Leqembi bygger på en antikroppsbehandling som rensar bort beta-amyloid, den grundläggande förändringen vid Alzheimers sjukdom. Läkemedlet godkändes av EU i april 2025 och redan samma år behandlades den första nordiska patienten i Finland. Även i flera andra länder används idag Leqembi men inte i Sverige.
Inte kostnadseffektivt
Den 17 april 2026 avrådde Rådet för nya terapier (NT-rådet) regionerna från att använda Leqembi, det anser läkemedlet vara för dyrt i förhållande till nyttan för patienterna. NT-rådet hänvisar till en hälsoekonomisk analys från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Den visar att behandlingen inte skulle vara kostnadseffektiv ens om läkemedlet var gratis. TLV räknar med höga omkostnader bland annat för att Leqembi behöver ges via dropp varannan vecka på en medicinklinik.
Orimliga antaganden
De 35 alzheimerforskarna bakom debattartikeln i DN kritiserar analysen och menar att TLV:s antaganden är orimliga. Forskarna frågar sig också om beslutet hade blivit detsamma vid en annan diagnos än alzheimer? Trastuzumab vid bröstcancer och ocrelizumab vid multipel skleros (ms) är subventionerade i svensk vård trots jämförbar storlek på effekter och högre kostnader än Leqembi. Vid dessa andra sjukdomar finns det dessutom alternativ sjukdomsbromsande behandling, vilket saknas vid alzheimer.
Plånboken avgör
NT-rådets beslut innebär att den privata plånboken, inte det medicinska behovet, avgör vem som får behandling. De som kan betala, och som uppfyller kriterierna, reser redan i dag till kliniker utomlands. Privat behandling kommer att öka och sannolikt etableras privata kliniker i Sverige menar forskarna. En sådan ojämlikhet tar Sverige normalt avstånd från. Vår vård bygger på principen om lika vård efter behov, inte efter betalningsförmåga.
Bland forskarna som undertecknat artikeln märks professorerna Linus Jönsson, Karolinska institutet, Bengt Winblad, Karolinska institutet och Henrik Zetterberg, Göteborgs universitet. Läs hela artikeln på DN debatt