En socialt och utåtriktad personlighet kombinerad med ett lättsamt sinne kan minska risken för demenssjukdomar. Forskaren Hui-Xin Wangs studie vid ARC har fått stor uppmärksamhet, även i brasiliansk press.
Publikationen heter ”Personality and lifestyle in relation to dementia incidence” och gavs ut den 19 januari i den vetenskapliga tidskriften Neurology. En av hjärnorna bakom studien är Hui-Xin Wang, forskare vid Aging Research Center. Hon pustar ut på sitt arbetsrum efter många intervjuer som gjorts den senaste veckan. Drivkraften kommer från hennes brinnande intresse för människors personlighet och hur det påverkar ohälsa. Studien har pågått under en sexårsperiod där 506 personer, 78 år och äldre, deltagit i personlighetstest och medicinska kontroller.
Personerna deltog samtidigt i Kungsholmsprojektet och urvalet gjordes så att endast de personerna utan demensdiagnos fick delta i personlighetsstudien. Genom enkätsvar delades personerna upp i grupper efter grad av neuroticism (orobenägenhet) och extraversion (social förmåga). Efter sex år hade nästan 30 procent utvecklat demens. För de emotionellt stabila och utåtriktade personerna var risken för demens hälften jämfört med de andra grupperna.
Hui-Xin kom till Sverige från USA 1995 då hennes man fick en forskartjänst vid Karolinska Institutet.
– Jag var statistiker och jobbade på National Bureau of Statistics i Kina. I Kina fick min generation inte välja arbete. Man fick ta det jobb man blev tilldelad. Här i Sverige fick jag sen möjlighet att göra det jag är intresserad av.
Forskning är så mycket mer än bara ett arbete, menar Hui-Xin. Hjärnan stänger aldrig av tankarna på jobbet. Hon tänker bäst i sömnen och kan vakna mitt i natten av en snilleblixt. Då lutar hon sig över nattygsbordet och skriver ner sina idéer på en lapp, utan att tända.
– Forskare är galna, säger hon med ett skratt. Man jobbar aldrig bara åtta timmar om dagen, man är aldrig ledig. Till och med när jag åkte hem till familj och vänner i Kina på semestern kände jag att även om min kropp var där, var min tanke kvar i Sverige på jobbet. Forskningen blir både arbete och fritid.
Arbetet som forskare är vacklande. Hur framtiden ser ut går inte att förutspå och otryggheten ser Hui-Xin som en negativ bit av hennes arbete. Men om man inte ger upp har man goda chanser att lyckas.
– Vi ser alltid till att ansöka om pengar, även om vi har väldigt liten chans att få dem. Osäkerheten är det värsta med att vara forskare, man vet aldrig om man får fortsätta om två år. Man måste då ha hög motivation och en stark tro på sig själv att man kan göra det här.
I Sverige blev Hui-Xin presenterad för bland andra Bengt Winblad och Laura Fratiglioni, båda verksamma vid Aging Research Center. Hui-Xin fick chansen att ingå i ett forskarteam som för henne resulterade i en avhandling 2001, ”The impact of lifesstyles on the occurrence of dementia”. Den visar bland annat att ett rikt socialt nätverk och kontinuerlig fysisk såsom mental aktivitet minskar risken för demens. I framtiden vill hon fortsätta studera hur livsstil och personlighet påverkar andra typer av ohälsa, som hjärt- och kärlsjukdomar och depression.
TEXT/FOTO: MALIN HALLBERG