att de har ett värdigt liv här hos oss.

Utöver förbundsdirektören fanns stora delar av personalgruppen och flera styrelsemedlemmar, bland andra ordförande Annette Holmberg-Jansson, på plats när Laila Becker, utbildningsansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum, överlämnade diplomet med Stjärnmärkningen. Därefter fick alla medarbetare som gått klart utbildningen ta emot både diplom och applåder, innan det var dags att runda av med en gemensam, alkoholfri skål.

Allt började med att det fanns en tanke om ett eget demenscentrum på Åland berättar Erika Boman, som utöver Stjärninstruktör även är projektledare, vårdlärare och den som har utrett frågan om ett åländskt demenscentrum.

– Våra föregångare ansökte om medel för att utreda möjligheterna att skapa ett demenscentrum på Åland. Samtidigt med det tänkte man att personalens kompetens blir otroligt viktig. Så man började eftersöka möjligheter att höja personalens kompetens kring vård av personer med demens. Då dök Stjärnmärkt upp, säger hon. 

Svenskt Demenscentrum besöker Oasen i december, i samband med att boendet ska få sin Stjärnmärkning. Ute är det grått, blött och ruggigt, men innanför dörrarna välkomnas vi av en pyntad julgran, inbjudande fåtöljer och en hylla med filtar, vantar och annat som går att låna om man ska ut på promenad. Eller kanske ta en match på den nya boulebanan som både boende och besökare men även andra ålänningar gärna får använda.

Erika Boman och Linda Heinola går före till ljusterapirummet, där vi sätter oss i varsin fåtölj. Rummet är just ljust, med tre vita väggar och en fondvägg med björkstammar och skira blad. Belysningen går att anpassa så att var och en kan hitta en behaglig nivå. Här kan man samtala, sitta en stund i egna tankar och så småningom lyssna på dagens taltidning.

Fyra instruktörer

Totalt har Oasen valt att utbilda fyra Stjärninstruktörer som sedan har utbildat sina kollegor, helt enligt utbildningsmodellen. 

Att Erika blev en av instruktörerna föll sig ganska naturligt, då hon utöver att vara vårdlärare även har disputerat på äldres hälsa och livsvillkor. För Linda Heinola passade det också bra att bli instruktör, inte minst som hon idag jobbar som vårdchef på Oasen.

Instruktörsutbildningen gick de i Stockholm i februari 2025.

– Konceptet och personerna vi träffade var väldigt fina, och självklart kommer det alltid aha-upplevelser, säger Linda Heinola.

– För mig som har jobbat mycket med pedagogik tidigare var det lite ovant att ha ett koncept som man var tvungen att följa väldigt strikt. Men jag säger som Linda, det är alltid en förmån att få sitta med andra och samlas kring ett gemensamt intresseområde och diskutera hur man arbetar, säger Erika Boman.

Från utbildningen och kurskamraterna fick de en hel del användbart med sig hem.

– Från alla exempel som tas upp under kursens gång tycker jag att vi har tagit med oss mycket hit från alla våra kloka medkursare. Sådant där vi har tänkt att det här behöver vi nog jobba lite mer med och fundera kring. Lagstiftning kring begränsade åtgärder är knepigare här, och vi fick bra exempel från Sverige, säger Erika Boman.

”Vi har skrattat och gråtit”

Väl tillbaka på Åland som färdiga instruktörer väntade nästa steg, att utbilda kollegorna på Oasens fem avdelningar. En uppgift som både Linda Heinola och Erika Boman har uppskattat, på flera sätt.

– Att vara instruktör tycker jag har varit otroligt, just för att man får lyfta alla andras kunskaper, vilket har varit så värdefullt och så roligt. Det finns sådan kompetens här, Säger Linda Heinola.

Erika Boman fyller på:

– Det har varit så fantastiskt roligt. Jättegivande. Vi har skrattat och vi har gråtit. Det har varit otroligt fint. Framför allt de här hemuppgifterna mellan gångerna, att få höra redovisningarna av dem och hur engagerat personalen har tagit sig an uppgifterna. De vill verkligen göra det bättre för de boende här, och det har varit en ynnest att få ta del av.

Har någon särskild del av utbildningen varit extra värdefull?

– Jag tycker att det har varit särskilt värdefullt att få höra medarbetarnas reflektioner och kunskaper. När de också har tagit med sig det de har fått från webbutbildningarna och föreläsningarna och kunna använda det och testa, som med hemuppgifterna. Det har varit särskilt viktigt att höra att de omsätter kunskapen i praktiken och reflekterar över det. För det är reflektionerna och känslorna kring vad det är vi gör som bygger det här, säger Linda Heinola, och tillägger:

– Jag tror också att konceptet att reflektera tillsammans är väldigt bra för den här samkunskapen som vi behöver ha inom omvårdnaden.

Erika Boman lyfter fram avsnittet om begränsande åtgärder som en värdefull del i utbildningen av medarbetarna.

– Det avsnittet är svårast på ett sätt för det är så mycket etik inblandad. Men det har också väckt nya tankar hos personalen: vad är egentligen en begränsande åtgärd och när är det ett samtycke och när är det tvång? Det tror jag har gett många tankeställare.

Hon beskriver även en annan positiv effekt av arbetet med Stjärnmärkt – att få ett gemensamt språk:

– När vi pratar om begränsande åtgärder vet alla vad vi pratar om. När vi pratar om personcentrerad vård vet vi nu vad vi pratar om. Det tycker jag har varit ett stort mervärde, att få det här gemensamma språket och samhörigheten att rikta sig åt ett och samma håll. Det tycker jag också har drivit hela organisationen. Organisationen får ett annat sikte, ett gemensamt mål. 

Bättre gemenskap 

Båda instruktörerna har en tydlig bild av att medarbetarna på Oasen har uppskattat utbildningen, och de ser att sammanhållningen på arbetsplatsen har ökat.

– Jag har hört bara positiv respons från våra medarbetare. Och det är så kul att vi har den här stora kunskapen tillsammans. Det bygger gemenskap att få jobba tillsammans med sådana här fokusfrågor, och lyfta allas unika perspektiv på olika arbetsmoment och annat som behövs, säger Linda Heinola.

Märks det skillnad i det dagliga arbetet nu när ni majoriteten av medarbetarna har gått klart utbildningen?

– Det gör det. Jag har också varit med vid uppstart av ett anhörigråd under det här året, något som vi inte har haft här på ett tag. Och även anhöriga har gett respons att de märker effekter av det. Det är ett fint betyg, säger Linda Heinola.

– Jag tycker också att man märker av det på atmosfären när man kommer in på avdelningen, säger Erika Boman.

En sak som man lägger mycket fokus på i Sverige för att vården och omsorgen ska bli personcentrerad är levnadsberättelsen. Jobbar ni också med sådana?

– Ja. Men i och med den här utbildningsinsatsen så har vi verkligen säkerställt att alla har en levnadsberättelse, och tittat på hur vi använder oss av den och hur den dokumenteras. Så det har blivit ett väldigt bra utvecklingsarbete, säger Linda Heinola.

En annan viktig del i att vara Stjärnmärkt är att man ska välja ett utvecklingsområde att jobba med. Vad har ni valt?

– Rörelse i vardagen. Tillsammans har alla som har gått utbildningen fått rösta om vad de vill jobba med. Många vill jobba med aktiviteter och just rörelse i vardagen, och det är ju något som vi kan få ganska många nyttoeffekter, snöbollseffekter, av, att röra sig mer och aktivera sig, säger Linda Heinola.

”Vi kommer att fortsätta”

Det Erika Boman beskrev tidigare, att organisationen har fått ett gemensamt mål, kunde man också utläsa av det tal som Ann-Sofie Silvennoinen höll när Oasen fick sin Stjärnmärkning den 16 december. Hon är förbundsdirektör för det kommunalförbund som driver Oasen (se faktaruta). Så här uttryckte hon saken:

– Tack till hela personalen, och till våra fyra instruktörer. Hela personalen har jobbat jättefint för att bemöta dem som lider av minnessjukdomar. Vi är verkligen glada över det här och vi kommer att fortsätta. För oss är det viktigt att de som har sitt hem på Oasen blir beaktade varje dag, att vi respekterar deras liv och att de har ett värdigt liv här hos oss.

Utöver förbundsdirektören fanns stora delar av personalgruppen och flera styrelsemedlemmar, bland andra ordförande Annette Holmberg-Jansson, på plats när Laila Becker, utbildningsansvarig för Stjärnmärkt på Svenskt Demenscentrum, överlämnade diplomet med Stjärnmärkningen. Därefter fick alla medarbetare som gått klart utbildningen ta emot både diplom och applåder, innan det var dags att runda av med en gemensam, alkoholfri skål.

Oasens boende- och vårdcenter

• Åland tillhör Finland men har ett omfattande självstyre och ett eget parlament, Lagtinget, som stiftar lagar. Dessutom är Åland indelat i 16 kommuner.

• 13 av kommunerna ingår i det kommunalförbund som äger Oasens boende- och vårdcenter.

• Oasen har plats för 58 boende, fördelat på fem avdelningar. 

22 sep 2025

Fullt hus på Stockholms Demensdag 

 UTBILDNING

Nästa generations alzheimerläkemedel, riktat anhörigstöd och hbtq-personers möte med demensvården. Det var några teman som togs upp under årets Stockholms Demensdag då även en ny kortfilm lanserades.

Den 19 september var den stora konferenssalen i Ingenjörshuset fullsatt när Svenskt Demenscentrum och Stiftelsen Äldrecentrum arrangerade Stockholms Demensdag.
 

Programmet inleddes med en genomgång av den nyligen uppdaterade nationella demensstrategin. Stefan Brené, utredare på myndigheten, gick igenom nyheterna och passade på att prisa det fina samarbetet med Svenskt Demenscentrum.

Dukningen har betydelse

Elisabeth Rothenberg, professor i geriatrisk nutrition, tog upp olika aspekter på mat och måltid vid demenssjukdom. Hon betonade den ökade risken för undernäring och lyfte bland annat fram dukningens betydelse för att underlätta ätandet.

Linn Sandberg, docent i genusvetenskap, forskar på hbtq-personers möte med demensvården. Hennes djupintervjuer visar att många hbtq-personer av olika skäl väljer att inte ”komma ut” och förblir osynliggjorda i omsorgen.

Nystartat riksförbund Lewy Body

Osynliga för omsorgen, eller i alla fall underdiagnosticerade, är många gånger även personer med Lewykroppssjukdom. Professor Elisabeth Londos gick igenom de typiska symptomen som skiljer sig en hel del från andra demenssjukdomars. Det nystartade riksförbundet Lewy Body presenterades av Catherine Emödi Berglund, anhörigkonsulent i Danderyd, som har startat flera grupper i Stockholm för anhöriga till närstående med Lewykroppssjukdom. Förbundet håller nu även digitala möten, öppna för anhöriga i hela landet.

Bättre läkemedel på gång

Professor Stina Syvänen gick igenom läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom. Symptomlindrande läkemedel har varit tillgängliga i drygt 20 år men bättre behandling kan snart vara på gång. Läkemedel med antikroppar som kan bromsa sjukdomsförloppet något har godkänts av EU men är ännu inte tillgängliga i den offentliga sjukvården. Stina Syvänen beskrev pedagogiskt hur forskningen om hjälptransportörer på sikt kan göra antikroppsbehandlingen ännu effektivare.

Kortfilm på olika språk

Demensdagen innehöll även en premiär. En kortfilm som betonar vikten av att få symptom på misstänkt demenssjukdom utredda kan numera ses på Svenskt Demenscentrums hemsida. För att nå fler språkgrupper har den översatts till 12 språk och producerats tillsammans med Migration och kognition, Region Skåne.
 

Programmet inleddes med en genomgång av den nyligen uppdaterade nationella demensstrategin. Stefan Brené, utredare på myndigheten, gick igenom nyheterna och passade på att prisa det fina samarbetet med Svenskt Demenscentrum.

Dukningen har betydelse

Elisabeth Rothenberg, professor i geriatrisk nutrition, tog upp olika aspekter på mat och måltid vid demenssjukdom. Hon betonade den ökade risken för undernäring och lyfte bland annat fram dukningens betydelse för att underlätta ätandet.

Linn Sandberg, docent i genusvetenskap, forskar på hbtq-personers möte med demensvården. Hennes djupintervjuer visar att många hbtq-personer av olika skäl väljer att inte ”komma ut” och förblir osynliggjorda i omsorgen.

Nystartat riksförbund Lewy Body

Osynliga för omsorgen, eller i alla fall underdiagnosticerade, är många gånger även personer med Lewykroppssjukdom. Professor Elisabeth Londos gick igenom de typiska symptomen som skiljer sig en hel del från andra demenssjukdomars. Det nystartade riksförbundet Lewy Body presenterades av Catherine Emödi Berglund, anhörigkonsulent i Danderyd, som har startat flera grupper i Stockholm för anhöriga till närstående med Lewykroppssjukdom. Förbundet håller nu även digitala möten, öppna för anhöriga i hela landet.

Bättre läkemedel på gång

Professor Stina Syvänen gick igenom läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom. Symptomlindrande läkemedel har varit tillgängliga i drygt 20 år men bättre behandling kan snart vara på gång. Läkemedel med antikroppar som kan bromsa sjukdomsförloppet något har godkänts av EU men är ännu inte tillgängliga i den offentliga sjukvården. Stina Syvänen beskrev pedagogiskt hur forskningen om hjälptransportörer på sikt kan göra antikroppsbehandlingen ännu effektivare.

Kortfilm på olika språk

Demensdagen innehöll även en premiär. En kortfilm som betonar vikten av att få symptom på misstänkt demenssjukdom utredda kan numera ses på Svenskt Demenscentrums hemsida. För att nå fler språkgrupper har den översatts till 12 språk och producerats tillsammans med Migration och kognition, Region Skåne.
 

25 feb 2025

Teori varvas med praktik på "nya" Silviasysterutbildningen  

 UTBILDNING

Nu har anmälan till högskoleutbildningen till Silviasyster öppnat. Den vänder sig som tidigare till undersköterskor men upplägget är delvis nytt.

De teoretiska studierna är förlagda till Sophiahemmets Högskola men numera endast under första året. Det andra året ägnar sig studenterna istället åt praktik på sin arbetsplats.

– Utbildningen kombinerar teoretisk kunskap om demensvård med praktiska verktyg för att omsätta kunskapen i vardagen, säger Ulrika Granér, Silviasjuksköterska, Stiftelsen Silviahemmet.

Under praktiken ger Silviahemmets medarbetare stöd på distans. Studenterna planerar, genomför och utvärderar förbättringsarbeten på sin arbetsplats utifrån samtliga fyra hörnstenar i Silviahemmets vårdfilosofi: symptomkontroll, anhörigstöd, teamarbete och kommunikation.

Efter godkänt genomförande av hela utbildningen får studenterna ta emot diplom och brosch ur Drottningens hand och kan titulera sig Silviasyster. 

 

De teoretiska studierna är förlagda till Sophiahemmets Högskola men numera endast under första året. Det andra året ägnar sig studenterna istället åt praktik på sin arbetsplats.

– Utbildningen kombinerar teoretisk kunskap om demensvård med praktiska verktyg för att omsätta kunskapen i vardagen, säger Ulrika Granér, Silviasjuksköterska, Stiftelsen Silviahemmet.

Under praktiken ger Silviahemmets medarbetare stöd på distans. Studenterna planerar, genomför och utvärderar förbättringsarbeten på sin arbetsplats utifrån samtliga fyra hörnstenar i Silviahemmets vårdfilosofi: symptomkontroll, anhörigstöd, teamarbete och kommunikation.

Efter godkänt genomförande av hela utbildningen får studenterna ta emot diplom och brosch ur Drottningens hand och kan titulera sig Silviasyster. 

 

Läs mer

Specialisering i vård och omsorg vid kognitiv sjukdom för undersköterskor (Silviasysterutbildning), Sophiahemmets Högskola (nytt fönster)

24 feb 2025

Podd: Om livsstilsförändringar för en bättre hjärnhälsa 

 ARBETA MED DEMENS • UTBILDNING

I senaste avsnittet av Demenspodden får ni följa med till Lidingö. Där pågår livsstilsprogrammet Träna hjärna som bygger på professor Miia Kivipeltos Fingermodell.

Avsnittet tar även upp FINGER abc, en webbutbildning om hur livsstilsförändringar kan förbättra hjärnhälsan. Utbildningen som riktar sig till allmänheten är avgiftsfri och ligger öppen på Svenskt Demenscentrums webbsida. Lyssna på Demenspodden, avsnitt 51!

Avsnittet tar även upp FINGER abc, en webbutbildning om hur livsstilsförändringar kan förbättra hjärnhälsan. Utbildningen som riktar sig till allmänheten är avgiftsfri och ligger öppen på Svenskt Demenscentrums webbsida. Lyssna på Demenspodden, avsnitt 51!

01 dec 2024

Sikta mot stjärnorna – än finns det platser kvar 

 UTBILDNING

Den 7 april 2025 ägnar vi åter en hel dag åt Stjärnmärkt, Svenskt Demenscentrums utbildningsmodell.

Inspirationsdagen äger rum på Clarion Sign i Stockholm och arrangeras tillsammans med kvalitetsregistret SveDem. Under dagen får du ta del av lärande exempel från Stjärnmärkta enheter. På vilka sätt har Stjärnmärkt påverkat omsorgen? Och hur håller de engagemanget vid liv?

Vi bjuder även på föreläsningar om bland annat betydelsen av kontakt med naturen för sköra ­äldre, om samspelet hörsel-kognition-kommunikation och ­om rörelsestelhet och gångproblem vid kognitiv sjukdom.

Inspirationsdagen vänder sig till Stjärninstruktörer, chefer och medarbetare på både stjärnmärkta enheter och enheter som är på väg att genomföra utbildningsmodellen. Även du som är nyfiken på Stjärnmärkt är varmt välkommen.

Rabatt på konferensavgiften till och med den 20 december.

Ladda ned programmet och anmäl dig här (nytt fönster).

Inspirationsdagen äger rum på Clarion Sign i Stockholm och arrangeras tillsammans med kvalitetsregistret SveDem. Under dagen får du ta del av lärande exempel från Stjärnmärkta enheter. På vilka sätt har Stjärnmärkt påverkat omsorgen? Och hur håller de engagemanget vid liv?

Vi bjuder även på föreläsningar om bland annat betydelsen av kontakt med naturen för sköra ­äldre, om samspelet hörsel-kognition-kommunikation och ­om rörelsestelhet och gångproblem vid kognitiv sjukdom.

Inspirationsdagen vänder sig till Stjärninstruktörer, chefer och medarbetare på både stjärnmärkta enheter och enheter som är på väg att genomföra utbildningsmodellen. Även du som är nyfiken på Stjärnmärkt är varmt välkommen.

Rabatt på konferensavgiften till och med den 20 december.

Ladda ned programmet och anmäl dig här (nytt fönster).

11 nov 2024

Utbildningsportalen tillfälligt stängd 21/11 

 UTBILDNING

Torsdagen den 21 november klockan 8-13 är utbildningsportalen stängd för underhåll.

17 sep 2024

Anmälan öppen till Hörselsmart omsorg 

 ARBETA MED DEMENS • UTBILDNING

Nu har anmälan öppnat till Hörselsmart omsorg, ett avgiftsfritt webbinarium som arrangeras av Svenskt Demenscentrum och Hörselskadades riksförbund den 15 oktober.

Forskning visar att svårigheter att höra och bristande tillgänglighet tillhör de största riskfaktorerna för utveckling av demenssjukdom. Med ganska enkla åtgärder går det att skapa bättre hörselhälsa och ökad delaktighet. Webbinariet Hörselsmart omsorg ger en rad praktiska tips som kan bidra till att omsorgstagare får både ökad livskvalitet och bättre hälsa.

Webbinariet äger rum i videoplattformen Zoom och kommer att autotextas och skrivtolkas. Ta del av programmet och anmäl dig här!

Forskning visar att svårigheter att höra och bristande tillgänglighet tillhör de största riskfaktorerna för utveckling av demenssjukdom. Med ganska enkla åtgärder går det att skapa bättre hörselhälsa och ökad delaktighet. Webbinariet Hörselsmart omsorg ger en rad praktiska tips som kan bidra till att omsorgstagare får både ökad livskvalitet och bättre hälsa.

Webbinariet äger rum i videoplattformen Zoom och kommer att autotextas och skrivtolkas. Ta del av programmet och anmäl dig här!