Sök böcker och film

Stiftelsen Äldrecentrum i Stockholms län fick i uppdrag av Stockholms läns landstings Demensråd att utvärdera ett projekt med ett mobilt demensteam på Kungsholmen i Stockholm. Ett projektet som påbörjades hösten 2008 och skulle pågå t.o.m. våren 2011. Projektet avslutades dock i början av sommaren 2010.

I den här rapporten ges en bakgrund till projektet tillsammans med
uppdraget som Äldrecentrum fick. I resultat och diskussion läggs
fokus på att beskriva vad demensteamet åstadkommit under projektperioden,
samt förklaras orsakerna till att projektet avslutades i förtid. Flera professioner ingick i demensteamet; arbetsterapeut, biståndshandläggare, distriktssköterska, läkare och psykolog.

Ladda ned » (pdf, 27 sid) 

Vädret är fint. Axel och Omar är ute i parken. De har fika med sig. En gammal tant sitter i solen och klappar sin katt.
Men så dyker en flicka upp och påstår att katten är hennes! Vems katt är det egentligen?

Förlag • Bonnier Carlsen

Denna film är berättelsen om vad som hände Birgitta Svenssons föräldrar. Hennes mamma och pappa klarade inte längre att bo kvar i sin lägenhet. De fick en plats på ett servicehus och allt skulle bli så bra. Men det blev en mardröm. Birgittas mamma blev alltmer förvirrad och hennes pappa hade fysiska krämpor. Kommunen ville skilja dem åt och föra Birgittas mamma till ett låst boende. Det blev början till en lång kamp.

Filmen är gjord av Birgitta Svensson

År 2009 gav regeringen Svenskt Demenscentrum i uppdrag att utreda tvångs- och skyddsåtgärder inom demensvården. Syftet var att få ett kunskapsunderlag som kunde ligga till grund för en eventuell lagstiftning inom området. Uppdraget redovisas i denna rapport: För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården.

Rapportförfattarna kommer fram till att det behövs en lag som tydligt reglerar under vilka förutsättningar åtgärder får sättas in utan den enskildes samtycke eller mot dennes vilja. Några grundprinciper för en sådan lagstiftning tas upp. Utgångspunkten måste vara den enskildes behov av skydd och att i största möjliga utsträckning begränsa användningen av tvångsåtgärder. Sådana ska betraktas som en sista utväg, när annan omvårdnad visat sig vara otillräcklig.

En gradering av olika tvångsåtgärder föreslås. Tanken är att ju mer ingripande en åtgärd är desto större krav på rättssäkerhet och möjlighet att överklaga. Graderingen kan också vara vägledande för vem som ska fatta beslut och hur samtycke till en åtgärd ska bedömas.

En annan slutsats är att demensdiagnos är ett mindre bra kriterium för att bestämma lagens personkrets. Avgörande i sammanhanget är om personen har rättskapacitet,det vill säga kan bedöma sin situation och fatta adekvata beslut. Rapportförfattarna föreslår istället att lagen ska omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.

Ladda ned som pdf (98 sid)