Senaste nytt
Kriminella handlingar är vanligast vid frontotemporal demens
Beteendeförändringar är vanligt vid demenssjukdom och kan ibland ta sig uttryck i olagliga handlingar. En ny doktorsavhandling visar att risken för kriminella beteenden är särskilt stor hos personer med frontotemporal demens.
Läkaren Madeleine Liljegren har i sin forskning haft tillgång till data från två minneskliniker, i USA och Sverige. Resultaten, som hon redovisar i Läkartidningen, visade att runt 40 procent av deltagarna med frontotemporal demens hade uppvisat kriminellt beteende, det vill säga lagöverträdelser eller beteenden som skulle kunna få rättsliga konsekvenser. Motsvarande andel vid Alzheimers sjukdom var 7,7 (delstudie 1) och 15 procent (delstudie 2).
Fysisk aggressivitet var vanligare vid alzheimer men tenderade att vara mer brutal vid frontotemporal demens. Dessutom uppstod den till synes mer oprovocerat och var vanligare tidigare i sjukdomsförloppet.
Madeleine Liljegren hoppas att resultaten kan öka medvetenheten hos rättssystemet och samhället när det gäller äldre individer som uppvisar kriminellt beteende och som potentiellt drabbats av en demenssjukdom.
Läs mer i Läkartidningen (nytt fönster)
Läkaren Madeleine Liljegren har i sin forskning haft tillgång till data från två minneskliniker, i USA och Sverige. Resultaten, som hon redovisar i Läkartidningen, visade att runt 40 procent av deltagarna med frontotemporal demens hade uppvisat kriminellt beteende, det vill säga lagöverträdelser eller beteenden som skulle kunna få rättsliga konsekvenser. Motsvarande andel vid Alzheimers sjukdom var 7,7 (delstudie 1) och 15 procent (delstudie 2).
Fysisk aggressivitet var vanligare vid alzheimer men tenderade att vara mer brutal vid frontotemporal demens. Dessutom uppstod den till synes mer oprovocerat och var vanligare tidigare i sjukdomsförloppet.
Madeleine Liljegren hoppas att resultaten kan öka medvetenheten hos rättssystemet och samhället när det gäller äldre individer som uppvisar kriminellt beteende och som potentiellt drabbats av en demenssjukdom.
Läs mer i Läkartidningen (nytt fönster)
Ny utbildning om musik som omvårdnad
Stockholms musikpedagogiska institut (SMI) erbjuder nu en högskoleutbildning om hur konstnärliga verktyg kan användas i omvårdnaden av framför allt personer med demenssjukdom. Fokus ligger på musik, sång och rörelse.
Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).
Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.
Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)
Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik
Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).
Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.
Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)
Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik
Nytryckt bok till förmånliga paketpriser
En bok för dig med demenssjukdom har nu kommit i nytryck. Omslaget är nytt, liksom ett avsnitt om samordnad individuell plan (SIP). I övrigt är innehållet detsamma som i förra upplagan.
Under 2018 har vi haft ett förmånligt erbjudande till vårdcentraler och minnesmottagningar som kunnat beställa boken gratis. Det har vi inte ekonomiska resurser till framöver. Eftersom boken fyller ett viktigt tomrum försöker vi ändå hålla ett så lågt pris som möjligt och erbjuda rejäla mängdrabatter.
Ordinarie pris är 50 kr/st. Den som beställer minst 25 ex betalar 20 kr/st. För 50 ex eller fler blir priset 16 kr/st. Mängdrabatterna gäller även kommunala verksamheter, demensföreningar etc.
Beställ boken i webbshoppen (nytt fönster)
Under 2018 har vi haft ett förmånligt erbjudande till vårdcentraler och minnesmottagningar som kunnat beställa boken gratis. Det har vi inte ekonomiska resurser till framöver. Eftersom boken fyller ett viktigt tomrum försöker vi ändå hålla ett så lågt pris som möjligt och erbjuda rejäla mängdrabatter.
Ordinarie pris är 50 kr/st. Den som beställer minst 25 ex betalar 20 kr/st. För 50 ex eller fler blir priset 16 kr/st. Mängdrabatterna gäller även kommunala verksamheter, demensföreningar etc.
Beställ boken i webbshoppen (nytt fönster)
Drottningen internationell hedersambassadör
Drottningen har blivit hedersambassadör för Alzheimer’s Disease International (ADI) som är en paraplyorganisation för nationella alzheimerföreningar runt om i världen. Sverige är representerat av Alzheimer Sverige
– Vi är glada över stödet från Drottning Silvia, vars långvariga engagemnag i frågor om demens och åldrande är väl känt, säger Paola Barbarino, chef för ADI, på organsiationens webbplats.
Drottning Silvia är ordförande för Stiftelsen Silviahemmet som bildades 1996 och som bland annat har tagit fram en rad demensutbildningar för olika yrkesgrupper och håller i certifieringar av arbetsplatser.
Sedan tidigare är bland andra Costa Ricas president Luis Guillermo Solís Rivera och Drottning Sofia av Spanien hedersambassadörer för ADI.
Foto: Anna-Lena Ahlström, Kungl. Hovstaterna
Läs mer på ADI:s webb (nytt fönster)
– Vi är glada över stödet från Drottning Silvia, vars långvariga engagemnag i frågor om demens och åldrande är väl känt, säger Paola Barbarino, chef för ADI, på organsiationens webbplats.
Drottning Silvia är ordförande för Stiftelsen Silviahemmet som bildades 1996 och som bland annat har tagit fram en rad demensutbildningar för olika yrkesgrupper och håller i certifieringar av arbetsplatser.
Sedan tidigare är bland andra Costa Ricas president Luis Guillermo Solís Rivera och Drottning Sofia av Spanien hedersambassadörer för ADI.
Foto: Anna-Lena Ahlström, Kungl. Hovstaterna
Läs mer på ADI:s webb (nytt fönster)
Nytt faktablad om kognitiv svikt
Svenskt Demenscentrum har gett ut ett nytt faktablad med titeln All glömska är inte demens. Det tar upp begreppen kognitiv svikt och lindrig kognitiv funktionsnedsättning (MCI), det senare en vanlig diagnos på landets minnesmottagningar.
Faktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år. Besök nedladdningssidan för faktabladen
Faktabladet finns ännu så länge endast på svenska men kommer att översättas till flera andra språk under nästa år. Besök nedladdningssidan för faktabladen
En praktisk liten folder för anhöriga
Svenskt Demenscentrum har tagit fram en 4-sidig folder för anhöriga till en närstående med demenssjukdom. Den innehåller tips och råd om bl a vart man kan vända sig för att få hjälp. Det finns även plats för att skriva ned kontaktuppgifter till läkare, hemtjänst och andra personer inom vård och omsorg.
Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler.
Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
Foldern kan med fördel spridas via anhörigkonsulenter och personal på t ex minnesmottagningar och vårdcentraler.
Beställ eller ladda ned foldern från vår webbshop (nytt fönster)
Kvaliteten på demensutredningar förbättras
Nya data tyder på att kvaliteten på primärvårdens demensutredningar förbättras. Andelen nydiagnosticerade som genomgått en basal utredning fortsätter att öka. Det framgår av Svenska Demensregistrets (SveDem) årsrapport.
År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.
De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.
Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.
Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.
Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.
Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster)
År 2017 hade drygt 74 procent av de nydiagnosticerade inom primärvården, och som registrerades i SveDem, genomgått en basal demensutredning baserad på Socialstyrelsens riktlinjer. Det är en ökning med fyra procentenheter på ett år. 2011 låg motsvarande andel på endast 46 procent.
De geografiska skillnader är fortfarande stora. Primärvården i Uppsala län genomförde basala demensutredningar i 44 procent av fallen medan Blekinge län toppar listan med 94 procent. Inom landets specialistvård (minnesmottagningar) ligger andelstalen generellt sett högre men även här finns stora skillnader mellan länen.
Mycket tyder på att noggrannare utredningar inom primärvården har gett ett bättre underlag för diagnostik. Andelen patienter som får diagnosen UNS (ospecificerad demens) har sedan 2011 minskat, från 50 till 28 procent. I stället ställs oftare specifika demensdiagnoser, till exempel Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, något som ökar möjligheterna till adekvat behandling.
Uppföljning är ett av bristområdena som pekas ut i årsrapporten. Efter att demensdiagnosen är ställd bör patienten följas upp minst en gång per år. Men SveDem visar att det görs i färre än hälften av fallen under det första året. Andra året följs 28 procent av patienterna upp.
Betonas bör att data i SveDem ska tolkas med viss försiktighet. I dag är samtliga specialistkliniker i landet anslutna men täckningsgraden i primärvården är betydligt lägre och varierar mellan olika län. Antalet primärvårdsenheter som registrerar uppgifter i SveDem ökar dock stadigt. På senare år har även särskilda boenden börjat ansluta sig i och med den SÄBO-modul som tillkommit. Målet med SveDem är att få kunskap om demensvården genom hela vårdkedjan.
Läs hela årsrapporten på SveDems webb (nytt fönster)
Vapeninnehav och demens hör inte ihop
Demenssjukdom är ett medicinskt skäl till att inte få inneha vapen. Svante Rendahl vid polismyndigheten anser att tragedier kan förhindras om polisen får reda på vilka personer som berörs. Ibland lovar anhöriga att ta ansvar för vapnen men detta är inte ok.
Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.
Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.
– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.
Svante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.
När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.
– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.
Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.
– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.
Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.
– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.
Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.
Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt.
– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.
Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen.
– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.
Kari Molin
Svante Rendahl är chef för en vapengrupp vid polismyndighetens rättsavdelning. Dit kommer anmälningar från läkare som bedömt att en patient av medicinska skäl är olämplig att inneha vapen. Läkaren är skyldig enligt vapenlagen att anmäla om det finns medicinska hinder för att hantera vapen.
Om det är helt klart att patienten saknar tillstånd för skjutvapen behöver ingen anmälan göras. Men vårdpersonal vet sällan säkert om en patient har vapenlicens. En del kan ju ha gamla licenser. Svante Rendahl anser att man därför bör anmäla majoriteten av fallen.
– Det händer att anhöriga intygar att de har koll på vapnen och till exempel har hand om nyckeln till vapenskåpet. Men det duger inte. Det är faktiskt ett vapenbrott om anhöriga som inte har tillstånd ansvarar för vapen, säger Svante Rendahl.
Svante Rendahl föreläser på Svenskt Demenscentrum för personal från minnemottagningar i Stockholms län.
När en anmälan kommit in diarieförs den och sparas sedan.
– Sedan gör vi en kontroll i våra register där vi kan se om detta är en person som har tillståndspliktiga vapen, säger Svante Rendahl.
Därefter går en beställning vidare till den del av polisen som kallas handräckningen. De som arbetar där ska söka upp personen, i allmänhet utan att föranmäla besöket. De ska ta hand om inte bara vapen utan även ammunition och licens. Det kan ta några veckor innan detta sker. Därför är det viktigt att läkaren skriver i anmälan om det är akut. Läkaren ska informera patienten om att en anmälan har gjorts.
– Meningen är också att läkaren ska få en återkoppling och få veta vad som hänt men detta fungerar inte så bra i dagsläget, säger Svante Rendahl som arbetar för att förbättra detta.
Det finns en rad olika sjukdomar och andra skäl till att en person bedöms vara olämplig vapeninnehavare.
– Vi poliser får inte veta vilken diagnos det handlar om, däremot ser vi vilken vårdgivare som anmält och får därmed en vink genom det, säger Svante Rendahl.
Även om det visar sig att personen inte hade vapenlicens sparas anmälan. Det kan inträffa att personen söker licens senare.
Det kan finnas äldre vapen hemma, som är igenpluggade och inte går att använda. Även sådana vapen tar polisen hand om. Äldre vapenlicenser är ofta ”tills vidare” och finns alltså i polisens register. Att ha vapen hemma som man inte har tillstånd för är olagligt.
– Hos oss hanterar vi bara lagliga vapen. Får vi signaler om att det finns vapen som personen inte har tillstånd för anmäler vi detta vidare inom polisen. Ofta handlar det då om äldre vapen som kanske har ärvts. Många sådana brukar lämnas in när det är vapenamnesti, säger Svante Rendahl.
Antika vapen, tillverkade före 1890, omfattas som regel inte av vapenlagen.
– Pilbågar är inte heller tillståndspliktiga. Däremot krävs det tillstånd för till exempel armborst och vissa luftgevär, säger Svante Rendahl.
Kari Molin
Artificell intelligens kan ge snabbare diagnostik
Artificiell intelligens (AI) är ordet på modet. Självlärande maskiner och hjälpmedel är inte längre science fiction. Nu har forskare testat AI även inom alzheimerdiagnostiken. Resultatet är lovande.
Det är en amerikansk forskargrupp som analyserat hjärnbilder från drygt 1000 personer med misstänkt demenssjukdom med hjälp av AI. Bilderna har tagits med en så kallad PET-kamera och visar graden av ämnesomsättning i olika delar av hjärnan. Tekniken används för att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede men bilderna kan vara tidskrävande att analysera.
Därför ville forskarna testa om AI kunde sköta analysen. En algoritm fick träna upp sig på 90 procent av bilderna och lära sig att identifiera tecken på Alzheimers sjukdom. Sedan prövades den på de återstående bilderna med mycket gott resultat. Algoritmen fick även testa att analysera 40 hjärnbilder på personer som inte hade deltagit i studien. Den lyckades pricka in samtliga som uppvisade tidiga tecken på demenssjukdom.
Forskarna hoppas att AI kan bli ett värdefullt komplement i alzheimerdiagnostiken men betonar att deras studie baseras på ett relativt material och behöver valideras i större studier.
Läs mer i Science Daily (nytt fönster)
Det är en amerikansk forskargrupp som analyserat hjärnbilder från drygt 1000 personer med misstänkt demenssjukdom med hjälp av AI. Bilderna har tagits med en så kallad PET-kamera och visar graden av ämnesomsättning i olika delar av hjärnan. Tekniken används för att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede men bilderna kan vara tidskrävande att analysera.
Därför ville forskarna testa om AI kunde sköta analysen. En algoritm fick träna upp sig på 90 procent av bilderna och lära sig att identifiera tecken på Alzheimers sjukdom. Sedan prövades den på de återstående bilderna med mycket gott resultat. Algoritmen fick även testa att analysera 40 hjärnbilder på personer som inte hade deltagit i studien. Den lyckades pricka in samtliga som uppvisade tidiga tecken på demenssjukdom.
Forskarna hoppas att AI kan bli ett värdefullt komplement i alzheimerdiagnostiken men betonar att deras studie baseras på ett relativt material och behöver valideras i större studier.
Läs mer i Science Daily (nytt fönster)
Läkemedel kan skjuta upp flytt hemifrån
Läkemedel mot Alzheimers sjukdom kan fördröja flytt till särskilt boende med upp till 8 månader, om personerna svarar positivt på behandlingen. Det visar en ny studie från Skånes universitetssjukhus.
I studien deltog 881 patienter med Alzheimers sjukdom från Swedish Alzheimer Treatment Study, en nationell studie som pågick 1997–2011. Patienterna hade mild till måttlig demens och behandlades med kolinesterashämmare, symptomlindrande läkemedel mot alzheimer. Hur de svarade på läkemedelsbehandlingen visade sig påverka hur länge de bodde kvar hemma.
Patienter som försämrades mer allmänt eller i grundläggande dagliga funktioner efter 6 månaders behandling hade en mer än fördubblad risk att placeras på särskilt boende, jämfört med de som förblev oförändrade eller förbättrades i sin sjukdom. Patientgruppen som fick förbättrad tankeförmåga av behandlingen flyttade 3 månader senare till särskilt boende än genomsnittet. För de som även fick en positiv effekt på tre andra förmågor som undersöktes – global förmåga samt instrumentell och basal ADL – fördröjdes flytten med 8 månader, jämfört med genomsnittet.
Resultaten visade också att patienternas övriga sjukdomar inte hade något samband med hur de svarade på läkemedelsbehandlingen mot alzheimer eller risken för placering på särskilt boende.
– Detta tyder på att det huvudsakligen är följderna av själva demenssjukdomen som påskyndar placeringen på särskilt boende hos alzheimerpatienter. Fyndet uppmärksammar vikten av att ge alla patienter, oavsett andra samtidiga sjukdomar, en möjlighet till behandling mot Alzheimers sjukdom, säger Carina Wattmo, med dr vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien, till Neurologi i Sverige.
Studien har publicerats i den medicinska tidskriften Current Alzheimer Research.
Länk till artikeln i Current Alzheimer Research (nytt fönster)
Länk till artikeln i Neurologi i Sverige (nytt fönster)
I studien deltog 881 patienter med Alzheimers sjukdom från Swedish Alzheimer Treatment Study, en nationell studie som pågick 1997–2011. Patienterna hade mild till måttlig demens och behandlades med kolinesterashämmare, symptomlindrande läkemedel mot alzheimer. Hur de svarade på läkemedelsbehandlingen visade sig påverka hur länge de bodde kvar hemma.
Patienter som försämrades mer allmänt eller i grundläggande dagliga funktioner efter 6 månaders behandling hade en mer än fördubblad risk att placeras på särskilt boende, jämfört med de som förblev oförändrade eller förbättrades i sin sjukdom. Patientgruppen som fick förbättrad tankeförmåga av behandlingen flyttade 3 månader senare till särskilt boende än genomsnittet. För de som även fick en positiv effekt på tre andra förmågor som undersöktes – global förmåga samt instrumentell och basal ADL – fördröjdes flytten med 8 månader, jämfört med genomsnittet.
Resultaten visade också att patienternas övriga sjukdomar inte hade något samband med hur de svarade på läkemedelsbehandlingen mot alzheimer eller risken för placering på särskilt boende.
– Detta tyder på att det huvudsakligen är följderna av själva demenssjukdomen som påskyndar placeringen på särskilt boende hos alzheimerpatienter. Fyndet uppmärksammar vikten av att ge alla patienter, oavsett andra samtidiga sjukdomar, en möjlighet till behandling mot Alzheimers sjukdom, säger Carina Wattmo, med dr vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien, till Neurologi i Sverige.
Studien har publicerats i den medicinska tidskriften Current Alzheimer Research.
Länk till artikeln i Current Alzheimer Research (nytt fönster)
Länk till artikeln i Neurologi i Sverige (nytt fönster)