Senaste nytt

Det är Sophiahemmets högskola som, tillsammans med Stiftelsen Silviahemmet, startat denna specialistutbildning för sjuksköterskor. Den består av sju kurser och den som genomför de fyra första – motsvarande 30 högskolepoäng – kan titulera sig Silviasjuksköterska.

Demenssjuksköterskan Inger Ekrot har även gått de tre sista kurserna som är forskningsinriktade och inkluderar en magisteruppsats. Tillsammans med yrkeskollegorna Gun Holm, Malmö stad, och Leila Haapaniemi, Centrum för Allmänmedicin, fick hon sin magisterexamen i mitten av juni under en högtidlig ceremoni i Stockholms stadshus.

– Min uppsats handlade om sjuksköterskan bedömning av fysisk smärta hos demenspatienter. Jag gjorde en hel del intervjuer med sjuksköterskor i Värmdö där jag arbetar. Det var oerhört lärorikt för båda parter och satte igång en slags lärandeprocess i kommunen, säger Inger Ekrot.

Inger Ekrots tjänst i Värmdö kommun handlar främst om att driva utvecklingsarbete, bland annat för anhörigstöd. Senaste året har varit rätt tufft då heltidsarbete varvats med studier och uppsatsskrivning. Att utbildningen i stora delar varit webbaserad har varit en förutsättning för att hinna med.

– Det tar tid att skriva en akademisk uppsasts och jag har nog lagt ned närmare 20 timmar i veckan på studierna - men det har det varit värt, säger hon.

Antalet Silviasjuksköterskor ökar stadigt men fortfarande har endast tre stycken fortsatt programmet och tagit en magisterexamen med inriktning mot demens. Inger Ekrot hoppas att fler vågar satsa i framtiden.

– Det behövs. Det är uppenbart att det finns ett kunskapsglapp mellan forksningen och verksamheterna - här är ett tomrum som vi kan hjälp till att fylla, säger Inger Ekrot. 

Linköpingsteamet är först i världen med att visa hur giftiga proteiner – mindre grupper av äggviteämnet beta-amyloid s k oligomerer – förs över från nervcell till nervcell.

– Utbredningen av Alzheimers sjukdom, som man kan studera i döda patienters hjärnor, följer alltid samma mönster. Men man har hittills inte förstått hur och varför detta sker, säger forskningsledaren Martin Hallbeck, docent i patologi, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.

Studien, som är publicerad  i The Journal of Neuroscience, ger en ökad förståelse för alzheimer – den vanligaste demenssjukdomen – och dess förlopp. Om man hittar ett sätt att stoppa överföringen skulle det kunna leda till effektivare läkemedel mot sjukdomen.

Det är forskare vid Stanforduniversitetet som tittat närmare på den vanligaste ärftliga riskfaktorn för Alzheimers sjukdom: ApoE4-allelen. Det är en variant av genen ApoE som styr kroppens transport av de livsviktiga kolesterolet till cellerna. ApoE finns i ytterligare två varianter – E2- och E3-allelen – och eftersom man ärver en gen från vardera föräldern bär varje individ på en dubbel uppsättning av antingen samma allel eller av två olika. 

ApoE4-allelen är inte vanligast (ungefär 15 procent av befolkningen bär den) men bland personer med Alzheimers sjukdom dominerar den (mer än hälften av samtliga fall). Personer som har två E4-alleler löper 10-20 gånger större risk att insjukna. Enstaka studier har visat att riskökningen gäller framför allt kvinnor, något som går i linje med Stanfordstudien som publiceras i Journal of Neuroscience.

I den har forskarna undersökt 131 friska äldre personer med magnetkamera (MRI). Bland kvinnor med ApoE4-allelen upptäcktes försämrad aktivitet i delar av hjärnans tinninglob (precuneus). Detta typiska tecken på alzheimer fanns inte hos männen med samma genvariant.

Forskarna analyserade även ryggmärgsvätska från 91 friska äldre personer. Förhöjda värden av proteinet tau är en stark biomarkör för Alzheimers sjukdom, något som man fann hos kvinnorna med ApoE4 men inte hos männen.

Forskarna understryker att endast deltagare utan kognitiva problem ingick i studien. Det betyder att den försämrade hjärnaktiviteten och de förhöjda tau-nivåerna uppträdde utan att de typiska demenssymptomen visat sig.

Magnus Westlander

Tidigare forskning har visat att personer som drabbas av blodkärlsdemens, Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar ofta har förändringar i hjärnans vita substans. Den ligger i hjärnans inre delar och har fått sitt namn av det vita fett (myelin) som skyddar de långa nervtrådarna (axonerna).

Forskaren Michael Jonsson har nu studerat kliniska symptom, radiologiska fynd och kemiska substanser i ryggmärgsvätska hos äldre personer med och utan uppenbar demens. Resultaten, som presenteras i hans avhandling, visar att förändringar i den vita substansen kan kopplas till kognitiva och intellektuella symptom som apati, hämmade tankeprocesser och känslouttryck samt nedsatt rörelseförmåga.

–Våra resultat talar för att det i demensens förstadium sker en nedbrytning av hjärnans myelin och, efter hand, av axonerna. Processen leder till att djupare delar av hjärnan förtvinar, säger Michael Jonsson i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.

Avhandlingen visar att nedbrytningsprocessen sannolikt sätts igång och drivs av vaskulära sjukdomar som till exempel högt blodtryck.

– Vaskulära sjukdomar skall förstås behandlas med preventiva metoder som kost och motion samt med läkemedel mot högt blodtryck, diabetes och höga blodfetter. Men om dessa åtgärder också förebygger uppkomsten av vitsubstansförändringar och demens är okänt, och här behövs fler studier, säger Michael Jonsson.

Avhandlingen heter "White matter changes in patients with cognitive impairment - clinical and pathophysiological aspects" och försvarades vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin.