Kartläggningen är gjord av Annelie Georgsson, kurator på minnesmottagningen i Varberg. Bakgrunden är den rapport från Socialstyrelsen som kom förra året (se högerspalt) och som pekade på brister i samhällets stöd till yngre demenssjuka, det vill säga personer som insjuknar före 65 års ålder och i många fall är yrkesverksamma.
– Vi ville se hur det såg ut i Halland, om situationen är lika bristfällig här – och det får man nog säga att den är, säger Annelie Georgsson.
I regionens sex kommuner fann hon 51 "yngre" personer med diagnosticerad demenssjukdom. Men hon är rätt övertygad om att det verkliga antalet är betydligt högre eftersom kommun och primärvård har dålig överblick och kännedom om denna grupp.
– Vanligen får yngre demenssjuka sin diagnos på en minnesmottagning där det, på vissa håll, erbjuds bland annat samtalskontakt det första året. Sedan bor personerna i hemmet med hjälp av av familjen. De gör det utan några insatser från vare sig kommun eller primärvård som ofta inte känner till deras existens. När det sedan är dags att flytta hamnar man på ett särskilt boende – för äldre personer, säger Annelie Georgsson.
Hon menar att den stora skillnad mellan äldre och yngre demenssjuka är just att de senare får betydlig mindre insatser fråm samhället, det gäller även deras anhöriga. Orsaken är främst stödets utformning. Ingen av Hallands sex kommuner hade någon verksamhet särskilt anpassad för yngre med demens och deras anhöriga.
– Samtalsgrupper och avlastning på kvällstid är exempel på anpassat stöd som skulle kunna vara värdefullt för både yngre demenssjuka och deras yrkesverksamma anhöriga, säger Annelie Georgsson.
Magnus Westlander