Senaste nytt
Alzheimergen påverkar hjärnan i unga år
Det är känt att genvarianten CLU-C ökar risken för Alzheimers sjukdom. Forskare visar nu att anlagets inverkan på hjärnan kan fångas med hjälp av en magnetkamera redan i 20-årsåldern.
För snart 20 år sedan hittade forskarna en starkt ärftlig faktor bakom demens. Genen (arvsanlaget) ApoE4, som bärs av en fjärdedel av befolkningen, visade sig vara förenad med ca tre gånger högre risk för att utveckla Alzheimers sjukdom.
Sedan dess har ytterligare nio "riskgener" identifierats, det vill säga varianter av olika gener som ökar alzheimerrisken. Men varför de gör det och hur de påverkar hjärnan är långtifrån klarlagt. En ny pusselbit infogas genom nya rön från University of California (UCLA).
Det är vetenskapwebben Science Daily som refererar till en studie i nätupplagan av Journal of Neuroscience. Med en ny typ av magnetkamera har hjärnan avbildats hos 398 friska personer i åldrarna 20-30 år. Av dem var 88 procent bärare av den kända riskgenen CLU-C medan övriga istället hade genvarianten CLU-T.
När forskarna jämförde grupperna framträdde märkbara skillnader under hjärnbarken, i hjärnans vita substans. Personer med CLU-C hade en lägre fraktionerad anisotropi. Det betyder att de hade ett sämre "skyddande täcke" runt nervtrådarna i hjärnan, något som skulle kunna förklara varför de blir mer sårbara för kognitiv svikt och för att utveckla alzheimer senare i livet.
Tidigare studier visar att CLU-C ökar risken för Alzheimers sjukdom med 16 procent. Den har alltså en långtifrån lika stark koppling till den vanligaste demenssjukdomen som riskgenen ApoE4 har. Men Paul Thompson, professor i neurologi vid UCLA, anser att studien ändå presenterar en rad både intressanta och överraskande rön. Nu vet vi hur CLU-C faktiskt påverkar hjärnan och att den skadliga inverkan syns i en magnetkamera minst 50 år innan demenssymptom brukar uppträda. Denna kunskap kan vara värdefull för att hitta förebyggande metoder som redan i unga år kan skydda hjärnan och därmed minska demensrisken.
Magnus Westlander
För snart 20 år sedan hittade forskarna en starkt ärftlig faktor bakom demens. Genen (arvsanlaget) ApoE4, som bärs av en fjärdedel av befolkningen, visade sig vara förenad med ca tre gånger högre risk för att utveckla Alzheimers sjukdom.
Sedan dess har ytterligare nio "riskgener" identifierats, det vill säga varianter av olika gener som ökar alzheimerrisken. Men varför de gör det och hur de påverkar hjärnan är långtifrån klarlagt. En ny pusselbit infogas genom nya rön från University of California (UCLA).
Det är vetenskapwebben Science Daily som refererar till en studie i nätupplagan av Journal of Neuroscience. Med en ny typ av magnetkamera har hjärnan avbildats hos 398 friska personer i åldrarna 20-30 år. Av dem var 88 procent bärare av den kända riskgenen CLU-C medan övriga istället hade genvarianten CLU-T.
När forskarna jämförde grupperna framträdde märkbara skillnader under hjärnbarken, i hjärnans vita substans. Personer med CLU-C hade en lägre fraktionerad anisotropi. Det betyder att de hade ett sämre "skyddande täcke" runt nervtrådarna i hjärnan, något som skulle kunna förklara varför de blir mer sårbara för kognitiv svikt och för att utveckla alzheimer senare i livet.
Tidigare studier visar att CLU-C ökar risken för Alzheimers sjukdom med 16 procent. Den har alltså en långtifrån lika stark koppling till den vanligaste demenssjukdomen som riskgenen ApoE4 har. Men Paul Thompson, professor i neurologi vid UCLA, anser att studien ändå presenterar en rad både intressanta och överraskande rön. Nu vet vi hur CLU-C faktiskt påverkar hjärnan och att den skadliga inverkan syns i en magnetkamera minst 50 år innan demenssymptom brukar uppträda. Denna kunskap kan vara värdefull för att hitta förebyggande metoder som redan i unga år kan skydda hjärnan och därmed minska demensrisken.
Magnus Westlander
Läs mer i Science Daily »
(nytt fönster)
Övervikt kan leda till demens
Övervikt i medelåldern ökar risken för demenssjukdom senare i livet. Ju kraftigare övervikt desto större är riskökningen. Det visar ny forskning från Aging Research Center i Stockholm.
Resultaten publiceras i tidskriften Neurology och bygger på data från det svenska tvillingregistret. I studien ingår drygt 8 500 tvillingar, 65 år eller äldre. När deltagarna var i 30 årsåldern började man samla in uppgifter om bland annat deras längd och kroppsvikt. Dessa uppgifter har nu använts i den aktuella studien för att dela in deltagarna efter deras BMI (se högerspalt) i medelåldern.
Av deltagarna var 2541 personer eller nära 30 procent överviktiga eller feta som medelålders. Fetma definierades som ett BMI över 30, övervikt som ett BMI mellan 25 och 30. Analysen visade att i båda fallen ökade risken att utveckla demens senare i livet, jämfört med personer med normalvikt.
– Övervikt gav en riskökning på 70 procent, medan fetma ökade risken för demenssjukdom med 288 procent. Det senare sambandet bekräftas av tidigare forskning. Men den här studien tyder alltså på att även övervikt är en riskfaktor för demens, säger Weili Xu, en av forskarna bakom studien.
Frågan är då varför övervikt ökar risken för demens. Weili Xu pekar på att hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck och åderförkalkning oftare drabbar överviktiga personer. Samtliga är sjukdomar som i sig ökar demensrisken. Andra tänkbara förklaringar är stress – genom en ökad kortisolhalt i kroppen – och vissa proteiner som bildas av kroppsfett och som kan trigga igång inflammatoriska processer i hjärnan.
Det kan även finnas ärftliga orsaker till överviktens koppling till demens. Tidigare forskning från Aging Research Center, publicerad i Journal of Alzheimer’s disease, visar att "fetma-genen" FTO (fat mass and obesity associated gene) ökar risken för inte bara övervikt utan också för demenssjukdom.
Magnus Westlander
Resultaten publiceras i tidskriften Neurology och bygger på data från det svenska tvillingregistret. I studien ingår drygt 8 500 tvillingar, 65 år eller äldre. När deltagarna var i 30 årsåldern började man samla in uppgifter om bland annat deras längd och kroppsvikt. Dessa uppgifter har nu använts i den aktuella studien för att dela in deltagarna efter deras BMI (se högerspalt) i medelåldern.
Av deltagarna var 2541 personer eller nära 30 procent överviktiga eller feta som medelålders. Fetma definierades som ett BMI över 30, övervikt som ett BMI mellan 25 och 30. Analysen visade att i båda fallen ökade risken att utveckla demens senare i livet, jämfört med personer med normalvikt.
– Övervikt gav en riskökning på 70 procent, medan fetma ökade risken för demenssjukdom med 288 procent. Det senare sambandet bekräftas av tidigare forskning. Men den här studien tyder alltså på att även övervikt är en riskfaktor för demens, säger Weili Xu, en av forskarna bakom studien.
Frågan är då varför övervikt ökar risken för demens. Weili Xu pekar på att hjärt-kärlsjukdom, högt blodtryck och åderförkalkning oftare drabbar överviktiga personer. Samtliga är sjukdomar som i sig ökar demensrisken. Andra tänkbara förklaringar är stress – genom en ökad kortisolhalt i kroppen – och vissa proteiner som bildas av kroppsfett och som kan trigga igång inflammatoriska processer i hjärnan.
Det kan även finnas ärftliga orsaker till överviktens koppling till demens. Tidigare forskning från Aging Research Center, publicerad i Journal of Alzheimer’s disease, visar att "fetma-genen" FTO (fat mass and obesity associated gene) ökar risken för inte bara övervikt utan också för demenssjukdom.
Magnus Westlander
Fakta
BMI (Body Mass Index) = vikten / längden x längden. Ett BMI högre än 25 betraktas som övervikt, undervikt är lägre än 19.
Social gemenskap är bra för hjärnan
Ny forskning ger ytterligare stöd för att socialt aktiva pensionärer löper mindre risk att få problem med minnet och andra kognitiva funktioner. Studien publiceras i Journal of the International Neuropsychological Society.
Resultaten baseras på data från befolkningsstudien Rush Memory and Aging Project. Drygt 1 100 pensionärer (medelåldern låg på 80 år) fick besvara frågor om hur ofta och vilken typ av social aktivitet de ägnat sig åt de senaste åren, till exempel gå på restaurang, sportevenemang och besöka släkt och vänner. Deltagarna följdes sedan över tiden och fick årligen genomgå en rad olika undersökningar och neuropsykologiska tester.
När studien inleddes hade samtliga normal minnes- och tankeförmåga. Efter i genomsnitt fem år hade de kognitiva funktionerna försämrats hos många men i lägre grad hos dem som varit socialt aktiva. Forskarna har beaktat ålder, hälsa och andra faktorer som kan påverka sambandet.
Sambandet mellan social aktivitet och kognitiv förmåga är komplicerat att forska på bland annat för att det helt enkelt blir svårare att ägna sig åt sociala aktiviteter när minnet och tankeförmågan sviker.
– Men våra resultat tyder på att social inaktivitet i sig leder till kognitiv försämring, säger Bryan James, en av forskarna bakom studien.
Magnus Westlander
Resultaten baseras på data från befolkningsstudien Rush Memory and Aging Project. Drygt 1 100 pensionärer (medelåldern låg på 80 år) fick besvara frågor om hur ofta och vilken typ av social aktivitet de ägnat sig åt de senaste åren, till exempel gå på restaurang, sportevenemang och besöka släkt och vänner. Deltagarna följdes sedan över tiden och fick årligen genomgå en rad olika undersökningar och neuropsykologiska tester.
När studien inleddes hade samtliga normal minnes- och tankeförmåga. Efter i genomsnitt fem år hade de kognitiva funktionerna försämrats hos många men i lägre grad hos dem som varit socialt aktiva. Forskarna har beaktat ålder, hälsa och andra faktorer som kan påverka sambandet.
Sambandet mellan social aktivitet och kognitiv förmåga är komplicerat att forska på bland annat för att det helt enkelt blir svårare att ägna sig åt sociala aktiviteter när minnet och tankeförmågan sviker.
– Men våra resultat tyder på att social inaktivitet i sig leder till kognitiv försämring, säger Bryan James, en av forskarna bakom studien.
Magnus Westlander
Säkrare diagnos med biomarkör
En studie från Sahlgrenska akademin ökar förhoppningarna om att upptäcka Alzheimers sjukdom i ett tidigare skede. De nya fynden bygger på analys av biomarkörer i ryggmärgsvätska.
Biomarkörer är ämnen som kan fungera som tidiga varningsklockor för bland annat allvarlig sjukdom. Onormalt höga eller låga halter av vissa aminosyror i ryggmärgsvätskan kan avslöja Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede. Metoden är inte ny och rekommenderas vid en utvidgad demensutredning i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Men i ett pressmeddelande från Sahlgrenska akademin framhåller forskarna bakom Göteborgsstudien att deras fynd förhoppningsvis kan bidra till ökat internationellt genomslag för den här typen av diagnostiska metoder.
– Det nya med vår studie är att biomarkörerna är mycket bra, bättre än vad som setts tidigare, eftersom studien gjorts mycket noggrant med lämpliga deltagare via kliniska undersökningar och väl genomförda och kontrollerade laboratorieanalyser, säger docent Johan Svensson som samarbetar med professor Kaj Blennows forskargrupp vid Sahlgrenska akademin.
I studien deltog 60 patienter med misstänkt demenssjukdom samt 20 friska kontrollpersoner. Höga nivåer av de analyserade biomarkörerna fastställde diagnosen Alzheimers sjukdom med hög säkerhet.
– Vi såg även att patienter som ännu inte uppfyllde alla kliniska kriterier för Alzheimers sjukdom hade liknande nivåer av biomarkörerna i ryggvätskan som patienter med fullt utvecklad Alzheimers sjukdom, säger Johan Svensson som hoppas att biomarkörerna i framtiden kan användas för att identifiera personer med milda symptom och som har störst chans att få nytta av en behandling mot Alzheimers sjukdom.
Studien publiceras i tidskriften Journal of Alzheimer’s Disease.
Biomarkörer är ämnen som kan fungera som tidiga varningsklockor för bland annat allvarlig sjukdom. Onormalt höga eller låga halter av vissa aminosyror i ryggmärgsvätskan kan avslöja Alzheimers sjukdom i ett tidigt skede. Metoden är inte ny och rekommenderas vid en utvidgad demensutredning i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Men i ett pressmeddelande från Sahlgrenska akademin framhåller forskarna bakom Göteborgsstudien att deras fynd förhoppningsvis kan bidra till ökat internationellt genomslag för den här typen av diagnostiska metoder.
– Det nya med vår studie är att biomarkörerna är mycket bra, bättre än vad som setts tidigare, eftersom studien gjorts mycket noggrant med lämpliga deltagare via kliniska undersökningar och väl genomförda och kontrollerade laboratorieanalyser, säger docent Johan Svensson som samarbetar med professor Kaj Blennows forskargrupp vid Sahlgrenska akademin.
I studien deltog 60 patienter med misstänkt demenssjukdom samt 20 friska kontrollpersoner. Höga nivåer av de analyserade biomarkörerna fastställde diagnosen Alzheimers sjukdom med hög säkerhet.
– Vi såg även att patienter som ännu inte uppfyllde alla kliniska kriterier för Alzheimers sjukdom hade liknande nivåer av biomarkörerna i ryggvätskan som patienter med fullt utvecklad Alzheimers sjukdom, säger Johan Svensson som hoppas att biomarkörerna i framtiden kan användas för att identifiera personer med milda symptom och som har störst chans att få nytta av en behandling mot Alzheimers sjukdom.
Studien publiceras i tidskriften Journal of Alzheimer’s Disease.
Inspirerande konferens om socialt innehåll
Den 14 april arrangerades konferensen Socialt innehåll i demensvård och -omsorg i Stockholm. Kring ord som trädgård, måltid och att trivas och ha roligt kretsade några inspirerande exempel på hur en meningsfull vardag kan se ut.
Det var andra gången i konferenssammanhang som arrangörerna Socialstyrelsen och Svenskt Demenscentrum valt att lyfta fram vårdarbetets sociala dimensioner. Hur ser egentligen en meningsfull vardag ut för en person med demenssjukdom? Frågan ställde Niklas Bjurström, Socialstyrelsen, i sitt inledningsanförande inför drygt 220 deltagare i konferenssalen Cosmos, vägg i vägg med Globen.
Frågan visade sig, inte oväntat, ha många olika svar. Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, betonade den kanske viktigaste förutsättningen: det personcentrerade förhållningssättet som ges högsta prioritet i de nationella riktlinjerna. Med det som utgångspunkt inser man det självklara; att det som skänker mening och glädje åt den ene kan betyda något helt annat för den andre. Då spelar det ingen roll om man är demenssjuk eller inte.
Demenssjukdomen gör dock att mycket av de som tidigare sågs som möjligheter istället blir problem. I ett bejublat anförande om "ljusa ögonblick" framhöll arbetsterapeut Inge Dahlenborg bland annat värdet av upprepning. Förnyelse och variation betraktar vi normalt som positivt men för den demenssjuke ökar det snarare stressen. Var inte rädd för att upprepa omtyckta aktiviteter, uppmanade hon deltagarna, det kan skänka ökad trygghet genom att skapa en känsla av sammanhang.
Under eftermiddagens seminarier presenterades spännande utvecklingsarbete både från och utanför huvudstaden. I förorten Rågsved har en prunkande oas för äldre ersatt en steril betongmiljö. Hälsoträdgården är omtyckt av boendets demenssjuka men även av andra äldre personer i grannskapet. Föredragshållarna avslutade med att presentera siffror som pekade på att "oasen" är en samhällsekonomisk vinst.
Dietisten Stina Engelheart framhöll måltidernas möjligheter till social samvaro och under den korta och kärnfulla rubriken Trivas och ha roligt berättade Lotta Roupe om hur man arbetar för en meningsfull vardag för gästerna på dagverksamheten Silviahemmet. Hornskroksmodellen, projekt Viktor Vinde och "herrgruppen" på Öland var andra inspirerande exempel som möttes av stort intresse.
När Mårten Wirén, Socialstyrelsen, avslutade konferensen – efter vinjetten Juryn har ordet – valde han att se den som en början på något som ska fortsätta: "Nu skickar vi stafettpinnen vidare och hoppas att ni fortsätter att sprida kunskap och erfarenhet om ert arbete och hämta inspiration av varandra."
Magnus Westlander
Det var andra gången i konferenssammanhang som arrangörerna Socialstyrelsen och Svenskt Demenscentrum valt att lyfta fram vårdarbetets sociala dimensioner. Hur ser egentligen en meningsfull vardag ut för en person med demenssjukdom? Frågan ställde Niklas Bjurström, Socialstyrelsen, i sitt inledningsanförande inför drygt 220 deltagare i konferenssalen Cosmos, vägg i vägg med Globen.
Frågan visade sig, inte oväntat, ha många olika svar. Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, betonade den kanske viktigaste förutsättningen: det personcentrerade förhållningssättet som ges högsta prioritet i de nationella riktlinjerna. Med det som utgångspunkt inser man det självklara; att det som skänker mening och glädje åt den ene kan betyda något helt annat för den andre. Då spelar det ingen roll om man är demenssjuk eller inte.
Demenssjukdomen gör dock att mycket av de som tidigare sågs som möjligheter istället blir problem. I ett bejublat anförande om "ljusa ögonblick" framhöll arbetsterapeut Inge Dahlenborg bland annat värdet av upprepning. Förnyelse och variation betraktar vi normalt som positivt men för den demenssjuke ökar det snarare stressen. Var inte rädd för att upprepa omtyckta aktiviteter, uppmanade hon deltagarna, det kan skänka ökad trygghet genom att skapa en känsla av sammanhang.
Under eftermiddagens seminarier presenterades spännande utvecklingsarbete både från och utanför huvudstaden. I förorten Rågsved har en prunkande oas för äldre ersatt en steril betongmiljö. Hälsoträdgården är omtyckt av boendets demenssjuka men även av andra äldre personer i grannskapet. Föredragshållarna avslutade med att presentera siffror som pekade på att "oasen" är en samhällsekonomisk vinst.
Dietisten Stina Engelheart framhöll måltidernas möjligheter till social samvaro och under den korta och kärnfulla rubriken Trivas och ha roligt berättade Lotta Roupe om hur man arbetar för en meningsfull vardag för gästerna på dagverksamheten Silviahemmet. Hornskroksmodellen, projekt Viktor Vinde och "herrgruppen" på Öland var andra inspirerande exempel som möttes av stort intresse.
När Mårten Wirén, Socialstyrelsen, avslutade konferensen – efter vinjetten Juryn har ordet – valde han att se den som en början på något som ska fortsätta: "Nu skickar vi stafettpinnen vidare och hoppas att ni fortsätter att sprida kunskap och erfarenhet om ert arbete och hämta inspiration av varandra."
Magnus Westlander
Nättjänst ger bättre koll på läkemedlen
Genom en avgiftsfri tjänst på nätet kan äldre personer och deras anhöriga själva upptäcka problem med medicineringen. En uppföljning av tjänsten görs vid Nestor FoU-center.
SeniorminiQ heter tjänsten och baseras på bland annat FASS och Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Den nås via nätet och är tillgänglig för alla pensionärer. Den främsta målgruppen är de som använder flera olika läkemedel, något som kraftigt ökar risken för läkemedelsrelaterade problem.
Personen matar först in namnen på sina läkemedel, varför och i vilka doser dessa tas. Vidare anger hon i vilken grad olika besvär förekommer, till exempel nedstämdhet, yrsel och förstoppning. Sedan analyseras data och eventuella problem eller risker med personens läkemedelsbehandling redovisas i form av diskussionsfrågor. Dessa kan skrivas ut och tas med till nästa läkarbesök. Om personen inte klarar av att mata in uppgifter på egen hand, på grund av till exempel demenssjukdom, kan anhöriga eller vårdpersonal hjälpa till.
Kan min yrsel bero på att jag använder den här medicinen? Det är en fråga som analysen kan utmynna i. SeniorminQ kan också varna för att pensionären använder två läkemedel som kan ha en negativ inverkan på varandra.
– Men det är viktigt att pensionären inte själv ändrar sin medicinering på basis av analysen utan att det alltid sker efter samråd med läkare. SeniorminiQ är främst tänkt att vara ett bra diskussionsunderlag och ger läkaren relevant information när patientens läkemedelsbehandling ska följas upp, säger Helén Lieberman-Ram, apotekare och verksam vid Nestor FoU-center.
Den pilotstudie hon leder vid Nestor FoU-center ska ge svar på vad en grupp försökspersoner (65 år och äldre) i Haninge tycker om att använda SeniorminiQ.
– I studien kommer vi också undersöka i vilken utsträckning analysen från nättjänsten leder till en läkarkontakt och om den är till nytta för den patientansvarige läkare, säger Helén Lieberman-Ram.
SeniorminiQ har utvecklats av Johan Fastbom, läkemedelsexpert vid Socialstyrelsen och forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Magnus Westlander
SeniorminiQ heter tjänsten och baseras på bland annat FASS och Socialstyrelsens indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre. Den nås via nätet och är tillgänglig för alla pensionärer. Den främsta målgruppen är de som använder flera olika läkemedel, något som kraftigt ökar risken för läkemedelsrelaterade problem.
Personen matar först in namnen på sina läkemedel, varför och i vilka doser dessa tas. Vidare anger hon i vilken grad olika besvär förekommer, till exempel nedstämdhet, yrsel och förstoppning. Sedan analyseras data och eventuella problem eller risker med personens läkemedelsbehandling redovisas i form av diskussionsfrågor. Dessa kan skrivas ut och tas med till nästa läkarbesök. Om personen inte klarar av att mata in uppgifter på egen hand, på grund av till exempel demenssjukdom, kan anhöriga eller vårdpersonal hjälpa till.
Kan min yrsel bero på att jag använder den här medicinen? Det är en fråga som analysen kan utmynna i. SeniorminQ kan också varna för att pensionären använder två läkemedel som kan ha en negativ inverkan på varandra.
– Men det är viktigt att pensionären inte själv ändrar sin medicinering på basis av analysen utan att det alltid sker efter samråd med läkare. SeniorminiQ är främst tänkt att vara ett bra diskussionsunderlag och ger läkaren relevant information när patientens läkemedelsbehandling ska följas upp, säger Helén Lieberman-Ram, apotekare och verksam vid Nestor FoU-center.
Den pilotstudie hon leder vid Nestor FoU-center ska ge svar på vad en grupp försökspersoner (65 år och äldre) i Haninge tycker om att använda SeniorminiQ.
– I studien kommer vi också undersöka i vilken utsträckning analysen från nättjänsten leder till en läkarkontakt och om den är till nytta för den patientansvarige läkare, säger Helén Lieberman-Ram.
SeniorminiQ har utvecklats av Johan Fastbom, läkemedelsexpert vid Socialstyrelsen och forskare vid Aging Research Center i Stockholm.
Magnus Westlander
Öppet hus drog fulla hus
Äldrefrågor engagerar och lockar ofta mångtalig publik. Fast att så många skulle komma på Öppet hus i Äldreforskningens hus den 6 april överraskade både besökare och arrangörer.
Redan långt före åtta på morgonen började folk samlas utanför Gävlegatan 16 i Stockholm. När det var dags att dela ut biljetter till förmiddagens föredrag var entréhallen knökfull.
Biljetterna tog slut i ett huj. Arrangörerna – Aging Research Center, Stiftelsen Äldrecentrum, Svenskt Demenscentrum och tidskriften Äldre i Centrum – fick snabbt möblera om i lunchmatsalar och fikarum för att kunna erbjuda extraföreläsningar. Trycket lättade något efter lunch.
Vid bokborden botaniserade vårdpersonal, studerande, volontärer från frivilligorganisationer, bara för att nämna några kategorier av besökare. Det totala antalet besökare uppskattades till närmare 400.
Redan långt före åtta på morgonen började folk samlas utanför Gävlegatan 16 i Stockholm. När det var dags att dela ut biljetter till förmiddagens föredrag var entréhallen knökfull.
Biljetterna tog slut i ett huj. Arrangörerna – Aging Research Center, Stiftelsen Äldrecentrum, Svenskt Demenscentrum och tidskriften Äldre i Centrum – fick snabbt möblera om i lunchmatsalar och fikarum för att kunna erbjuda extraföreläsningar. Trycket lättade något efter lunch.
Vid bokborden botaniserade vårdpersonal, studerande, volontärer från frivilligorganisationer, bara för att nämna några kategorier av besökare. Det totala antalet besökare uppskattades till närmare 400.
Foto: Kristin Breitenstein
Demens ABC blev tredje bästa kompetenssatsning
Demens ABC kom på tredje plats i tävlingen Swedish Learning Awards. I klassen 2010 års Bästa kompetenssatsning placerade sig endast Axfood och Sony Ericsson före Svenskt Demenscentrums webbutbildning.
Diplomen delades ut på e-Learninggalan den 24 mars på Nalen i Stockholm. Juryns motivering för Demens ABC lyder:
...för sin satsning på en reflekterande utbildning för stora målgrupper där behovet är enormt och resurserna små. Äldre är oftast inte en prioriterad grupp, men denna utbildning på nätet byggd kring Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid demenssjukdom finns nu ett utbildningsverktyg som når ut till alla inom vård och omsorg, liksom till den stora gruppen anhöriga.
Diplomen delades ut på e-Learninggalan den 24 mars på Nalen i Stockholm. Juryns motivering för Demens ABC lyder:
...för sin satsning på en reflekterande utbildning för stora målgrupper där behovet är enormt och resurserna små. Äldre är oftast inte en prioriterad grupp, men denna utbildning på nätet byggd kring Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid demenssjukdom finns nu ett utbildningsverktyg som når ut till alla inom vård och omsorg, liksom till den stora gruppen anhöriga.
Alzheimerpris till ÄiC:s chefredaktör
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris går i år till Inger Raune, chefredaktör på tidskriften Äldre i Centrum. Förutom äran är priset på 25 000 kr och delas ut vid Umeå universitets doktorspromotion den 28 maj.
Inger Raune får priset för sitt outtröttliga engagemang för forskning och behandling av äldre med demenssjukdomar. "I tidskriften Äldre i Centrum har hon under snart två decennier publicerat en rad insiktsfulla artiklar, krönikor och reportage om bl a Alzheimers sjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter:
"Med värme och engagemang berättar hon om människan bakom sjukdomen, men visar också på de stora brister som kvarstår inom vård och omsorg. Genom sin förmåga att skildra de goda exemplen ger Inger Raune sina läsare inspiration och insikt. Samtidigt ställer hon de viktigaste frågorna om hur ett samhälle ska prioritera när behoven hos de växande äldreskarorna måste tillgodoses".
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris delas ut till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". I juryn sitter Sam Nilsson, f d chef för SVT, Anna Larsson, medicinreporter vid Sveriges Radios Ekoredaktion, Sven Plex Petersson, f d redaktör och producent vid SVT och Mats Ekdahl, generaldirektör och tidigare chefredaktör för Läkartidningen.
Inger Raune är den andra som får priset, förra året gick det till SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl. Makarna Forsgren har även instiftat ett forskarpris för alzheimerområdet. Läs mer om priset »
Magnus Westlander
Inger Raune får priset för sitt outtröttliga engagemang för forskning och behandling av äldre med demenssjukdomar. "I tidskriften Äldre i Centrum har hon under snart två decennier publicerat en rad insiktsfulla artiklar, krönikor och reportage om bl a Alzheimers sjukdom", skriver juryn i sin motivering och fortsätter:
"Med värme och engagemang berättar hon om människan bakom sjukdomen, men visar också på de stora brister som kvarstår inom vård och omsorg. Genom sin förmåga att skildra de goda exemplen ger Inger Raune sina läsare inspiration och insikt. Samtidigt ställer hon de viktigaste frågorna om hur ett samhälle ska prioritera när behoven hos de växande äldreskarorna måste tillgodoses".
Eric och Waijlit Forsgrens journalistpris delas ut till journalister och informatörer som "insiktsfullt och engagerat förmedlar kunskap om Alzheimers sjukdom till en bredare allmänhet". I juryn sitter Sam Nilsson, f d chef för SVT, Anna Larsson, medicinreporter vid Sveriges Radios Ekoredaktion, Sven Plex Petersson, f d redaktör och producent vid SVT och Mats Ekdahl, generaldirektör och tidigare chefredaktör för Läkartidningen.
Inger Raune är den andra som får priset, förra året gick det till SvD-journalisten Anna-Lena Haverdahl. Makarna Forsgren har även instiftat ett forskarpris för alzheimerområdet. Läs mer om priset »
Magnus Westlander
Inger Raune
Några temanummer om demens
i Äldre i Centrum
• Demens – se människan framför sjukdomen, nr 2/2010 » (nytt fönster)
• Demens – en lägesrapport, nr 1/2008 » (nytt fönster)
• Demensvård i praktiken, nr 2/2005 » (nytt fönster)
Inget åtal för inlåsning
Det blir inget åtal med anledning av missförhållandena på Öjagården i Piteå. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, motiverar åklagaren sitt beslut.
Piteå är av av flera kommuner som Demensförbundet har polisanmält för att de låser in demenssjuka och lämnar dem ensamma nattetid. Efter förhör med personal, anhöriga och boendechef har kammaråklagare Folke Ailinpieti beslutat att inte starta en förundersökning. Han anser att det inte finns anledning att tro att något brott har begåtts.
Till Piteå-tidningen säger Folke Ailinpieti att ingen i kommunens ledning fattat beslut om att låsa dörrarna på Öjagården och andra äldreboenden.
– Huruvida de haft kännedom om inlåsningen vet jag inte. Beslutet är taget av personalen på plats och dörrarna har hela tiden gått att låsa upp inifrån om man har den förmågan. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, säger han och betonar att ärendet bedömts på strikt juridiska grunder.
Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström beklagar kammaråklagarens beslut.
– Det är konstigt att man obehindrat får bryta mot lagen. Gamla och demenssjuka är i det närmaste rättslösa och jag tycker det är skrämmande att vi lever i ett sådant samhälle, säger hon till Piteå-tidningen.
Piteå är av av flera kommuner som Demensförbundet har polisanmält för att de låser in demenssjuka och lämnar dem ensamma nattetid. Efter förhör med personal, anhöriga och boendechef har kammaråklagare Folke Ailinpieti beslutat att inte starta en förundersökning. Han anser att det inte finns anledning att tro att något brott har begåtts.
Till Piteå-tidningen säger Folke Ailinpieti att ingen i kommunens ledning fattat beslut om att låsa dörrarna på Öjagården och andra äldreboenden.
– Huruvida de haft kännedom om inlåsningen vet jag inte. Beslutet är taget av personalen på plats och dörrarna har hela tiden gått att låsa upp inifrån om man har den förmågan. Det har inte funnits uppsåt att frihetsberöva någon, säger han och betonar att ärendet bedömts på strikt juridiska grunder.
Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström beklagar kammaråklagarens beslut.
– Det är konstigt att man obehindrat får bryta mot lagen. Gamla och demenssjuka är i det närmaste rättslösa och jag tycker det är skrämmande att vi lever i ett sådant samhälle, säger hon till Piteå-tidningen.