Senaste nytt

Konferensen arrangerades tillsammans med Socialstyrelsen i en fullsatt sal på hotell Riverton. Under temat Socialt innehåll i demensvård och -omsorg. Vad? Varför? Hur? behandlades vårdarbetets sociala dimensioner.

Det är väl känt att olika aktiviteter kan stimulerar sinnena och stärka självkänslan hos demenssjuka personer. Nu har även en enad expertis pekat på detta som en av omsorgens centrala uppgifter. Att erbjuda möjlighet att delta i individuellt anpassade aktiviteter, inklusive fysisk aktivitet, har högsta prioritet enligt Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer. Det framhöll Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, i sitt inledningsanförande.

Vårdhundar, vårdarsång, trädgård och taktila dockor är bara några av de utvecklingsprojekt som pågår i landet. Niklas Bjurström, Socialstyrelsen, som arbetat med statliga stimulansmedel i många år är imponerad över den kreativitet som finns.

– Utvecklingsarbetet är viktigt för att göra vårdarbetet attraktivt. Och kreativiteten måste komma underifrån, betonade han.

Inger Dahlenborg, arbetsterapeut, fick en lång applåd för sin föreläsning som kretsade kring aktiviternas förutsättningar. Ge hjärnan arbetsro och hitta det unika i varje människa, uppmanade hon. Det har en trio i Stockholm tagit fasta på. Hornskroksmodellen utgår från den enskildes livshistoria, det är den som ger uppslag t ex att ge den numera demenssjuka kallskänkan möjlighet att göra snittar.

En rad andra spännande utvecklingsprojekt presenterades, t ex att införa salutogen omsorg, ett arbetssätt som Göteborgs kommun tagit ett centralt beslut om. Personal från Rågsved visade vad som händer när grå förortsbetong förvandlas till en prunkade oas för de äldre. Och demenssjuksköterskan Ove Fransson berättade om ”herrgruppen”, för yngre män med demenssjukdom, på Öland.

Vilken aktivitet som är att föredra behandlades på ett smula lekfullt sätt i Juryn har ordet. Niklas Bjurström lade fram tre utvecklingsprojekt – samtliga faktiska ansökningar om stimulansmedel – för en jury bestående av en rad experter på vård och omsorg. Juryn kommenterade projekten och korade sedan en vinnare. När konferensdeltagarna sedan fick rösta blev vinnaren en annan.

Under konferensen betonades återkommande vikten av att komma ihåg att social aktivitet inte är ett självändamål. Det är till för personen med demenssjukdom, inte de anhöriga eller personalen. Att ordna en sommarfest kan stimulera sinnena men många gånger är den bästa aktiviteten att hjälpa den demenssjuke att utföra vardagssysslorna i sin egen takt.

Magnus Westlander

Tidiga Tecken är ett kartläggningsverktyg utvecklat för den vård- och omsorgspersonal som arbetar närmast brukarna. Kartläggningen tar ungefär en timme, för varje brukare, och bör göras årligen. Bland annat kognitiva funktioner, praktiska och sociala färdigheter ska bedömas. Genom att jämföra resultaten över tid kan man upptäcka viktiga förändringar som kan vara tecken på demenssjukdom.

– Tidiga tecken är inget diagnosinstrument, betonar Lisa Ingbrethsen. Verktyget fångar upp förändringar som personalen bör reagera på. Det kan handla om att initiera en syn- eller hörselundersökning, för att hitta orsaken till problemen, men det kan också vara en signal till att påbörja en demensutredning.

Lisa Ingbrethsen arbetar vid Aldring og Helse – Norges motsvarighet till Svenskt Demenscentrum – där Tidiga tecken har utvecklats. I år har det översatts och anpassats till svenska förhållanden, ett arbete som letts av neuropsykolog Barry Karlsson och överläkare Monica Björkman från Uppsala.

Båda ingår i en samverkansgrupp med representanter för Vuxenhabiliteringen, Uppsala kommun och Äldrepsykiatriska kliniken vid Akademiska sjukhuset. Samverkansgruppen arbetar med utveckla vård och bemötandeformer och var huvudarrangör till den nordiska tvådagarskonferensen om utvecklingstörning och demens som hölls vid Uppsala universitet. Gruppen har även tagit fram ett vårdprogram för just utvecklingsstörning och demens – det första i sitt slag i Sverige.

– Vårdprogrammet ska nu ut på remiss och till våren hoppas vi kunna börja implementera det. I det arbetet ingår kurser för personal inom sjukvården och på boenden, säger Malgorzata Szmidt, verksamhetschef vid äldrepsykiatrin, Akademiska sjukhuset.

En viktig del av vårdprogrammet är Tidiga tecken. Barry Karlsson berättar att man har planer på att utbilda handledare som kan stötta personal på gruppbostäder och andra boendeformer när verktyget ska användas.

Att ett verktyg som Tidiga tecken behövs framstod nog som klart för alla som deltog i Uppsalakonferensen. Av flera skäl är det svårt att upptäcka och diagnosticera demens hos personer med utvecklingsstörning. I regel har de en komplicerad sjukdomsbild med flera olika funktionshinder. Många använder en rad olika läkemedel. De har svårare att både upptäcka och meddela omgivningen när till exempel den egna synen eller hörseln försämras, något som kan leda till svårigheter som kan förväxlas med demens.

Demens blir också allt vanligare bland personer med utvecklingsströning, i synnerhet bland dem med Down syndrom. Medellivslängden hos denna grupp har ökat dramatiskt det senaste 50 åren, samtidigt som de ofta utvecklar Alzheimers sjukdom redan i medelåldern.

Uppsalagruppen arbetar för att göra Tidiga tecken tillgängligt för hela landet. Vi återkommer senare med länk till nedladdning av verktyget.

Magnus Westlander

Inspektionen visade även att på ett av fyra demensboenden ges ingen personalförstärkning vid tillfällen med hög arbetsbelastning. Personalen vid 40 procent av boendena berättar att de upplever att bemanningen är för låg för att kunna ge de demenssjuka god vård och omsorg. Men Socialstyrelsen bedömer att det gäller 58 procent.

– Det är skrämmande att en så stor del av Sveriges demenssjuka inte ges ordentlig trygghet och säkerhet. Det är en mycket vårdkrävande grupp som behöver närhet till personal dygnet runt, säger Per-Anders Sunesson, tillsynschef på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Samtliga kommuner och huvudmän för de 94 inspekterade boendena kommer att få ett skriftligt beslut från Socialstyrelsen före årsskiftet, med krav att åtgärda de iakttagna bristerna.

Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, är positiv till Socialstyrelsens omfattande inspektion.

– Socialstyrelsen har öppnat en dörr till något de flesta inte känt till omfattningen av. Det som nu påvisas är att det finns en utbredd brist på kunskap i kommunledningarna om gällande lagstiftning.

Svenskt Demenscentrum vill se en ny lagstiftning som reglerar användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder. Innebär det att låsta dörrar ska tillåtas på demensboenden, och i så fall under vilka förutsättningar?

– Vi efterlyser rättsskydd för den enskilde, vilket Socialstyrelsens tillsyn tydligt visar inte finns, trots de lagar som vi har idag. I vissa fall måste en person med demens och allvarlig kognitiv störning skyddas mot skada. Vi menar då att begränsningsåtgärd endast ska få användas när alla former av "icke-tvingande" metoder i arbets- och förhållningssätt visat sig vara otillräckliga och då individen löper allvarlig risk för att skada sig, säger Wilhelmina Hoffman och fortsätter:

– Låg bemanning, dåliga lokaler och brist på utbildning får aldrig motivera en låst dörr.

Finns det inte en risk att en lagstiftning bidrar till en ökad användning av inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder?

– Erfarenheter från andra länder talar för det motsatta, menar Wilhelmina Hoffman. En tydlig lagreglering synliggör ansvarfrågorna för beslut och tillsyn och inte minst behovet av utbildning i förhållningssätt och metoder för att undvika begränsningsåtgärder.

Centrumet etableras med pengar från Riksbankens Jubileumsfond som skjuter till 34 miljoner kronor under sex år. Väldigt omtumlande och väldigt roligt, säger professor Lars-Christer Hydén, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.

– Åldersrelaterade demenssjukdomar, där Alzheimers sjukdom är den största, är väl utforskade rent medicinskt. Men vi vet anmärkningsvärt lite om hur dementa lever med sin sjukdom, tillsammans med familj och vänner. Däremot har det forskats en del om anhöriga till dementa. Nu flyttar vi fokus till de demenssjuka själva, och deras perspektiv. Och det är nytt, säger han

Lars-Christer Hydén är professor i socialpsykologi vid Institutionen för Medicin och Hälsa. Han har bland annat forskat om hur demenssjuka kan kommunicera med sin omgivning när de tappar språket. I det nya centrumet får han sällskap av bl a lingvisterna Jan Anward och Charlotta Pleijert med samtalsforskning som specialitet och Catharina Nord, Eva Jeppsson-Grassman och Annika Taghizadeh Larsson som forskat mycket kring det civila samhällets roll.

Forskarna vid Linköpings universitet samarbetar redan med Karolinska Institutet och med forskare i England, USA och Kanada.