Särskilt tandvårdsstöd vänder sig till de som har ett stort och långvarigt behov av omvårdnad och:
- bor i särskilda boendeformer för service och omvårdnad, till exempel vård- och omsorgsboende eller demensboende.
- får omfattande hälso- och sjukvård i det egna hemmet.
- bor i egen bostad men har mycket stora behov av vård och omsorg.
- har en omfattande psykisk funktionsnedsättning.
- har en funktionsnedsättning och omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Förebygga problem
Syftet med tandvårdsstödet är att i god tid förhindra att stora munhälsoproblem uppstår hos den som själv inte har förmågan att söka tandvård och sköta sin munhygien. För att få ta del av tandvårdsstödet krävs ett intyg. Vem som bedömer behovet och skriver ansökan varierar beroende på bl a om man bor kvar i hemmet eller på ett särskilt boende.
Biståndshandläggaren skriver ett intygsunderlag för den som bor hemma och har stort omvårdnadsbehov. Observera att det inte är tandvårdsbehovet utan omvårdnadsbehovet som biståndshandläggaren ska bedöma. Det är sedan regionen som utfärdar intyget om tandvårdsstöd.
Intyg krävs
Som omfattande omvårdnadsbehov räknas tillsyn minst 3 gånger/dag plus nattetid. Även när så omfattande insatser beviljas bör alltså ett intygsunderlag för tandvårdsstöd skrivas. Det gäller även när anhöriga svarar för vissa delar av insatserna. Alla omvårdnadsinsatser behöver således inte utföras av hemtjänstpersonal. Det är det totala omvårdnadsbehovet som avgör.
Om en anhörig är ensam vårdare kan hon eller han själv kontakta tandvårdsenheten för tandvård i sin region. Den som beviljats tandvårdsstöd får ett intyg per post, som regel i form av ett kort. Det berättigar till två förmåner, som är oberoende av varandra: munhälsobedömning och nödvändig tandvård.
1. Avgiftsfri munhälsobedömning
Förmånen innebär en rätt till årlig, avgiftsfri munhälsobedömning, som regel av en tandhygienist. Den görs i det egna hemmet eller på ett boende. Anhörig eller omsorgspersonal ska vara närvarande. Detta eftersom syftet är att den som gör bedömningen också ska ge goda råd och instruktioner om hur munnen och tänderna bör skötas.
Vid bedömningen avgörs också om det krävs en mer utvidgad undersökning. Den enskilde kan tacka ja eller nej till munhälsobedömningen, men inte välja vem som ska utföra den. Detta styrs av regionens upphandling.
2. Rätt till nödvändig tandvård
Intyget ger också rätt till nödvändig tandvård för samma avgift som för sjukvård. Avgiften får räknas samman med andra avgifter för hälso- och sjukvård och ingår därmed i sjukvårdens högkostnadsskydd.
Den som omfattas av nödvändig tandvård har rätt att välja tandläkare/ tandhygienist, till exempel inom folktandvården eller privata mottagningar. Tandläkare/tandhygienist avgör vilken behandling som är nödvändig. När det gäller mer avancerade och kostsamma behandlingar gör tandläkaren en förhandsbedömning. Beslut tas sedan av regionen.
Exakt vad nödvändig tandvård innebär kan variera mellan regionerna. Men det ska handla om tandvård som höjer livskvaliteten, exempelvis så att man kan tugga och äta bättre och slipper smärtor i munnen.