– Tidigare forskning har visat att äldre med skörast hälsa är de som har störst nytta av naturkontakt och utevistelse. Paradoxalt nog är det dessa personer som har låg tillgång till utemiljöer. Äldre personer som inte självständigt kan förflytta sig mellan inne- och utemiljö påtalar dessutom brister i personligt stöd från undersköterskor, aktivitetsledare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter och sjuksköterskor, säger Madeleine Liljegren, fysioterapeut och doktorand vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling visar att:
- 62 % av de särskilda boendena har låg tillgång till balkonger, uteplatser eller uterum för äldre.
- 83 % saknar sådana platser även för personalen.
- 54 % har egen trädgård.
- 87 % ligger långt från centrala platser som torg.
Förbättra arbetsmiljön
Madeleine Liljegren har även talat med äldre och personal vid särskilda boenden. Av intervjuerna framkommer att utemiljöerna möter ett grundläggande mänskligt behov hos både grupperna och bidrar till en meningsfull tillvaro. Att använda utemiljöerna på ett strategiskt sätt skulle inte bara främja äldres hälsa, utan också förbättra arbetsmiljön för personalen, vilket är särskilt viktigt då äldreomsorgens personal har den högsta sjukfrånvaron i Sverige.
– Utemiljöerna är en outnyttjad resurs för både äldre och personal relaterat till deras hälsa och välbefinnande. Det finns ett stort behov av att de blir en integrerad del av vården, omsorgen och rehabiliteringen, säger Madeleine Liljegren som betonar behovet av nationella riktlinjer, bättre planering och utbildning för att integrera utemiljöer i vård, omsorg och rehabilitering.
Avhandlingens resultat ingår i det tvärvetenskapliga OUT-FIT-projektet (nytt fönster).