Nytt om forskning

Genom att analysera vissa proteiner - biomarkörer - i ryggmärgsvätska kan Alzheimers sjukdom, med relativt hög säkerhet, spåras på ett tidigt stadium. Nu har forskare vid Sahlgrenska akademin hitta ett nytt användbart protein i en studie som genomförts på 450 patienter vid Skånes universitetssjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Vi vet genom tidigare studier att alzheimer är förknippat med biokemiska förändringar i särskilda proteiner i hjärnan. Den nya studien visar att man genom att inkludera ett nytt protein kan separera patienter med alzheimer från patienter med till exempel Lewykroppsdemens eller Parkinsondemens, säger Annika Öhrfelt, forskare vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.

I studien, som publiceras i tidskriften Archives of Neurology, har totalt fem olika biomarkörer testats. Annika Öhrfelt påpekar att de krävs vidare studier innan de kan komma till klinisk nytta.

– Men det här är ett viktigt steg på vägen, säger hon.

Att kunna ställa en tidig korrekt demensdiagnos är en viktig förutsättning för att kunna sätta in rätt behandling och läkemedel i tid.

Studien omfattar 506 personer som mättes och vägdes för att få fram Body Mass Index (se högerspalt). Dessutom användes modern kamerateknik för att avbilda hjärnan och analyser av ryggmärgsvätska för att hitta så kallade biomarkörer. På så sätt kunde forskarna se vilka deltagare som uppvisade tecken på Alzheimers sjukdom redan innan demenssymptomen hade visat sig.

Resultatet visar ett samband mellan kroppsvikt, eller rättare sagt BMI, och Alzheimers sjukdom i begynnande fas. 85 procent av deltagarna med tydliga minnesproblem (MCI) och begynnande alzheimerförändringar i hjärnan hade ett BMI under 25 (normal- och undervikt). Motsvarande andel bland överviktiga (med ett BMI på 25 eller mer) var 48 procent. Relationen var ungefär densamma bland deltagare utan minnesproblem.

Jeffrey M. Burns vid University of Kansas School är en av forskarna bakom studien. Han anser att resultaten tyder på att Alzheimers sjukdom är förknippad med metabola förändringar i de allra tidigaste faserna av sjukdomen.

 – Detta kan bero på skador i det område av hjärnan som kallas hypotalamus som spelar en roll i regleringen av ämnesomsättningen och intag av föda, säger han.

Jeffrey M. Burns vill se ytterligare studier som klargör om de metabola förändringarna är en direkt reaktion på Alzheimers sjukdom eller beror på andra faktorer som i sin tur gör att personen utvecklar demens.

Det bör betonas att övervikt i medelåldern anses vara en riskfaktor för att utveckla demenssjukdom senare i livet.

Magnus Westlander

Källa: Alzheimer disease biomarkers are
associated with body mass index,
Neurology November 22, 201177:1913-1920

Det är känt sedan tidigare att antikollinerga läkemedel är olämpliga för äldre personer. Läkemedlen används mot inkontinens, allergier och högt blodtryck men har också en rad oönskade biverkningar. Bland annat hämmar de produktionen av acetylkolin, en signalsubstans i hjärnan som är viktig för minnet, koncentrationsförmågan och andra kognitiva funktioner.

En motsatt effekt har acetylkolinesterashämmare, de vanligaste symptomlindrande läkemedlen vid Alzheimers sjukdom. De hämmar istället nedbrytningen av acetylkolin, något som delvis kan kompensera bristen på denna signalsubstans som Alzheminers sjukdom ger upphov till.

Läkemedel med motsatt effekt bör inte tas samtidigt men i verkligheten sker det rätt ofta. Det visar en amerikansk studie gjord vid Group Health Research Institute. Den omfattar drygt 5600 personer, 50 år eller äldre, som fick ett nytt recept på acetylkolinesterashämmare mellan år 2000 och 2007.

Drygt en av tre som deltog i studien tog samtidigt minst ett läkemedel med antikollinerg effekt. Drygt en av tio tog två eller fler antikollinergika vid sidan av alzheimerläkemedlet. Syftet till att antikolinergika skrivs ut, trots motverkande effekt, kan vara att motverka biverkningar av kolinesterashämmare.

Denise Boudreau som lett studien hoppas att den den ökar medvetenheten om olämpliga förskrivningar och stimulera diskussioner om bästa sättet att göra terapeutiska beslut för personer med Alzheimers sjukdom.

Magnus Westlander

Denna effekt gör att antikollinerga läkemedel även är olämpliga att blanda 

Det är Läkartidningen som uppmärksammar en brittisk studie som är en av de största i sitt slag. Den omfattar 326 patienter med Alzheimers sjukdom, eller misstänkt sådan, och som när studien inleddes var deprimerade (enligt CSDD-skalan, Cornell scale for depression in dementia).

Deltagarna delades slumpmässigt in i olika grupper. Två av grupperna behandlades med sertralin respektive mirtazapin, båda antidepressiva läkemedel, medan den tredje fick verkningslösa sockerpiller (placebo).

Efter tre månaders behandling skattades deltagarnas depressiva symptom på nytt. När forskarna jämförde grupperna fann man inga statistiskt säkerställda skillnader i behandlingsresultat. Däremot gav de antidepressiva läkemedlen i högre grad negativa biverkningar i form av illamående och trötthet.