Nytt om forskning

I Storbritannien antas 820 000 personer ha en demenssjukdom. Samhällets totala kostnader för denna växande folksjukdom beräknas uppgå till 23 miljarder pund/år (drygt 250 miljarder svenska kronor). Demens kostar ungefär dubbelt så mycket som cancer, tre gånger så mycket som hjärtsjukdomar och fyra gånger så mycket som stroke. När det gäller satsning på forskning hamnar demens längre ner på listan – anslagen till den brittiska cancerforskningen är mer än tio gånger större.

Siffrorna har tagits fram av Health Economics Research Centre, University of Oxford. I kalkylen har forskarna räknat med kostnader för sjukvård, omsorg och anhörigas insatser.

I Sverige har inte gjorts någon motsvarande kostnadsjämförelse. I Socialstyrelsens rapport Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i Sverige 2005 ligger visserligen demensjukdomar högst när samhällskostnaderna för olika folksjukdomar jämförs. Men beräkningarna skiljer sig åt, bl a när det gäller vad som inkluderas i kostnaderna. Därför blir det lite som att jämföra äpplen och päron påpekar rapportens huvudförfattare Anders Wimo, professor vid Karolinska Institutet.

– En annan svårighet med att beräkna och jämföra sjukdomars totala samhällskostnader är att uppskatta omfattningen av och prissätta anhörigas insatser. Olika antaganden kan ge stora skillnader i resultat. Helt klart är dock att demenssjukdomarna hör till de mest resurskrävande och kostsamma för samhället, säger Anders Wimo.

Magnus Westlander

Studien är gjord vid universitetet i Boston och bygger på data från drygt 800 000 amerikaner, nästan uteslutande män. Samtliga var över 65 år och behandlades för hjärt-kärlsjukdom mellan åren 2002 och 2006. Forskarna fann att de som använde blodtrycksmedicinen ARB hade 24 procent lägre risk att utveckla demens.

Även ACE-hämmare gav ett visst skydd – 19 procent jämfört med andra läkemedel. För de som använde både ARB och ACE-hämmare halverades demensrisken. ARB kunde även fördröja beroendet av institutionsboende (flytt till sjukhem) för de som utvecklade en demenssjukdom.

ARB är en förkortning för angiotensinreceptorblockerare. Liksom ACE-hämmare motverkar det bildningen av proteinet angiotensin som tenderar dra ihop kärlen och därmed höja blodtrycket. I tidigare studier har man funnit att ARB ger ett visst skydd mot diabetes och stroke. Varför läkemedlet har positiva effekter för hjärnan är inte klarlagt men forskarna tror att det förbättrade blodflödet spelar en viktig roll.

Bostonstudien är publicerad i British Medical Journal. Artikelförfattarna betonar att det handlar om en observationsstudie och att kliniska försök är nödvändiga för att kunna fastställa om det verkligen finns ett samband mellan ARB och demens.

Magnus Westlander

Det är SR:s Vetenskapsradion som refererar till en studie i senaste numret av Neurology. Sambandet gäller även åt motsatt håll, det vill säga en cancerpatient har mindre risk att också drabbas av alzheimer. Drygt 3000 personer har deltagit i studien som tagit hänsyn till andra riskfaktorer, t ex rökning, övervikt och fysik aktivitet.

Sambanden mellan cancer och alzheimer kan ge bättre förståelse för hur sjukdomarna skiljer sig åt och kan på sikt förhoppningsvis leda till bättre behandlingar, tror forskarna.

Magnus Westlander

I maj 2008 antydde en mindre studie att ämnet tarenflurbil hade positiva effekter på personer med Alzheimers sjukdom i mild till medelsvår fas. Den mer omfattande fas III-studie, som nu publiceras i tidskriften JAMA, är gjord på 1000 alzheimerpatienter som följts under 18 månader. Resultatet denna gång är mer nedslående.

Tarenflurbil saknade positiv inverkan på både mentala (kognitiva) funktioner och ADL (dagliga aktiviteter i vardagen). Istället drabbades de som fick läkemedlet av biverkningar – yrsel och luftvägsinfektioner – i högre grad än de i kontrollgruppen.

Vid Alzheimers sjukdom produceras ämnet betaamyloid i onormalt stora mängder. Det klumpar ihop sig och bildar senila plack mellan hjärnans nervceller. Forskningen har främst inriktat sig på betaamyloid och bland annat utvecklat metoder för att sänka dess nivåer, det är just den effekt som tarenflurbil har (minskar betaamyloid 42).

Men sänkta nivåer av betaamyloid har ännu så länge varken påverkat patienternas symptom eller sjukdomsförlopp, det gäller för såväl tarenflurbil som andra s k gammasekretas-hämmare som prövats i läkemedelsstudier.

Frågan är om alzheimerforskningen är på fel spår. Är det dags att punktera den dominerande amyloidhypotesen? Nej, det är för tidigt, anser Lars-Olof Wahlund, professor i geriatrik vid Karolinska Institutet.

– Men visst kompliceras bilden av resultat som dessa. Sannolikt handlar det ju om flera olika orsaksmekanismer bakom alzheimer, inte bara betaamyloid. När vi får resultaten från de vaccinationsförsök som pågår vet vi mer om amyloidhypotesen är en framkomlig väg.

Magnus Westlander