Senaste nytt
Drottningen invigde Silviabo
I lördags invigde Drottningen Silviabo på Ekerö i Stockholm. Det består av ett par tvåplanshus med vardera fyra lägenheter, anpassade för personer med demenssjukdom. Idag tvingas par ofta flytta isär för att livet i bostaden inte fungerar. SilviaBo:s bostäder är utformade för att man ska kunna bo kvar tillsammans, så länge som möjligt.
Pilotprojektet SilviaBo har möjliggjorts tack vare en privat donation av Ingvar Kamprad. Husen är uppförda av BoKlok. Ambitionen är kunna erbjuda liknande bostadslösningar till en rimlig kostnad, främst i Sverige men på sikt även i andra länder. Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Pilotprojektet SilviaBo har möjliggjorts tack vare en privat donation av Ingvar Kamprad. Husen är uppförda av BoKlok. Ambitionen är kunna erbjuda liknande bostadslösningar till en rimlig kostnad, främst i Sverige men på sikt även i andra länder. Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Partillechef fick stipendium för gott ledarskap
...
Årets stipendiat för gott ledarskap i demensvården heter Anneli Franzén. Hon leder verksamheten på Kullegården i Partille kommun.
I motiveringen till årets stipendiat betonas att Anneli Franzén tillsammans med kolleger och medarbetare, inom givna ekonomiska ramar och med skickligt ledarskap, skapat ett föredömligt gott boende för de demenssjuka hyresgästerna.
Stipendiet är på 100 000 kr. Det är instiftat av Gott ledarskap i demensvården, en ideell förening som vill fungera som en mötesplats för diskussion och erfarenhetsutbyte kring ledarskap inom vård och omsorg av personer med demenssjukdom. Läs mer om stipendiet och föreningen på www.gottledarskap.nu » (nytt fönster)
Årets stipendiat för gott ledarskap i demensvården heter Anneli Franzén. Hon leder verksamheten på Kullegården i Partille kommun.
I motiveringen till årets stipendiat betonas att Anneli Franzén tillsammans med kolleger och medarbetare, inom givna ekonomiska ramar och med skickligt ledarskap, skapat ett föredömligt gott boende för de demenssjuka hyresgästerna.
Stipendiet är på 100 000 kr. Det är instiftat av Gott ledarskap i demensvården, en ideell förening som vill fungera som en mötesplats för diskussion och erfarenhetsutbyte kring ledarskap inom vård och omsorg av personer med demenssjukdom. Läs mer om stipendiet och föreningen på www.gottledarskap.nu » (nytt fönster)
En bok för dig med demenssjukdom
I fredags hade Svenskt Demenscentrum boksläpp för En bok för dig med demenssjukdom. Demensförbundet hade upplåtit sina ljusa lokaler på Södermalm i Stockholm och dukat upp med snittar, tårta och äppelcider.
Boken är den första i sitt slag som vänder sig direkt till personer som nyligen har fått en demensdiagnos. Det var verkligen på tiden konstaterade Wilhelmina Hoffman, en smula ursäktande, och tackade alla som hade lämnat viktiga bidrag till boken.
– Svenskt Demenscentrum har gett ut en hel del trycksaker vid det här laget men fram till i dag har ingen vänt sig till dem som vi ytterst arbetar för, de som har fått en demensdiagnos. Därför var det hög tid nu och också särskilt roligt att få presentera just denna bok, sa hon och utbringade en skål med ett 40-tal inbjudna gäster.
Författare till boken är Kari Molin. Till sin hjälp har hon haft deltagare från bland annat Demensförbundets Lundagårdsgrupper, Café Irene i Flen och Upplands Bros stödgrupp. De är personer med demenssjukdom som öppenhjärtigt berättat om sin tillvaro och delat med sig av sina erfarenheter. Många av dem hade kommit till boksläppet och bläddrade nyfiket i den nya boken.
Ingrid Lindberg (höger) lever med Alzheimers sjukdom och är en av dem som har intervjuats för boken. Här tillsammans med författaren Kari Molin.
En bok för dig med demenssjukdom innehåller konkreta tips och råd om hur man kan övervinna svårigheter i vardagen och vart man kan vända sig för att få hjälp. De intervjuade har olika bakgrund och tiden som de levt med sin sjukdom skiljer sig åt. Vi tror och hoppas att deras erfarenheter kan hjälpa dig som är i en liknande situation. För deras berättelser visar att det är möjligt att leva ett meningsfullt liv trots svår sjukdom.
Boken kostar 50 kr och kan beställas från vår webbshop (nytt fönster).
Boken kan också laddas ned som pdf (nytt fönster).
Boken är den första i sitt slag som vänder sig direkt till personer som nyligen har fått en demensdiagnos. Det var verkligen på tiden konstaterade Wilhelmina Hoffman, en smula ursäktande, och tackade alla som hade lämnat viktiga bidrag till boken.
– Svenskt Demenscentrum har gett ut en hel del trycksaker vid det här laget men fram till i dag har ingen vänt sig till dem som vi ytterst arbetar för, de som har fått en demensdiagnos. Därför var det hög tid nu och också särskilt roligt att få presentera just denna bok, sa hon och utbringade en skål med ett 40-tal inbjudna gäster.
Författare till boken är Kari Molin. Till sin hjälp har hon haft deltagare från bland annat Demensförbundets Lundagårdsgrupper, Café Irene i Flen och Upplands Bros stödgrupp. De är personer med demenssjukdom som öppenhjärtigt berättat om sin tillvaro och delat med sig av sina erfarenheter. Många av dem hade kommit till boksläppet och bläddrade nyfiket i den nya boken.
Ingrid Lindberg (höger) lever med Alzheimers sjukdom och är en av dem som har intervjuats för boken. Här tillsammans med författaren Kari Molin.
En bok för dig med demenssjukdom innehåller konkreta tips och råd om hur man kan övervinna svårigheter i vardagen och vart man kan vända sig för att få hjälp. De intervjuade har olika bakgrund och tiden som de levt med sin sjukdom skiljer sig åt. Vi tror och hoppas att deras erfarenheter kan hjälpa dig som är i en liknande situation. För deras berättelser visar att det är möjligt att leva ett meningsfullt liv trots svår sjukdom.
Boken kostar 50 kr och kan beställas från vår webbshop (nytt fönster).
Boken kan också laddas ned som pdf (nytt fönster).
Dags att nominera kandidater till bästa vårdkedja
I fjol fick vårdcentralen i värmländska Likenäs utmärkelsen Bästa primärvårdsenhet. Även i år kommer Svenska Demensregistret (SveDem) att dela ut pris vid sitt årliga möte. Denna gång premieras teamarbete i vårdkedjan. Två priser kommer att delas ut.
Det ena priset går till bästa teamarbetet mellan specialistenhet och primärvård. Det andra går till bästa teamarbetet mellan primärvård och kommunal hälso- och sjukvård (hemsjukvård eller särskilt boende).
Nu har ni chansen att nominera er själva eller någon annan som ni anser ha ett bra teamarbete. Skicka in förslag med motivering (max en A4-sida) till SveDems kansli: svedem.karolinska@sll.se Ange kontaktuppgifter, både dina egna och till de personer som representerar de nominerade vårdgivarna. Förslaget ska ha mejlats senast den 15 juni. Ett krav för att kunna bli nominerad är att enheten är ansluten till SveDem.
Prisceremonin hålls den 14 september i samband med SveDems årliga möte i Stockholm.
Det ena priset går till bästa teamarbetet mellan specialistenhet och primärvård. Det andra går till bästa teamarbetet mellan primärvård och kommunal hälso- och sjukvård (hemsjukvård eller särskilt boende).
Nu har ni chansen att nominera er själva eller någon annan som ni anser ha ett bra teamarbete. Skicka in förslag med motivering (max en A4-sida) till SveDems kansli: svedem.karolinska@sll.se Ange kontaktuppgifter, både dina egna och till de personer som representerar de nominerade vårdgivarna. Förslaget ska ha mejlats senast den 15 juni. Ett krav för att kunna bli nominerad är att enheten är ansluten till SveDem.
Prisceremonin hålls den 14 september i samband med SveDems årliga möte i Stockholm.
Ta del av lärande exempel för en nollvision
Nu har vi börjat lägga ut lärande exempel på webben, korta fallbeskrivningar om hur vårdpersonal agerar i svåra situationer utan att tvinga eller begränsa personen. Lärande exempel presenterades även på Nollvisionskonferensen i Stockholm i slutet av mars.
Som nationellt kompetenscentrum verkar Svenskt Demenscentrum för att goda erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet. Därför publicerar vi nu lärande exempel som ligger i linje med utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Vårdpersonal från olika delar av landet har delat med sig av sina erfarenheter. Ta del av exemplen: Nollvision/lärande exempel.
I fjol utbildade Svenskt Demenscentrum drygt 500 Nollvisionsambassadörer, yrkesverksamma inom vård och omsorg som ska arbeta för att intentioner och arbetssätt i utbildningspaketet Nollvision sprids lokalt. Många av dem kom till ABF-huset på Sveavägen den 31 mars då Svenskt Demenscentrum och kvalitets arrangerade en Nollvisionskonferens med temat Om förebyggande arbetssätt och ”att mäta för att veta”.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, konstaterade att det på många håll i landet pågår ett spännande utvecklingsarbete för att förebygga och möta svåra symptom. Samtidigt betonade hon vikten av att inte nöja sig med att bara ”göra”, man måste också ”mäta”.
– Ni måste ta reda på om de utbildningssatsningar som genomförs och de nya arbetssätt som prövar faktiskt har effekt, sade hon.
Det är här kvalitets registret SveDem kommer in. Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för SveDem, visade hur registrets SÄBO-modul kan användas bland annat för att mäta omfattningen av tvångs- och begränsningsåtgärder och hur den förändras över tid. Det har man börjat göra i Trelleborg. Kristina Edvardsson, kommunens demenskoordinator, berättade att tidigare hade många enhetschefer samma magkänsla: ”Vi är nog rätt bra på att undvika tvångsåtgärder här hos oss”, uttryckte de.
– Men första årets (2014) data från SveDem visade att andelen tvångs- och begränsningsåtgärder låg på 45 %, inte alls så bra alltså. Sedan dess har andelen minskat och det beror inte på ökad läkemedelsanvändning, det kan vi också utläsa av SveDem, sade Kristina Edvardsson.
Även i Oxelösund, ett annat lärande exempel som presenterades under konferensen, fungerade SÄBO-modulen som en väckarklocka. Levnadsberättelsen, som är ett viktigt verktyg för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad, var i många fall dammsamlare och inte journalförd. I den kolumnen blev det röda siffror i SveDem i början, berättade Anna Andersson, demenssjuksköterska i Oxelösund i kommun.
Trelleborg och Oxelösund, liksom Lovisagården i Haninge och Husums vård- och omsorgsboende – de båda andra lärande exemplen på konferensen – arbetar på lite olika sätt. Gemensamt för dem är en ambitiös utbildningssatsning för all personal bland annat i utbildningspaketet Nollvision. SveDem, BPSD-registret och Checklista demens är verktyg för att utveckla en personscentrerad omvårdad utan tvång och begränsningar. I Oxelösund har Nollvisionsambassadörerna fått en lokal motsvarighet i ”Nollvisionsspetsar” på varje arbetsplats.
Flera av föreläsarna betonade att arbetet med att minimera tvångs- och begränsningsåtgärder inte får stanna vid låsta dörrar, sänggrindar och andra fysiska hinder. Det handlar också om att organisera arbetet så att de boendes tillvaro inte begränsas. Här finns mycket att göra menade Petra Tegman, verksamhetschef för Lovisagården, och gav ett illustrerande exempel.
– Varför ska de boende lägga sig redan klockan åtta på kvällen? Jo, för annars blir det ett j-a liv på nattpersonalen.
– Vi måste oftare fråga oss varför vi gör saker på ett visst sätt. ”För vems skull” borde vara ett mantra för alla som arbetar med personer med demens, sade Petra Tegman.
Magnus Westlander
Som nationellt kompetenscentrum verkar Svenskt Demenscentrum för att goda erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet. Därför publicerar vi nu lärande exempel som ligger i linje med utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Vårdpersonal från olika delar av landet har delat med sig av sina erfarenheter. Ta del av exemplen: Nollvision/lärande exempel.
I fjol utbildade Svenskt Demenscentrum drygt 500 Nollvisionsambassadörer, yrkesverksamma inom vård och omsorg som ska arbeta för att intentioner och arbetssätt i utbildningspaketet Nollvision sprids lokalt. Många av dem kom till ABF-huset på Sveavägen den 31 mars då Svenskt Demenscentrum och kvalitets arrangerade en Nollvisionskonferens med temat Om förebyggande arbetssätt och ”att mäta för att veta”.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, konstaterade att det på många håll i landet pågår ett spännande utvecklingsarbete för att förebygga och möta svåra symptom. Samtidigt betonade hon vikten av att inte nöja sig med att bara ”göra”, man måste också ”mäta”.
– Ni måste ta reda på om de utbildningssatsningar som genomförs och de nya arbetssätt som prövar faktiskt har effekt, sade hon.
Det är här kvalitets registret SveDem kommer in. Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för SveDem, visade hur registrets SÄBO-modul kan användas bland annat för att mäta omfattningen av tvångs- och begränsningsåtgärder och hur den förändras över tid. Det har man börjat göra i Trelleborg. Kristina Edvardsson, kommunens demenskoordinator, berättade att tidigare hade många enhetschefer samma magkänsla: ”Vi är nog rätt bra på att undvika tvångsåtgärder här hos oss”, uttryckte de.
– Men första årets (2014) data från SveDem visade att andelen tvångs- och begränsningsåtgärder låg på 45 %, inte alls så bra alltså. Sedan dess har andelen minskat och det beror inte på ökad läkemedelsanvändning, det kan vi också utläsa av SveDem, sade Kristina Edvardsson.
Även i Oxelösund, ett annat lärande exempel som presenterades under konferensen, fungerade SÄBO-modulen som en väckarklocka. Levnadsberättelsen, som är ett viktigt verktyg för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad, var i många fall dammsamlare och inte journalförd. I den kolumnen blev det röda siffror i SveDem i början, berättade Anna Andersson, demenssjuksköterska i Oxelösund i kommun.
Trelleborg och Oxelösund, liksom Lovisagården i Haninge och Husums vård- och omsorgsboende – de båda andra lärande exemplen på konferensen – arbetar på lite olika sätt. Gemensamt för dem är en ambitiös utbildningssatsning för all personal bland annat i utbildningspaketet Nollvision. SveDem, BPSD-registret och Checklista demens är verktyg för att utveckla en personscentrerad omvårdad utan tvång och begränsningar. I Oxelösund har Nollvisionsambassadörerna fått en lokal motsvarighet i ”Nollvisionsspetsar” på varje arbetsplats.
Flera av föreläsarna betonade att arbetet med att minimera tvångs- och begränsningsåtgärder inte får stanna vid låsta dörrar, sänggrindar och andra fysiska hinder. Det handlar också om att organisera arbetet så att de boendes tillvaro inte begränsas. Här finns mycket att göra menade Petra Tegman, verksamhetschef för Lovisagården, och gav ett illustrerande exempel.
– Varför ska de boende lägga sig redan klockan åtta på kvällen? Jo, för annars blir det ett j-a liv på nattpersonalen.
– Vi måste oftare fråga oss varför vi gör saker på ett visst sätt. ”För vems skull” borde vara ett mantra för alla som arbetar med personer med demens, sade Petra Tegman.
Magnus Westlander
Årets Mappie 2016: Wilhelmina Hoffman
...
Årets Mappie 2016 blev Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet. Hon fick M-Magasins utmärkelse på den årliga Mappiegalan i hård konkurrens med bl a Michelle Obama, Carola Häggkvist och Helena Bergström.
Under mer än tre decennier har geriatriker Wilhelmina Hoffman engagerat sig för demenssjukas värdighet och rättigheter i många olika sammanhang. Prisjuryn konstaterar att hon har kläckt idéerna, startat verksamheterna och drivit opinionen – och nu lyssnar politikerna.
– Jag är jätteglad och stolt för utmärkelsen och det här är ju en glädje jag delar med alla medarbetare i demensvården. ""Jag kan väl säga att jag valde rätt yrke för 30 år sedan! Och vilken bekräftelse på att vi går mot ett demensvänligare samhälle, säger Wilhelmina Hoffman.
Mappie står för Mature Affluent Pioneering People, översatt till svenska Mogna Attraktiva Pionjärer.
Läs mer om priset (nytt fönster)
Årets Mappie 2016 blev Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet. Hon fick M-Magasins utmärkelse på den årliga Mappiegalan i hård konkurrens med bl a Michelle Obama, Carola Häggkvist och Helena Bergström.
Under mer än tre decennier har geriatriker Wilhelmina Hoffman engagerat sig för demenssjukas värdighet och rättigheter i många olika sammanhang. Prisjuryn konstaterar att hon har kläckt idéerna, startat verksamheterna och drivit opinionen – och nu lyssnar politikerna.
– Jag är jätteglad och stolt för utmärkelsen och det här är ju en glädje jag delar med alla medarbetare i demensvården. ""Jag kan väl säga att jag valde rätt yrke för 30 år sedan! Och vilken bekräftelse på att vi går mot ett demensvänligare samhälle, säger Wilhelmina Hoffman.
Mappie står för Mature Affluent Pioneering People, översatt till svenska Mogna Attraktiva Pionjärer.
Läs mer om priset (nytt fönster)
Juryns motivering till Årets Mappie 2016:
”Hon har kläckt idéerna, sökt anslagen, startat verksamheterna som är avgörande. Och hon har drivit opinionen. Årets Mappie har lyft framtidsfrågan som berör oss mappisar allra mest. Men aldrig för att själv stå i centrum. Hennes fokus är människorna: De – och vi som åldras. Ta vara på det friska. Så lyder hennes lågmälda stridsrop. Och nu lyssnar politikerna.”
Sommarläger för unga anhöriga
...
För sjunde sommaren i rad arrangeras helgläger för barn, ungdomar och unga vuxna med en demenssjuk förälder. Som tidigare står Alzheimerfonden för resa, kost och logi.
– Vistelsen brukar bli en upplevelse som man inte vill vara utan. Många ungdomar återvänder år efter år. Vänskapsband knyts och många träffas och håller kontakt genom de särskilda facebookgrupper som finns för denna målgrupp, säger Gudrun Strandberg, demenssjuksköterska i Avesta kommun och en av initiativtagarna till de omtyckta sommarlägren.
Den 16-19 juni äger det första lägret rum på Sjöviks folkhögskola, Avesta. Det vänder sig till barn och ungdomar (7-17 år) tillsammans med frisk (icke-demenssjuk) förälder. I augusti arrangeras läger för unga vuxna (18-30 år) i Avesta, Luleå och Ystad.
För anmälan och mer information, gå in på www.avesta.se/sommarlager
För sjunde sommaren i rad arrangeras helgläger för barn, ungdomar och unga vuxna med en demenssjuk förälder. Som tidigare står Alzheimerfonden för resa, kost och logi.
– Vistelsen brukar bli en upplevelse som man inte vill vara utan. Många ungdomar återvänder år efter år. Vänskapsband knyts och många träffas och håller kontakt genom de särskilda facebookgrupper som finns för denna målgrupp, säger Gudrun Strandberg, demenssjuksköterska i Avesta kommun och en av initiativtagarna till de omtyckta sommarlägren.
Den 16-19 juni äger det första lägret rum på Sjöviks folkhögskola, Avesta. Det vänder sig till barn och ungdomar (7-17 år) tillsammans med frisk (icke-demenssjuk) förälder. I augusti arrangeras läger för unga vuxna (18-30 år) i Avesta, Luleå och Ystad.
För anmälan och mer information, gå in på www.avesta.se/sommarlager
Välmeriterad sjuksköterska får Silviahemmets stipendium
...
Fr.v. Claes Dinkelspiel, professor Maria Eriksdotter, Drottning Silvia,
docent Helle Wijk och Wilhelmina Hoffman, chef för Silviahemmet.
För första gången har Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium tilldelats en sjuksköterska. Den 22 mars tog docent Helle Wijk emot diplomet ur H.M. Drottningens hand vid en ceremoni under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotell Hilton i Stockholm. Stipendiet är på 50 000 kr.
Helle Wijk är doktor i medicinsk vetenskap, docent i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon får året stipendium "för sitt betydelsefulla arbete för kunskapsutvecklingen gällande intern miljö i vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom".
Hennes forskningsrön har i högsta grad haft en högst praktisk tillämpning ute i verksamheterna. Inte minst har hon ökat medvetenheten om färgval och kontrasters betydelse för en personcentrerad omvårdnad.
Förutom forskning har Helle Wijk utbildat och föreläst. Hon har gett ut en rad läroböcker för sjuksköterskor med särskild betoning på boendemiljöns utformning. Dessutom har hon varit delaktig i arbetet med de nationella riktlinjerna. Hon är även knuten till Svenskt Demenscentrum sedan 2008 då det bildades.
Vi som har förmånen att ha Helle Wijk som arbetskamrat gläds med henne åt den fina och välförtjänta utmärkelsen.
Fr.v. Claes Dinkelspiel, professor Maria Eriksdotter, Drottning Silvia,
docent Helle Wijk och Wilhelmina Hoffman, chef för Silviahemmet.
För första gången har Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium tilldelats en sjuksköterska. Den 22 mars tog docent Helle Wijk emot diplomet ur H.M. Drottningens hand vid en ceremoni under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotell Hilton i Stockholm. Stipendiet är på 50 000 kr.
Helle Wijk är doktor i medicinsk vetenskap, docent i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon får året stipendium "för sitt betydelsefulla arbete för kunskapsutvecklingen gällande intern miljö i vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom".
Hennes forskningsrön har i högsta grad haft en högst praktisk tillämpning ute i verksamheterna. Inte minst har hon ökat medvetenheten om färgval och kontrasters betydelse för en personcentrerad omvårdnad.
Förutom forskning har Helle Wijk utbildat och föreläst. Hon har gett ut en rad läroböcker för sjuksköterskor med särskild betoning på boendemiljöns utformning. Dessutom har hon varit delaktig i arbetet med de nationella riktlinjerna. Hon är även knuten till Svenskt Demenscentrum sedan 2008 då det bildades.
Vi som har förmånen att ha Helle Wijk som arbetskamrat gläds med henne åt den fina och välförtjänta utmärkelsen.
Rabatt på Dramatenpjäs med demenstema
Den 30 mars har Försökskaninerna premiär på Dramaten. Det är den sista fristående delen i en trilogi av Marie-Louise Ekman som behandlar hennes mammas ålderdom. Pjäsen beskriver moderns förflyttning till ett demensboende: vad som sker i det verkliga rummet och inne i hennes huvud. Benny Andersson har skrivit musiken.
Dramaten ger 25 procent i rabatt på biljettpriset om man bokar via vår webbplats. Erbjudandet gäller samtliga föreställningar under april-maj.
Boka här (nytt fönster)
Modern spelas av Marie Göranzon, som spelat samma roll i de båda tidigare delarna av trilogin: Gäckanden och Dödspatrullen. I övriga roller ses Örjan Ramberg, Kristina Törnqvist, Rolf Skoglund, Ellen Jelinek och Julia Dufvenius. Marie-Louise Ekman har både skrivit och regisserat pjäsen.
Köp biljett med rabatt (nytt fönster)
Till Dramatens webb (nytt fönster)
Läs intervu med Marie-Louise Ekman
och Marie Göranzon (DN, nytt fönster)
Dramaten ger 25 procent i rabatt på biljettpriset om man bokar via vår webbplats. Erbjudandet gäller samtliga föreställningar under april-maj.
Boka här (nytt fönster)
Modern spelas av Marie Göranzon, som spelat samma roll i de båda tidigare delarna av trilogin: Gäckanden och Dödspatrullen. I övriga roller ses Örjan Ramberg, Kristina Törnqvist, Rolf Skoglund, Ellen Jelinek och Julia Dufvenius. Marie-Louise Ekman har både skrivit och regisserat pjäsen.
Köp biljett med rabatt (nytt fönster)
Till Dramatens webb (nytt fönster)
Läs intervu med Marie-Louise Ekman
och Marie Göranzon (DN, nytt fönster)
Demensvården bättre i tidigt sjukdomsförlopp
De flesta personer med demenssjukdom bor och vårdas i det egna hemmet. Vård- och omsorgskedjan samarbete och kommunikation fungerar ofta bra i tidigt sjukdomsförlopp men försämras i takt med patientens tillstånd.
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– De
t förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– Det förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)