Hösten 2022 togs de första stegen. Kontakt etablerades med de lokala demensföreningarna i Tönsbergs och Færder. Kjell Einar Hamnes såg chansen att få spridning när ett möte för anhöriga till demensdrabbade skulle hållas.
– Jag bjöd in mig själv och fick berätta om gåfotboll, som vi redan var igång med i vår förening, men jag pratade också om rapporten från Skottland. De nappade direkt på idén, säger Kjell Einar Hamnes.
När en tidigare spelare i föreningen som drabbats av demens också gav tummen upp, visste Kjell Einar Hamnes att de var på rätt väg.
Stor skillnad på spelarna
I början av augusti 2023 drog satsningen i gång med ett gåfotbollsevent på Flint Esso Arena, där såväl lokala politiker som företrädare på riksnivå bjöds in. Före detta statsminister Erna Solberg var med och spelade. Ett par veckor senare kunde Flint Tönsberg stoltsera med sitt första lag för demenssjuka personer. Sju taggade spelare fanns på plats vid premiärträningen på Flint Esso Arena. I ingången av 2026 består laget av tolv spelare där två har varit med sedan starten.
– Man ser stor skillnad på spelarna om man jämför före och efter att de började spela gåfotboll. En man kom med rollator när han kom med i laget. Ganska snabbt gick han över till stavar. Efter tre veckor behöver han ingetdera, säger Kjell Einar Hamnes.
Såld på konceptet
Utöver de fysiska förbättringarna märks det även att gåfotbollen har en positiv påverkan på kognitionen. Flera av deltagarna har börjat prata mer och de kommer dessutom ihåg sina medspelare i högre utsträckning. Kjell Einar Hamnes lyfter också den sociala samvaron, framför allt efter träningarna då det bjuds på kaffe och våfflor, som mycket viktig.
– Jag har ingen erfarenhet av demenssjukdomar i min närhet, förutom en släkting när jag var yngre. På den tiden kallade man dem för ”senila” och det fanns inte alls den här typen av verksamhet att erbjuda. Men vi ser ju i klubben att även de som kommit en bit in i sin sjukdom kan delta och ha stor behållning. Jag är helt såld på konceptet och övertygad om att det går att sprida vidare, säger han.
Krävs inte stora anpassningar
Projektet ingår i en satsning som har fått ekonomisk stöttning av stiftelsen DAM samt av kommunen. Den lokala demensföreningen och klubben bistår med frivilliga. Det finns stöttning från Nasjonalföreningen för folkhälsan. Ett forskarteam har följt lagets och spelarnas utveckling under de sex första månaderna och planer finns på att dra igång ett fyraårigt forskningsprojekt.
I dagsläget har fem föreningar i Norge kommit igång med gåfotboll för demenssjuka, men ytterligare 6,7 ligger i startgroparna. Målet är att det inom två år ska vara 20 nya lag. Det arbetet kommer att drivas av Nasjonalforeningen for folkhelsen och intresseorganisationen Gåfotball Norge, som ingått ett samarbetsavtal under namnet ”Det går i ball”. Där blir erfarenheterna från Flint Tönsbergs satsning viktiga lärdomar. Kjerll Einar Hamnes har fått i uppdrag att utarbeta en guide för föreningar som önskar delta i satsningen.
– Egentligen krävs det inte särskilt stora anpassningar. Vi behöver vara fler frivilliga ledare, minst en per spelare vilket inte var några svårigheter att få tag i. När det är kallt behöver vi spela inomhus. Spelarna får också med sig material hem om vad vi gjort på träningen och vad vi kommer att träna på. Men annars är det bara att behandla deltagarna på ungefär samma sätt som all andra, säger Kjell Einar Hamnes.
Varmt hjärta efter träningen
En normal träning pågår i en knapp timme. I den ingår genomgång, uppvärmning med koordinationsövningar, individuella bollövningar samt matchspel. Ett exempel på ett moment som visualiserar utvecklingen är när deltagarna får skjuta en stillaliggande boll mot ett litet mål. Med tiden ökar avståndet och ett par av spelarna kan numera få bollen i nät från 25–30 meter. Varje pass avslutas med gemensam fika. För Kjell Einar Hamnes, som själv spelar i klubbens andra gåfotbollslag, har satsningen på de demenssjuka blivit en ögonöppnare.
– Jag var med och grundande ett it-företag en gång i tiden. Det har sålts ett par gånger och är numera värt en hel del, men det här är utan tvekan det mest värdefulla jag har varit med om att ha skapat. Att se hur människor som har en demenssjukdom fortfarande kan utvecklas och uppleva stor glädje är en fröjd. Jag går hem med värme i hjärtat efter varje träning.
Text: Juan Martinez • Foto: Flint Gåfotball