Senaste nytt

23 nov 2022

Min pärm vill fylla tomrummet efter diagnos 

 LEVA MED DEMENS

Många som drabbas av alzheimer hamnar i ett tomrum, utan stöd från vare sig sjukvård eller socialtjänst. Det har fått Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, att ta initiativ till Min pärm, en idé som väcktes under hennes tid som cancerpatient.

Ska man behöva välja sjukdom för att bli professionellt behandlad och bemött? Frågan grunnade Wilhelmina Hoffman på när hon var inskriven på en cancerklinik för några år sedan. Där fick hon på nära håll erfara de avgrundsdjupa skillnaderna mellan cancervården och hennes eget specialistområde: demenssjukdomar.

– Direkt efter cancerdiagnosen ställdes blev jag omhändertagen. Fick tid hos en specialistläkare dagen efter och träffade den sjuksköterska som kom att följa mig under hela behandlingen. Och jag fick ett telefonnummer att kunna ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman, demensläkare och chef för Svenskt Demenscentrum.

Cancervården har tänkt till

En vårdplan togs fram och hon fick även värdefull information om kost, fysisk aktivitet, hur behandlingen kunde påverka psyket, sexlivet med mera. Cancervården har verkligen tänkt till anser Wilhelmina Hoffman.

– Där ligger vi inom demensområdet långt efter. Jag möter regelbundet nydiagnosticerade personer som berättar i stort sett samma historia. Du får en diagnos på en obotbar och dödlig sjukdom som vänder upp och ned på ditt liv. Ändå lämnas du utan vårdplan, kanske med recept på symtomlindrande läkemedel men utan planerad uppföljning och med många obesvarade frågor.

Det är här Svenskt Demencentrums nylanserade Min pärm kommer in. Syftet är att fylla en del av tomrummet efter diagnos. Att ge svar på en del av alla de frågor som både den som får diagnosen och dennes anhöriga ställer sig.

Konkreta tips och råd

Det handlar om frågor kring fullmakter, körkort och färdtjänst. Det handlar också om vart man kan vända sig  för att få råd och stöd och vem som gör vad i vård och omsorg. I pärmen får man också konkreta tips på hur man kan hantera svårigheter som uppstår av ett sviktande minne.

– Detta är kunskap som gör att många personer med demenssjukdom, som får sin diagnos i ett tidigt skede, kan uppleva en god livskvalitet i flera år utan hemtjänst och direkta insatser från kommunen,  säger Wilhelmina Hoffman.

Även när sjukdomssymtomen blir starkare och behovet av insatser från kommunen är ofrånkomligt är det viktigt med kunskap, att veta vart man ska vända sig och vilket stöd som finns att få,

Dela ut till varje patient

– Kunskap ökar tryggheten, även i svåra situationer. Därför tror jag att Min pärm kan spela en viktig roll. Jag skulle vilja att läkarna på vårdcentralerna delar ut den till varje patient som får en demensdiagnos. Och att den då alltid kommer med en individuell vårdplan, säger Wilhelmina Hoffman och fortsätter:

– Jag hoppas även att biståndshandläggare och personal inom äldreomsorgen kan tipsa om Min pärm, även till personer som ännu inte vill ha hjälp från kommunen.

Magnus Westlander

Ska man behöva välja sjukdom för att bli professionellt behandlad och bemött? Frågan grunnade Wilhelmina Hoffman på när hon var inskriven på en cancerklinik för några år sedan. Där fick hon på nära håll erfara de avgrundsdjupa skillnaderna mellan cancervården och hennes eget specialistområde: demenssjukdomar.

– Direkt efter cancerdiagnosen ställdes blev jag omhändertagen. Fick tid hos en specialistläkare dagen efter och träffade den sjuksköterska som kom att följa mig under hela behandlingen. Och jag fick ett telefonnummer att kunna ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman, demensläkare och chef för Svenskt Demenscentrum.

Cancervården har tänkt till

En vårdplan togs fram och hon fick även värdefull information om kost, fysisk aktivitet, hur behandlingen kunde påverka psyket, sexlivet med mera. Cancervården har verkligen tänkt till anser Wilhelmina Hoffman.

– Där ligger vi inom demensområdet långt efter. Jag möter regelbundet nydiagnosticerade personer som berättar i stort sett samma historia. Du får en diagnos på en obotbar och dödlig sjukdom som vänder upp och ned på ditt liv. Ändå lämnas du utan vårdplan, kanske med recept på symtomlindrande läkemedel men utan planerad uppföljning och med många obesvarade frågor.

Det är här Svenskt Demencentrums nylanserade Min pärm kommer in. Syftet är att fylla en del av tomrummet efter diagnos. Att ge svar på en del av alla de frågor som både den som får diagnosen och dennes anhöriga ställer sig.

Konkreta tips och råd

Det handlar om frågor kring fullmakter, körkort och färdtjänst. Det handlar också om vart man kan vända sig  för att få råd och stöd och vem som gör vad i vård och omsorg. I pärmen får man också konkreta tips på hur man kan hantera svårigheter som uppstår av ett sviktande minne.

– Detta är kunskap som gör att många personer med demenssjukdom, som får sin diagnos i ett tidigt skede, kan uppleva en god livskvalitet i flera år utan hemtjänst och direkta insatser från kommunen,  säger Wilhelmina Hoffman.

Även när sjukdomssymtomen blir starkare och behovet av insatser från kommunen är ofrånkomligt är det viktigt med kunskap, att veta vart man ska vända sig och vilket stöd som finns att få,

Dela ut till varje patient

– Kunskap ökar tryggheten, även i svåra situationer. Därför tror jag att Min pärm kan spela en viktig roll. Jag skulle vilja att läkarna på vårdcentralerna delar ut den till varje patient som får en demensdiagnos. Och att den då alltid kommer med en individuell vårdplan, säger Wilhelmina Hoffman och fortsätter:

– Jag hoppas även att biståndshandläggare och personal inom äldreomsorgen kan tipsa om Min pärm, även till personer som ännu inte vill ha hjälp från kommunen.

Magnus Westlander

Beställ Min pärm

Innehållet (55 sidor) i Min pärm kan laddas ned avgiftsfritt från Svenskt Demencentrums webb. Pärmen med färgglada registerflikar kan beställas mot en mindre avgift. Det går även att köpa en komplett pärm med både innehåll och registerflikar. Beställ och läs mer om Min pärm!

10 jun 2024

FINGER abc – en utbildning för bättre hjärnhälsa 

 UTBILDNING

Nu lanserar vi FINGER abc, en avgiftsfri webbutbildning som ger konkreta råd om hur hjärnhälsan kan förbättras. Utbildningen vänder sig till allmänheten och är baserad på den senaste forskningen om livsstilsförändringars betydelse för demenssjukdom. 

– Den senaste forskningen visar att över 40 procent av alla fall av demens kan kopplas till livsstils- och miljöfaktorer. Och FINGER abc ger en introduktion till hur du rent konkret kan förbättra din hjärnhälsa med enkla livsstilsförändringar, säger Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet, och geriatriker och forskningschef vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Vänder sig till allmänheten

bild på loggaFINGER abc har utvecklats av Svenskt Demenscentrum i nära samarbete med forskningsinstitutet FINGERS Brain Health Institute. Utbildningen riktar sig i första hand till allmänheten. Även personer som redan har minnesproblem kan ha stor nytta av FINGER abc eftersom de livsstilsförändringar som tas upp kan bromsa utvecklingen av kognitiv svikt. 

Utbildningen tar ungefär 1,5 timme och består av animeringar, filmer med experter samt fördjupande texter. Innehållet är uppbyggt kring fem livsstilsområden: hälsosam kost, fysisk aktivitet, kognitiv träning, sociala aktiviteter och kontroll av hjärt- och kärlvärden.

– De här fem livsstilsfaktorerna har stor betydelse för utvecklingen av kognitiv svikt, säger Miia Kivipelto, som ligger bakom den ansedda FINGER-studien som utbildningen är baserad på. 

Intresset är stort

Wilhelmina Hoffman, demensläkare och vd för Svenskt Demenscentrum säger att intresset för förebyggande åtgärder är stort:

– Och vi tror att FINGER abc kommer att uppskattas av alla som vill stärka sin hjärnhälsa, och av vårdgivare och samordnare som vill ge råd och stöd.

FINGER abc är avgiftsfri och har utvecklats med ekonomiskt stöd från Drottning Silvias stiftelse för forskning och utbildning.

– Den senaste forskningen visar att över 40 procent av alla fall av demens kan kopplas till livsstils- och miljöfaktorer. Och FINGER abc ger en introduktion till hur du rent konkret kan förbättra din hjärnhälsa med enkla livsstilsförändringar, säger Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet, och geriatriker och forskningschef vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Vänder sig till allmänheten

bild på loggaFINGER abc har utvecklats av Svenskt Demenscentrum i nära samarbete med forskningsinstitutet FINGERS Brain Health Institute. Utbildningen riktar sig i första hand till allmänheten. Även personer som redan har minnesproblem kan ha stor nytta av FINGER abc eftersom de livsstilsförändringar som tas upp kan bromsa utvecklingen av kognitiv svikt. 

Utbildningen tar ungefär 1,5 timme och består av animeringar, filmer med experter samt fördjupande texter. Innehållet är uppbyggt kring fem livsstilsområden: hälsosam kost, fysisk aktivitet, kognitiv träning, sociala aktiviteter och kontroll av hjärt- och kärlvärden.

– De här fem livsstilsfaktorerna har stor betydelse för utvecklingen av kognitiv svikt, säger Miia Kivipelto, som ligger bakom den ansedda FINGER-studien som utbildningen är baserad på. 

Intresset är stort

Wilhelmina Hoffman, demensläkare och vd för Svenskt Demenscentrum säger att intresset för förebyggande åtgärder är stort:

– Och vi tror att FINGER abc kommer att uppskattas av alla som vill stärka sin hjärnhälsa, och av vårdgivare och samordnare som vill ge råd och stöd.

FINGER abc är avgiftsfri och har utvecklats med ekonomiskt stöd från Drottning Silvias stiftelse för forskning och utbildning.

10 jun 2024

Pris till innovativ forskning om biomarkörer 

 FORSKNING

Henrik Zetterberg tilldelas priset Melvin R. Goodes för sin forskning inom Alzheimers sjukdom.

Henrik Zetterberg är professor och överläkare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Zetterberg har ägnat de senaste 15 åren åt att fokusera på utvecklingen av biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Tillsammans med sitt team har han utvecklat flera nya diagnostiska test för Alzheimers sjukdom, och visat värdet av biomarkörer för att upptäcka och diagnostisera sjukdomen.
 

Professor Henrik Zetterberg har tidigare fått flera uppmärksammade utmärkelser, bland annat Erik K. Fernström-priset för unga forskare och Inga Sandeborg-priset för forskning om Alzheimers sjukdom. Henrik Zetterberg är även ordförande för Alzheimerfondens vetenskapliga råd.

Varje år hedrar The Alzheimer’s Drug Discovery Foundation (ADDF) en innovativ forskare som har gjort en betydande och bestående inverkan på Alzheimer-forskningen med Melvin R. Goodes-priset. Årets pris delas ut under en galamiddag i Stockholms stadshus den 10 september.

Källa: Neurologi i Sverige

Henrik Zetterberg är professor och överläkare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Zetterberg har ägnat de senaste 15 åren åt att fokusera på utvecklingen av biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Tillsammans med sitt team har han utvecklat flera nya diagnostiska test för Alzheimers sjukdom, och visat värdet av biomarkörer för att upptäcka och diagnostisera sjukdomen.
 

Professor Henrik Zetterberg har tidigare fått flera uppmärksammade utmärkelser, bland annat Erik K. Fernström-priset för unga forskare och Inga Sandeborg-priset för forskning om Alzheimers sjukdom. Henrik Zetterberg är även ordförande för Alzheimerfondens vetenskapliga råd.

Varje år hedrar The Alzheimer’s Drug Discovery Foundation (ADDF) en innovativ forskare som har gjort en betydande och bestående inverkan på Alzheimer-forskningen med Melvin R. Goodes-priset. Årets pris delas ut under en galamiddag i Stockholms stadshus den 10 september.

Källa: Neurologi i Sverige

4 jun 2024

Välfärdsteknik på Vitalis 2024 

 ARBETA MED DEMENS FORSKNING

Vitalis är Nordens ledande konferens och mässa för framtidens hälsa, vård och omsorg med fokus på e-hälsa, välfärdsteknik och innovation. Det är en mötesplats för aktörer inom offentlig sektor, akademi, politik och näringsliv.

400 programpunkter

Vitalis 2024 erbjöd under fyra dagar i maj på Svenska Mässan i Göteborg ett mycket omfattande konferensprogram med över 400 programpunkter i parallella spår som sträckte sig från psykisk ohälsa och AI till krisberedskap och spetsteknik inom hälsa, vård och omsorg.

Vitalis fokus är bredare än demenssjukdomar, men ett par föreläsningar satte kognitiv svikt i centrum

Välfärdsteknik för personer med demenssjukdom

Antonios Tsertsidis är doktor i informatik vid Borås högskola och medarbetare i projektet Kognitivt stöd som drivs av Svenskt Demenscentrum. Han presenterade en del av sin forskning som kretsar kring implementering av digital teknik för personer med demenssjukdom.

Antonios TsertsidisPresentationen, med titeln "Investigating the Availability of Information on Welfare Technologies for People Living with Dementia in Sweden", ger en djupgående analys av hur personer med demenssjukdom och deras anhöriga i Sverige informeras om välfärdsteknik och digital teknik och hur informationen implementeras.

Information kommer för sent

Med hjälp av välfärdsteknik som tidshjälpmedel, minnesstöd, konversationshjälpmedel och hjälpmedel för att läsa och skriva kan man öka tryggheten, delaktigheten och självständigheten och aktivera personer som riskerar att drabbas av eller lever med funktionsnedsättning. Trots det tillhandahålls ofta aktuell information om välfärdsteknik eller digital teknik i för liten utsträckning och för sent, vilket gör verktygen mindre användbara eller överflödiga

Många utmaningar

Antonios Tsertsidis slutsats är att det finns stora variationer och många utmaningar vad gäller tillgång till information om välfärdsteknik, och han understryker vikten av tillgänglig, tydlig och konsekvent information till demenspatienter och deras vårdgivare i Sverige. Rätt använd välfärdsteknik kan hjälpa både personer med demenssjukdom och deras anhöriga till en bättre livskvalitet.

Holistisk syn på digitalisering

En annan intressant föreläsning som delvis hade fokus på personer med kognitiva sjukdomar var Charlotta Ryd och Christofer Lindgrens föreläsning ”Delaktighet för alla i det digitaliserade samhället – perspektiv från socialtjänst”. De presenterade vilka konsekvenser digitaliseringen har för äldre, personer med kognitiv nedsättning och nyanlända, och poängterade att digital delaktighet handlar om delaktighet i samhället och att motverka utanförskap och ojämlikhet, inte bara om tillgång till teknik. 

De avslutade med att lyfta att det är viktigt att se holistiskt på digitaliseringens konsekvenser och inte bara fokusera på enskilda tekniker, samt att det finns ett stort behov av att utveckla och utvärdera metoder för att stödja individer i att bli och förbli digitalt delaktiga.

Stor utställning

Förutom det omfattande konferensprogrammet fanns en stor utställning för lösningar inom e-hälsa. Här kunde Vitalis 6 000 deltagare mingla och mötas och undersöka de senaste innovationerna och tekniklösningarna. 

Vitalis har en betydande roll som mötesplats inom e-hälsa och just därför vore det bra med en något större satsning på insatser och hjälpmedel som riktar sig till personer med kognitiv svikt och demenssjukdom. Det är en grupp som har större svårigheter att ta till sig nya tekniska produkter och lösningar, samtidigt som välfärdsteknik avsevärt kan förbättra deras och deras anhörigas välbefinnande.

Text och foto: Anna Leion
 

Välfärdsteknik för personer med demenssjukdom

Antonios Tsertsidis är doktor i informatik vid Borås högskola och medarbetare i projektet Kognitivt stöd som drivs av Svenskt Demenscentrum. Han presenterade en del av sin forskning som kretsar kring implementering av digital teknik för personer med demenssjukdom.

Antonios TsertsidisPresentationen, med titeln "Investigating the Availability of Information on Welfare Technologies for People Living with Dementia in Sweden", ger en djupgående analys av hur personer med demenssjukdom och deras anhöriga i Sverige informeras om välfärdsteknik och digital teknik och hur informationen implementeras.

Information kommer för sent

Med hjälp av välfärdsteknik som tidshjälpmedel, minnesstöd, konversationshjälpmedel och hjälpmedel för att läsa och skriva kan man öka tryggheten, delaktigheten och självständigheten och aktivera personer som riskerar att drabbas av eller lever med funktionsnedsättning. Trots det tillhandahålls ofta aktuell information om välfärdsteknik eller digital teknik i för liten utsträckning och för sent, vilket gör verktygen mindre användbara eller överflödiga

Många utmaningar

Antonios Tsertsidis slutsats är att det finns stora variationer och många utmaningar vad gäller tillgång till information om välfärdsteknik, och han understryker vikten av tillgänglig, tydlig och konsekvent information till demenspatienter och deras vårdgivare i Sverige. Rätt använd välfärdsteknik kan hjälpa både personer med demenssjukdom och deras anhöriga till en bättre livskvalitet.

Holistisk syn på digitalisering

En annan intressant föreläsning som delvis hade fokus på personer med kognitiva sjukdomar var Charlotta Ryd och Christofer Lindgrens föreläsning ”Delaktighet för alla i det digitaliserade samhället – perspektiv från socialtjänst”. De presenterade vilka konsekvenser digitaliseringen har för äldre, personer med kognitiv nedsättning och nyanlända, och poängterade att digital delaktighet handlar om delaktighet i samhället och att motverka utanförskap och ojämlikhet, inte bara om tillgång till teknik. 

De avslutade med att lyfta att det är viktigt att se holistiskt på digitaliseringens konsekvenser och inte bara fokusera på enskilda tekniker, samt att det finns ett stort behov av att utveckla och utvärdera metoder för att stödja individer i att bli och förbli digitalt delaktiga.

Stor utställning

Förutom det omfattande konferensprogrammet fanns en stor utställning för lösningar inom e-hälsa. Här kunde Vitalis 6 000 deltagare mingla och mötas och undersöka de senaste innovationerna och tekniklösningarna. 

Vitalis har en betydande roll som mötesplats inom e-hälsa och just därför vore det bra med en något större satsning på insatser och hjälpmedel som riktar sig till personer med kognitiv svikt och demenssjukdom. Det är en grupp som har större svårigheter att ta till sig nya tekniska produkter och lösningar, samtidigt som välfärdsteknik avsevärt kan förbättra deras och deras anhörigas välbefinnande.

Text och foto: Anna Leion
 

Mer om Vitalis:

Vitalis är Nordens ledande mötesplats för framtidens hälsa, vård och omsorg med fokus på e-hälsa, välfärdsteknik och innovation. Här möts branschens viktigaste aktörer inom offentlig sektor, akademi, politik och näringsliv för att främja utvecklingen av en hållbar hälso-och sjukvård. Läs mer på Vitalis hemsida (nytt fönster).

29 maj 2024

Nestor inom alzheimerforskningen prisas 

 FORSKNING

Bengt Winblad, professor vid Karolinska Institutet, har erhållit Joan Boada & Mercè Rovira award. Prisceremonin hölls under det åttonde Barcelona Pittsburg-mötet rörande Alzheimers sjukdom.

Bengt Winblad fick priset för sin livslånga alzheimerforskning med bland annat en omfattande doktorandhandledning och genom framtagandet av den första generationens läkemedel för att behandla Alzheimers sjukdom.

Kongressen, som ägde rum den 15 maj i år, arrangeras av Ace Alzheimer Center Barcelona och Alzheimers forskningscenter vid University of Pittsburgh.

Källa: Läkartidningen

Bengt Winblad fick priset för sin livslånga alzheimerforskning med bland annat en omfattande doktorandhandledning och genom framtagandet av den första generationens läkemedel för att behandla Alzheimers sjukdom.

Kongressen, som ägde rum den 15 maj i år, arrangeras av Ace Alzheimer Center Barcelona och Alzheimers forskningscenter vid University of Pittsburgh.

Källa: Läkartidningen

23 maj 2024

Fullsatta Demensdagar i Göteborg 

 ARBETA MED DEMENS FAKTA OM DEMENS FORSKNING

Den 21–22 maj gick Svenska Demensdagarna av stapeln för 23:e gången. På Svenska Mässan i ett sommarvarmt Göteborg samlades 1500 konferensdeltagare för att lyssna på föreläsningar inom området kognitiv svikt och demens, för att inspireras, utbyta erfarenheter och mötas mellan yrkesgrupperna.

Den två dagar långa konferensen bjöd på seminarier, utställare och posterutställning – och i centrum av allt fanns storföreläsningarna där de främsta namnen presenterade de mest aktuella ämnena. 

Botar ovisshet

Jens Berggren, leg. psykolog och styrelsemedlem i Svenska nätverket för demenskunskap, öppnade konferensen och hälsade alla välkomna och lyfte fram ett av Svenska Demensdagarnas främsta syften.   

– Ovisshet är något vi försöker bota här på Svenska Demensdagarna – genom föreläsningar och seminarier – men också genom att vi alla träffas. Då kan man byta erfarenheter, både om vad man ska göra – och vad man inte ska göra.

Populära storföreläsningar

Därefter var det dags för konferensens första storföreläsning. Frida Nobel, geriatriker och medicinalråd vid Socialstyrelsen, intog scenen i Svenska Mässans största sal och presenterade Socialstyrelsens underlag till regeringen om en utvecklad nationell strategi för demenssjukdom. Hon framhöll särskilt vikten av att öka förutsättningarna för samverkan mellan vård, omsorg och tandvård och förbättra möjligheterna att inkludera privata utförare i informationsdelning och uppföljning.

Henrik Zetterberg, överläkare och professor i neurokemi, berättade om alzheimerforskningens och diagnostikens historia och framsteg och presenterade var vi befinner oss idag när det gäller blodmarkörer för Alzheimers sjukdom i klinisk rutinsjukvård. Diagnosen är fortfarande klinisk, men biomarkörer i ryggvätska eller blod kan avslöja sjukdomen redan innan symptomen uppträder och kan användas som ett stöd för diagnos. Henrik fick också alla att skratta, dels genom sin skarpa kritik av EMA:s senfärdighet i att godkänna nya läkemedel, dels genom att förklara att vi måste vara försiktiga med vad vi lär oss:

– Hjärnan är inte fullt så plastisk som man säger. Så var försiktiga med vad ni lär er, för ny kunskap lägger inte bara till nervkopplingar, den tar bort dem också.

Utställning och seminarier

Efter fika och mingel ute bland de välbesökta montrarna där bland andra Svenskt Demenscentrum, Silviahemmet, BPSD-registret, SveDem och en mängd andra organisationer och företag fanns representerade började dagens seminarier. Utbudet var digert och svårigheten var nog att välja det som lockade allra mest. Deltagarna kunde fördjupa sig i så skilda ämnen som att skapa multiprofessionella team inom demensvården, att vara anhörig till yngre personer med kognitiv sjukdom, HBTQ i svensk demensomsorg, lärande och demens, att åldras med NPF, dagverksamhet i en oas till praktisk tillämpning av FINGER-modellen. 

För att ge så många som möjligt chansen att gå på just det seminarium man ville fanns det en ny möjlighet under konferensens andra dag.

”Bjud gärna på er själva”

Under första dagens sista storföreläsning intervjuades Ulrika Harmsen, specialist-lärare, författare, egenföretagare och trebarnsmamma som fick diagnosen Alzheimers sjukdom vid 44 års ålder, av Erik Jedenius, leg sjuksköterska och forskare inom demensområdet. Ulrika berättade öppet och med både allvar och humor om sina erfarenheter och publiken blev starkt berörd av hennes historia. 

– Glöm för all del inte bort att alla människor behöver få ett gott skratt då och då – så bjud gärna på er själva. Det gör gott, skickade hon med till den samlade vårdpersonalen.

Festlig bankett med dans

När första dagens program var avslutat var det dags för fest och middag. Svenska Mässan dukade upp en trerättersmeny och Skoglund Entertainment underhöll, bland annat med en musikalisk resa från 1940-talet och fram till idag. Kvällen fylldes av god mat, många skratt och intensiva samtal och en hel del spontandans.

Förebygg demens med livsstilsförändringar

Andra dagen inleddes med Miia Kivipelto, professor och överläkare i klinisk geriatrik, samt grundare och vetenskaplig ledare vid FINGERS Brain Health Institute. Hon höll en mycket uppskattad storföreläsning om FINGER-modellen och livsstilens betydelse för att förebygga demens och kognitiv svikt. 40% av all demens är kopplad till livsstil, vilket innebär att det finns mycket hälsa att vinna, både i förebyggande syfte och för dem som redan har fått en diagnos. FINGER-modellen har visat att man kan förebygga och minska risken för kognitiv svikt med hjälp av livsstilsförändringar. Den har fått stort internationellt genomslag och idag är 65 länder med i nätverket World Wide Fingers och 19 000 personer deltar i olika FINGER-studier världen över.

Positiv avslutande spaning

Efter lunch, då det också fanns tid för ett sista besök bland montrarna, var det dags för sista föreläsningen. Andreas Jönsson, Silviasjuksköterska och specialistsjuksköterska på lasarettet i Ystad, gjorde en spaning vars syfte var att ge kunskap för att vi gemensamt ska kunna hjälpas åt att också identifiera bevarade förmågor trots sjukdom, att låta personer med kognitiv sjukdom få möjlighet att använda dessa förmågor, för att också kunna uppleva en större självständighet och bättre självkänsla.

Med denna positiva och personcentrerade tanke avslutades konferensens två fullspäckade dagar. Vi ses nästa år i Göteborg igen!

Foto: Yanan Li

Botar ovisshet

Jens Berggren, leg. psykolog och styrelsemedlem i Svenska nätverket för demenskunskap, öppnade konferensen och hälsade alla välkomna och lyfte fram ett av Svenska Demensdagarnas främsta syften.   

– Ovisshet är något vi försöker bota här på Svenska Demensdagarna – genom föreläsningar och seminarier – men också genom att vi alla träffas. Då kan man byta erfarenheter, både om vad man ska göra – och vad man inte ska göra.

Populära storföreläsningar

Därefter var det dags för konferensens första storföreläsning. Frida Nobel, geriatriker och medicinalråd vid Socialstyrelsen, intog scenen i Svenska Mässans största sal och presenterade Socialstyrelsens underlag till regeringen om en utvecklad nationell strategi för demenssjukdom. Hon framhöll särskilt vikten av att öka förutsättningarna för samverkan mellan vård, omsorg och tandvård och förbättra möjligheterna att inkludera privata utförare i informationsdelning och uppföljning.

Henrik Zetterberg, överläkare och professor i neurokemi, berättade om alzheimerforskningens och diagnostikens historia och framsteg och presenterade var vi befinner oss idag när det gäller blodmarkörer för Alzheimers sjukdom i klinisk rutinsjukvård. Diagnosen är fortfarande klinisk, men biomarkörer i ryggvätska eller blod kan avslöja sjukdomen redan innan symptomen uppträder och kan användas som ett stöd för diagnos. Henrik fick också alla att skratta, dels genom sin skarpa kritik av EMA:s senfärdighet i att godkänna nya läkemedel, dels genom att förklara att vi måste vara försiktiga med vad vi lär oss:

– Hjärnan är inte fullt så plastisk som man säger. Så var försiktiga med vad ni lär er, för ny kunskap lägger inte bara till nervkopplingar, den tar bort dem också.

Utställning och seminarier

Efter fika och mingel ute bland de välbesökta montrarna där bland andra Svenskt Demenscentrum, Silviahemmet, BPSD-registret, SveDem och en mängd andra organisationer och företag fanns representerade började dagens seminarier. Utbudet var digert och svårigheten var nog att välja det som lockade allra mest. Deltagarna kunde fördjupa sig i så skilda ämnen som att skapa multiprofessionella team inom demensvården, att vara anhörig till yngre personer med kognitiv sjukdom, HBTQ i svensk demensomsorg, lärande och demens, att åldras med NPF, dagverksamhet i en oas till praktisk tillämpning av FINGER-modellen. 

För att ge så många som möjligt chansen att gå på just det seminarium man ville fanns det en ny möjlighet under konferensens andra dag.

”Bjud gärna på er själva”

Under första dagens sista storföreläsning intervjuades Ulrika Harmsen, specialist-lärare, författare, egenföretagare och trebarnsmamma som fick diagnosen Alzheimers sjukdom vid 44 års ålder, av Erik Jedenius, leg sjuksköterska och forskare inom demensområdet. Ulrika berättade öppet och med både allvar och humor om sina erfarenheter och publiken blev starkt berörd av hennes historia. 

– Glöm för all del inte bort att alla människor behöver få ett gott skratt då och då – så bjud gärna på er själva. Det gör gott, skickade hon med till den samlade vårdpersonalen.

Festlig bankett med dans

När första dagens program var avslutat var det dags för fest och middag. Svenska Mässan dukade upp en trerättersmeny och Skoglund Entertainment underhöll, bland annat med en musikalisk resa från 1940-talet och fram till idag. Kvällen fylldes av god mat, många skratt och intensiva samtal och en hel del spontandans.

Förebygg demens med livsstilsförändringar

Andra dagen inleddes med Miia Kivipelto, professor och överläkare i klinisk geriatrik, samt grundare och vetenskaplig ledare vid FINGERS Brain Health Institute. Hon höll en mycket uppskattad storföreläsning om FINGER-modellen och livsstilens betydelse för att förebygga demens och kognitiv svikt. 40% av all demens är kopplad till livsstil, vilket innebär att det finns mycket hälsa att vinna, både i förebyggande syfte och för dem som redan har fått en diagnos. FINGER-modellen har visat att man kan förebygga och minska risken för kognitiv svikt med hjälp av livsstilsförändringar. Den har fått stort internationellt genomslag och idag är 65 länder med i nätverket World Wide Fingers och 19 000 personer deltar i olika FINGER-studier världen över.

Positiv avslutande spaning

Efter lunch, då det också fanns tid för ett sista besök bland montrarna, var det dags för sista föreläsningen. Andreas Jönsson, Silviasjuksköterska och specialistsjuksköterska på lasarettet i Ystad, gjorde en spaning vars syfte var att ge kunskap för att vi gemensamt ska kunna hjälpas åt att också identifiera bevarade förmågor trots sjukdom, att låta personer med kognitiv sjukdom få möjlighet att använda dessa förmågor, för att också kunna uppleva en större självständighet och bättre självkänsla.

Med denna positiva och personcentrerade tanke avslutades konferensens två fullspäckade dagar. Vi ses nästa år i Göteborg igen!

Foto: Yanan Li

Svenska Demensdagarna

Svenska Demensdagarna är en konferens som arrangeras av Svenska Nätverket för Demenskunskap. Konferensen erbjuder en möjlighet till fortbildning och inspiration inom området kognitiv svikt och demens. Dagarna är en fantastisk möjlighet att mötas tvärprofessionellt och dela med sig av sin kunskap och erfarenhet och ta till sig den kunskap som andra har. Här kan du läsa mer (nytt fönster).

21 maj 2024

Årets ledare engagerad i yngre med demenssjukdom 

 ARBETA MED DEMENS

Marie Fredsdotter har utnämnts till 2024 års ledare av föreningen Gott ledarskap i demensvården. Hon är verksamhetschef vid Västergården i Göteborg, ett vård- och omsorgsboende för 25 yngre personer med demenssjukdom

Marie Fredsdotter har flera års erfarenhet av äldreomsorg och specialiserat sig på ledarskap, processledning och handledning.

I sitt innovativa ledarskap är hon modig och finner unika lösningar för den unika människa som hon möter, skriver föreningen Gott ledarskap i demensvården i ett pressmeddelande och fortsätter:

Marie möter både de boende, deras familjer och andra anhöriga med respekt och värme och leder personalen i deras arbete med att dagligen ge ett gott bemötande till de boende och deras anhöriga.

Med titeln Årets ledare kommer ett stipendium på 50 000 kr för egen utveckling.

 

Marie Fredsdotter har flera års erfarenhet av äldreomsorg och specialiserat sig på ledarskap, processledning och handledning.

I sitt innovativa ledarskap är hon modig och finner unika lösningar för den unika människa som hon möter, skriver föreningen Gott ledarskap i demensvården i ett pressmeddelande och fortsätter:

Marie möter både de boende, deras familjer och andra anhöriga med respekt och värme och leder personalen i deras arbete med att dagligen ge ett gott bemötande till de boende och deras anhöriga.

Med titeln Årets ledare kommer ett stipendium på 50 000 kr för egen utveckling.

 

Tidigare chefer som blivit Årets ledare
20 maj 2024

Textilkonst som kreativ demensvård 

 ARBETA MED DEMENS FORSKNING

Textilkonstnären Nanny Rådenman deltar i Konstfacks examensutställning 2024 med ett socialt konstprojekt inom demensvård. Med Väv mig genom en dröm hoppas hon kunna öppna upp bilden av demens och stärka relationen mellan boende, personal och anhöriga genom kreativ vård.

När Nanny Rådenman kom hem från en vävutbildning i Japan behövde hon ett jobb, snabbt. Genom kontakter blev hon anställd som vårdbiträde på ett demensboende.

– Så fort jag kom in i den här miljön trivdes jag väldigt väl och jag har hittat flera kopplingar mellan bildväv och demensvård. Båda bygger i stor utsträckning på ordlös kommunikation. Och det är en fantasirik miljö – man måste vara snabb och hela tiden utmana sig. För att förstå vad en person säger så måste man öva sin fantasi och hänga på, säger Nanny Rådenman.

Den sociala aktiviteten i centrum

Väv mig genom en dröm är det första projekt hon gör där hon kombinerar sitt konsthantverk med sitt engagemang för demensvård.

– Mitt ursprungliga fokus med projektet var att de boende skulle vara delaktiga i skapandet, så jag började med workshops på boendet, arbetsterapeuterna hade valt ut deltagarna och de flesta kunde uttrycka sig i tal och röra sig relativt obehindrat. Jag hade med mig färgprover i en liten mapp och så pratade vi om färg och form, men jag märkte direkt att det som kan göra skillnad är själva aktiviteten, det sociala, inte att de boende ska lära sig ett hantverk. För de flesta blir det helt fel, det skapar mer stress och ångest.

Hon kom fram till att hon ville testa att väva inne på en avdelning för att kunna nå även de som inte deltar i aktivitetsrummet. På avdelningen ställde Nanny upp en liten vävstol som hon flyttade bort varje kväll för att den inte skulle hindra verksamheten eller riskera att någon skadade sig på den. 

– Jag hade min vävstol och en massa garn och så satt jag där och vävde. Vissa kom fram självmant, andra fick jag bjuda in.

Tydlig effekt

En kvinna i rullstol sken upp som en sol när Nanny visade garn och vävstol. Hennes tal var begränsat och hon uttryckte sig enbart med enstaka ord.

– När hon väl blev öppen mot mig var hon enormt positiv. Hon upprepade ”Underbart, underbart”. Vi hade vävt en dag och hon hade varit väldigt delaktig i att välja färger, och när jag tackade för dagen sa hon plötsligt en hel mening: ”Jag skulle behöva gå på toaletten”. Att hon sa en hel mening var helt fantastiskt, och att hon uttryckte sin egen vilja. Jag upplevde att hon kom tillbaka till sitt jag lite mer.

En annan kvinna var väldigt orolig och ville ständigt ha nya saker att göra, men hon kom till ro och uttryckte att det var som terapi att se på när Nanny vävde.

– Jag tror att det är viktigt att det finns något att samlas kring. Jag skulle ju kunna sätta mig och bara prata med de boende, men jag tror att det är enklare för både dem och mig om det här hantverket pågår i bakgrunden. Vi kan prata om vävandet, men vi kan också prata om vad som helst.

Positiva effekter för fler än de boende

Personalen på boendet har tyckt att det har varit bra att de boende fick ta del av en aktivitet, och att vävningen är en aktivitet som passar bra att ha just på avdelningen. Den är lugn och stör inte, samtidigt som det händer något.  Flera anhöriga har också visat stort engagemang för vävstolen och Nanny kan dra nytta av sina egna erfarenheter, både av att vara personal och anhörig.

– Som personal tycker jag att det var ganska svårt att möta anhöriga och åt andra hållet också, att som anhörig möta personal. Där tror jag att hantverket kan vara ett sätt att mötas och man kan upptäcka att man kanske har mer gemensamt än man först trodde.

Projektet fortsätter

Under våren har projektet utökats och Nanny Rådenman har deltagit i ett forskningsprojekt i samarbete med ett demensboende i Göteborg. Dessutom har hon fått projektbidrag så att hon kan fortsätta att utveckla samarbetet med demensboendet i Stockholm som är grunden till Väv mig genom en dröm.

bild på Nanny Rådeman– Jag tror att jag i samråd med anhöriga kommer att placera vävningen inne hos boende som är så pass sjuka att de mest är sängliggande, de som sällan kommer ut ur sin lägenhet, om det är möjligt. Jag vill se vad det kreativa inslaget kan göra för dem. Då kommer det inte att handla om det visuella intrycket så mycket, men vävningen har ju det här rytmiska ljudet. Och så kan man känna på materialen och uppleva närvaron.

För Nanny är det inte bara de boende, personalen och de anhöriga som är viktiga i konstprojektet. Hon värdesätter också samarbetet med forskare. 

– Min dröm är att få fortsätta vara ute på boenden och göra det jag älskar, väva och träffa människor, och jobba i en forskningsgrupp så att det här kommer ut och kan göra nytta.

Den sociala aktiviteten i centrum

Väv mig genom en dröm är det första projekt hon gör där hon kombinerar sitt konsthantverk med sitt engagemang för demensvård.

– Mitt ursprungliga fokus med projektet var att de boende skulle vara delaktiga i skapandet, så jag började med workshops på boendet, arbetsterapeuterna hade valt ut deltagarna och de flesta kunde uttrycka sig i tal och röra sig relativt obehindrat. Jag hade med mig färgprover i en liten mapp och så pratade vi om färg och form, men jag märkte direkt att det som kan göra skillnad är själva aktiviteten, det sociala, inte att de boende ska lära sig ett hantverk. För de flesta blir det helt fel, det skapar mer stress och ångest.

Hon kom fram till att hon ville testa att väva inne på en avdelning för att kunna nå även de som inte deltar i aktivitetsrummet. På avdelningen ställde Nanny upp en liten vävstol som hon flyttade bort varje kväll för att den inte skulle hindra verksamheten eller riskera att någon skadade sig på den. 

– Jag hade min vävstol och en massa garn och så satt jag där och vävde. Vissa kom fram självmant, andra fick jag bjuda in.

Tydlig effekt

En kvinna i rullstol sken upp som en sol när Nanny visade garn och vävstol. Hennes tal var begränsat och hon uttryckte sig enbart med enstaka ord.

– När hon väl blev öppen mot mig var hon enormt positiv. Hon upprepade ”Underbart, underbart”. Vi hade vävt en dag och hon hade varit väldigt delaktig i att välja färger, och när jag tackade för dagen sa hon plötsligt en hel mening: ”Jag skulle behöva gå på toaletten”. Att hon sa en hel mening var helt fantastiskt, och att hon uttryckte sin egen vilja. Jag upplevde att hon kom tillbaka till sitt jag lite mer.

En annan kvinna var väldigt orolig och ville ständigt ha nya saker att göra, men hon kom till ro och uttryckte att det var som terapi att se på när Nanny vävde.

– Jag tror att det är viktigt att det finns något att samlas kring. Jag skulle ju kunna sätta mig och bara prata med de boende, men jag tror att det är enklare för både dem och mig om det här hantverket pågår i bakgrunden. Vi kan prata om vävandet, men vi kan också prata om vad som helst.

Positiva effekter för fler än de boende

Personalen på boendet har tyckt att det har varit bra att de boende fick ta del av en aktivitet, och att vävningen är en aktivitet som passar bra att ha just på avdelningen. Den är lugn och stör inte, samtidigt som det händer något.  Flera anhöriga har också visat stort engagemang för vävstolen och Nanny kan dra nytta av sina egna erfarenheter, både av att vara personal och anhörig.

– Som personal tycker jag att det var ganska svårt att möta anhöriga och åt andra hållet också, att som anhörig möta personal. Där tror jag att hantverket kan vara ett sätt att mötas och man kan upptäcka att man kanske har mer gemensamt än man först trodde.

Projektet fortsätter

Under våren har projektet utökats och Nanny Rådenman har deltagit i ett forskningsprojekt i samarbete med ett demensboende i Göteborg. Dessutom har hon fått projektbidrag så att hon kan fortsätta att utveckla samarbetet med demensboendet i Stockholm som är grunden till Väv mig genom en dröm.

bild på Nanny Rådeman– Jag tror att jag i samråd med anhöriga kommer att placera vävningen inne hos boende som är så pass sjuka att de mest är sängliggande, de som sällan kommer ut ur sin lägenhet, om det är möjligt. Jag vill se vad det kreativa inslaget kan göra för dem. Då kommer det inte att handla om det visuella intrycket så mycket, men vävningen har ju det här rytmiska ljudet. Och så kan man känna på materialen och uppleva närvaron.

För Nanny är det inte bara de boende, personalen och de anhöriga som är viktiga i konstprojektet. Hon värdesätter också samarbetet med forskare. 

– Min dröm är att få fortsätta vara ute på boenden och göra det jag älskar, väva och träffa människor, och jobba i en forskningsgrupp så att det här kommer ut och kan göra nytta.

Konstfacks vårutställning 2024

Vårutställningen är en grupputställning där avgångsstudenterna vid Konstfack visar sina verk. Den pågår 15-24 maj 2024. Här hittar du mer information (nytt fönster).

8 maj 2024

Ny webbutbildning för biståndshandläggare 

 ARBETA MED DEMENS UTBILDNING

Nu släpper vi en reviderad version av Demens ABC plus Biståndshandläggare. Webbutbildningen har delvis nytt material i form av filmer och bildspel. Vi kallar den Demens ABC plus Biståndshandläggare 2.0.

Denna utbildning vänder sig i första hand till biståndshandläggare i kommunerna. Den kräver inga särskilda förkunskaper men det är en fördel om du har genomfört webbutbildningen Demens ABC. Utbildningen är en reviderad version av Demens ABC plus Biståndshandläggare.

Utbildningen är indelad i fem kapitel:

  • Inledning 
  • Första kontakten
  • Första mötet
  • Följa upp behoven
  • Etik och juridik.

Korta filmer och bildspel varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Att genomföra hela utbildningen tar ca tre timmar och du kan när som helst avbryta och påbörja den igen. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest.

Demens ABC plus Biståndshandläggare 2.0 är precis som tidigare avgiftsfri och lanserades i maj 2024. 

Denna utbildning vänder sig i första hand till biståndshandläggare i kommunerna. Den kräver inga särskilda förkunskaper men det är en fördel om du har genomfört webbutbildningen Demens ABC. Utbildningen är en reviderad version av Demens ABC plus Biståndshandläggare.

Utbildningen är indelad i fem kapitel:

  • Inledning 
  • Första kontakten
  • Första mötet
  • Följa upp behoven
  • Etik och juridik.

Korta filmer och bildspel varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Att genomföra hela utbildningen tar ca tre timmar och du kan när som helst avbryta och påbörja den igen. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest.

Demens ABC plus Biståndshandläggare 2.0 är precis som tidigare avgiftsfri och lanserades i maj 2024. 

Vill du gå utbildningen Demens ABC plus Biståndshandläggare 2.0?
7 maj 2024

Nya avhandlingar inom demensområdet 

 FORSKNING

Det har kommit två nya avhandlingar inom demensområdet, en om stödbehoven för partnervårdare, en annan om livssituationen för yngre med kognitiv sjukdom.

Fyra kritiska punkter

Malin Aspö, doktorand vid avdelningen för klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet, har undersökt hur yngre personer med kognitiv sjukdom och deras anhöriga upplever sin livssituation. Syftet med avhandlingen har varit att öka kunskapen om så kallade kritiska punkter och transitioner, det vill säga övergångarna mellan två stabila perioder i sjukdomsförloppet. Särskilt fyra kritiska punkter visade sig i studien: att få diagnosen, att sluta arbeta i förtid, att inte bli beviljad stödinsatser och att flytta till särskilt boende.

– Mycket av tidigare forskning har fokuserat på behoven hos äldre personer med kognitiv sjukdom. Det finns ett stort behov av att öka förståelsen för yngre personers behov och jag hoppas att min avhandling kan bidra till att sprida kunskap om deras specifika behov, säger Malin Aspö.

Avhandlingen visar att mer kunskap om behoven hos yngre personer med kognitiv sjukdom behövs hos bland andra biståndshandläggare, men också utanför hälso- och sjukvården och socialtjänsten, exempelvis hos arbetsgivare och Försäkringskassan.

Partnervårdarens unika roll

Vid Dalarna Högskola har Marcus Falk Johansson disputerat i vårdvetenskap. Avhandlingen For better and for worse - till death do us part undersöker partnervårdares särprägel och betonar påverkan av det delade livet med personen med demenssjukdom. Ensamhet, känslor av fångenskap och den äktenskapliga relationen spelar en avgörande roll i formandet av deras uppfattning sin livssituation.

– Partners som blir anhörigvårdare befinner sig i en unik situation som skiljer sig från andra anhöriga. Det är en komplex livs- och omsorgssituation, där olika aspekter påverkar deras upplevelser bortom deras partners ibland omfattande omsorgsbehov, säger Marcus Falk Johansson.

Mer information behövs

Marcus Falk Johanssons forskning visar att många personer som vårdar en partner med demenssjukdom i hög grad upplever att de är ensamma i sitt vårdande och inte ens hälften av dem känner till rätten att få stöd. En ännu mindre del av dem mottar eller har blivit erbjudna stöd. Samhället behöver alltså bli bättre på att informera om vilket stöd som finns att få och hur man kan få stöd som vårdare. 

Slutsatserna är särskilt viktiga för partnervårdare, men även beslutsfattare och praktiker kan dra nytta av insikterna för att driva positiva förändringar inom äldreomsorgspolitik och tillvägagångssätt.

Fyra kritiska punkter

Malin Aspö, doktorand vid avdelningen för klinisk geriatrik vid Karolinska Institutet, har undersökt hur yngre personer med kognitiv sjukdom och deras anhöriga upplever sin livssituation. Syftet med avhandlingen har varit att öka kunskapen om så kallade kritiska punkter och transitioner, det vill säga övergångarna mellan två stabila perioder i sjukdomsförloppet. Särskilt fyra kritiska punkter visade sig i studien: att få diagnosen, att sluta arbeta i förtid, att inte bli beviljad stödinsatser och att flytta till särskilt boende.

– Mycket av tidigare forskning har fokuserat på behoven hos äldre personer med kognitiv sjukdom. Det finns ett stort behov av att öka förståelsen för yngre personers behov och jag hoppas att min avhandling kan bidra till att sprida kunskap om deras specifika behov, säger Malin Aspö.

Avhandlingen visar att mer kunskap om behoven hos yngre personer med kognitiv sjukdom behövs hos bland andra biståndshandläggare, men också utanför hälso- och sjukvården och socialtjänsten, exempelvis hos arbetsgivare och Försäkringskassan.

Partnervårdarens unika roll

Vid Dalarna Högskola har Marcus Falk Johansson disputerat i vårdvetenskap. Avhandlingen For better and for worse - till death do us part undersöker partnervårdares särprägel och betonar påverkan av det delade livet med personen med demenssjukdom. Ensamhet, känslor av fångenskap och den äktenskapliga relationen spelar en avgörande roll i formandet av deras uppfattning sin livssituation.

– Partners som blir anhörigvårdare befinner sig i en unik situation som skiljer sig från andra anhöriga. Det är en komplex livs- och omsorgssituation, där olika aspekter påverkar deras upplevelser bortom deras partners ibland omfattande omsorgsbehov, säger Marcus Falk Johansson.

Mer information behövs

Marcus Falk Johanssons forskning visar att många personer som vårdar en partner med demenssjukdom i hög grad upplever att de är ensamma i sitt vårdande och inte ens hälften av dem känner till rätten att få stöd. En ännu mindre del av dem mottar eller har blivit erbjudna stöd. Samhället behöver alltså bli bättre på att informera om vilket stöd som finns att få och hur man kan få stöd som vårdare. 

Slutsatserna är särskilt viktiga för partnervårdare, men även beslutsfattare och praktiker kan dra nytta av insikterna för att driva positiva förändringar inom äldreomsorgspolitik och tillvägagångssätt.

29 apr 2024

Göteborgare sökes till stor alzheimerstudie 

 FORSKNING

Digitala minnestester och blodprover – med den kombinationen ska förutsättningarna för tidigare diagnoser vid Alzheimers sjukdom prövas. Vårdcentralerna i Västra Götalandsregionen ingår i en studie som leds av Göteborgs universitet och som nu öppnar för anmälan.

Studien heter REAL AD och vänder sig till alla personer i åldern 50–80 år som inte har en demensdiagnos och som kan ta sig till en av de drygt hundra vårdcentralerna inom Närhälsan i Västra Götaland. Alla som uppfyller kriterierna kan delta oavsett vilken vårdcentral de är listade på. Minst 3 000 deltagare behövs.

– Det här är ett rejält ambitiöst projekt och det har varit en enorm utmaning att demokratisera studien. Den ska återspegla både stad och landsbygd, vara tillgänglig för så många deltagare som möjligt och involvera hela Närhälsan, vilket betyder att även de mest avlägsna vårdcentralerna måste kunna vara med vad gäller provhantering och provtransporter, säger Michael Schöll, professor vid Göteborgs universitet och forskningsledare för REAL AD.

Tester i hemmiljö

I studien testas först kognitionen, alltså minnet och tankeförmågan, med hjälp av digitala verktyg och på egen hand. Rekommendationen är att det görs hemma och i lugn och ro. Deltagarna erbjuds sedan att lämna ett blodprov på något av de totalt 111 provtagningsställena.

Deltagarna kan genomföra de digitala kognitionstesterna i ytterligare tre omgångar, efter 18, 27 och 36 månader, och även lämna ett andra blodprov efter 18 månader. Testerna går relativt snabbt och kan göras på alla fyra språken.

Det görs även en separat studie med ett mindre antal slumpmässigt utvalda deltagare som även undersöks kliniskt på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, för att bekräfta resultaten av de digitala kognitionstesterna och blodanalyserna. Den kliniska delen av studien utförs på sjukhusets minnesmottagning i samarbete med professor och överläkare Silke Kern.

Framtiden i primärvården

Forskningen tar sikte på tidig diagnostik med avstamp i de digitala kognitiva testerna och blodmarkörerna. Om kombinationen av verktygen fungerar för att upptäcka tidiga sjukdomstecken hos den allmänna befolkningen är förhoppningen att de ska användas inom primärvård framöver.

– Att diagnoserna måste komma tidigare är vedertaget, också med tanke på att det väntar nya läkemedel runt hörnet. Flertalet diagnoser ställs inom primärvården, därför måste diagnostiken stärkas där, och kunskap behövs om det kan vara möjligt att screena för alzheimer hos den allmänna befolkningen, säger Michael Schöll.

REAL AD har en egen hemsida med information även på arabiska, finska och engelska, www.realad.se (nytt fönster)

Läs hela pressmedelandet, Göteborgs universitet (nytt fönster)

Studien heter REAL AD och vänder sig till alla personer i åldern 50–80 år som inte har en demensdiagnos och som kan ta sig till en av de drygt hundra vårdcentralerna inom Närhälsan i Västra Götaland. Alla som uppfyller kriterierna kan delta oavsett vilken vårdcentral de är listade på. Minst 3 000 deltagare behövs.

– Det här är ett rejält ambitiöst projekt och det har varit en enorm utmaning att demokratisera studien. Den ska återspegla både stad och landsbygd, vara tillgänglig för så många deltagare som möjligt och involvera hela Närhälsan, vilket betyder att även de mest avlägsna vårdcentralerna måste kunna vara med vad gäller provhantering och provtransporter, säger Michael Schöll, professor vid Göteborgs universitet och forskningsledare för REAL AD.

Tester i hemmiljö

I studien testas först kognitionen, alltså minnet och tankeförmågan, med hjälp av digitala verktyg och på egen hand. Rekommendationen är att det görs hemma och i lugn och ro. Deltagarna erbjuds sedan att lämna ett blodprov på något av de totalt 111 provtagningsställena.

Deltagarna kan genomföra de digitala kognitionstesterna i ytterligare tre omgångar, efter 18, 27 och 36 månader, och även lämna ett andra blodprov efter 18 månader. Testerna går relativt snabbt och kan göras på alla fyra språken.

Det görs även en separat studie med ett mindre antal slumpmässigt utvalda deltagare som även undersöks kliniskt på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, för att bekräfta resultaten av de digitala kognitionstesterna och blodanalyserna. Den kliniska delen av studien utförs på sjukhusets minnesmottagning i samarbete med professor och överläkare Silke Kern.

Framtiden i primärvården

Forskningen tar sikte på tidig diagnostik med avstamp i de digitala kognitiva testerna och blodmarkörerna. Om kombinationen av verktygen fungerar för att upptäcka tidiga sjukdomstecken hos den allmänna befolkningen är förhoppningen att de ska användas inom primärvård framöver.

– Att diagnoserna måste komma tidigare är vedertaget, också med tanke på att det väntar nya läkemedel runt hörnet. Flertalet diagnoser ställs inom primärvården, därför måste diagnostiken stärkas där, och kunskap behövs om det kan vara möjligt att screena för alzheimer hos den allmänna befolkningen, säger Michael Schöll.

REAL AD har en egen hemsida med information även på arabiska, finska och engelska, www.realad.se (nytt fönster)

Läs hela pressmedelandet, Göteborgs universitet (nytt fönster)

Läs mer om liknande studier

Läs artikel från innovationsmilljön PREDEM, Blodanalys testas i ny alzheimerstudie på vårdcentraler