Senaste nytt
Nytt bakslag för alzheimerforskningen
Aducanumab heter det senaste hoppet om ett nytt alzheimerläkemedel som har släckts. Det är en antikropp som väckte förhoppningarna i ett mindre försök men som nu har gått i graven. I förra veckan avbröts den mer omfattande fas 3-studien. Biogen, företaget bakom aducanumab, meddelade då att det är osannolikt att antikroppen kan bromsa kognitiva försämringar hos patienter med Alzheimers sjukdom i mild fas.
Biogen fortsätter dock att pröva nya möjliga läkemedel mot alzheimer. Företaget meddelar att en fas 3-studie med BAN 2401 snart ska påbörjas. Det är en annan typ av antikropp, med svenskt intresse, som fick ett stort genomslag vid sommarens stora alzheimerkonferens i Chicago.
Ny läkemedelskandidat får stor uppmärksamhet (nytt fönster)
Biogen fortsätter dock att pröva nya möjliga läkemedel mot alzheimer. Företaget meddelar att en fas 3-studie med BAN 2401 snart ska påbörjas. Det är en annan typ av antikropp, med svenskt intresse, som fick ett stort genomslag vid sommarens stora alzheimerkonferens i Chicago.
Ny läkemedelskandidat får stor uppmärksamhet (nytt fönster)
Samtycke i fokus på Nollvisionskonferens
Hur kan vi få en persons samtycke om hon inte kan utrycka sig med ord? Det var ett återkommande tema den 22 mars när Svenskt Demenscentrum och SveDem arrangerade den tredje Nollvisionskonferensen i Stockholm.
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Paneldebatt i Ingenjörshuset under konferensen Nollvision
– från teori till praktik. FOTO: Yanan Li
Det är nu fyra år sedan Svenskt Demenscentrum lanserade utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att ämnet engagerar visar det stora intresset för att utbilda sig till Nollvisionsambassadör och att dela med sig av lärande exempel. Även antalet deltagare, 175, på konferensen i Ingenjörshuset är ett tecken på att ämnet numera ges stor vikt.
Den positiva utvecklingen understryks även av de siffror som Maria Eriksdotter, professor och registerhållare för Svenska Demensregistret (SveDem), presenterade. Mellan 2014 och 2018 ökade andelen särskilda boenden där levnadsberättelsen ligger till grund för vården från 42 till 72 % (gäller enheter som är registrerade i SveDem). Miljöanpassningar och bemötandestrategier som dokumenterats i bemötandeplanen uppvisar samma mönster.
Samtycke ges oftare
Det kan tyckas nedslående att ”tvångs- och skyddsåtgärder” ändå inte minskar men, påpekade Maria Eriksdotter, andelen åtgärder med samtycke har enligt SveDem ökat. Ett annat sätt att utrycka det är att ”skyddsåtgärder” (med samtycke från personen) har ökat på bekostnad av ”tvångsåtgärder” (utan samtycke).
Just samtycke var ett begrepp som ofta återkom under dagen. Eva Gyllhamn, MAS från Katrineholm, berättade om hur kommunen tagit fram riktlinjer för samtycke, ett stöd för personalen ute i verksamheterna. Silviasystrarna Anita Leppälä och Sosso Leidersten beskrev hemtjänstens utmaning, att navigera mellan självbestämmande och biståndsbeslut. Att få förtroende, och i förlängningen samtycke, för att bli insläppt hos en demenssjuk person med uppenbara hjälpbehov kan ta lång tid och kräver både tålamod och fantasi.
Alla chefer är ambassadörer
Monika Gustavsson och Lina Berankyte-Simeviciene, MAS respektive sjuksköterska i Arboga berättar hur kommunen arbetar med att öka kunskapen på alla nivåer. Samtliga chefer har utbildat sig till Nollvisionsambassadörer och det ställs kvar på att personalen går både Demens ABC och Demens ABC plus, helst en gång per år. Utbildning i BPSD-registret och registrering i SveDem är andra viktiga verktyg för att kunna hitta alternativ till tvångs- och begränsningsåtgärder.
Lena Östlund och Linda Johansson, adjunkt respektive lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping, föreläste tillsammans med Annelie Roos, Silviasyster som är verksam i kommunen. I ett spännande forskningsprojekt undersöker de hur personal uppfattar tvångs- och begränsningsåtgärder.
Funktionsnedsättningar begränsar livet
Även sakkunniga från flera myndigheter var på plats, bland andra Michaela Prochaska, äldresamordnare vid Socialstyrelsen och Malin Ekman Aldén, generaldirektör, som pekade på att kognitiva funktionsnedsättningar i sig begränsar personens liv. Hon gav exempel på hur appar och välfärdsteknik delvis kan kompensera för det.
Kaisu R Kull, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg efterlyste ökad kunskap och förståelse för olika typer av samtycke: uttalat, konkluderat och presumerat. Hon ansåg även att personal måste bli bättre på att motivera och dokumentera åtgärder som kan begränsa personens tillvaro.
Magnus Westlander
Ta del av lärande exempel under Arbeta med demens/Nollvision
Forskare studerar VR-teknik på demensboende
Forskare ska undersöka om virtual reality (VR) kan minska oro och läkemedelsförbrukning samt öka välbefinnandet hos personer med demenssjukdom. Studien genomförs vid Måsta ängs akademiska vård- och omsorgsboende i Eskilstuna.
− Effekten av att använda VR-teknik i vården är relativt outforskad. Ingen tidigare studie har inriktat sig på personer med demens och varit i liknande omfattning som vårt nya projekt, säger Annelie Gusdal, projektledare och universitetslektor i vårdvetenskap, Mälardalens högskola, i ett pressmeddelande.
Två till tre gånger i veckan kommer deltagarna att använda VR-glasögon som visar olika miljöer och situationer. Varje film är 20–30 minuter lång och ska vara rofylld och trygg. Utvärderingen sker genom att vårdpersonalen använder sig av speciella bedömningsinstrument som mäter beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.
Svenskt Demenscentrum har tidigare uppmärksammat den nya tekniken i Södertälje. Där har hyresgäster på ett äldreboende, delvis för personer med demenssjukdom, fått pröva VR-glasögon och på så sätt fått tillgång till upplevelser i nya världar. Katarina Talts, Silviasyster och metodutvecklare i Södertälje kommun, kopplades in som rådgivare på ett tidigt stadium:
– Jag kände en viss skepsis i början men den har försvunnit efterhand. Det beror nog mycket på hur tekniken används. Att brukaren inte lämnas ensam utan under hela upplevelsen har en dialog med en person som hon är trygg med och som kan ”känna av” situationen. Läs hela artikeln Fiskelycka i en virtuell värld »
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
VR-pedagog Daniel Kemppi i samspel med Åke på Glasberge vård- och omsorgsboende i Södertälje.
− Effekten av att använda VR-teknik i vården är relativt outforskad. Ingen tidigare studie har inriktat sig på personer med demens och varit i liknande omfattning som vårt nya projekt, säger Annelie Gusdal, projektledare och universitetslektor i vårdvetenskap, Mälardalens högskola, i ett pressmeddelande.
Två till tre gånger i veckan kommer deltagarna att använda VR-glasögon som visar olika miljöer och situationer. Varje film är 20–30 minuter lång och ska vara rofylld och trygg. Utvärderingen sker genom att vårdpersonalen använder sig av speciella bedömningsinstrument som mäter beteendemässiga och psykiska symtom vid demens.
Svenskt Demenscentrum har tidigare uppmärksammat den nya tekniken i Södertälje. Där har hyresgäster på ett äldreboende, delvis för personer med demenssjukdom, fått pröva VR-glasögon och på så sätt fått tillgång till upplevelser i nya världar. Katarina Talts, Silviasyster och metodutvecklare i Södertälje kommun, kopplades in som rådgivare på ett tidigt stadium:
– Jag kände en viss skepsis i början men den har försvunnit efterhand. Det beror nog mycket på hur tekniken används. Att brukaren inte lämnas ensam utan under hela upplevelsen har en dialog med en person som hon är trygg med och som kan ”känna av” situationen. Läs hela artikeln Fiskelycka i en virtuell värld »
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
VR-pedagog Daniel Kemppi i samspel med Åke på Glasberge vård- och omsorgsboende i Södertälje.
Botkyrka utbildar omsorgscoacher
I Botkyrka kommun i södra Stockholm har särskilda omsorgscoacher utbildats i demenskunskap. Det har fallit väl ut anser demenssjuksköterskan Janina Stenlund som är drivande bakom satsningen.
– Man kan se en tydlig skillnad jämfört med tidigare. De enheter som har en coach har kommit långt i sitt förändringsarbete som handlar om att arbeta personcentrerat, säger Janina Stenlund som är samordnare för anhörig- och närståendestöd i Botkyrka kommun.
Hon har märkt att det är lättare att påverka personalen i en enhet genom att gå via en omsorgscoach, en specialutbildad nyckelperson, hellre än att försöka nå fram till en hel grupp direkt.
Mindre medicinering
Teamen där omsorgscoacher ingår har visat sig fungera bättre. Coacherna har till exempel många gånger ifrågasatt och stoppat lugnande medicinering genom att tipsa om olika metoder som kan provas först.
– I BPSD-registrets statistik kan vi se att den olämpliga medicineringen fortsätter att minska. En annan positiv effekt är att utåtagerande beteende har minskat hos de demenssjuka på boendena, berättar Janina Stenlund.
För Janina började egentligen det hela med att hon utbildade sig till Silviasjuksköterska genom samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet. Tack vare det fick hon chansen att prova på projektledarrollen och att jobba med utvecklingsfrågor.
Utbildar nyckelpersoner
Med hjälp av regeringens stimulanspengar drevs ett demensprojekt i Botkyrka kommun mellan 2011 och 2013. Genom det projektet fick Janina Stenlund tid och resurser att skapa en modell för att utbilda särskilda omsorgscoacher. Fokus ligger på att skapa en roll för utvalda nyckelpersoner. Just nu finns det 52 utbildade omsorgscoacher i kommunen. Några jobbar som samordnare, andra finns inom hemtjänsten och dagverksamheter.
– Det gäller att hitta dem som verkligen brinner för demensfrågorna och som vill åta sig extra ansvar. De kan efter utbildningen driva förändringsarbetet vidare. Det är viktigt att de kan skapa bra samarbeten och få stöd från chefer för att lyckas i rollen,påpekar Janina Stenlund.
Konstruktiva diskussioner
– Kunskapsinhämtning är förstås en viktig del i utbildningen, men framför allt uppstår det diskussioner. Enormt mycket diskussioner. Och diskussioner leder till handlingsplaner, fortsätter Janina Stenlund.
Janina talar gärna om ringar-på-vattnet-effekten. Den trygghet och kunskap hon själv fått från sin utbildning på Sophiahemmet och Silviahemmet för hon vidare till coacherna som i sin tur vägleder sina kollegor ute på enheterna.
– På så sätt får man samsyn i bemötandefrågor, säger Janina Stenlund som önskar att fler kommuner ville satsa på att utbilda sin personal i demenskunskap på det här sättet.
Text & foto: Christina Nemell
– Man kan se en tydlig skillnad jämfört med tidigare. De enheter som har en coach har kommit långt i sitt förändringsarbete som handlar om att arbeta personcentrerat, säger Janina Stenlund som är samordnare för anhörig- och närståendestöd i Botkyrka kommun.
Hon har märkt att det är lättare att påverka personalen i en enhet genom att gå via en omsorgscoach, en specialutbildad nyckelperson, hellre än att försöka nå fram till en hel grupp direkt.
Mindre medicinering
Teamen där omsorgscoacher ingår har visat sig fungera bättre. Coacherna har till exempel många gånger ifrågasatt och stoppat lugnande medicinering genom att tipsa om olika metoder som kan provas först.
– I BPSD-registrets statistik kan vi se att den olämpliga medicineringen fortsätter att minska. En annan positiv effekt är att utåtagerande beteende har minskat hos de demenssjuka på boendena, berättar Janina Stenlund.
För Janina började egentligen det hela med att hon utbildade sig till Silviasjuksköterska genom samarbetet mellan Silviahemmet och Sophiahemmet. Tack vare det fick hon chansen att prova på projektledarrollen och att jobba med utvecklingsfrågor.
Utbildar nyckelpersoner
Med hjälp av regeringens stimulanspengar drevs ett demensprojekt i Botkyrka kommun mellan 2011 och 2013. Genom det projektet fick Janina Stenlund tid och resurser att skapa en modell för att utbilda särskilda omsorgscoacher. Fokus ligger på att skapa en roll för utvalda nyckelpersoner. Just nu finns det 52 utbildade omsorgscoacher i kommunen. Några jobbar som samordnare, andra finns inom hemtjänsten och dagverksamheter.
– Det gäller att hitta dem som verkligen brinner för demensfrågorna och som vill åta sig extra ansvar. De kan efter utbildningen driva förändringsarbetet vidare. Det är viktigt att de kan skapa bra samarbeten och få stöd från chefer för att lyckas i rollen,påpekar Janina Stenlund.
Konstruktiva diskussioner
– Kunskapsinhämtning är förstås en viktig del i utbildningen, men framför allt uppstår det diskussioner. Enormt mycket diskussioner. Och diskussioner leder till handlingsplaner, fortsätter Janina Stenlund.
Janina talar gärna om ringar-på-vattnet-effekten. Den trygghet och kunskap hon själv fått från sin utbildning på Sophiahemmet och Silviahemmet för hon vidare till coacherna som i sin tur vägleder sina kollegor ute på enheterna.
– På så sätt får man samsyn i bemötandefrågor, säger Janina Stenlund som önskar att fler kommuner ville satsa på att utbilda sin personal i demenskunskap på det här sättet.
Text & foto: Christina Nemell
Högt blodtryck riskfaktor endast för vaskulär demens?
Diabetes och högt blodtryck i medelåldern ökar risken för demenssjukdom senare i livet – det är forskarna eniga om. Mer oklart är för vilka demenssjukdomar sambandet gäller. En del studier tyder på att diabetes och högt blodtryck inte bara är riskfaktorer för vaskulär demens utan även för Alzheimers sjukdom, den särklassigt vanligaste demenssjukdomen. Detta motsägs av ny forskning från patologen i Lund.
Genom att studera hjärnor från avlidna personer har helt säkra demensdiagnoser kunnat ställas, något som endast är möjligt efter obduktion. Bland dem med vaskulär demens fanns tre gånger så många fall med högt blodtryck som i alzheimergruppen. Diabetes var dubbelt så vanligt.
Lundastudien tyder på att blodtrycksbehandling och förebyggande åtgärder mot diabetes kan motverka vaskulär demens men inte Alzheimers sjukdom. Studien baseras dock på ett relativt litet material, totalt 268 individer.
Läs pressmeddelande från Vetenskap & Hälsa (nytt fönster)
Läs vetenskaplig artikel, Journal of Alzheimer's Disease (nytt fönster)
Genom att studera hjärnor från avlidna personer har helt säkra demensdiagnoser kunnat ställas, något som endast är möjligt efter obduktion. Bland dem med vaskulär demens fanns tre gånger så många fall med högt blodtryck som i alzheimergruppen. Diabetes var dubbelt så vanligt.
Lundastudien tyder på att blodtrycksbehandling och förebyggande åtgärder mot diabetes kan motverka vaskulär demens men inte Alzheimers sjukdom. Studien baseras dock på ett relativt litet material, totalt 268 individer.
Läs pressmeddelande från Vetenskap & Hälsa (nytt fönster)
Läs vetenskaplig artikel, Journal of Alzheimer's Disease (nytt fönster)
Kognitiv medicin bör bli en ny läkarspecialitet
I en debattartikel i Läkartidningen efterlyser sex överläkare en ny specialistutbildning i kognitiv medicin. Förslaget får stöd av Wilhelmina Hoffman, geriatriker och chef vid Svenskt Demenscentrum.
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
– Det är anmärkningsvärt att det fortfarande saknas en specialistutbildning i kognitiv medicin för läkare. Behovet av samlad medicinsk kompetens inom området kognition är stort och blir ännu större i takt med att befolkningen åldras, säger Wilhelmina Hoffman.
År 2015 blev äldrepsykiatri en tilläggsspecialitet till geriatrik och psykiatri. I äldrepsykiatrin är kognitiv utredning ett viktigt utbildningsmoment men, konstaterar författarna bakom debattartikeln, en stor andel patienter med kognitiva nedsättningar är varken äldre eller uppvisar psykiska symptom. Äldrepsykiatrin är därför en för smal tillägsspecialitet anser de och får medhåll av Wilhelmina Hoffman.
– Demenssjukdomar drabbar även personer som är yngre än 65 år, liksom särskilda patientgrupper som personer med intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har kognitiv svikt många gånger andra orsaker än demenssjukdom, säger Wilhelmina Hoffman.
Författarna bakom debattartikeln vill att landets 58 specialistmottagningar för minnesrelaterade sjukdomar får huvudrollen vid införandet av den nya specialistutbildningen. Där finns kunskap om hur man bland annat testar kognitiva funktioner, avbildar hjärnan, gör genetiska och biokemiska undersökningar.
Läs debattartikeln i Läkartidningen (nytt fönster)
Kan kultur motverka demens?
Ny forskning vid Göteborgs universitet tyder på att både fysiska och kulturella aktiviteter i medelåldern minskar risken för demens. Studien bygger på data från 800 kvinnor som följts i mer än 40 år.
– Resultaten visar att hjärnstimulerande aktiviteter, som att läsa, sjunga, gå på teater eller konsert, och att vara fysiskt aktiv, som att promenera, spelar en viktig roll i förebyggandet av demens i högre åldrar, säger Jenna Najar, läkare och doktorand från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitets webbplats.
Forskarna delade in hjärnstimulerande aktiviteter i fem områden: intellektuella (ex. läsa och lösa korsord), konstnärliga (ex. sjunga i kör, gå på konserter eller teater), manuella (ex. sticka och trädgårdsskötsel), föreningsliv och religiösa. Fysisk aktivitet delades in i tre områden: inaktviva, regelbunden aktvititet och hård fysisk träning.
– Kvinnor i gruppen med flest hjärnstimulerande aktiviteter hade 34 procent lägre risk att utveckla demens och 46 procent lägre risk att utveckla demenstypen Alzheimers sjukdom än kvinnorna med lägst antal hjärnstimulerande aktiviteter, oberoende av hur fysiskt aktiva de varit, säger Jenna Najar.
Studien visar även på vikten av att röra på sig. Gruppen med högst fysisk aktivitet hade 52 procent lägre risk att utveckla demens orsakad av kärlsjukdomar i hjärnan, oberoende av hur mentalt aktiva de varit. Alla resultaten var oberoende av andra riskfaktorer för demens, till exempel högt blodtryck, låg utbildning och rökning.
– Detta visar ännu en gång att det finns många möjligheter att förebygga demens och att det kan vara lika viktigt att satsa på kulturella aktiviteter som på fysisk aktivitet för att bibehålla ett hälsosamt åldrande. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte krävdes någon hög aktivitet för att få en effekt, säger Ingmar Skoog, föreståndare för AgeCap, och ledare för studien.
Studien publiceras i tidskriften Neurology och är baserad på Kvinnoundersökningen och H70-studierna i Göteborg.
Till artikel på Göteborgs universitets webb » (nytt fönster)
Läs den vetenskapliga artikeln i Neurolog » (nytt fönster)
– Resultaten visar att hjärnstimulerande aktiviteter, som att läsa, sjunga, gå på teater eller konsert, och att vara fysiskt aktiv, som att promenera, spelar en viktig roll i förebyggandet av demens i högre åldrar, säger Jenna Najar, läkare och doktorand från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitets webbplats.
Forskarna delade in hjärnstimulerande aktiviteter i fem områden: intellektuella (ex. läsa och lösa korsord), konstnärliga (ex. sjunga i kör, gå på konserter eller teater), manuella (ex. sticka och trädgårdsskötsel), föreningsliv och religiösa. Fysisk aktivitet delades in i tre områden: inaktviva, regelbunden aktvititet och hård fysisk träning.
– Kvinnor i gruppen med flest hjärnstimulerande aktiviteter hade 34 procent lägre risk att utveckla demens och 46 procent lägre risk att utveckla demenstypen Alzheimers sjukdom än kvinnorna med lägst antal hjärnstimulerande aktiviteter, oberoende av hur fysiskt aktiva de varit, säger Jenna Najar.
Studien visar även på vikten av att röra på sig. Gruppen med högst fysisk aktivitet hade 52 procent lägre risk att utveckla demens orsakad av kärlsjukdomar i hjärnan, oberoende av hur mentalt aktiva de varit. Alla resultaten var oberoende av andra riskfaktorer för demens, till exempel högt blodtryck, låg utbildning och rökning.
– Detta visar ännu en gång att det finns många möjligheter att förebygga demens och att det kan vara lika viktigt att satsa på kulturella aktiviteter som på fysisk aktivitet för att bibehålla ett hälsosamt åldrande. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte krävdes någon hög aktivitet för att få en effekt, säger Ingmar Skoog, föreståndare för AgeCap, och ledare för studien.
Studien publiceras i tidskriften Neurology och är baserad på Kvinnoundersökningen och H70-studierna i Göteborg.
Till artikel på Göteborgs universitets webb » (nytt fönster)
Läs den vetenskapliga artikeln i Neurolog » (nytt fönster)
KSB tillgängligt på vår webb
Kognitiva screeningbatteriet (KSB) kan nu laddas ned från Svenskt Demenscentrums webbplats. Det består av tio olika deltester och används framför allt vid utvidgade demensutredningar och körkortsbedömningar. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer (2017) ges KSB prioritet 5.
Nya tester med svensk läkemedelskandidat
Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet, har varit engagerad i utvecklingen av en ny läkemedelskandidat, BNA2401, som fick stor uppmärksamhet vid sommarens stora alzheimerkonferens i Chicago. Den ska nu prövas i större skala på personer i tidig fas av Alzheimers sjukdom.
Dessutom får deltagare som ingick i den tidigare studien (fas 2b) fortsatt tillgång till BAN2401. Det meddelar svenska Bioarctic som tillsammans med läkemedelsbolaget Eisai står bakom denna nya antikropp mot alzheimer.
BAN2401 syftar till att stoppa sjukdomsprocessen vid alzheimer och en tidigare studie med drygt 800 deltagare har visat lovande resultat. Men för att bli godkänt som läkemedel måste tester göras på betydligt fler deltagare, detta görs i den fas 3-studie som snart ska påbörjas.
Tilläggas bör att flera andra antikroppar mot alzheimer har i mindre studier visat positiva effekter som sedan inte kunnat upprepas i fas 3-studier. I dag finns symptomlindrande läkemedel mot alzheimer men varken behandling som botar eller bromsar sjukdomsförloppet.
Läs pressmeddelande från Bioarctic (nytt fönster)
Dessutom får deltagare som ingick i den tidigare studien (fas 2b) fortsatt tillgång till BAN2401. Det meddelar svenska Bioarctic som tillsammans med läkemedelsbolaget Eisai står bakom denna nya antikropp mot alzheimer.
BAN2401 syftar till att stoppa sjukdomsprocessen vid alzheimer och en tidigare studie med drygt 800 deltagare har visat lovande resultat. Men för att bli godkänt som läkemedel måste tester göras på betydligt fler deltagare, detta görs i den fas 3-studie som snart ska påbörjas.
Tilläggas bör att flera andra antikroppar mot alzheimer har i mindre studier visat positiva effekter som sedan inte kunnat upprepas i fas 3-studier. I dag finns symptomlindrande läkemedel mot alzheimer men varken behandling som botar eller bromsar sjukdomsförloppet.
Läs pressmeddelande från Bioarctic (nytt fönster)
Koppling mellan alzheimer och dåliga tänder
Ny forskning visar på ett tydligt samband mellan kognitiv svikt och munrelaterad ohälsa. Tandläkartidningen uppmärksammar en svensk studie som jämfört 154 patienter från Minneskliniken, Huddinge sjukhus, med en grupp friska individer i motsvarande ålder. Karies, blödande tandkött och tandfickor förekom i betydligt högre utsträckning hos patienterna från Minneskliniken. De som utvecklat Alzheimer sjukdom hade drygt 15 gånger högre risk att att ha tandfickor som var mer än 6 millimeter.
Studien ligger i linje med tidigare studier men kan inte ge svar på hur orsakssambanden ser ut. Forskarna diskuterar möjliga förklaringar; att försämrad kognition orsakar sämre oral hälsa eller att gemensamma riskfaktorer kan ligga bakom sambandet.
Läs mer i Tandläkartidningen (nytt förnster)
Studien ligger i linje med tidigare studier men kan inte ge svar på hur orsakssambanden ser ut. Forskarna diskuterar möjliga förklaringar; att försämrad kognition orsakar sämre oral hälsa eller att gemensamma riskfaktorer kan ligga bakom sambandet.
Läs mer i Tandläkartidningen (nytt förnster)