Senaste nytt
Fina utmärkelser till alzheimerforskare
Professor Agneta Nordberg tilldelas årets Bengt Winblads pris av Svenska Läkaresällskapet. Nyinstiftade Alzheimer Life-stipendiet går till medicine doktor och fysioterapeuten Charlotta Thunberg.
Professor Agneta Nordberg är verksam vid Karolinska Institutet och har en lång karriär som forskare med fokus på Alzheimers sjukdom. I sitt arbete kombinerar hon klinisk och experimentell forskning på ett sätt som lett till viktiga framsteg i förståelsen av sjukdomen
Agneta Nordberg har varit ledande i bland annat att utveckla hjärnavbildande tekniker som kan användas för tidigt upptäckt och diagnostik.
– Agneta Nordberg är en pionjär inom forskning och tillämpning av kliniska biomarkörer för Alzheimers sjukdom, och är en av Sveriges ledande forskare inom Alzheimers sjukdom och i högsta grad en internationell auktoritet inom området, säger Ola Winqvist, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk forskning.
Bengt Winblads pris är på 150 000 kronor och delas årligen ut av Svenska Läkaresällskapet till en person som gjort framstående insatser inom Alzheimerforskningen.
Läs mer på Svenska Läkaresällskapets webb (nytt fönster)
Årets Alzheimer Life-stipendiat är Charlotta Thunborg, fysioterapeut och medicine doktor. Stipendievalet motiveras av att hon möjliggjort att den så kallade FINGER-modellen överförs till landets samtliga kognitiva mottagningar och kan bli en central del av en individanpassad vårdplan för patienter med kognitiv sjukdom.
FINGER-studien, som pågår på flera håll i världen, visar att risken för kognitiv svikt kan minska med bland annat rätt kost, fysisk och kognitiv träning och sociala aktiviteter.
Alzheimerstipendiet är på 100 000 kr och ska ge Charlotta Thunberg möjlighet att kunna utveckla användbara metoder för att införa FINGER-modellen på landets minnesmottagningar. Stipendiet delades ut av Drottning Silvia under en ceremoni på Drottningsholms Slottsteater.
Läs mer på webbplatsen Alzheimer Life (nytt fönster)
Professor Agneta Nordberg är verksam vid Karolinska Institutet och har en lång karriär som forskare med fokus på Alzheimers sjukdom. I sitt arbete kombinerar hon klinisk och experimentell forskning på ett sätt som lett till viktiga framsteg i förståelsen av sjukdomen
Agneta Nordberg har varit ledande i bland annat att utveckla hjärnavbildande tekniker som kan användas för tidigt upptäckt och diagnostik.
– Agneta Nordberg är en pionjär inom forskning och tillämpning av kliniska biomarkörer för Alzheimers sjukdom, och är en av Sveriges ledande forskare inom Alzheimers sjukdom och i högsta grad en internationell auktoritet inom området, säger Ola Winqvist, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk forskning.
Bengt Winblads pris är på 150 000 kronor och delas årligen ut av Svenska Läkaresällskapet till en person som gjort framstående insatser inom Alzheimerforskningen.
Läs mer på Svenska Läkaresällskapets webb (nytt fönster)
Årets Alzheimer Life-stipendiat är Charlotta Thunborg, fysioterapeut och medicine doktor. Stipendievalet motiveras av att hon möjliggjort att den så kallade FINGER-modellen överförs till landets samtliga kognitiva mottagningar och kan bli en central del av en individanpassad vårdplan för patienter med kognitiv sjukdom.
FINGER-studien, som pågår på flera håll i världen, visar att risken för kognitiv svikt kan minska med bland annat rätt kost, fysisk och kognitiv träning och sociala aktiviteter.
Alzheimerstipendiet är på 100 000 kr och ska ge Charlotta Thunberg möjlighet att kunna utveckla användbara metoder för att införa FINGER-modellen på landets minnesmottagningar. Stipendiet delades ut av Drottning Silvia under en ceremoni på Drottningsholms Slottsteater.
Läs mer på webbplatsen Alzheimer Life (nytt fönster)
WHO pekar på global snedfördelning
Antalet personer med demenssjukdom i världen väntas öka med 23 miljoner fram till år 2030. Det visar en ny rapport från världshälsorganisationen WHO.
Rapporten Global status report on the public health response to dementia lanserades den 2 september, något i skymundan av WHO:s arbete med Covid-19. Av rapporten framgår att det finns ca 55 miljoner personer med demenssjukdomar i världen. De globala kostnaderna uppskattas till ca 1,3 billioner US-dollar/år. Av kostnaderna står anhörigas obetalda insatser för ca hälften och kvinnor beräknas utföra ca 70% av insatserna.
Global snedfördelning
WHO:s rapport pekar på en omfattande global snedfördelning. 61 procent av de demenssjuka bor i låg och medelinkomstländer medan 74 procent av kostnaderna (läs: resurserna) finns i höginkomstländer. Antalet demessjuka i världen väntas öka kraftigt till 78 miljoner 2030 och 139 miljoner 2050.
”De alarmerande beräkningarna av de ökade antalet människor som lever med demens i världen, särskilt i lägre inkomstländer, kan inte ignoreras. Att bortse från detta, skulle väsentligt undergräva den sociala och ekonomiska utvecklingen globalt, säger WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i en kommentar i rapporten.
Svenska forskare har deltagit
Rapporten är en del av WHO:s Global Dementia Observatory (GDO), där data och information samlas in om demenssjukdomar, vård och omsorg från medlemsländerna. Från Sverige har tre forskare från Karolinska Institutet bidragit, professor emeritus Anders Wimo, professor Miia Kivipelto och docent Linus Jönsson, samt forskningsassistent Oskar Frisell, Linköpings universitet. WHO arbetar också med en global aktionsplan kring demenssjukdomar.
Rapporten Global status report on the public health response to dementia lanserades den 2 september, något i skymundan av WHO:s arbete med Covid-19. Av rapporten framgår att det finns ca 55 miljoner personer med demenssjukdomar i världen. De globala kostnaderna uppskattas till ca 1,3 billioner US-dollar/år. Av kostnaderna står anhörigas obetalda insatser för ca hälften och kvinnor beräknas utföra ca 70% av insatserna.
Global snedfördelning
WHO:s rapport pekar på en omfattande global snedfördelning. 61 procent av de demenssjuka bor i låg och medelinkomstländer medan 74 procent av kostnaderna (läs: resurserna) finns i höginkomstländer. Antalet demessjuka i världen väntas öka kraftigt till 78 miljoner 2030 och 139 miljoner 2050.
”De alarmerande beräkningarna av de ökade antalet människor som lever med demens i världen, särskilt i lägre inkomstländer, kan inte ignoreras. Att bortse från detta, skulle väsentligt undergräva den sociala och ekonomiska utvecklingen globalt, säger WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i en kommentar i rapporten.
Svenska forskare har deltagit
Rapporten är en del av WHO:s Global Dementia Observatory (GDO), där data och information samlas in om demenssjukdomar, vård och omsorg från medlemsländerna. Från Sverige har tre forskare från Karolinska Institutet bidragit, professor emeritus Anders Wimo, professor Miia Kivipelto och docent Linus Jönsson, samt forskningsassistent Oskar Frisell, Linköpings universitet. WHO arbetar också med en global aktionsplan kring demenssjukdomar.
Jubileumspris till forskare bakom blodprovsdiagnostik
Svenska Läkaresällskapets jubileumspris tilldelas i år Oskar Hansson, professor vid Lunds universitet. Han belönas för sitt arbete kring förbättrad diagnostik av Alzheimers sjukdom.
– Jag är mycket tacksam för denna utmärkelse och vill tacka alla medarbetare, samarbetspartner och inte minst alla studiedeltagare. Tillsammans har vi bland annat visat på att nya blodmarkörer kan avsevärt förbättra diagnostiken av Alzheimers sjukdom, och jag är övertygad om att detta på sikt kommer hjälpa patienter runt världen med att få en riktig diagnos och därmed korrekt behandling och vård, säger Oskar Hansson som är professor i neurologi och forskargruppsledare vid klinisk minnesforskning, Lunds universitet, samt överläkare på Skånes universitetssjukhus.
Uppmärksammad studie
I maj 2021 publicerade Oskar Hanssons arbetsgrupp uppmärksammade forskningsrön i tidskriften Nature Medicine. De visade att det med 90 procent säkerhet går att förutspå om patienter med mild kognitiv nedsättning kan utveckla Alzheimers inom fyra års tid.
I studien kombineras analys av blodprov som mäter fosforylerat tau – ett typiskt kännetecken vid alzheimer – med tre enkla kognitiva tester. Forskarna bakom metoden har även utvecklat ett onlineverktyg som kan användas inom primärvården för att beräkna risken på individnivå.
Förutom Jubileumspriset på 150 000 kronor får Oskar Hansson ta emot Svenska Läkaresällskapets sekelmedalj i silver.
– Jag är mycket tacksam för denna utmärkelse och vill tacka alla medarbetare, samarbetspartner och inte minst alla studiedeltagare. Tillsammans har vi bland annat visat på att nya blodmarkörer kan avsevärt förbättra diagnostiken av Alzheimers sjukdom, och jag är övertygad om att detta på sikt kommer hjälpa patienter runt världen med att få en riktig diagnos och därmed korrekt behandling och vård, säger Oskar Hansson som är professor i neurologi och forskargruppsledare vid klinisk minnesforskning, Lunds universitet, samt överläkare på Skånes universitetssjukhus.
Uppmärksammad studie
I maj 2021 publicerade Oskar Hanssons arbetsgrupp uppmärksammade forskningsrön i tidskriften Nature Medicine. De visade att det med 90 procent säkerhet går att förutspå om patienter med mild kognitiv nedsättning kan utveckla Alzheimers inom fyra års tid.
I studien kombineras analys av blodprov som mäter fosforylerat tau – ett typiskt kännetecken vid alzheimer – med tre enkla kognitiva tester. Forskarna bakom metoden har även utvecklat ett onlineverktyg som kan användas inom primärvården för att beräkna risken på individnivå.
Förutom Jubileumspriset på 150 000 kronor får Oskar Hansson ta emot Svenska Läkaresällskapets sekelmedalj i silver.
► Svenska Läkaresällskapets webb (nytt fönster)
Mental stimulans på jobbet minskar demensrisken
Ny forskning visar att mentalt stimulerande arbete kan minska risken för demenssjukdom. En möjlig förklaring är lägre halter av vissa proteiner i hjärnan.
Forskarna som kommer från bland annat Sverige har haft tillgång till data från 108 000 deltagare. De har använt en tregradig skala för att undersöka hur pass kognitivt stimulerande arbete de har haft. Efter 17 år följdes deltagarna upp för att se vilka som hade fått en demensdiagnos.
Resulatet visar att ett kognitivt stimulerande arbete med höga krav och möjlighet att styra sitt arbete ger 23 procent lägre risk att utveckla demenssjukdom jämfört med att ha ett mindre stimulerande arbete. Forskarna har då tagit hänsyn till faktorer som ålder och kön.
– Det handlar inte om en jättestor effekt i sig. Men med tanke på att de flesta jobbar 30–40 år är det intressant att se hur arbetet kan bidra till risken för demens, säger Serhiy Dekhtyar, docent i geriatrisk epidemiologi vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, till Dagens Nyheter (16 aug 2021).
Studien visar även att utbildningsnivån har stor påverkan på demensrisken, något som man även sett i tidigare forskning. Högutbildade deltagare hade 34 procent mindre risk att drabbas av demenssjukdom. Men arbetets karaktär hade även betydelse för lågutbildade – de som hade ett arbete med hög kognitiv stimulans minskade sin demensrisk med 20 procent.
Observerade skillnader i halter av protein, som förhindrar att nya kopplingar bildas mellan cellerna i hjärnan, är en möjlig förklaring till skillnaderna i demensrisk.
– Kanske leder utbildning till att fler kopplingar skapas mellan hjärnceller tidigt i livet och det skyddar mot demenssjukdomar när man blir äldre, säger Serhiy Dekhtyar som dock är försiktig med att dra för långtgående slutsatser av resultaten.
– Den här stora studien ger de hittills bästa bevisen för en koppling mellan stimulans i arbetet och demens. Den ger också en möjlig biologisk förklaring, men eftersom det här är en observationsstudie så går det inte att med säkerhet slå fast ett orsakssamband, säger Serhiy Dekhtyar.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal.
Forskarna som kommer från bland annat Sverige har haft tillgång till data från 108 000 deltagare. De har använt en tregradig skala för att undersöka hur pass kognitivt stimulerande arbete de har haft. Efter 17 år följdes deltagarna upp för att se vilka som hade fått en demensdiagnos.
Resulatet visar att ett kognitivt stimulerande arbete med höga krav och möjlighet att styra sitt arbete ger 23 procent lägre risk att utveckla demenssjukdom jämfört med att ha ett mindre stimulerande arbete. Forskarna har då tagit hänsyn till faktorer som ålder och kön.
– Det handlar inte om en jättestor effekt i sig. Men med tanke på att de flesta jobbar 30–40 år är det intressant att se hur arbetet kan bidra till risken för demens, säger Serhiy Dekhtyar, docent i geriatrisk epidemiologi vid Aging Research Center vid Karolinska Institutet, till Dagens Nyheter (16 aug 2021).
Studien visar även att utbildningsnivån har stor påverkan på demensrisken, något som man även sett i tidigare forskning. Högutbildade deltagare hade 34 procent mindre risk att drabbas av demenssjukdom. Men arbetets karaktär hade även betydelse för lågutbildade – de som hade ett arbete med hög kognitiv stimulans minskade sin demensrisk med 20 procent.
Observerade skillnader i halter av protein, som förhindrar att nya kopplingar bildas mellan cellerna i hjärnan, är en möjlig förklaring till skillnaderna i demensrisk.
– Kanske leder utbildning till att fler kopplingar skapas mellan hjärnceller tidigt i livet och det skyddar mot demenssjukdomar när man blir äldre, säger Serhiy Dekhtyar som dock är försiktig med att dra för långtgående slutsatser av resultaten.
– Den här stora studien ger de hittills bästa bevisen för en koppling mellan stimulans i arbetet och demens. Den ger också en möjlig biologisk förklaring, men eftersom det här är en observationsstudie så går det inte att med säkerhet slå fast ett orsakssamband, säger Serhiy Dekhtyar.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal.
Solrosen dansar med Kungliga Operan
Balettmästaren Nicholas Khan på Kungliga Operan bjuder upp till sittdans på Solrosens dagverksamhet i Upplands-Bro. Tolv personer med demenssjukdom rör sig likt ett sädesfält i vinden och lyfter armarna för att dyka ned i vattnet.
Sittande på stolar följer deltagarna Nicholas Khans rörelser noga. Kroppsspråket är tydligt och kompletteras av att Mirjam Brocknäs, enhetschef på äldre- och omsorgsavdelningen, översätter hans engelska guidning till svenska.
Stämningen i lokalen är närmast uppsluppen. Leenden varvas med ett och annat skratt och spontana utrop. ”Åh, det här är skönt”, ropar Lars, en av deltagarna, när balettmästaren har lockat dem till ett svalkande dopp.
Balettmästaren Nicholas Khan, Kungliga Operan, leder sittdansen på dagverksamheten Solrosen i Upplands Bro. Foto: Yanan Li
Genom dansen kan man väcka minnen och få hjälp att utrycka sina känslor. Foto: Yanan Li
Enhetschef Mirjam Brocknäs (stående) gläds med gästerna efter en upplevelserik danstimme. Lars och Anita (till höger) säger sig ha en skön känsla kvar i kroppen. Foto: Yanan Li
Den sköna känslan verkar leva kvar efter att danstimmen avslutats. Lars berättar då att han på äldre dagar skadade nacken och nu inte längre kan simma.
– Men jag älskade att bada och det här med dansen i dag var verkligen en upplevelse, man kände liksom vattnet på kroppen, säger han.
Dansat förr
Även Anita, också gäst på dagverksamheten, ser tillfreds ut.
– Lite trött bara men mest känns det skönt, säger hon.
Anita tycker inte att det var ett dugg pirrigt att dansa med en balettmästare från Kungliga Operan.
– Neej, bara kul, säger hon utan ett uns av tvekan. Vi gör ju lite sånt här varje morgon så vi är öppna för nya saker.
Ja, för även om det är första gången som Kungliga Operan är på besök på Solrosen är gästerna inte främmande för sittdans. För några år sedan drev Mirjam Brocknäs ett projekt med professionella dansare. Efter en kort introduktion i demenssjukdomar, om bland annat symptom och bemötande, besökte dansarna vid tio olika tillfällen Solrosen och en förskola i kommunen.
– Vid sista tillfället kom barnen hit till Kvistaberg och dansade tillsammans med våra gäster. Det blev ett underbart möte mellan olika generationer, säger Mirjam Brocknäs.
Inspirerat medarbetarna
Sedan kom pandemin och projektpengarna tog slut men dansarna har inspirerat Solrosens medarbetare. Varje morgon börjar gästerna på dagverksamheten med gymnastik, musik och lite sittdans.
– Och på onsdagarna kör vår Silviassyster Edi Dem disco och 70-talsmusik – det är populärt ska du veta, skrattar Mirjam Brocknäs.
Så vad är hemligheten med dans? Fysisk aktivitet är bra förstås men det kan man ju få via lättare gymnastik.
– Jag tror dansen ger en starkare känsla till sin kropp, som kvinna kan man till exempel få kontakt med det kvinnliga. Sedan är dans också ett fantastiskt sätt att väcka minnen och få hjälp att uttrycka sina känslor, något som blir allt svårare vid demenssjukdom då språket gradvis försvinner, säger Mirjam Brocknäs.
Uttrycka sina känslor
Nicholas Khan är inne på samma spår. Som balettmästare tränar han Kungliga Operans fullblodsproffs. Deras fysiska del av träningen går naturligtvis inte att jämföra med sittdansen på Kvistaberg men i båda fallen handlar det om att uttrycka sina känslor genom kroppen.
Under sin balettutbildning i Kanada gick Nicholas Khan en workshop om dansens betydelse för personer med kognitiv nedsättning och neuropsykiatriska diagnoser. Sedan dess har han engagerat sig i ämnet, vid sidan av karriären som professionell dansare på de stora scenerna. Idag är han aktiv i Dance and creative wellness, en europeisk stiftelse som har dans och demenssjukdom som ett tema. Besöket på Kvistaberg gör han på ideell basis.
– I Toronto ger den nationella balettskolan en kurs om att använda dans vid kognitiv funktionsnedsättning. Många pensionerade dansare går den och anlitas sedan av olika verksamheter för personer med demenssjukdom. Det finns så mycket att göra för att nå ut med dans, säger Nicholas Khan.
Mirjam Brocknäs är glad och tacksam över dagens besök. Hon berättar att gästerna har verkligen längtat efter detta. En del klädde upp sig och unnade sig lite extra läppstift.
– Ja, det blev en upplevelse i sig att Kungliga Operan kom hit. Och det är så viktigt tycker jag, att även våra gäster får ta del av kultur och får känna sig betydelsefulla.
Pragmatisk inställning
Hur samarbetet med operan ser ut framöver är oklart. Nicholas Khan utlovar fortsättning i någon form. Mirjam Brocknäs ser pragmatiskt på framtiden.
– När det finns pengar kommer vi säkert anlita professionella dansare som även kan utbilda och inspirera mina medarbetare. Och när det inte finns pengar, ja då får vi köra själva. För dansa tänker vi fortsätta att göra.
Magnus Westlander
Den sköna känslan verkar leva kvar efter att danstimmen avslutats. Lars berättar då att han på äldre dagar skadade nacken och nu inte längre kan simma.
– Men jag älskade att bada och det här med dansen i dag var verkligen en upplevelse, man kände liksom vattnet på kroppen, säger han.
Dansat förr
Även Anita, också gäst på dagverksamheten, ser tillfreds ut.
– Lite trött bara men mest känns det skönt, säger hon.
Anita tycker inte att det var ett dugg pirrigt att dansa med en balettmästare från Kungliga Operan.
– Neej, bara kul, säger hon utan ett uns av tvekan. Vi gör ju lite sånt här varje morgon så vi är öppna för nya saker.
Ja, för även om det är första gången som Kungliga Operan är på besök på Solrosen är gästerna inte främmande för sittdans. För några år sedan drev Mirjam Brocknäs ett projekt med professionella dansare. Efter en kort introduktion i demenssjukdomar, om bland annat symptom och bemötande, besökte dansarna vid tio olika tillfällen Solrosen och en förskola i kommunen.
– Vid sista tillfället kom barnen hit till Kvistaberg och dansade tillsammans med våra gäster. Det blev ett underbart möte mellan olika generationer, säger Mirjam Brocknäs.
Inspirerat medarbetarna
Sedan kom pandemin och projektpengarna tog slut men dansarna har inspirerat Solrosens medarbetare. Varje morgon börjar gästerna på dagverksamheten med gymnastik, musik och lite sittdans.
– Och på onsdagarna kör vår Silviassyster Edi Dem disco och 70-talsmusik – det är populärt ska du veta, skrattar Mirjam Brocknäs.
Så vad är hemligheten med dans? Fysisk aktivitet är bra förstås men det kan man ju få via lättare gymnastik.
– Jag tror dansen ger en starkare känsla till sin kropp, som kvinna kan man till exempel få kontakt med det kvinnliga. Sedan är dans också ett fantastiskt sätt att väcka minnen och få hjälp att uttrycka sina känslor, något som blir allt svårare vid demenssjukdom då språket gradvis försvinner, säger Mirjam Brocknäs.
Uttrycka sina känslor
Nicholas Khan är inne på samma spår. Som balettmästare tränar han Kungliga Operans fullblodsproffs. Deras fysiska del av träningen går naturligtvis inte att jämföra med sittdansen på Kvistaberg men i båda fallen handlar det om att uttrycka sina känslor genom kroppen.
Under sin balettutbildning i Kanada gick Nicholas Khan en workshop om dansens betydelse för personer med kognitiv nedsättning och neuropsykiatriska diagnoser. Sedan dess har han engagerat sig i ämnet, vid sidan av karriären som professionell dansare på de stora scenerna. Idag är han aktiv i Dance and creative wellness, en europeisk stiftelse som har dans och demenssjukdom som ett tema. Besöket på Kvistaberg gör han på ideell basis.
– I Toronto ger den nationella balettskolan en kurs om att använda dans vid kognitiv funktionsnedsättning. Många pensionerade dansare går den och anlitas sedan av olika verksamheter för personer med demenssjukdom. Det finns så mycket att göra för att nå ut med dans, säger Nicholas Khan.
Mirjam Brocknäs är glad och tacksam över dagens besök. Hon berättar att gästerna har verkligen längtat efter detta. En del klädde upp sig och unnade sig lite extra läppstift.
– Ja, det blev en upplevelse i sig att Kungliga Operan kom hit. Och det är så viktigt tycker jag, att även våra gäster får ta del av kultur och får känna sig betydelsefulla.
Pragmatisk inställning
Hur samarbetet med operan ser ut framöver är oklart. Nicholas Khan utlovar fortsättning i någon form. Mirjam Brocknäs ser pragmatiskt på framtiden.
– När det finns pengar kommer vi säkert anlita professionella dansare som även kan utbilda och inspirera mina medarbetare. Och när det inte finns pengar, ja då får vi köra själva. För dansa tänker vi fortsätta att göra.
Magnus Westlander
Ny webbplats om unga anhöriga
I december 2020 bildades SNUA, Svenskt nätverk för unga anhöriga. Nu har nätverket lanserat en webbplats som i första hand vänder sig till personal inom vård och omsorg.
Man räknar med att det finns uppemot 10 000 personer som är yngre än 65 år och har en kognitiv sjukdom (demenssjukdom). Många av dem har barn, tonåringar eller unga vuxna i sin närhet som ofta är i en utsatt situation.
– Vi behöver se till att vård- och omsorgspersonal vet hur viktiga de är för att uppmärksamma en kategori personer som är svårt utsatta under många viktiga år i sina liv, säger Moa Wibom, överläkare vid Enheten för kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus, och en av intiativtagaran till nätverket SNUA.
SNUAS:s webbplats ger råd och stöd till dig som arbetar med personer kognitiv sjukdom och som har unga anhöriga i sin närhet. Webbplatsen är under uppbyggnad, www.kognitivsjukdom.se/snua/index.html
Man räknar med att det finns uppemot 10 000 personer som är yngre än 65 år och har en kognitiv sjukdom (demenssjukdom). Många av dem har barn, tonåringar eller unga vuxna i sin närhet som ofta är i en utsatt situation.
– Vi behöver se till att vård- och omsorgspersonal vet hur viktiga de är för att uppmärksamma en kategori personer som är svårt utsatta under många viktiga år i sina liv, säger Moa Wibom, överläkare vid Enheten för kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus, och en av intiativtagaran till nätverket SNUA.
SNUAS:s webbplats ger råd och stöd till dig som arbetar med personer kognitiv sjukdom och som har unga anhöriga i sin närhet. Webbplatsen är under uppbyggnad, www.kognitivsjukdom.se/snua/index.html
Demensvården bör lära av cancervården
Som cancerpatient fick Wihelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, ett professionellt och engagerat stöd från första dagen. Här har demensvården mycket att lära berättar hon i Henrik Frenkels podd.
Tiden som cancerpatient fick Wilhelmina Hoffman att se bristerna inom sitt eget specialistområde: kognitiva sjukdomar.
– Jag blev direkt efter min cancerdiagnos omhändertagen. Jag fick en tid hos en specialistläkare redan dagen efter. Jag fick träffa den sjuksköterska som kom att följa mig under hela min behandling. Och jag fick ett telefonnummer som jag kunde ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman i Frenkels podd.
Missar att se människan
Wilhelmina Hoffman tycker att demensvården är alltför inriktad på diagnos och sjukdom, och missar att det är en människa läkaren har framför sig.
– Cancervården har tänkt till. Där ligger vi långt efter. När vi vet att alzheimer är en obotbar och dödlig sjukdom, då borde vi läkare ha en förberedelse och en plan när vi ger det här beskedet. Ge patienten en känsla av att vi kommer att ta hand om dig, på alla sätt, säger Wilhelmina Hoffman.
Min pärm
I podden berättar Wilhelmina Hoffman om Min pärm, ett nytt initiativ från Svenskt Demenscentrum för att öka tryggheten hos de som drabbas av alzheimer och andra kognitiva sjukdomar.
Lyssna på hela poddavsnittet (nytt fönster)
Tiden som cancerpatient fick Wilhelmina Hoffman att se bristerna inom sitt eget specialistområde: kognitiva sjukdomar.
– Jag blev direkt efter min cancerdiagnos omhändertagen. Jag fick en tid hos en specialistläkare redan dagen efter. Jag fick träffa den sjuksköterska som kom att följa mig under hela min behandling. Och jag fick ett telefonnummer som jag kunde ringa till alla tider på dygnet, säger Wilhelmina Hoffman i Frenkels podd.
Missar att se människan
Wilhelmina Hoffman tycker att demensvården är alltför inriktad på diagnos och sjukdom, och missar att det är en människa läkaren har framför sig.
– Cancervården har tänkt till. Där ligger vi långt efter. När vi vet att alzheimer är en obotbar och dödlig sjukdom, då borde vi läkare ha en förberedelse och en plan när vi ger det här beskedet. Ge patienten en känsla av att vi kommer att ta hand om dig, på alla sätt, säger Wilhelmina Hoffman.
Min pärm
I podden berättar Wilhelmina Hoffman om Min pärm, ett nytt initiativ från Svenskt Demenscentrum för att öka tryggheten hos de som drabbas av alzheimer och andra kognitiva sjukdomar.
Lyssna på hela poddavsnittet (nytt fönster)
38 förslag till en attraktivare äldreomsorg
Det framtida rekryteringsbehovet inom vård- och omsorgsyrkena är stort. En färsk statlig utredning ger förslag på hur fler ska välja att arbeta inom hemtjänst och på äldreboenden.
Den 16 juni lämnade den nationella äldresamordnaren Göran Johnsson betänkandet Vilja välja vård och omsorg – en hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Utredningen har arbetat utifrån två frågeställningar. Vad krävs för att fler ska börja vilja arbeta inom äldreomsorgen? Hur ska man få fler att vilja stanna kvar?
– Man kan utrycka det så här, hur ska arbeten inom vård och omsorg om äldre bli mer attraktiva, säger Göran Johnsson i en pressträff via regeringens webbplats.
Förvånad och arg
Efter ett drygt års utredningsarbete förvånas Göran Johnsson över de stora kvalitetsskillnaderna, både mellan olika kommuner och inom samma kommun. Lägsta nivån är för låg men det finns ett engagemang ute i landet och en potential till förbättringar menar den före detta Metallordföranden.
– Men jag är också arg. I denna starkt kvinnodominerande sektor, där lämnas så många tjejer ensamma i dessa komplicerande arbeten. Arbets- och anställningsvillkoren är alltför dåliga, säger Göran Johnsson.
38 rekommendationer
Förbättrade arbets- och anställningsvillkor är en del av utredningens 38 rekommendationer. Ett tak bör införas för antalet medarbetare som verksamhetsansvarig chef ska ansvara för, 20 – 30 personer anges som lämpligt. Vidare bör arbetsgivarna erbjuda medarbetarna kontinuerlig kompetensutveckling och utveckla nya karriärvägar. Heltids- och tillsvidareanställningar bör vara norm.
Utredningen betonar också vikten av att kommunerna systematiskt följer upp verksamheterna. Det bör göras utifrån sju olika indikatorer som speglar bland annat tillgången till medicinsk kompetens och andel omsorgspersonal i särskilt boende med adekvat utbildning.
Till utredningen var en referensgrupp knuten där bland annat Svenskt Demenscentrum ingick.
Den 16 juni lämnade den nationella äldresamordnaren Göran Johnsson betänkandet Vilja välja vård och omsorg – en hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Utredningen har arbetat utifrån två frågeställningar. Vad krävs för att fler ska börja vilja arbeta inom äldreomsorgen? Hur ska man få fler att vilja stanna kvar?
– Man kan utrycka det så här, hur ska arbeten inom vård och omsorg om äldre bli mer attraktiva, säger Göran Johnsson i en pressträff via regeringens webbplats.
Förvånad och arg
Efter ett drygt års utredningsarbete förvånas Göran Johnsson över de stora kvalitetsskillnaderna, både mellan olika kommuner och inom samma kommun. Lägsta nivån är för låg men det finns ett engagemang ute i landet och en potential till förbättringar menar den före detta Metallordföranden.
– Men jag är också arg. I denna starkt kvinnodominerande sektor, där lämnas så många tjejer ensamma i dessa komplicerande arbeten. Arbets- och anställningsvillkoren är alltför dåliga, säger Göran Johnsson.
38 rekommendationer
Förbättrade arbets- och anställningsvillkor är en del av utredningens 38 rekommendationer. Ett tak bör införas för antalet medarbetare som verksamhetsansvarig chef ska ansvara för, 20 – 30 personer anges som lämpligt. Vidare bör arbetsgivarna erbjuda medarbetarna kontinuerlig kompetensutveckling och utveckla nya karriärvägar. Heltids- och tillsvidareanställningar bör vara norm.
Utredningen betonar också vikten av att kommunerna systematiskt följer upp verksamheterna. Det bör göras utifrån sju olika indikatorer som speglar bland annat tillgången till medicinsk kompetens och andel omsorgspersonal i särskilt boende med adekvat utbildning.
Till utredningen var en referensgrupp knuten där bland annat Svenskt Demenscentrum ingick.
Populär demensdag är tillbaka
Nu återuppstår den populära Stockholms Demensdag. Svenskt Demenscentrum och Stiftelsen Äldrecentrum tar över arrangemanget från Region Stockholm och driver det vidare.
Precis som tidigare riktar vi oss huvudsakligen till medarbetare inom Region Stockholm. Men vi har också plats för yrkesverksamma inom andra verksamheter som möter personer med demenssjukdom. I år öppnar vi även för deltagare från andra delar av landet, då vi håller evenemanget digitalt denna gång.
Årets Demensdag arrangeras den 10 november, kl 13-16. Evenemanget är avgiftsfritt och kommer att ta upp genombrott inom diagnostiken och riktlinjer vid utredning av frontallobsdemens. Andra teman är regionernas nya vårdförlopp för utredning av misstänkt demenssjukdom; hur kan det tillämpas i praktiken och länkas ihop med insatsförloppet?
Skriv in den 10 november i din kalender. Program och anmälningsformulär läggs ut i vår kalender efter sommaren.
Precis som tidigare riktar vi oss huvudsakligen till medarbetare inom Region Stockholm. Men vi har också plats för yrkesverksamma inom andra verksamheter som möter personer med demenssjukdom. I år öppnar vi även för deltagare från andra delar av landet, då vi håller evenemanget digitalt denna gång.
Årets Demensdag arrangeras den 10 november, kl 13-16. Evenemanget är avgiftsfritt och kommer att ta upp genombrott inom diagnostiken och riktlinjer vid utredning av frontallobsdemens. Andra teman är regionernas nya vårdförlopp för utredning av misstänkt demenssjukdom; hur kan det tillämpas i praktiken och länkas ihop med insatsförloppet?
Skriv in den 10 november i din kalender. Program och anmälningsformulär läggs ut i vår kalender efter sommaren.
Nytt alzheimerläkemedel godkänt i USA
För första gången på närmare 20 år har ett nytt alzheimerläkemedel godkänts i USA. En välkommen framgång för forskningen men det finns skäl att dämpa förväntningarna hos alla som i dag är drabbade av alzheimer.
Det nya läkemedlet Aduhelm har godkänts av FDA, USA:s läkemedelsmyndighet, genom ett ”snabbspår”. Det innebär en kortare prövningsprocess och har tidigare använts för bland annat nya cancerbehandlingar. I ett pressmeddelande lyfter FDA fram det unika med Aduhelm:
– Det tillgängliga terapier som finns idag behandlar endast symptom på sjukdomen. Denna behandling är den första som riktar sig mot och påverkar den underliggande sjukdomsprocessen vid alzheimer.
Tar bort placken
Aduhelm är en så kallad antikroppsbehandling. Antikroppen som forskare tagit fram heter aducanumab och angriper de proteinklumpar (plack) som börjar lagras i den alzheimersjukas hjärna. Placken anses vara det som sätter i gång sjukdomsprocessen och Aduhelm är det första godkända läkemedlet som kan eliminera dem.
Symptomen försvinner dock inte automatiskt med placken. Läkemedelsbolaget Biogen har testat Aduhelm på alzheimerpatienter i tidig fas. Studierna visade drygt 20 procent långsammare försämring av minnet och andra kognitiva funktioner jämfört med kontrollgruppen. En långsammare försämring kan betyda mycket för den som är drabbad men Aduhelm är alltså inget botemedel mot sjukdomen.
Flera frågetecken
Biogens studier är omgärdade av en hel del frågetecken. I november 2020 ifrågasattes de av en oberoende expertgrupp anlitad av FDA. Expertgruppen ansåg, i stort sett enhälligt, att resultaten inte gav tillräckligt stöd för att godkänna Aduhelm som läkemedel. Det har inte påverkat FDA:s beslut men läkemedelsmyndigheten kräver att Biogen genomför en ny klinisk studie av det nya läkemedlet.
– Om detta försök inte verifierar klinisk nytta kan FDA inleda förfaranden för att återkalla godkännandet av läkemedlet, påpekar FDA i sitt pressmeddelande.
Ett nytt läkemedel väcker förstås förhoppningar för personer med alzheimer och deras anhöriga. Så när kan det bli tillgängligt i Sverige?
Måste godkännas i Europa
Att ett läkemedel godkänns i USA betyder inte att det får börja marknadsföras i Europa säger Gunilla Andrew-Nielsen, Kliniska Prövningar och Licenser, Läkemedelsverket.
– Nästan alla nya läkemedel i Sverige behöver först prövas av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Ett godkännande av EMA gäller sedan i alla EU-länder.
Denna process tar minst 280 dagar, ofta mer än ett år. Men det kan finnas snabbare vägar.
– Enskilda läkare har rätt att förskriva läkemedel som inte marknadsförs i landet. I sådana fall är det Läkemedelsverket i Sverige som först ska ge sitt godkännande, säger Gunilla Andrew-Nielsen.
Dyr behandling
Vad som talar emot en snabb spridning av Aduhelm är priset. I dag ges behandlingen via dropp och kostnaderna beräknas till uppemot 50 000 US dollar per patient/år. Dett innebär att notan för behandling av 1000 alzheimerpatienter landar på en halv miljard kr/år(!). Och även om priset kan pressas ned till hälften handlar det om enorma utgifter för att behandla alla behövande, med tanke på att 15 000-20 000 personer/år insjuknar i Alzheimers sjukdom .
Frågan om hur samhällets kostnader för Aduhelm ska vägas mot fördelarna för alzheimerpatienterna kommer i första hand att avgöras av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.
Magnus Westlander
Det nya läkemedlet Aduhelm har godkänts av FDA, USA:s läkemedelsmyndighet, genom ett ”snabbspår”. Det innebär en kortare prövningsprocess och har tidigare använts för bland annat nya cancerbehandlingar. I ett pressmeddelande lyfter FDA fram det unika med Aduhelm:
– Det tillgängliga terapier som finns idag behandlar endast symptom på sjukdomen. Denna behandling är den första som riktar sig mot och påverkar den underliggande sjukdomsprocessen vid alzheimer.
Tar bort placken
Aduhelm är en så kallad antikroppsbehandling. Antikroppen som forskare tagit fram heter aducanumab och angriper de proteinklumpar (plack) som börjar lagras i den alzheimersjukas hjärna. Placken anses vara det som sätter i gång sjukdomsprocessen och Aduhelm är det första godkända läkemedlet som kan eliminera dem.
Symptomen försvinner dock inte automatiskt med placken. Läkemedelsbolaget Biogen har testat Aduhelm på alzheimerpatienter i tidig fas. Studierna visade drygt 20 procent långsammare försämring av minnet och andra kognitiva funktioner jämfört med kontrollgruppen. En långsammare försämring kan betyda mycket för den som är drabbad men Aduhelm är alltså inget botemedel mot sjukdomen.
Flera frågetecken
Biogens studier är omgärdade av en hel del frågetecken. I november 2020 ifrågasattes de av en oberoende expertgrupp anlitad av FDA. Expertgruppen ansåg, i stort sett enhälligt, att resultaten inte gav tillräckligt stöd för att godkänna Aduhelm som läkemedel. Det har inte påverkat FDA:s beslut men läkemedelsmyndigheten kräver att Biogen genomför en ny klinisk studie av det nya läkemedlet.
– Om detta försök inte verifierar klinisk nytta kan FDA inleda förfaranden för att återkalla godkännandet av läkemedlet, påpekar FDA i sitt pressmeddelande.
Ett nytt läkemedel väcker förstås förhoppningar för personer med alzheimer och deras anhöriga. Så när kan det bli tillgängligt i Sverige?
Måste godkännas i Europa
Att ett läkemedel godkänns i USA betyder inte att det får börja marknadsföras i Europa säger Gunilla Andrew-Nielsen, Kliniska Prövningar och Licenser, Läkemedelsverket.
– Nästan alla nya läkemedel i Sverige behöver först prövas av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Ett godkännande av EMA gäller sedan i alla EU-länder.
Denna process tar minst 280 dagar, ofta mer än ett år. Men det kan finnas snabbare vägar.
– Enskilda läkare har rätt att förskriva läkemedel som inte marknadsförs i landet. I sådana fall är det Läkemedelsverket i Sverige som först ska ge sitt godkännande, säger Gunilla Andrew-Nielsen.
Dyr behandling
Vad som talar emot en snabb spridning av Aduhelm är priset. I dag ges behandlingen via dropp och kostnaderna beräknas till uppemot 50 000 US dollar per patient/år. Dett innebär att notan för behandling av 1000 alzheimerpatienter landar på en halv miljard kr/år(!). Och även om priset kan pressas ned till hälften handlar det om enorma utgifter för att behandla alla behövande, med tanke på att 15 000-20 000 personer/år insjuknar i Alzheimers sjukdom .
Frågan om hur samhällets kostnader för Aduhelm ska vägas mot fördelarna för alzheimerpatienterna kommer i första hand att avgöras av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.
Magnus Westlander
"Det är fantastiskt att det äntligen kommer en ny farmakologisk terapi för alzheimer. En terapi som ju också kan påverka sjukdomsförloppet, inte enbart lindra symptom."
Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik och överläkare
Läs mer på Alzheimer Life (nytt fönster)
"Jag känner mig klart hoppfull. För första gången på så många år finns det ett nytt medel i arsenalen."
Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef för Svenskt Demenscentrum
Läs artikel i Expressen (nytt fönster)