Nytt om utbildningar
Ny checklista stöd för biståndshandläggare
Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen. Det säger Anna Björngård, metodutvecklare på Kungsholmen och en av initiativtagarna till Checklista demens Biståndshandläggning som lanseras den 10 oktober.
Det är den fjärde versionen av Checklista demens som kommer att finnas nedladdningsbar på Svenskt Demenscentrums webb. Även denna version är baserad på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Till skillnad mot tidigare checklistor – hemtjänst, särskilt boende och dagverksamhet – har större delen av utvecklingsarbetet denna gång skett externt, närmare bestämt inom Stockholmsstadsdelen Kungsholmen.
2018 genomförde stadsdelens biståndshandläggare utbildningsmodellen Stjärnmärkt. Det var då idén väcktes berättar Anna Björngård, metodutvecklare inom Kungsholmens äldreomsorg.
– I Stjärnmärkts tredje steg ingår att börja arbeta med Checklista demens men någon sådan fanns ännu inte för oss biståndshandläggare. Vi ägnade därför träffarna åt att kika på checklistorna för hemtjänst och särskilt boende; hur de var uppbyggda och hur de skulle kunna anpassas för att bli ett stöd för biståndshandläggare.
Förslag gick ut på remiss
Utifrån diskussionerna tog Anna Björngård och kollegan Pia Lindman fram ett förslag till en checklista för biståndshandläggare. Det möttes med entusiasm när det presenterades för Svenskt Demenscentrum. Förslaget skickades ut på remiss till biståndshandläggare från olika delar av landet och modifierades sedan något. Att checklistan nu är klar för lansering tycker Anna Björngård är ”jätteroligt”. Men vilka behov kan den fylla?
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?
– Ytterst handlar det om att även vi biståndshandläggare måste bidra till att insatser som forskningen faktiskt visat vara viktiga vid demenssjukdom inte tappas bort.
Lotsa personen rätt
Anna Björngård ser checklistan som ett värdefullt stöd i biståndshandläggaren roll som lots.
– Det är en viktig uppgift, särskilt när det gäller personer med kognitiva nedsättningar som själva har svårt att be om hjälp. Det handlar om att lotsa personen rätt i vården och nätverken, inte att vi ska utföra andras arbetsuppgifter. Här på Kungsholmen har vi till exempel tillgång till kuratorer som kan stötta personen.
På Kungsholmen importeras checklistan till personens digitala akt. Den ses som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen. Av egen erfarenhet vet Anna Björngård att nya papper att fylla i ofta möts med skepsis. Men gensvaret på Checklista demens har så här långt varit bra.
– Jag tror att biståndshandläggarna ser fördelarna. Var och en bestämmer när den ska uppdateras. Vi har bara sagt att det ska var ett levande dokument, en ”check” för biståndshandläggaren själv, säger Anna Björngård.
Gratis att lada ned
Checklista demens Biståndshandläggning lanseras den 10 oktober vid Stockholms läns demensdag. Då kan den även laddas ned gratis på Svenskt Demenscentrums webb.
Magnus Westlander
Gå till nedladdningssidan för Checklista demens
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt (nytt fönster)
Det är den fjärde versionen av Checklista demens som kommer att finnas nedladdningsbar på Svenskt Demenscentrums webb. Även denna version är baserad på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Till skillnad mot tidigare checklistor – hemtjänst, särskilt boende och dagverksamhet – har större delen av utvecklingsarbetet denna gång skett externt, närmare bestämt inom Stockholmsstadsdelen Kungsholmen.
2018 genomförde stadsdelens biståndshandläggare utbildningsmodellen Stjärnmärkt. Det var då idén väcktes berättar Anna Björngård, metodutvecklare inom Kungsholmens äldreomsorg.
– I Stjärnmärkts tredje steg ingår att börja arbeta med Checklista demens men någon sådan fanns ännu inte för oss biståndshandläggare. Vi ägnade därför träffarna åt att kika på checklistorna för hemtjänst och särskilt boende; hur de var uppbyggda och hur de skulle kunna anpassas för att bli ett stöd för biståndshandläggare.
Förslag gick ut på remiss
Utifrån diskussionerna tog Anna Björngård och kollegan Pia Lindman fram ett förslag till en checklista för biståndshandläggare. Det möttes med entusiasm när det presenterades för Svenskt Demenscentrum. Förslaget skickades ut på remiss till biståndshandläggare från olika delar av landet och modifierades sedan något. Att checklistan nu är klar för lansering tycker Anna Björngård är ”jätteroligt”. Men vilka behov kan den fylla?
– Som biståndshandläggare fokuserar vi främst på utredningen och personens behov av bistånd. Checklistan hjälper oss att även se andra viktiga aktörer i nätverket runt personen, något vi ibland glömmer bort. Har personen en etablerad tandläkarkontakt? Har hon fått hjälpmedel i den utsträckning som behövs?
– Ytterst handlar det om att även vi biståndshandläggare måste bidra till att insatser som forskningen faktiskt visat vara viktiga vid demenssjukdom inte tappas bort.
Lotsa personen rätt
Anna Björngård ser checklistan som ett värdefullt stöd i biståndshandläggaren roll som lots.
– Det är en viktig uppgift, särskilt när det gäller personer med kognitiva nedsättningar som själva har svårt att be om hjälp. Det handlar om att lotsa personen rätt i vården och nätverken, inte att vi ska utföra andras arbetsuppgifter. Här på Kungsholmen har vi till exempel tillgång till kuratorer som kan stötta personen.
På Kungsholmen importeras checklistan till personens digitala akt. Den ses som ett komplement till den obligatoriska dokumentationen. Av egen erfarenhet vet Anna Björngård att nya papper att fylla i ofta möts med skepsis. Men gensvaret på Checklista demens har så här långt varit bra.
– Jag tror att biståndshandläggarna ser fördelarna. Var och en bestämmer när den ska uppdateras. Vi har bara sagt att det ska var ett levande dokument, en ”check” för biståndshandläggaren själv, säger Anna Björngård.
Gratis att lada ned
Checklista demens Biståndshandläggning lanseras den 10 oktober vid Stockholms läns demensdag. Då kan den även laddas ned gratis på Svenskt Demenscentrums webb.
Magnus Westlander
Gå till nedladdningssidan för Checklista demens
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt (nytt fönster)
Biståndshandläggare diplomeras av H.M. Drottningen
26 biståndshandläggare har nyligen avslutat en kurs i demensvård på Sophiahemmets högskola. I veckan fick de ta emot diplom och brosch av Drottning Silvia.
Stockholms äldreborgarråd Erik Slottner var på plats vid den högtidliga ceremonin som ägde rum på Silviahemmet. Bland de nydiplomerade fanns biståndshandläggare från bland annat Hörby, Sollefteå, Stockholm och Upplands Väsby.
Kursen Den äldre människan med demenssjukdom i ett socialt perspektiv är en webbaserad uppdragsutbildning som riktar sig till biståndshandläggare. Den ges av Sophiahemmets Högskola och har tagits fram i samarbete med Siviahemmet.
Wilhelmina Hoffman, rektor för Silviahemmet och chef för Svenskt Demenscentrum, lyfter fram biståndshandläggarnas betydelse i vården av personer med demenssjukdom.
– Biståndshandläggare har en mycket viktig roll när det avser demensdrabbade och möjlighet för dessa att få bästa möjliga stöd. Vi hoppas att fler kommuner runt om i landet vill erbjuda sina biståndshandläggare denna kurs, säger Wilhelmina Hoffman.
Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Läs artikeln Biståndshandläggare fördjupar sig i demens
Stockholms äldreborgarråd Erik Slottner var på plats vid den högtidliga ceremonin som ägde rum på Silviahemmet. Bland de nydiplomerade fanns biståndshandläggare från bland annat Hörby, Sollefteå, Stockholm och Upplands Väsby.
Kursen Den äldre människan med demenssjukdom i ett socialt perspektiv är en webbaserad uppdragsutbildning som riktar sig till biståndshandläggare. Den ges av Sophiahemmets Högskola och har tagits fram i samarbete med Siviahemmet.
Wilhelmina Hoffman, rektor för Silviahemmet och chef för Svenskt Demenscentrum, lyfter fram biståndshandläggarnas betydelse i vården av personer med demenssjukdom.
– Biståndshandläggare har en mycket viktig roll när det avser demensdrabbade och möjlighet för dessa att få bästa möjliga stöd. Vi hoppas att fler kommuner runt om i landet vill erbjuda sina biståndshandläggare denna kurs, säger Wilhelmina Hoffman.
Foto: Yanan Li
Läs mer på Silviahemmets webb (nytt fönster)
Läs artikeln Biståndshandläggare fördjupar sig i demens
Stjärninstruktör nr 100: Katarina Nilsson
Sedan drygt ett år tillbaka driver Svenskt Demenscentrum konceptet Stjärnmärkt, en utbildningsmodell som riktar sig till demensboenden, äldreboenden, biståndshandläggare och hemtjänstenheter.
Utbildningen genomförs i fyra steg och leds av specialutbildade s.k. Stjärninstruktörer. Under en utbildningsdag som hölls för Stockholms stad nyligen blev Katarina Nilsson, som jobbar inom hemtjänsten i Farsta, den 100:e Stjärninstruktören.
Katarina, vad tyckte du om utbildningen till Stjärninstruktör?
Bara positivt. Den var jättenyttig och vi fick mycket utbildningsmaterial.
På vilket sätt tror du att Stjärnmärkningen av er enhet kan göra skillnad?
Jag tror att vi kommer att prata och diskutera mycket mer än vi gör idag. Kanske tipsa varandra om hur man kan lösa vissa situationer. Några besitter ju mycket kunskap som de kan sprida till kollegorna.
Hur känns det att leda reflektionsmötena med dina kollegor?
Vi drar igång mötena först till hösten men det ska nog går bra, även om jag inte är någon talare. Det ska bli roligt att komma igång. Jag ser fram emot det.
Stjärninstruktören Katarina Nilsson flankerad av Laila Becker och Ann-Christine Kärrman från Svenskt Demenscentrum.
Utbildningen genomförs i fyra steg och leds av specialutbildade s.k. Stjärninstruktörer. Under en utbildningsdag som hölls för Stockholms stad nyligen blev Katarina Nilsson, som jobbar inom hemtjänsten i Farsta, den 100:e Stjärninstruktören.
Katarina, vad tyckte du om utbildningen till Stjärninstruktör?
Bara positivt. Den var jättenyttig och vi fick mycket utbildningsmaterial.
På vilket sätt tror du att Stjärnmärkningen av er enhet kan göra skillnad?
Jag tror att vi kommer att prata och diskutera mycket mer än vi gör idag. Kanske tipsa varandra om hur man kan lösa vissa situationer. Några besitter ju mycket kunskap som de kan sprida till kollegorna.
Hur känns det att leda reflektionsmötena med dina kollegor?
Vi drar igång mötena först till hösten men det ska nog går bra, även om jag inte är någon talare. Det ska bli roligt att komma igång. Jag ser fram emot det.
Stjärninstruktören Katarina Nilsson flankerad av Laila Becker och Ann-Christine Kärrman från Svenskt Demenscentrum.
Fyra nya Silvialäkare diplomerade
Nu har fyra nya Silvialäkare diplomerats av H.M. Drottningen. Det skedde vid en högtidlig ceremoni i Bernadottebiblioteket på Slottet.
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
H.M. Drottningen tillsammans med de nyblivna Silvialäkarna (fr.v.) Vasil Pema (Gnesta), Niran El Kouni (Stockholm), Sedigheh Mazloumi Kavkani (Eskilstuna) och Terje Toomela (Karlstad). FOTO: Yanan Li
Titeln Silvialäkare erhåller de som har genomgått Karolinska Institutets Magisterutbildning i demensvård för läkare. Till dem hör numera Niran El Kouni, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef vid Din vårdcentral i Bagarmossen, Stockholm. Torsdagen den 11 april fick hon ta emot diplom ur Drottningens hand.
– Jag ville gå den här utbildningen, eftersom jag hade noterat ett ökat behov av att höja mina kunskaper när det gäller demenssjukdomar. Det är viktigt då jag jobbar med hemsjukvårdspatienter som ofta är äldre och multisjuka, säger Niran El Kouni på Karolinska Institutets webb och fortsätter:
– Det bästa med utbildningen var att man fick orientera sig i utredning, diagnostik och behandling. Och det viktigaste jag tar med mig till min arbetsplats nu, blir nya rutiner som jag kommer att ordna under de kommande veckorna.
Magisterutbildningen i demensvård har tagits fram i samarbete mellan Stiftelsen Silviahemmet och Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Det är en distansutbildning som bedrivs på halvfart i två år med målet att deltagande läkare bland annat ska utveckla sin kompetens kring hjärnan och demens och kunna hantera sitt arbete med större djup och trygghet.
I dag finns sammanlagt 27 Silvialäkare. Fyra av dem är verksamma utanför Sverige, i Luxemburg, Tyskland, Japan och Kina.
Läs mer på andra webbplatser:
Karolinska Institutet (nytt fönster)
Stiftelsen Silviahemmet (nytt fönster)
Samtycke i fokus på Nollvisionskonferens
Hur kan vi få en persons samtycke om hon inte kan utrycka sig med ord? Det var ett återkommande tema den 22 mars när Svenskt Demenscentrum och SveDem arrangerade den tredje Nollvisionskonferensen i Stockholm.
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Kognitiv medicin bör bli en ny läkarspecialitet
I en debattartikel i Läkartidningen efterlyser sex överläkare en ny specialistutbildning i kognitiv medicin. Förslaget får stöd av Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef vid Svenskt Demenscentrum.
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Eslöv satsar på demensombud
Eslövs kommun har tagit fram en lokal demensplan för 2017–2022. I den ingår en satsning på 35 demensombud i hemvård och vård- och omsorgsboende. Demensombuden utbildas och ska sedan ingå i olika kompetensnätverk för att kunna ge råd och stöd till sina kollegor. De kommer att vara knutna till ett team där även specialistutbildade undersköterskor, demenshandledare och demenssjuksköterskor ingår.
Läs mer i Lokaltidningen Mellanskåne (nytt fönster)
Läs mer i Lokaltidningen Mellanskåne (nytt fönster)
Ny utbildning om musik som omvårdnad
Stockholms musikpedagogiska institut (SMI) erbjuder nu en högskoleutbildning om hur konstnärliga verktyg kan användas i omvårdnaden av framför allt personer med demenssjukdom. Fokus ligger på musik, sång och rörelse.
Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).
Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.
Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)
Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik
Utbildningen bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har tagits fram av SMI tillsammans med Kompetenscentrum för kultur och hälsa. Det är en landstingsdriven verksamhet i Stockholm som samarbetat med bland andra Katarina Lindblad, musikterapeut och drivande bakom Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd Mötas i musik (webbutbildning och inspirationshäfte).
Utbildningen ges i form tre delkurser, på sammanlagt 7,5 högskolepoäng, under tre teminer. Högskolebehörighet är inget krav, däremot ska sökanden vara verksam inom äldreomsorg eller vård riktad mot äldre.
Läs mer om utbildningen på SMI:s webb (nytt fönster)
Läs om Svenskt Demenscentrums kunskapsstöd om musik
Snart utbildar vi nya Stjärninstruktörer
Gör som Maria Lindgren, usk på Stortorps äldreboende, och bli Stjärninstruktör. Fortfarande finns några lediga platser till nästa utbildningsomgång som äger rum den 19–20 september i Svenskt Demenscentrums lokaler i Stockholm.
Som Stjärninstruktör kommer du att hålla i de fyra utbildningss""teg som ingår i Stjärnmärkt. Det är en utbildningsmodell som har tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som vänder sig till äldreboenden och hemtjänstenheter. Läs mer om den på www.stjärnmärkt.se (nytt fönster)
Under utbildningen till Stjärninstruktör går vi igenom Stjärnmärkts fyra steg, inklusive det studiematerial som du får tillgång till och senare ska använda som instruktör. Anmäl dig via e-post senast den 3 sept: info@stjarnmarkt.se
Läs mer om utbildningen på www.stjärnmärkt.se (nytt fönster)
För frågor om utbildningen, mejla laila.becker@demenscentrum.se
Som Stjärninstruktör kommer du att hålla i de fyra utbildningss""teg som ingår i Stjärnmärkt. Det är en utbildningsmodell som har tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som vänder sig till äldreboenden och hemtjänstenheter. Läs mer om den på www.stjärnmärkt.se (nytt fönster)
Under utbildningen till Stjärninstruktör går vi igenom Stjärnmärkts fyra steg, inklusive det studiematerial som du får tillgång till och senare ska använda som instruktör. Anmäl dig via e-post senast den 3 sept: info@stjarnmarkt.se
Läs mer om utbildningen på www.stjärnmärkt.se (nytt fönster)
För frågor om utbildningen, mejla laila.becker@demenscentrum.se
Silviahemscertifieringens effekter studeras
I flera år har Silviahemmet certifierat äldreboenden, sjukhusavdelningar och hela kommuner. Det innebär att vårdpersonal, och även chefer, lokalvårdare och vaktmästare, utbildas i demensvård. Certifikatet gäller sedan i tre år.
Nu har Stiftelsen Äldrecentrum fått i uppdrag att studera effekterna av certifieringen med betoning på det praktiska arbetet. Utredaren Eva Norman berättar att fyra verksamheter i landet ska följas, både före och efter certifieringen, för att bland annat se om arbetssättet ändras.
– Det kan handla om att duka och arrangera en måltid som är bättre anpassad för personer med demenssjukdom och se över tidsåtgången för insatser inom hemtjänsten eller ledsagning vid olika aktiviteter, säger hon i tidskriften Äldre i Centrum.
Utredningen presenteras i en rapport från Stiftelsen Äldrecentrum nästa år.
Läs mer i Äldre i Centrum (nytt fönster)
Nu har Stiftelsen Äldrecentrum fått i uppdrag att studera effekterna av certifieringen med betoning på det praktiska arbetet. Utredaren Eva Norman berättar att fyra verksamheter i landet ska följas, både före och efter certifieringen, för att bland annat se om arbetssättet ändras.
– Det kan handla om att duka och arrangera en måltid som är bättre anpassad för personer med demenssjukdom och se över tidsåtgången för insatser inom hemtjänsten eller ledsagning vid olika aktiviteter, säger hon i tidskriften Äldre i Centrum.
Utredningen presenteras i en rapport från Stiftelsen Äldrecentrum nästa år.
Läs mer i Äldre i Centrum (nytt fönster)
