I Karlskrona besöker hundförare och terapihundar äldreboenden. Detta sker inom ramen för ett projekt som pågått sedan december 2010. Här skriver områdeschef Lotta Folkesson om spännande möten mellan vårdtagarna och hundarna Nadja och Bosse.
Nadja, 11 år, är golden retriever och Bosse, 7 månader, är av rasen shih tzu. Hundarna kompletterar varandra både genom sin storlek och genom sitt sätt att varandra. Nadjas lugn smittar av sig till oroliga personer och den som inte blir glad över lille Bosse charm har vi ännu inte träffat. Nadja är diplomerad terapihund och Bosse är under utbildning. Katarina som är ägare av hundarna och hundförare har tidigare arbetat som vårdbiträde. Hon har vidareutbildat sig och är idag internationell hundtränare samt håller på med en utbildning till certifierad terapihundtränare.
Sedan tiotusentals år så har hunden varit människans bästa vän, hunden har varit människan behjälplig i ett otal olika sammanhang och varit en naturlig del av vardagen för många. I samband med flytt till äldreboende så bryts ofta kontakten med husdjur. Detta ville vi ändra på.
Forskning visar på vilka positiva effekter umgänget med husdjur har. Bland annat det att blodtrycket och kolesterolvärdet sänks. Vid beröring frigörs lugn och ro hormonet oxytocin, som verkar ångestdämpande och smärtlindrande. Stresshormonet cortisol kan sjunka, vilket då kan leda till att både näringsupptag och läkningsförmåga förbättras. Men det viktigaste av allt är att vi märkt en stor skillnad i livskvaliteten för brukarna.
Det har visat sig att personer med Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar har blivit mindre deprimerade och mer aktiva när de är tillsammans med djur. Många får tillbaka livsglädjen genom samvaro med hundarna. För många äldre personer är det enda sättet att få närhet och framför allt att få ge omsorg. En dotter sa när hon såg sin mamma smeka en av hundarna ” jag har aldrig sett mamma klappa någon så mycket”.
Tillsammans med Bosse och Nadja besöker Katarina olika äldreboende. Hon återkommer till samma ställe en gång per vecka. Personalen vet när hundarna kommer och förbereder då de brukare som har intresse och mår väl av umgänget med hundarna. Vi har sett många positiva effekter och upplevt stunder som gör att man blir alldeles varm i hjärtat. Personer som kommit långt i sin demenssjukdom har blommat upp. En man som inte pratat på länge började tala högt och tydligt, han tyckte om hundar ”om de är snälla”.
Hundarna har lockat personer ut från sina lägenheter och till att följa med ut på promenad, hundarna behöver ju rastas och hundföraren behöver ju hjälp. Promenaden blir plötsligt viktig och man får en anledning att gå ut. Hundarna har tröstat och lugnat någon som haft ångest och varit orolig. En del kommer ihåg hundarnas namn trots att det var länge sedan man kunde minnas till exempel namn på personalen.
Men det bästa av allt är den gemenskap som bildas genom hundarna, både personal och brukare får något att samtala om och samlas runt. Som en brukare sa: ”vad roligt att ni kommer och ger oss lite liv”.
Under maj månad så har vi gjort en utvärdering av personal och brukares upplevelse av besöken av hundarna och det var genomgående positivt. Personalen upplevde att brukarna blir gladare, lugnare, hundarna hjälper till att hitta gamla minnen från tidigare upplevelser tillsammans med djur, det blir fler samtalsämnen. Vidare upplevde personalen att den positiva effekten kvarstannade från några timmar till hela dagen.
Ingen kunde hitta något negativt med besöken. Farhågan om att någon skulle vara allergisk visade sig vara nästintill obefogad, det var endast en brukare som reagerade mot hundarna. Då fick vi göra en omplanering så hundarna bytte sina besök till ett annat boende.
Lotta Folkesson, områdeschef för träffpunkter/dagliga aktiviteter