Senaste nytt
Ny webbutbildning om musik som omvårdnad
En ny webbutbildning tar upp hur musik kan användas i omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Utbildningen är avgiftsfri och tillgänglig via Svenskt Demenscentrums utbildningsportal.
– I dag betraktas musik främst som en ”aktivitet” i demensvården, till exempel när personal och boende sitter och sjunger tillsammans. Men musik kan också vara en jagstärkande omvårdnadsinsats som underlättar många vardagliga möten och situationer för både boende och personal, säger musikterapeut Katarina Lindblad som har lett arbetet med att utforma utbildningen.
En demenssjuk kvinna blir lugnare av att få lyssna på sin favoritmusik innan hon klär på sig. En man känner sig tryggare och kan slappna av när personalen som hjälper honom med duschen samtidigt nynnar en vals av Evert Taube. Det är bara ett par exempel på hur musik kan användas i omvårdnadsarbetet.
Webbutbildningen Mötas i musik – musik som omvårdnad i demensvården bygger på ett samarbete mellan FoU Nordost och Svenskt Demenscentrum med finansiellt stöd från Vinnova. Målgruppen är främst vårdpersonal på äldreboenden, dagverksamheter och hemtjänst.
Utbildningens sex avsnitt tar ungefär två timmar att genomföra. Korta filmer och bildspel varvas med olika övningar. Diplom kan laddas ned vid godkänt kunskapstest. Några förkunskaper i musik behövs inte. Däremot kan det finnas mentala spärrar som måste övervinnas påpekar Katarina Lindblad.
– En del vårdpersonal är ovana att sjunga och nynna, eller också tycker de att det känns onaturligt att göra det på jobbet, i en omvårdnadssituation. Därför är det bra om så många som möjligt på arbetsplatsen kan gå webbutbildningen, säger hon.
Till webbutbildningen hör ett fristående inspirationshäfte med samma namn. Med häftet följer en cd-skiva med 17 välkända visor. De är inspelade i två versioner, dels med sång, dels en instrumental version som kan användas som ackompanjemang vid allsång. Inspirationshäftet, inkl cd-skiva, kan beställas från Svenskt Demenscentrums webbshop »
Gå till webbutbildningen » (nytt fönster)
Gå till FoU Nordost » (nytt fönster)
– I dag betraktas musik främst som en ”aktivitet” i demensvården, till exempel när personal och boende sitter och sjunger tillsammans. Men musik kan också vara en jagstärkande omvårdnadsinsats som underlättar många vardagliga möten och situationer för både boende och personal, säger musikterapeut Katarina Lindblad som har lett arbetet med att utforma utbildningen.
En demenssjuk kvinna blir lugnare av att få lyssna på sin favoritmusik innan hon klär på sig. En man känner sig tryggare och kan slappna av när personalen som hjälper honom med duschen samtidigt nynnar en vals av Evert Taube. Det är bara ett par exempel på hur musik kan användas i omvårdnadsarbetet.
Webbutbildningen Mötas i musik – musik som omvårdnad i demensvården bygger på ett samarbete mellan FoU Nordost och Svenskt Demenscentrum med finansiellt stöd från Vinnova. Målgruppen är främst vårdpersonal på äldreboenden, dagverksamheter och hemtjänst.
Utbildningens sex avsnitt tar ungefär två timmar att genomföra. Korta filmer och bildspel varvas med olika övningar. Diplom kan laddas ned vid godkänt kunskapstest. Några förkunskaper i musik behövs inte. Däremot kan det finnas mentala spärrar som måste övervinnas påpekar Katarina Lindblad.
– En del vårdpersonal är ovana att sjunga och nynna, eller också tycker de att det känns onaturligt att göra det på jobbet, i en omvårdnadssituation. Därför är det bra om så många som möjligt på arbetsplatsen kan gå webbutbildningen, säger hon.
Till webbutbildningen hör ett fristående inspirationshäfte med samma namn. Med häftet följer en cd-skiva med 17 välkända visor. De är inspelade i två versioner, dels med sång, dels en instrumental version som kan användas som ackompanjemang vid allsång. Inspirationshäftet, inkl cd-skiva, kan beställas från Svenskt Demenscentrums webbshop »
Gå till webbutbildningen » (nytt fönster)
Gå till FoU Nordost » (nytt fönster)
Antikropp kan förbättra alzheimerdiagnostiken
Forskare har för första gången lyckats få en antikropp att passera blodhjärnbarriären och fungera som spårämne vid PET-avbildning av hjärnan. Resultatet blev mer exakt information jämfört med andra spårämnen.
PET-avbildning kan användas för att se tidiga alzheimerförändringar i hjärnan. Vid undersökningen brukar man tillföra kroppen ett radioaktivt spårämne, oftast via ett blodkärl. Nu har professor Lars Lannfelt och hans forskarlag vid Uppsala universitet i stället använt en monoklonal antikropp. Sådana brukar användas bland annat för att spåra cancertumörer.
– Jämfört med traditionella spårämnen som ger mer statistiska/oförändrade signaler när sjukdomen fortskrider, kan man med vår metod följa förloppet mer i detalj. Det är en stor fördel eftersom symtomen vid Alzheimers sjukdom ofta kommer gradvis under 10-20 år. Metoden ger helt andra möjligheter att se sjukdomsutveckling och bedöma effekten av läkemedelsbehandling, säger Stina Syvänen, docent och PET-forskare i gruppen.
Uppsalastudien är gjord på alzheimermöss och testas just nu i större skala på cirka 800 patienter i Europa, Kanada, Japan och USA. Studien har publicerats i tidskriften Nature Communications.
PET-avbildning kan användas för att se tidiga alzheimerförändringar i hjärnan. Vid undersökningen brukar man tillföra kroppen ett radioaktivt spårämne, oftast via ett blodkärl. Nu har professor Lars Lannfelt och hans forskarlag vid Uppsala universitet i stället använt en monoklonal antikropp. Sådana brukar användas bland annat för att spåra cancertumörer.
– Jämfört med traditionella spårämnen som ger mer statistiska/oförändrade signaler när sjukdomen fortskrider, kan man med vår metod följa förloppet mer i detalj. Det är en stor fördel eftersom symtomen vid Alzheimers sjukdom ofta kommer gradvis under 10-20 år. Metoden ger helt andra möjligheter att se sjukdomsutveckling och bedöma effekten av läkemedelsbehandling, säger Stina Syvänen, docent och PET-forskare i gruppen.
Uppsalastudien är gjord på alzheimermöss och testas just nu i större skala på cirka 800 patienter i Europa, Kanada, Japan och USA. Studien har publicerats i tidskriften Nature Communications.
Socialstyrelsen förtydligar tvång och skydd
Är larmmatta en tvångssåtgärd som inte hör hemma i demensvården? Eller kan man se den som en del av en god omvårdnad? Den typen av frågor ställer sig då och då vårdpersonal utan att få några entydiga svar. Sedan tidigare finns ett meddelandeblad om tvång och begränsningar från Socialstyrelsen. Nu har myndigheten försökt att ytterligare förtydliga vad som gäller inom området. I ett dokument besvaras 29 frågor om bl a låsta dörrar, brickbord och så kallad välfärdsteknik.
Länk till svaren finns på Kunskapsguiden.se som i veckan lanserat ett nytt tema om just tvång och begränsningar. Här hittar man även lärande exempel och länkar till aktuellt material från Inspektionen för vård och omsorg, Myndigheten för delaktighet och Svenskt Demenscentrum.
Till Kunskapsguiden.se » (nytt fönster)
Länk till svaren finns på Kunskapsguiden.se som i veckan lanserat ett nytt tema om just tvång och begränsningar. Här hittar man även lärande exempel och länkar till aktuellt material från Inspektionen för vård och omsorg, Myndigheten för delaktighet och Svenskt Demenscentrum.
Till Kunskapsguiden.se » (nytt fönster)
Inflammation i hjärnan långt före alzheimersymptom
Ungefär tjugo år före de första symptomen på Alzheimers sjukdom syns inflammatoriska förändringar i hjärnan. Det visar en svensk studie som föreslår nya vägar för att utveckla läkemedel.
Det är forskare vid Karolinska institutet som undersökt fyra familjer med kända alzheimermutationer, personer som löper en kraftigt ökad risk att insjukna i sjukdomen. Genom att undersöka dem med en så kallad PET-kamera har forskarna kunnat observera de hjärnförändringar som börjar uppträda mycket tidigt under sjukdomsförloppet.
Tiil de sjukliga förändringarna hör amyloida plack (små klumpar som bildas mellan nervcellerna), fibriller (sjukliga förändringar inuti nervcellerna) och inflammatoriska förändringar. Sammantaget leder det till att hjärnvävnad efterhand förtvinar och minnesstörningar och andra symptom börjar visa sig. Hur tidsförloppet exakt ser ut är dock inte klarlagt.
Det är känt att de typiska hjärnförändringarna vid alzheimer börjar långt före de första symptomen visar sig. Den nya studien från Karolinska Institutet visar att de inflammatoriska förändringarna, i form av en ökad mängd astrocyter (hjärnans hushållningsceller), tycks vara ett mycket tidigt tecken. Mängden astrocyter var högst vid tidpunkten när amyloida plack började ansamlas i hjärnan.
– Astrocytaktiveringen är som högst ungefär tjugo år före förväntade symtom och därefter minskar den, till skillnad från ansamlingen av amyloidplack som ökar konstant med tiden till symptom. Ansamlingen av amyloidplack och ökad mängd astrocyter uppvisar således motsatta tidsförlopp säger forskningsledare Agneta Nordberg, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Studien, som publiceras i tidskriften Brain, ger ytterligare belägg för att sjukdomsprocessen bakom alzheimer startar många år innan symptomen märks. Forskarna bakom studien menar att fynden indikerar att astrocyter kan vara ett möjligt mål för utveckling av nya läkemedel.
Läs pressmeddelandet från KI »
(nytt fönster)
Det är forskare vid Karolinska institutet som undersökt fyra familjer med kända alzheimermutationer, personer som löper en kraftigt ökad risk att insjukna i sjukdomen. Genom att undersöka dem med en så kallad PET-kamera har forskarna kunnat observera de hjärnförändringar som börjar uppträda mycket tidigt under sjukdomsförloppet.
Tiil de sjukliga förändringarna hör amyloida plack (små klumpar som bildas mellan nervcellerna), fibriller (sjukliga förändringar inuti nervcellerna) och inflammatoriska förändringar. Sammantaget leder det till att hjärnvävnad efterhand förtvinar och minnesstörningar och andra symptom börjar visa sig. Hur tidsförloppet exakt ser ut är dock inte klarlagt.
Det är känt att de typiska hjärnförändringarna vid alzheimer börjar långt före de första symptomen visar sig. Den nya studien från Karolinska Institutet visar att de inflammatoriska förändringarna, i form av en ökad mängd astrocyter (hjärnans hushållningsceller), tycks vara ett mycket tidigt tecken. Mängden astrocyter var högst vid tidpunkten när amyloida plack började ansamlas i hjärnan.
– Astrocytaktiveringen är som högst ungefär tjugo år före förväntade symtom och därefter minskar den, till skillnad från ansamlingen av amyloidplack som ökar konstant med tiden till symptom. Ansamlingen av amyloidplack och ökad mängd astrocyter uppvisar således motsatta tidsförlopp säger forskningsledare Agneta Nordberg, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Studien, som publiceras i tidskriften Brain, ger ytterligare belägg för att sjukdomsprocessen bakom alzheimer startar många år innan symptomen märks. Forskarna bakom studien menar att fynden indikerar att astrocyter kan vara ett möjligt mål för utveckling av nya läkemedel.
Läs pressmeddelandet från KI »
(nytt fönster)
Träning kan minska demenssjukas hjälpbehov
Regelbunden fyskisk träning av personer med demenssjukdom har flera positiva effekter, bland annat på deras balansförmåga. Detta visar forskning från Umeå universitet.
Resultaten bygger på en studie som nu publiceras i tidskriften JAGS. I den deltog 186 personer med demenssjukdom på 16 olika äldreboenden i Umeå. De som lottades till träningsgruppen fick genomgå ett 45-minuter långt program 2-3 gånger/vecka. Under fyra månader övades bl a benstyrka, balans och gång under ledning av en fysioterapeut.
Demenssjukdom innebär en gradvis försämring av förmågor. Så var fallet även bland träningsgruppens deltagare men försämringarna skedde i en långsammare takt, jämfört kontrollgruppens. Dessutom märktes faktiska förbättringar i deras balans.
– Studier som den här är ovanliga, men ger oss viktiga insikter att bygga vidare på för att utveckla en demensvård som på ett kostnadseffektivt sätt möter framtidens utmaningar och gör att personerna kan förbli självständiga längre, säger Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln i JAGS.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet » (nytt fönster)
Resultaten bygger på en studie som nu publiceras i tidskriften JAGS. I den deltog 186 personer med demenssjukdom på 16 olika äldreboenden i Umeå. De som lottades till träningsgruppen fick genomgå ett 45-minuter långt program 2-3 gånger/vecka. Under fyra månader övades bl a benstyrka, balans och gång under ledning av en fysioterapeut.
Demenssjukdom innebär en gradvis försämring av förmågor. Så var fallet även bland träningsgruppens deltagare men försämringarna skedde i en långsammare takt, jämfört kontrollgruppens. Dessutom märktes faktiska förbättringar i deras balans.
– Studier som den här är ovanliga, men ger oss viktiga insikter att bygga vidare på för att utveckla en demensvård som på ett kostnadseffektivt sätt möter framtidens utmaningar och gör att personerna kan förbli självständiga längre, säger Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet och huvudförfattare till artikeln i JAGS.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet » (nytt fönster)
Filmen Gipsmössan nu på webben
Många har hört av sig under åren och frågat efter filmen Gipsmössan. Nu kan ni se den avgiftsfritt på webbben genom en överenskommelse mellan Svenskt Demenscentrum och produktionsbolaget Gluggen.
I filmen får vi följa två äldre kvinnor med demenssjukdom. Deras liv har blivit mer komplicerat men båda har lärt sig strategier som gör att det ännu kan baka och träffa sina vänner utan hjälp från omgivningen. Gemenskap och skratt blandas med funderingar över hur framtiden ska te sig. Filmen är 17 min lång. Se filmen
I filmen får vi följa två äldre kvinnor med demenssjukdom. Deras liv har blivit mer komplicerat men båda har lärt sig strategier som gör att det ännu kan baka och träffa sina vänner utan hjälp från omgivningen. Gemenskap och skratt blandas med funderingar över hur framtiden ska te sig. Filmen är 17 min lång. Se filmen
Vetenskapligt stöd för att utbilda anhörigvårdare
Att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet kan upplevas både meningsfullt och påfrestande. Särskilda utbildningsprogram för anhörigvårdare kan göra att de upplever sitt vårdarbete mindre betungande. Det finns det vetenskapligt stöd för menar SBU som gått igenom svensk och internationell forskning på området.
För ett svenskt utbildningsprogram som SBU studerat låg de kommunala kostnaderna på 1 000 kr per deltagare, något som SBU anser vara en rimlig nivå för att kunna ge de anhöriga ökad livskvalitet.
SBU – Statens medicinska beredning för medicinsk och social utvärdering – går i genom forskningslitteraturen inom olika områden för att bedöma vilka insatser det finns vetenskapligt stöd för. Läs mer om den aktuella skriften Utbildning för anhöriga till hemmaboende personer med demenssjukdom, SBU Kommenterar (nytt fönster).
För ett svenskt utbildningsprogram som SBU studerat låg de kommunala kostnaderna på 1 000 kr per deltagare, något som SBU anser vara en rimlig nivå för att kunna ge de anhöriga ökad livskvalitet.
SBU – Statens medicinska beredning för medicinsk och social utvärdering – går i genom forskningslitteraturen inom olika områden för att bedöma vilka insatser det finns vetenskapligt stöd för. Läs mer om den aktuella skriften Utbildning för anhöriga till hemmaboende personer med demenssjukdom, SBU Kommenterar (nytt fönster).
Goda råd på fickan
I somras släppte Svenskt Demenscentrum en mobilapp för anhöriga. Nu har en motsvarande app för yrkesverksamma inom vård och omsorg lanserats. Båda är avgiftsfria och ingår i utbildningspaketet Nollvision, för en demensvård utan tvång och begränsningar.
Apparna tar bland annat upp vanliga beteendeförändringar vid demenssjukdom och ger tips och råd för att kunna bemöta svåra situationer. Innehållet kan läsas på både svenska och engelska. För att ladda ned apparna till en Samsung eller annan Androidtelefon: gå in på Playbutiken och sök "Nollvision". För nedladdning till en iPhone: gå in på AppStore och sök "Nollvision".
Apparna tar bland annat upp vanliga beteendeförändringar vid demenssjukdom och ger tips och råd för att kunna bemöta svåra situationer. Innehållet kan läsas på både svenska och engelska. För att ladda ned apparna till en Samsung eller annan Androidtelefon: gå in på Playbutiken och sök "Nollvision". För nedladdning till en iPhone: gå in på AppStore och sök "Nollvision".
Nytt alzheimervaccin prövas i större skala
Ett nytt vaccin, CAD106, mot Alzheimers sjukdom ska nu prövas i större skala. Det har tagits fram vid Karolinska Institutet, med Novartis som finansiär, och fungerar delvis annorlunda än liknande vacciner som testats.
För några år sedan skrev vi om CAD106 som då med med framgång hade testats i Sverige på personer med Alzheimers sjukdom. Nu uppmärksammar Demensförbundets webb att samma vaccin nu ska prövas i betydligt större skala, i en s k fas-3-studie. De kommer att ske i USA på patienter som bär på ApoE4-allelen. Det är en genvariant som har visat sig ge en markant ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom.
De flesta liknande studier som gjorts så här långt bygger på passiv vaccinering, det vill säga antikroppar mot sjukdomen injiceras direkt i blodet. Metoden har fördelen av att vaccineringen snabbt kan avbrytas om till exempel allvarliga biverkningar uppstår.
CAD106 handlar istället om aktiv vaccinering. Det innebär att ett ämne som uppfattas som artfrämmande injiceras och som sporrar immunförsvaret. Mer konkret handlar det om att få kroppen att producera antikroppar mot de skadliga varianter av proteinet beta-amyloid som man tror orsakar Alzheimers sjukdomen. Om den aktiva vaccineringen fungerar är den kostnadsmässigt mer förmånlig eftersom betydligt färre injektioner krävs.
Fas 3-studien kommer att pågå under fem år. Om utfallet skulle bli positivt kan Novartis i princip börja sälja CAD106 som ett läkemedel.
Läs artikel på Demensförbundets webb » (nytt fönster)
För några år sedan skrev vi om CAD106 som då med med framgång hade testats i Sverige på personer med Alzheimers sjukdom. Nu uppmärksammar Demensförbundets webb att samma vaccin nu ska prövas i betydligt större skala, i en s k fas-3-studie. De kommer att ske i USA på patienter som bär på ApoE4-allelen. Det är en genvariant som har visat sig ge en markant ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom.
De flesta liknande studier som gjorts så här långt bygger på passiv vaccinering, det vill säga antikroppar mot sjukdomen injiceras direkt i blodet. Metoden har fördelen av att vaccineringen snabbt kan avbrytas om till exempel allvarliga biverkningar uppstår.
CAD106 handlar istället om aktiv vaccinering. Det innebär att ett ämne som uppfattas som artfrämmande injiceras och som sporrar immunförsvaret. Mer konkret handlar det om att få kroppen att producera antikroppar mot de skadliga varianter av proteinet beta-amyloid som man tror orsakar Alzheimers sjukdomen. Om den aktiva vaccineringen fungerar är den kostnadsmässigt mer förmånlig eftersom betydligt färre injektioner krävs.
Fas 3-studien kommer att pågå under fem år. Om utfallet skulle bli positivt kan Novartis i princip börja sälja CAD106 som ett läkemedel.
Läs artikel på Demensförbundets webb » (nytt fönster)
Första ambassadörerna för Nollvision
Nu har den första gruppen Nollvisionsambassadörer träffats. Vid ett uppstartsseminarium på Svenskt Demenscentrum i förra veckan diskuterade de bland annat hur de kan stötta varandra i den pågående processen med att implementera synsättet i utbildningspaketet Nollvision, en demensvård utan tvång och begränsningar. Handboken Nollvision delades ut liksom ett USB-minne med dokument som kan användas i implementeringen.
Seminariet blev snabbt fulltecknat och ett 30-tal deltagare, främst demenssjuksköterskor, var på plats i Stockholm. Här fanns också arbetsterapeuten Sara Ohlsson, Vingåkers kommun, som fick ta emot Svenskt Demenscentrums stipendium på 5000 kr för Bästa fallbeskrivning. Den visar hur hon som arbetsterapeut i kommunens demensteam löste en svår beteendeproblematik med hjälpmedel istället för läkemedel.
Den 11 december hålls ett uppstartsseminarium i Malmö. Dagen före (10 dec) möts ytterligare 100 blivande ambassadörer för Nollvision – Silviasystrar och Silviasjuksköterskor – på Silviahemmet i Stockholm. Läs mer om utbildningspaketet Nollvison »
Seminariet blev snabbt fulltecknat och ett 30-tal deltagare, främst demenssjuksköterskor, var på plats i Stockholm. Här fanns också arbetsterapeuten Sara Ohlsson, Vingåkers kommun, som fick ta emot Svenskt Demenscentrums stipendium på 5000 kr för Bästa fallbeskrivning. Den visar hur hon som arbetsterapeut i kommunens demensteam löste en svår beteendeproblematik med hjälpmedel istället för läkemedel.
Den 11 december hålls ett uppstartsseminarium i Malmö. Dagen före (10 dec) möts ytterligare 100 blivande ambassadörer för Nollvision – Silviasystrar och Silviasjuksköterskor – på Silviahemmet i Stockholm. Läs mer om utbildningspaketet Nollvison »
Arbetsterapeut Sara Ohlsson (mitten) får stipendium för Bästa fallbeskrivning. Wilhelmina Hoffman (t.v) och Ann-Christin Kärrman, båda Svenskt Demenscentrum, höll i seminariet.