Regina Altena är bördig från Tyskland, men har bott i Mexiko i 45 år. Såväl tyskan som spanskan sitter i ryggmärgen och hon växlar ledigt mellan språken. Regina Altena har arbetat med demenssjukdomar de senaste 15 åren. Egentligen är nuvarande sysselsättning en förlängning av hennes tidigare yrkesliv då hennes fokus låg på urfolks rättigheter, flyktingar och yngre människor med olika stödbehov.
– Jag har alltid arbetat med sociala frågor. Jag startade i Guatemala, sedan var jag i södra Mexiko, i Chiapas. Efter det har jag sakta rört mig norrut tills jag hamnade här i Ciudad de Mexiko, säger Regina Altena över en hyfsat stabil Zoomlänk.
Online efter tre dagar
År 2018 grundade hon det mexikanska alzheimercentrumet Centro mexicano alzheimer. Ett år senare skickade hon in en ansökan till den tyska ambassaden om projektmedel för att finansiera en behandling för personer med demenssjukdomar. Det är en grupp av befolkningen som enligt Regina Altena är marginaliserad och i princip uteslutande hänvisad till den egna familjen för stöd och omvårdnad. Regina Altenas tanke var att nyttja sitt språk och nätverk, där Tyskland och Mexiko på något sätt skulle kunna kopplas samman.
– Efter en del research, bland annat digitalt, hittade jag professor Elmar Grässel och Maks. Så jag lyfte på luren och sa att jag gärna skulle vilja använda hans metod i Mexiko. Sedan dröjde det inte länge förrän vi var i gång, säger hon.
Maks är en icke-farmakologisk, strukturerad behandlingsmetod som kombinerar fysisk rörelse, socialt samspel, vardagsaktiviteter och kognitiv träning för personer med demenssjukdomar. Grunden bygger på att såväl kropp som knopp aktiveras och att det görs kollektivt i grupp. Något som inte var särskilt lätt när Regina Altena drog i gång satsningen i början av år 2020 då en stundande pandemi stod för dörren.
– I och med covid-19 så förändrades förutsättningarna över en natt. Här beslutades det om ”lock down” en fredag. Tre dagar senare, på måndagen, var vi online, säger Regina Altena.
Nytt gemensamt språk
Omgående fick hon höra att det var galenskap att lansera en behandlingsmetod för äldre via digitala plattformar, därtill i Mexiko, där antalet datorer bland äldre inte är lika vanligt som i Europa. Dessutom lever många mexikaner i storfamiljer, från de yngsta till de äldsta. Under pandemin var hushållens datorer reserverade för de yngre som behövde göra skolarbetet online under tiden samhället var nedstängt.
– Då införde vi ett eftermiddagspass, efter att skolarbetet avslutats. Och så har vi fortsatt att arbeta de senaste sex åren. Det har varit väldigt lyckat. Inte minst då de yngre generationerna under pandemin involverades i sina mor- och farföräldrars inlärningsprocess. Man hittade ett nytt gemensamt språk som sträckte sig över generationerna, säger Regina Altena.
En hel del stigman
I Mexiko bor det cirka 130 miljoner invånare. Det gör det till världens största spanskspråkiga land och det näst största i Latinamerika efter Brasilien. År 2030 beräknas antalet personer över 60 år vara fler än antalet barn och ungdomar under 15 år.
Med den demografiska utvecklingen följer utmaningar där en växande äldre generation ska tas om hand av resten av samhället. Regina Altena berättar att antalet personer med demenssjukdom är mellan 3 och 3,5 miljoner invånare.
– Tyvärr är arbetet med demenssjukdomar mycket eftersatt. Det finns en hel del stigman och den generella synen är att det är normalt att gamla människor blir glömska och desorienterade. Det saknas korrekt information och upplysning. Tyvärr märker vi det på att många söker upp oss när deras anhöriga är i ett sent stadium av sjukdomen. Vi vill att de kommer till oss så snart som möjligt efter diagnos, eftersom vi vet att Maksmodellen har effekt för dem som är med i ett tidigt skede, säger Regina Altena.
Liten insats ger stor påverkan
Parallellt med den digitala Maksterapin driver Regina Altena en dagverksamhet i Mexiko city med plats för 30 personer. Online når dock Centro mexicano alzheimer betydligt fler via de cirka tio olika kurser som anordnas per år. Vid kurstillfällena samarbetar centret med studenter som utbildar sig till yrken i vårdsektorn.
– Vi följer även upp alla deltagare var sjätte månad för att dokumentera vad vi håller på med. Vi vet ju att vi inte kan bota demenssjukdom. Men vi ser att Maks har goda resultat och att det lilla vi gör har stor påverkan på livskvaliteten. Ta Magdalena som deltar i dag, hon har varit med oss i fem år och har fortfarande ingen hjälp hemma. Och även om vi bara kan skjuta upp sjukdomens förlopp med bibehållen livskvalitet i ett år så är det värt det, säger Regina Altena.
Minnen om jordbruk och cancerforskning
När SDC bjuds in att delta digitalt på en av träffarna finns nutritionist, sjukgymnast, psykolog, gerontolog och sjuksköterska med – bland annat. Deltagarna får inte vara fler än tolv, eftersom alla ska komma till tals. Fysiska och kognitiva gruppövningar varvas. Dagens tema är ”mitt första arbete”. Efter lite gymnastik och samtal om vad deltagarna åt till frukost får samtliga berätta om minnena av sitt första arbete.
Magdalena berättar att hon egentligen ville studera vidare, men i stället fick börja hos en skräddare. Med tiden blev hon så skicklig att hon sydde egna klänningar och kostymer till kunderna. Eli, som är född på Haiti, ägnade större delen av sitt yrkesliv åt sjukvård och forskning där hon försökte lösa cancerns gåta.
Reyna blev hemmafru och fick ta hand om sin rörelsehindrade mamma under flera år, innan hon började arbeta på en restaurang där hon blev kvar i många år. Blott 14 år gammal lärde sig Eligio att bruka jorden. Som majsodlare fick han lära sig allt om hur åkern skulle bearbetas före sådd och om hur bevattningssystem anlades.
Historierna avlöser varandra. Och det finns fler på tur som vill och kan berätta. Återstår att se om Regina Altena och hennes team får chansen att sprida Maks till fler människor i Mexiko.
Text: Juan Martinez
Mer om Maks
Intervju med Elmar Grässel »