Senaste nytt

24 jan 2019

Vita huset antar ny alzheimerlag 

 

Det usla samarbetsklimatet i USA:s kongress får stort utrymme i medierna. Men faktum är att det finns frågor som enar mer än splittrar. Åtta ledamöter, lika många demokrater som republikaner, står bakom lagförslaget "BOLD Step" som nu antagits av både senaten och representanthuset.

Det officiella namnet på den nya lagen är Building Our Largest Dementia (BOLD) Infrastructure for Alzheimers act. Den innebär bl a att särskilda alzheimercentrum ska etableras runt om i landet för att stödja och utveckla förebyggande arbete, tidig upptäckt och diagnostik.

I USA beräknas 5 miljoner personer ha Alzheimers sjukdom. 2050 väntas antalet ha ökat till 14 miljoner.

Läs mer på Alzheimer´s Associations webb (nytt fönster)

Det officiella namnet på den nya lagen är Building Our Largest Dementia (BOLD) Infrastructure for Alzheimers act. Den innebär bl a att särskilda alzheimercentrum ska etableras runt om i landet för att stödja och utveckla förebyggande arbete, tidig upptäckt och diagnostik.

I USA beräknas 5 miljoner personer ha Alzheimers sjukdom. 2050 väntas antalet ha ökat till 14 miljoner.

Läs mer på Alzheimer´s Associations webb (nytt fönster)

10 jan 2019

Uppsalaprofessor får Alzheimerfondens forskningspris 

 FORSKNING

Alzheimerfondens stora forskningspris tilldelas i år Lars Lannfelt, professor i geriatrik vid Uppsala universitet. Hans forskning har väckt förhoppningar om bättre behandlingsmetoder.

Bild på Lars LannfeltLars Lannfelt tilldelas priset för sitt mångåriga forskningsarbete rörande de grundläggande sjukdomsframkallande förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom; hur de kan orsakas av genetiska förändringar och hur förändringarna kan diagnostiseras samt angripas med nya läkemedel.

Lars Lannfelt väckte stor uppmärksamhet vid sommarens stora alzheimerkonferens (AAIC) i Chicago. Då presenterades resultaten från läkemedelskandidaten BAN2401 som han varit med att utveckla. Det är en antikropp som syftar till att eliminera de giftiga ansamlingarna av beta-amyloid som anses vara orsaken till Alzheimers sjukdom. En så kallad fas 2b-studie visade att BAN2401 hade en signifikant positiv inverkan på patienter i ett tidigt skede av sjukdomen.

Alzheimerfondens stora forskningspris är på 2,5 miljoner kronor.

Foto: Johanna Wulff

Läs mer om BAN2401 under Nyheter

Läs mer om priset på Alzheimerfondens webb (nytt fönster)

Bild på Lars LannfeltLars Lannfelt tilldelas priset för sitt mångåriga forskningsarbete rörande de grundläggande sjukdomsframkallande förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom; hur de kan orsakas av genetiska förändringar och hur förändringarna kan diagnostiseras samt angripas med nya läkemedel.

Lars Lannfelt väckte stor uppmärksamhet vid sommarens stora alzheimerkonferens (AAIC) i Chicago. Då presenterades resultaten från läkemedelskandidaten BAN2401 som han varit med att utveckla. Det är en antikropp som syftar till att eliminera de giftiga ansamlingarna av beta-amyloid som anses vara orsaken till Alzheimers sjukdom. En så kallad fas 2b-studie visade att BAN2401 hade en signifikant positiv inverkan på patienter i ett tidigt skede av sjukdomen.

Alzheimerfondens stora forskningspris är på 2,5 miljoner kronor.

Foto: Johanna Wulff

Läs mer om BAN2401 under Nyheter

Läs mer om priset på Alzheimerfondens webb (nytt fönster)

10 jan 2019

Kriminella handlingar är vanligast vid frontotemporal demens 

 FORSKNING

Beteendeförändringar är vanligt vid demenssjukdom och kan ibland ta sig uttryck i olagliga handlingar. En ny doktorsavhandling visar att risken för kriminella beteenden är särskilt stor hos personer med frontotemporal demens.

Läkaren Madeleine Liljegren har i sin forskning haft tillgång till data från två minneskliniker, i USA och Sverige. Resultaten, som hon redovisar i Läkartidningen, visade att runt 40 procent av deltagarna med frontotemporal demens hade uppvisat kriminellt beteende, det vill säga lagöverträdelser eller beteenden som skulle kunna få rättsliga konsekvenser. Motsvarande andel vid Alzheimers sjukdom var 7,7 (delstudie 1) och 15 procent (delstudie 2).

Fysisk aggressivitet var vanligare vid alzheimer men tenderade att vara mer brutal vid frontotemporal demens. Dessutom uppstod den till synes mer oprovocerat och var vanligare tidigare i sjukdomsförloppet.

Madeleine Liljegren hoppas att resultaten kan öka medvetenheten hos rättssystemet och samhället när det gäller äldre individer som uppvisar kriminellt beteende och som potentiellt drabbats av en demenssjukdom.

Läs mer i Läkartidningen (nytt fönster) 

Läkaren Madeleine Liljegren har i sin forskning haft tillgång till data från två minneskliniker, i USA och Sverige. Resultaten, som hon redovisar i Läkartidningen, visade att runt 40 procent av deltagarna med frontotemporal demens hade uppvisat kriminellt beteende, det vill säga lagöverträdelser eller beteenden som skulle kunna få rättsliga konsekvenser. Motsvarande andel vid Alzheimers sjukdom var 7,7 (delstudie 1) och 15 procent (delstudie 2).

Fysisk aggressivitet var vanligare vid alzheimer men tenderade att vara mer brutal vid frontotemporal demens. Dessutom uppstod den till synes mer oprovocerat och var vanligare tidigare i sjukdomsförloppet.

Madeleine Liljegren hoppas att resultaten kan öka medvetenheten hos rättssystemet och samhället när det gäller äldre individer som uppvisar kriminellt beteende och som potentiellt drabbats av en demenssjukdom.

Läs mer i Läkartidningen (nytt fönster) 

8 jan 2019

Ny utbildning om musik som omvårdnad 

 UTBILDNING

Stockholms musikpedagogiska institut (SMI) erbjuder nu en högskoleutbildning om hur konstnärliga verktyg kan användas i omvårdnaden av framför allt personer med demenssjukdom. Fokus ligger på musik, sång och rörelse.

Katarina Linblad

Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).

Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.

Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)

Omslag till Mötas i musik

Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik 

 

Katarina Linblad

Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).

Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.

Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)

Omslag till Mötas i musik

Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik 

 

13 dec 2018

Nytryckt bok till förmånliga paketpriser 

 PUBLICERAT

En bok för dig med demenssjukdom har nu kommit i nytryck. Omslaget är nytt, liksom ett avsnitt om samordnad individuell plan (SIP). I övrigt är innehållet detsamma som i förra upplagan.

Bild på omslagUnder 2018 har vi haft ett förmånligt erbjudande till vårdcentraler och minnesmottagningar som kunnat beställa boken gratis. Det har vi inte ekonomiska resurser till framöver. Eftersom boken fyller ett viktigt tomrum försöker vi ändå hålla ett så lågt pris som möjligt och erbjuda rejäla mängdrabatter.

Ordinarie pris är 50 kr/st. Den som beställer minst 25 ex betalar 20 kr/st. För 50 ex eller fler blir priset 16 kr/st. Mängdrabatterna gäller även kommunala verksamheter, demensföreningar etc.

Beställ boken i webbshoppen (nytt fönster)

Bild på omslagUnder 2018 har vi haft ett förmånligt erbjudande till vårdcentraler och minnesmottagningar som kunnat beställa boken gratis. Det har vi inte ekonomiska resurser till framöver. Eftersom boken fyller ett viktigt tomrum försöker vi ändå hålla ett så lågt pris som möjligt och erbjuda rejäla mängdrabatter.

Ordinarie pris är 50 kr/st. Den som beställer minst 25 ex betalar 20 kr/st. För 50 ex eller fler blir priset 16 kr/st. Mängdrabatterna gäller även kommunala verksamheter, demensföreningar etc.

Beställ boken i webbshoppen (nytt fönster)

13 dec 2018

Drottningen internationell hedersambassadör 

 

Drottningen har blivit hedersambassadör för Alzheimer’s Disease International (ADI) som är en paraplyorganisation för nationella alzheimerföreningar runt om i världen. Sverige är representerat av Alzheimer Sverige

bild på Drottning Silvia

– Vi är glada över stödet från Drottning Silvia, vars långvariga engagemnag i frågor om demens och åldrande är väl känt, säger Paola Barbarino, chef för ADI, på organsiationens webbplats.

Drottning Silvia är ordförande för Stiftelsen Silviahemmet som bildades 1996 och som bland annat har tagit fram en rad demensutbildningar för olika yrkesgrupper och håller i certifieringar av arbetsplatser.

Sedan tidigare är bland andra Costa Ricas president Luis Guillermo Solís Rivera och Drottning Sofia av Spanien hedersambassadörer för ADI.

Foto: Anna-Lena Ahlström, Kungl. Hovstaterna

Läs mer på ADI:s webb (nytt fönster)

bild på Drottning Silvia

– Vi är glada över stödet från Drottning Silvia, vars långvariga engagemnag i frågor om demens och åldrande är väl känt, säger Paola Barbarino, chef för ADI, på organsiationens webbplats.

Drottning Silvia är ordförande för Stiftelsen Silviahemmet som bildades 1996 och som bland annat har tagit fram en rad demensutbildningar för olika yrkesgrupper och håller i certifieringar av arbetsplatser.

Sedan tidigare är bland andra Costa Ricas president Luis Guillermo Solís Rivera och Drottning Sofia av Spanien hedersambassadörer för ADI.

Foto: Anna-Lena Ahlström, Kungl. Hovstaterna

Läs mer på ADI:s webb (nytt fönster)

10 dec 2018

Nytt faktablad om kognitiv svikt 

 PUBLICERAT

Svenskt Demenscentrum har gett ut ett nytt faktablad med titeln All glömska är inte demens. Det tar upp begreppen kognitiv svikt och lindrig kognitiv funktionsnedsättning (MCI), det senare en vanlig diagnos på landets minnesmottagningar.

bild på faktablad All glömska är inte demensFaktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år. Besök nedladdningssidan för faktabladen

bild på faktablad All glömska är inte demensFaktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år. Besök nedladdningssidan för faktabladen

10 dec 2018

En praktisk liten folder för anhöriga 

 

Svenskt Demenscentrum har tagit fram en 4-sidig folder för anhöriga till en närstående med demenssjukdom. Den innehåller tips och råd om bl a vart man kan vända sig för att få hjälp. Det finns även plats för att skriva ned kontaktuppgifter till läkare, hemtjänst och andra personer inom vård och omsorg.

Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler. 

Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
 

Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler. 

Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
 

4 dec 2018

Kvaliteten på demensutredningar förbättras 

 FORSKNING

Nya data tyder på att kvaliteten på primärvårdens demensutredningar förbättras. Andelen nydiagnosticerade som genomgått en basal utredning fortsätter att öka. Det framgår av Svenska Demensregistrets (SveDem) årsrapport.

År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.

De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.

Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.

Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.

Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.

Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster) 

År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.

De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.

Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.

Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.

Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.

Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster) 

13 nov 2018

Vapeninnehav och demens hör inte ihop 

 

Demenssjukdom är ett medicinskt skäl till att inte få inneha vapen. Svante Rendahl vid polismyndigheten anser att tragedier kan förhindras om polisen får reda på vilka personer som berörs. Ibland lovar anhöriga att ta ansvar för vapnen men detta är inte ok.

Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.

Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.

– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.

bild på Svante RendahlSvante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.  

När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.

– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.

Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.

– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.

Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.

– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.

Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.

Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt. 

– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.

 Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen. 

– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.

Kari Molin

Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.

Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.

– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.

bild på Svante RendahlSvante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.  

När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.

– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.

Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.

– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.

Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.

– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.

Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.

Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt. 

– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.

 Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen. 

– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.

Kari Molin