Senaste nytt
Första demenskursen på persiska
En avgiftsfri demenskurs på persiska finns nu på webben. Den vänder sig främst till personer i Sverige med iransk bakgrund men tycks också ha väckt intresse i Iran.
– Googlar man på ordet demens på persiska hamnar faktiskt vår utbildningssida överst. Det är kanske inte så konstigt; demens och demenssjukdomar är något okänt för de flesta i Iran, säger Rozita Torkpoor, sjuksköterska på Minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, som själv har iransk bakgrund.
Rozita Torkpoor är knuten till det svensk-danska EU-projektet Migrationsskolan och har lett arbetet med att ta fram den interaktiva kursen "Demenskunskap för alla". Som namnet antyder ska även den som saknar förkunskaper kunna ta del av innehållet. Huvudbudskapet är att glömska kan vara ett tecken på sjukdom och att det är viktigt att den som uppvisar misstänkta symptom utreds och får hjälp i ett tidigt skede.
I text, bilder och videoklipp berättas om demenssjukdomens symptom och hur man bäst bemöter den som drabbats. Det finns även fördjupande delar, om till exempel hjärnans funktioner, som vänder sig mer till vårdpersonal. På sikt hoppas Rozita Torkpoor att kursen kan bidra till att vården av äldre personer förbättras.
– Många iranier i Sverige är verksamma inom vård och omsorg. Det finns även ett ökande antal äldre personer med iransk bakgrund. Många vårdas hemma av anhöriga som i många fall knappast har hört talas om demens. Här finns en stor kunskapslucka som kursen kan hjälpa till att fylla, säger Rozita Torkpoor.
I EU-projektet Migrationsskolan deltar bland andra Kunskapscentrum Demenssjukdomar, Skånes universitetssjukhus och danska Nationalt Videnscenter for Demens. Migrationsskolan planerar att ta fram demensutbildningar även på polska och bosniska-kroatiska-serbiska.
Magnus Westlander
– Googlar man på ordet demens på persiska hamnar faktiskt vår utbildningssida överst. Det är kanske inte så konstigt; demens och demenssjukdomar är något okänt för de flesta i Iran, säger Rozita Torkpoor, sjuksköterska på Minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, som själv har iransk bakgrund.
Rozita Torkpoor är knuten till det svensk-danska EU-projektet Migrationsskolan och har lett arbetet med att ta fram den interaktiva kursen "Demenskunskap för alla". Som namnet antyder ska även den som saknar förkunskaper kunna ta del av innehållet. Huvudbudskapet är att glömska kan vara ett tecken på sjukdom och att det är viktigt att den som uppvisar misstänkta symptom utreds och får hjälp i ett tidigt skede.
I text, bilder och videoklipp berättas om demenssjukdomens symptom och hur man bäst bemöter den som drabbats. Det finns även fördjupande delar, om till exempel hjärnans funktioner, som vänder sig mer till vårdpersonal. På sikt hoppas Rozita Torkpoor att kursen kan bidra till att vården av äldre personer förbättras.
– Många iranier i Sverige är verksamma inom vård och omsorg. Det finns även ett ökande antal äldre personer med iransk bakgrund. Många vårdas hemma av anhöriga som i många fall knappast har hört talas om demens. Här finns en stor kunskapslucka som kursen kan hjälpa till att fylla, säger Rozita Torkpoor.
I EU-projektet Migrationsskolan deltar bland andra Kunskapscentrum Demenssjukdomar, Skånes universitetssjukhus och danska Nationalt Videnscenter for Demens. Migrationsskolan planerar att ta fram demensutbildningar även på polska och bosniska-kroatiska-serbiska.
Magnus Westlander
Gå till demenskursen på persiska »
(nytt fönster)
Figurtest användbart i demensutredningar
AQT är ett relativt nytt figurtest som är framtaget för att fånga upp misstänkt demenssjukdom. En ny studie visar att det är effektivare än klocktest som Socialstyrelsen rekommenderar vid basala demensutredningar.
Det är Swedish Brain Powers webb som uppmärksammar en svensk studie i tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care. Studien undersöker AQT (A Quick Test of Cognitive Speed) som går ut på att testpersonen ombeds att så snabbt som möjligt ange färg och form på geometriska figurer
Idag saknas en säker metod för att ställa en demensdiagnos. I stället görs en sammanvägd bedömning, bl a av resultat från olika tester. Den svenska studien visar att i detta sammanhang är AQT lika effektivt som MMSE och betydligt bättre än klocktest som båda rekommenderas av Socialstyrelsen vid basala demensutredningar inom primärvården.
– Våra resultat visar att AQT är ett mycket bra verktyg för test av demenssjukdom inom primärvården. Eftersom AQT dessutom är både användarvänligt och lätt att administrera lämpar det sig mycket väl för primärvården, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik vid Linköpings universitet.
AQT är enkelt och snabbt att utföra, tidsåtgången är cirka 5–10 minuter. Enligt forskarna skulle en kombination av AQT och MMSE förbättra testet ytterligare. Bakom studien står bland annat forskarna Anna S Kvitting, Jan Marcusson, och Anders Wimo, samtliga ingår i nätverket Swedish Brain Power.
Till artikeln i Scandinavian Journal of Primary Health Care » (nytt fönster)
Det är Swedish Brain Powers webb som uppmärksammar en svensk studie i tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care. Studien undersöker AQT (A Quick Test of Cognitive Speed) som går ut på att testpersonen ombeds att så snabbt som möjligt ange färg och form på geometriska figurer
Idag saknas en säker metod för att ställa en demensdiagnos. I stället görs en sammanvägd bedömning, bl a av resultat från olika tester. Den svenska studien visar att i detta sammanhang är AQT lika effektivt som MMSE och betydligt bättre än klocktest som båda rekommenderas av Socialstyrelsen vid basala demensutredningar inom primärvården.
– Våra resultat visar att AQT är ett mycket bra verktyg för test av demenssjukdom inom primärvården. Eftersom AQT dessutom är både användarvänligt och lätt att administrera lämpar det sig mycket väl för primärvården, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik vid Linköpings universitet.
AQT är enkelt och snabbt att utföra, tidsåtgången är cirka 5–10 minuter. Enligt forskarna skulle en kombination av AQT och MMSE förbättra testet ytterligare. Bakom studien står bland annat forskarna Anna S Kvitting, Jan Marcusson, och Anders Wimo, samtliga ingår i nätverket Swedish Brain Power.
Till artikeln i Scandinavian Journal of Primary Health Care » (nytt fönster)
Risken att insjukna i demens kan ha minskat
En ny svensk studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Neurology, visar något överraskande att risken att drabbas av demens kan ha minskat de senaste 20 åren. En möjlig orsak är det förebyggande arbetet med hjärt-kärlsjukdom.
– Vi vet att hjärtkärlsjukdom är en viktig riskfaktor för demens. Den här minskade demensrisken som vi tycker oss kunna se sammanfaller med en generell nedgång när det gäller hjärtkärlsjukdom de senaste decennierna. Hälsokontroller och prevention har förbättrats avsevärt inom sjukvården, något som vi alltså även ser resultat av när det gäller risken att drabbas av demens, säger docent Chengxuan Qiu vid Aging Research Center i Stockholm, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
De nya forskningsrönen bygger på data från SNAC-K, en befolkningsstudie om åldrande och hälsa på Kungsholmen i Stockholm. Drygt 3000 personer har följts över tiden. Resultatet visar att förekomsten av demens höll sig på samma nivå hos både män och kvinnor efter 75 års ålder under hela studieperioden (1987-1989 och 2001-2004), trots det faktum att livslängden hos personer med demens ökat sedan slutet av 1980-talet. Det här innebär att risken att insjukna i en demenssjukdom totalt sett minskat under perioden.
Laura Fratiglioni, professor och verksamhetschef vid Aging Research Center, ser den minskade demensrisken som positivt. Samtigt påpekar hon att antalet personer med demenssjukdom ändå kommer att fortsätta öka i världen, i takt med att vi lever allt längre och en ökning i absoluta tal av antalet människor över 75 år.
– Det betyder att den samhälleliga bördan av demens och behovet av vård och omsorg kommer fortsatt att öka. Det finns idag inget sätt att bota patienter med demens, utan vi måste fortsätt satsa på vård och prevention inom detta område, säger Laura Fratiglioni.
Twenty year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence
in central Stockholm, Sweden. Chengxuan Qiu, Eva von Strauss,
Lars Bäckman, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni.
Neurology online (April 2013) Till artikeln i Neurology »
– Vi vet att hjärtkärlsjukdom är en viktig riskfaktor för demens. Den här minskade demensrisken som vi tycker oss kunna se sammanfaller med en generell nedgång när det gäller hjärtkärlsjukdom de senaste decennierna. Hälsokontroller och prevention har förbättrats avsevärt inom sjukvården, något som vi alltså även ser resultat av när det gäller risken att drabbas av demens, säger docent Chengxuan Qiu vid Aging Research Center i Stockholm, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
De nya forskningsrönen bygger på data från SNAC-K, en befolkningsstudie om åldrande och hälsa på Kungsholmen i Stockholm. Drygt 3000 personer har följts över tiden. Resultatet visar att förekomsten av demens höll sig på samma nivå hos både män och kvinnor efter 75 års ålder under hela studieperioden (1987-1989 och 2001-2004), trots det faktum att livslängden hos personer med demens ökat sedan slutet av 1980-talet. Det här innebär att risken att insjukna i en demenssjukdom totalt sett minskat under perioden.
Laura Fratiglioni, professor och verksamhetschef vid Aging Research Center, ser den minskade demensrisken som positivt. Samtigt påpekar hon att antalet personer med demenssjukdom ändå kommer att fortsätta öka i världen, i takt med att vi lever allt längre och en ökning i absoluta tal av antalet människor över 75 år.
– Det betyder att den samhälleliga bördan av demens och behovet av vård och omsorg kommer fortsatt att öka. Det finns idag inget sätt att bota patienter med demens, utan vi måste fortsätt satsa på vård och prevention inom detta område, säger Laura Fratiglioni.
Twenty year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence
in central Stockholm, Sweden. Chengxuan Qiu, Eva von Strauss,
Lars Bäckman, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni.
Neurology online (April 2013) Till artikeln i Neurology »
Professor och "oomtvistlig nestor" prisad
Professor Bengt Winblad har fått Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium 2013. Priset är på 50 000 kronor och delades ut av Drottningen under Silviahemmets inspirationsdag den 9 april i Stockholm.
Bengt Winblad är professor vid Karolinska Institutet och en världens ledande alzheimerforskare. Han har startat, och är även chef för, Swedish Brain Power, ett nationellt forskningsnätverk som fått flera efterföljare utomlands. Juryns motivering till årets pris lyder:
”Professor Bengt Winblad, Karolinska Institutet, tilldelas detta stipendium för sitt oerhört betydelsefulla och engagerade arbete inom området de senaste 30 åren. Bengt Winblad har startat många befolkningsstudier viktiga för kunskap om demenssjukdomar. Han har byggt upp en stark och kreativ forskningsmiljö vid Karolinska Institutet samt initierat och lett en rad kliniska prövningar för att behandla Alzheimers sjukdom.
Bengt Winblad har startat och leder Swedish Brain Power, ett tvärprofessionellt nätverk med Sveriges främsta forskare inom demensområdet. Bengt Winblad har bidragit till att Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar blivit kända både för allmänhet och akademi. Han utsågs internationellt år 2011 till den mest produktive demensforskaren i världen. Professor Bengt Winblad är demensområdets oomtvistliga nestor.”
Bengt Winblad är professor vid Karolinska Institutet och en världens ledande alzheimerforskare. Han har startat, och är även chef för, Swedish Brain Power, ett nationellt forskningsnätverk som fått flera efterföljare utomlands. Juryns motivering till årets pris lyder:
”Professor Bengt Winblad, Karolinska Institutet, tilldelas detta stipendium för sitt oerhört betydelsefulla och engagerade arbete inom området de senaste 30 åren. Bengt Winblad har startat många befolkningsstudier viktiga för kunskap om demenssjukdomar. Han har byggt upp en stark och kreativ forskningsmiljö vid Karolinska Institutet samt initierat och lett en rad kliniska prövningar för att behandla Alzheimers sjukdom.
Bengt Winblad har startat och leder Swedish Brain Power, ett tvärprofessionellt nätverk med Sveriges främsta forskare inom demensområdet. Bengt Winblad har bidragit till att Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar blivit kända både för allmänhet och akademi. Han utsågs internationellt år 2011 till den mest produktive demensforskaren i världen. Professor Bengt Winblad är demensområdets oomtvistliga nestor.”
Professor Bengt Winblad tar emot blommor från Wilhelmina Hoffman,
verksamhetschef för Silviahemmet.
T.v. Drottning Silvia.
Demens ges inte plats i forskningens finrum
Trots den stora utmaningen som en åldrande befolkning innebär så satsas det jämförelsevis lite pengar på forskning om demens. Det skriver tre professorer vid Karolinska Institutet i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Bengt Winblad, Maria Eriksdotter och Anders Wimo är samtliga verksamma inom Swedish Brain Power, en svenskt forskningsnätverk som fått efterföljare i flera andra länder. Men medan president Obama förklarat "krig" mot Alzheimers sjukdom och Holland nyligen satsat 32 miljoner euro lyser svenska nationella forskningssatsningar på samma sjukdom med sin frånvaro, konstaterar artikelförfattarna.
Även de styrande inom Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet visar att demenssjukdomarna inte finns med i "finrummet". I deras gemensamma satsning på att förbättra vård och klinisk forskning inkluderas fyra diagnosgrupper – hjärt-kärlsjukdomar, bröstcancer, åldersdiabetes och reumatologi – som felaktigt beskrivs som "våra vanligaste folksjukdomar". Demenssjukdomarna nämns inte, konstaterar artikelförfattarna, trots att WHO anser de utgör det snabbast växande folkhälsoproblemet.
I dag kostar demenssjukdomarna i Sverige över 50 miljarder kronor per år och är därmed den sjukdomsgrupp som kostar vårt samhälle allra mest. De orsakar ett stort mänskligt lidande. Vi har därför inte råd, menar artikelförfattarna, ur både ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv, att inte satsa på forskning och kunskapsspridning om dessa sjukdomar.
Bengt Winblad, Maria Eriksdotter och Anders Wimo är samtliga verksamma inom Swedish Brain Power, en svenskt forskningsnätverk som fått efterföljare i flera andra länder. Men medan president Obama förklarat "krig" mot Alzheimers sjukdom och Holland nyligen satsat 32 miljoner euro lyser svenska nationella forskningssatsningar på samma sjukdom med sin frånvaro, konstaterar artikelförfattarna.
Även de styrande inom Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet visar att demenssjukdomarna inte finns med i "finrummet". I deras gemensamma satsning på att förbättra vård och klinisk forskning inkluderas fyra diagnosgrupper – hjärt-kärlsjukdomar, bröstcancer, åldersdiabetes och reumatologi – som felaktigt beskrivs som "våra vanligaste folksjukdomar". Demenssjukdomarna nämns inte, konstaterar artikelförfattarna, trots att WHO anser de utgör det snabbast växande folkhälsoproblemet.
I dag kostar demenssjukdomarna i Sverige över 50 miljarder kronor per år och är därmed den sjukdomsgrupp som kostar vårt samhälle allra mest. De orsakar ett stort mänskligt lidande. Vi har därför inte råd, menar artikelförfattarna, ur både ett mänskligt och samhällsekonomiskt perspektiv, att inte satsa på forskning och kunskapsspridning om dessa sjukdomar.
Orolig sömn kännetecknar vanlig demenssjukdom
Utåtagerande drömmar förekommer ofta vid Lewykroppsdemens. En ny studie tyder på att sådan sömnstörning är betydligt vanligare än andra symptom som förknippas med denna demenssjukdom.
Lewykroppsdemens är en relativt ny demensdiagnos som tillkom i slutet av 1980-talet. Patienten fäktar i sömmen är en vanligt sätt att beskriva den, något som understryks ytterligare av ny forskning från Mayo Clinic i Florida.
Vid undersökningar med magnetkamera framgick att 75 till 80 procent av männen med Lewykroppsdemens led av störd drömsömn (andelen för kvinnor var lägre). Denna typ av sömnstörning var fem gånger vanligare än hallucinationer och fluktuerande kognitiv förmåga som båda ingår som huvudsymptom i sjukdomens diagnoskriterier.
I en tidig fas kan Lewykroppsdemens vara svår att upptäcka. Att studera sömnbeteende med magnetkamera tror Floridaforskarna därför kan bidra till att man säkrare kan urskilja Lewykroppsdemens från andra demenssjukdomar. Bland alzheimerpatienter har endast mellan två och tre procent störd drömsömn. Forskarna betonar att många med störd drömsömn aldrig utvecklar Lewykroppsdemens.
Lewykroppsdemens är en relativt ny demensdiagnos som tillkom i slutet av 1980-talet. Patienten fäktar i sömmen är en vanligt sätt att beskriva den, något som understryks ytterligare av ny forskning från Mayo Clinic i Florida.
Vid undersökningar med magnetkamera framgick att 75 till 80 procent av männen med Lewykroppsdemens led av störd drömsömn (andelen för kvinnor var lägre). Denna typ av sömnstörning var fem gånger vanligare än hallucinationer och fluktuerande kognitiv förmåga som båda ingår som huvudsymptom i sjukdomens diagnoskriterier.
I en tidig fas kan Lewykroppsdemens vara svår att upptäcka. Att studera sömnbeteende med magnetkamera tror Floridaforskarna därför kan bidra till att man säkrare kan urskilja Lewykroppsdemens från andra demenssjukdomar. Bland alzheimerpatienter har endast mellan två och tre procent störd drömsömn. Forskarna betonar att många med störd drömsömn aldrig utvecklar Lewykroppsdemens.
Ofattbara minnen på Judiska hemmet
En judisk kvinna med demenssjukdom får panik på väg in i hissen – hon uppfattar den nämligen som en gaskammare. Om svåra situationer på Judiska hemmet handlar en av flera artiklar med demenstema i senaste numret av Äldre i Centrum.
På Judiska hemmet i Stockholm har tre av fyra överlevt förintelsen. De bär på ofattbara minnen som, när de väcks till liv, kan leda till svåra situationer för personalen att hantera.
– Idag vet vi att det bästa är att så fort som möjligt bearbeta traumat. Så var det alltså inte för de människor som i dag bor här på Judiska hemmet. Istället kommer traumat ikapp dem nu, säger Kajsa Båkman i en artikel i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2013.
Kajsa Båkman har varit både undersköterska och chef för Judiska hemmet. Numera studerar hon förhållningssätt och metoder på sin gamla arbetsplats. Undersköterskornas erfarenheter hoppas hon på sikt kunna berika annan vårdpersonal som möter äldre personer med traumatiska minnen från krig, tortyr och förföljelse.
I samma nummer av Äldre i Centrum behandlar även docent Ingvar Karlsson ämnet posttraumatiska stressymptom vid demens. I en annan artikel tar professor Sirkka-Liisa Ekman upp förutsättningarna för en god omvårdnad när man glömt bort sitt "nya" språk.
På Judiska hemmet i Stockholm har tre av fyra överlevt förintelsen. De bär på ofattbara minnen som, när de väcks till liv, kan leda till svåra situationer för personalen att hantera.
– Idag vet vi att det bästa är att så fort som möjligt bearbeta traumat. Så var det alltså inte för de människor som i dag bor här på Judiska hemmet. Istället kommer traumat ikapp dem nu, säger Kajsa Båkman i en artikel i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2013.
Kajsa Båkman har varit både undersköterska och chef för Judiska hemmet. Numera studerar hon förhållningssätt och metoder på sin gamla arbetsplats. Undersköterskornas erfarenheter hoppas hon på sikt kunna berika annan vårdpersonal som möter äldre personer med traumatiska minnen från krig, tortyr och förföljelse.
I samma nummer av Äldre i Centrum behandlar även docent Ingvar Karlsson ämnet posttraumatiska stressymptom vid demens. I en annan artikel tar professor Sirkka-Liisa Ekman upp förutsättningarna för en god omvårdnad när man glömt bort sitt "nya" språk.
Till tidskriften Äldre i Centrum »
(nytt fönster)
Grattis Sollefteå!
Svenskt Demenscentrum gratulerar Sollefteå demensteam som i tuff konkurrens vinner priset Bästa demensteam i hemtjänsten 2012. Priset är på 50 000 kr och delas ut av Drottning Silvia under Silviahemmets stora inspirationsdag i Stockholm den 9 april.
Sollefteå demensteam firar priset. Fr v Inga Lindström (ordf. i Demensföreningen), Aina Olofsson, Rose-Marie Kempe, Charlotta Berglund, Anita Wendel och Eva-Lis Nilsson. På bilden saknas
Maja Braf. Foto: Katarina Östholm
Kvintetten som gör skillnad
Sollefteå demensteam prisas numera inte bara av demenssjuka och deras anhöriga i hemkommunen. Den nionde april åker medlemmarna till huvudstaden för att ta emot diplom och en check på 50 000 kronor ur Drottningens hand.
– Vi är förstås hemskt glada och stolta, och det ska bli jättespännande att få delta i prisceremonin på Silviahemmets inspirationsdag. Vi siktar på att åka till Stockholm hela gänget, säger Silviasjuksköterskan Eva-Lis Nilsson i telefon.
Eva-Lis Nilsson ingår i det team som har utsetts till Bästa demensteam i hemtjänsten 2012, ett pris som instiftats av Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum och som i april delas ut för femte året i rad. Sollefteåteamet är navet i kommunens demensvård, trots att det bara funnits i ett par år.
– Vi startade som en del av projektet Sammanhållen demensvård, numera är vi permanentade. Teamet arbetar för att personer med demenssjukdom ska kunna bo kvar hemma, för det är ju vad nästan alla vill och det som också i regel är bäst så länge personen känner sig trygg, säger Eva-Lis Nilsson.
I teamet ingår även Charlotta Berglund, Maja Braf, Rose-Marie Kempe och Anita Wendel, samtliga undersköterskor med lång erfarenhet av hemtjänst. Bemanningen räcker inte för att hjälpa alla med demensdiagnos så teamet koncentrerar sig på personer med speciell problematik. Dit hör ”nejsägarna”, de som på grund av bristande sjukdomsinsikt vägrar all form av hjälp trots att de har uppenbara behov.
– Det kan också handla personer som larmar ofta, uppträder aggressivt eller som hemtjänstpersonalen av andra orsaker har svårt att hjälpa, säger Eva-Lis Nilsson.
Teamet kan erbjuda en bättre personkontinuitet än den ordinarie hemtjänsten och färre personer runt den sjuke innebär större möjligheter att skapa förtroende. Respektera, lirka och motivera är några verb som beskriver teamets arbetssätt. Att det ofta fungerar kan Inga Lindström, ordförande i den lokala Demensföreningen, intyga.
– En förtvivlad kvinna berättade om sin demenssjuke make som länge vägrat att duscha och borsta tänderna. Så kom tjejerna i demensteamet och kvinnan bara satte sig ner och gapade. Maken var hur lugn som helst i badrummet när de hjälpte honom med hygienen.
Inga Lindström kan berätta liknande historier från andra anhöriga som hyllar demensteamets arbete. Kontakter med teamet fungerar dessutom ofta som inkörsport till Demensföreningen och tillsammans arrangerar de regelbundna anhörigträffar.
Sjukhuset i Sollefteå är en annan viktig samarbetspartner. Eva-Lis Nilsson sitter med i en samverkansgrupp tillsammans med kommunens biståndshandläggare samt geriatriker, sjuksköterska och arbetsterapeut från sjukhuset.
– Det är fantastiskt värdefullt. Jag får inblick i vilka som håller på att utredas och vilka som är ny diagnosticerade. Det är en stor fördel eftersom många av dem sedan kommer att få hjälp av oss i demensteamet.
Demensteamet har fyllt ett tomrum i Sollefteå men det geografiska upptagningsområdet är begränsat. Kommunen är vidsträckt och Eva-Lis Nilsson skulle vilja ha resurser till att hjälpa demenssjuka personer även utanför tätorten. På önskelistan står även ett mer demensanpassat anhörigstöd.
– Det händer så många gånger att vi når anhöriga först när det börja krisa där hemma. Man skulle vilja ligga steget före, fånga upp och ge dem stöd tidigare, säger Eva-Lis Nilsson.
Magnus Westlander
Läs även artikel i Tidningen Ångermanland » (nytt fönster)
Sollefteå demensteam firar priset. Fr v Inga Lindström (ordf. i Demensföreningen), Aina Olofsson, Rose-Marie Kempe, Charlotta Berglund, Anita Wendel och Eva-Lis Nilsson. På bilden saknas
Maja Braf. Foto: Katarina Östholm
Kvintetten som gör skillnad
Sollefteå demensteam prisas numera inte bara av demenssjuka och deras anhöriga i hemkommunen. Den nionde april åker medlemmarna till huvudstaden för att ta emot diplom och en check på 50 000 kronor ur Drottningens hand.
– Vi är förstås hemskt glada och stolta, och det ska bli jättespännande att få delta i prisceremonin på Silviahemmets inspirationsdag. Vi siktar på att åka till Stockholm hela gänget, säger Silviasjuksköterskan Eva-Lis Nilsson i telefon.
Eva-Lis Nilsson ingår i det team som har utsetts till Bästa demensteam i hemtjänsten 2012, ett pris som instiftats av Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum och som i april delas ut för femte året i rad. Sollefteåteamet är navet i kommunens demensvård, trots att det bara funnits i ett par år.
– Vi startade som en del av projektet Sammanhållen demensvård, numera är vi permanentade. Teamet arbetar för att personer med demenssjukdom ska kunna bo kvar hemma, för det är ju vad nästan alla vill och det som också i regel är bäst så länge personen känner sig trygg, säger Eva-Lis Nilsson.
I teamet ingår även Charlotta Berglund, Maja Braf, Rose-Marie Kempe och Anita Wendel, samtliga undersköterskor med lång erfarenhet av hemtjänst. Bemanningen räcker inte för att hjälpa alla med demensdiagnos så teamet koncentrerar sig på personer med speciell problematik. Dit hör ”nejsägarna”, de som på grund av bristande sjukdomsinsikt vägrar all form av hjälp trots att de har uppenbara behov.
– Det kan också handla personer som larmar ofta, uppträder aggressivt eller som hemtjänstpersonalen av andra orsaker har svårt att hjälpa, säger Eva-Lis Nilsson.
Teamet kan erbjuda en bättre personkontinuitet än den ordinarie hemtjänsten och färre personer runt den sjuke innebär större möjligheter att skapa förtroende. Respektera, lirka och motivera är några verb som beskriver teamets arbetssätt. Att det ofta fungerar kan Inga Lindström, ordförande i den lokala Demensföreningen, intyga.
– En förtvivlad kvinna berättade om sin demenssjuke make som länge vägrat att duscha och borsta tänderna. Så kom tjejerna i demensteamet och kvinnan bara satte sig ner och gapade. Maken var hur lugn som helst i badrummet när de hjälpte honom med hygienen.
Inga Lindström kan berätta liknande historier från andra anhöriga som hyllar demensteamets arbete. Kontakter med teamet fungerar dessutom ofta som inkörsport till Demensföreningen och tillsammans arrangerar de regelbundna anhörigträffar.
Sjukhuset i Sollefteå är en annan viktig samarbetspartner. Eva-Lis Nilsson sitter med i en samverkansgrupp tillsammans med kommunens biståndshandläggare samt geriatriker, sjuksköterska och arbetsterapeut från sjukhuset.
– Det är fantastiskt värdefullt. Jag får inblick i vilka som håller på att utredas och vilka som är ny diagnosticerade. Det är en stor fördel eftersom många av dem sedan kommer att få hjälp av oss i demensteamet.
Demensteamet har fyllt ett tomrum i Sollefteå men det geografiska upptagningsområdet är begränsat. Kommunen är vidsträckt och Eva-Lis Nilsson skulle vilja ha resurser till att hjälpa demenssjuka personer även utanför tätorten. På önskelistan står även ett mer demensanpassat anhörigstöd.
– Det händer så många gånger att vi når anhöriga först när det börja krisa där hemma. Man skulle vilja ligga steget före, fånga upp och ge dem stöd tidigare, säger Eva-Lis Nilsson.
Magnus Westlander
Läs även artikel i Tidningen Ångermanland » (nytt fönster)
Juryns motivering till 2012 års pristagare:
Sollefteå demensteam har ett genomtänkt arbetssätt genom hela vårdkedjan. Med tydlig värdegrund, kompetens och flexibilitet arbetar teamet för att skapa en meningsfull vardag för personer med demenssjukdom. Arbetslagsutveckling, med stöd av FoU, systematisk uppföljning, återkoppling och reflektion är en självklar del av arbetet. Med väl utarbetad samverkan mellan huvudmannagränserna och tillsammans med Demensföreningen skapas förutsättning att arbeta med förebyggande insatser för att skapa kontinuitet och trygghet för personer med demenssjukdom och deras anhöriga.
FAKTA
Priset Bästa demensteam i hemtjänsten är instiftat av Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum. Läs mer »
Ovanåker och Västernorrlands län är årets ABC-vinnare
Ovanåkers kommun och Västernorrlands län vinner årets Demens ABC-tävling. Prisutdelningen äger rum den 9:e april under Silviahemmets stora inspirationsdag.
Mellan den första mars 2012 och den sista februari 2013 slutförde drygt 15 000 personer Demens ABC, Svenskt Demenscentrums webbutbildning i Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer. Utgår man från den procentuella ökningen under samma tidsperiod hittar man Ovanåker, med bandymetropolen Edsbyn, i topp på kommunlistan. Bland länen hamnar Västernorrlands län överst (se fotnot).
Priset är en heldag om demens på plats i Ovanåker och Västernorrland. Innehållet spänner över pågående forskning och god praktik och några av landets ledande experter deltar. Dessutom får vinnarna ta emot diplom ur Drottning Silvias hand under Silviahemmets stora inspirationsdag i Stockholm.
Sedan lanseringen 2010 har drygt 46 000 personer genomfört Demens ABC. Totalt sett, räknat från maj 2010, har Bräcke kommun och Blekinge län utbildat mest.
Fotnot
För att kunna jämföra stora och små kommuner/län utgår tävlingen från den procentuella ökningen av ett utbildningsindex. Indexet baseras på antal utbildade i Demens ABC inom ett geografiskt område (kommun eller län) dividerat med det förväntade antalet demenssjuka i samma område.
Mellan den första mars 2012 och den sista februari 2013 slutförde drygt 15 000 personer Demens ABC, Svenskt Demenscentrums webbutbildning i Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer. Utgår man från den procentuella ökningen under samma tidsperiod hittar man Ovanåker, med bandymetropolen Edsbyn, i topp på kommunlistan. Bland länen hamnar Västernorrlands län överst (se fotnot).
Priset är en heldag om demens på plats i Ovanåker och Västernorrland. Innehållet spänner över pågående forskning och god praktik och några av landets ledande experter deltar. Dessutom får vinnarna ta emot diplom ur Drottning Silvias hand under Silviahemmets stora inspirationsdag i Stockholm.
Sedan lanseringen 2010 har drygt 46 000 personer genomfört Demens ABC. Totalt sett, räknat från maj 2010, har Bräcke kommun och Blekinge län utbildat mest.
Fotnot
För att kunna jämföra stora och små kommuner/län utgår tävlingen från den procentuella ökningen av ett utbildningsindex. Indexet baseras på antal utbildade i Demens ABC inom ett geografiskt område (kommun eller län) dividerat med det förväntade antalet demenssjuka i samma område.
Kommuner som utbildat mest
i Demens ABC under 2012
(1 mars 2012 – 28 feb 2013)
- Ovanåker
- Leksand
- Hultsfred
- Partille
- Hylte
- Grästorp
- Nässjö
- Ånge
- Sala
- Gnesta
Stresshormon kan öka demensrisken
Forskning har visat att kronisk stress kan öka risken för demens. En möjlig förklaring till detta ges i en ny avhandling från Umeå universitet.
Forskaren Sara K. Bengtsson visar att steroiden allopregnanolon kan påverka hjärnans funktioner hos möss. Kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon ledde till sämre minnes- och inlärningsförmåga. Dessutom ökade mängden av betaamyloid, det protein som bildar de plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Den 22 mars disputerar Sara K. Bengtsson vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Avhandlingen heter Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.
Forskaren Sara K. Bengtsson visar att steroiden allopregnanolon kan påverka hjärnans funktioner hos möss. Kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon ledde till sämre minnes- och inlärningsförmåga. Dessutom ökade mängden av betaamyloid, det protein som bildar de plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Den 22 mars disputerar Sara K. Bengtsson vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Avhandlingen heter Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.