Jonas Olofsson disputerade den 10 oktober vid institutionen för psykologi, Umeå universitet. I sitt avhandlingsarbete har han följt 501 personer i åldrarna 65 – 90 år, inom ramen för Betulastudien. Ingen av dem uppvisade några symptom på demens vid första undersökningstillfället. Deltagarna ombads då att försöka identifiera 13 olika dofter av välkända blommor, frukter och kryddor.
Dofttestet upprepades fem år senare. Då undersöktes även hur deltagarnas kognitiva förmågor (minne, orienteringsförmåga etc) förändrats och vilka som hade insjuknat i demens. Jonas Olofsson fann att många av dem som insjuknat hade ett dåligt luktsinne redan vid första testtillfället.
– Vi vet sedan tidigare att personer med Alzheimers sjukdom och parkinsondemens ofta får sämre luktsinne. Resultatet från min avhandling visar att luktsinnet försämras långt innan en demensdiagnos överhuvudtaget kan ställas. Äldre med dåligt luktsinne löper helt enkelt större risk att få demenssjukdom än andra, säger Jonas Olofsson.
Sambandet mellan nedsatt luktsinne och demens var särskilt uttalat för personer med den s k apoE4-allelen, en genetisk variant som ökar risken för Alzheimers sjukdom.
– Eftersom apoE-genen på olika sätt har betydelse för vår förmåga att känna dofter är det fullt tänkbart att ett nedsatt luktsinne, hos personer med apoE4-allelen, är ett tidigt tecken på att sjukdomsprocessen i hjärnan satt igång, säger Jonas Olofsson.
På sikt tror Jonas Olofsson att tester av luktsinnet, i kombination med traditionella utvärderingar och genetisk information, kan bidra till att förbättra demensdiagnostiken. Det skulle innebära t ex att symptomlindrande läkemedel kan sättas in i ett tidigare skede.
– Men lukttesterna behöver utvecklas, bl a för att identifiera vilka dofter som är bäst lämpade för att upptäcka demens.
Magnus Westlander