Senaste nytt
Vanligt med inlåsning på landets demensboenden
Svenskt Demenscentrum välkomnar Socialstyrelsens oanmälda tillsyn på 94 demensboenden i landet. På sex av tio enheter lämnades demenssjuka personer inlåsta nattetid utan uppsikt.
Inspektionen visade även att på ett av fyra demensboenden ges ingen personalförstärkning vid tillfällen med hög arbetsbelastning. Personalen vid 40 procent av boendena berättar att de upplever att bemanningen är för låg för att kunna ge de demenssjuka god vård och omsorg. Men Socialstyrelsen bedömer att det gäller 58 procent.
– Det är skrämmande att en så stor del av Sveriges demenssjuka inte ges ordentlig trygghet och säkerhet. Det är en mycket vårdkrävande grupp som behöver närhet till personal dygnet runt, säger Per-Anders Sunesson, tillsynschef på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Samtliga kommuner och huvudmän för de 94 inspekterade boendena kommer att få ett skriftligt beslut från Socialstyrelsen före årsskiftet, med krav att åtgärda de iakttagna bristerna.
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, är positiv till Socialstyrelsens omfattande inspektion.
– Socialstyrelsen har öppnat en dörr till något de flesta inte känt till omfattningen av. Det som nu påvisas är att det finns en utbredd brist på kunskap i kommunledningarna om gällande lagstiftning.
Svenskt Demenscentrum vill se en ny lagstiftning som reglerar användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder. Innebär det att låsta dörrar ska tillåtas på demensboenden, och i så fall under vilka förutsättningar?
– Vi efterlyser rättsskydd för den enskilde, vilket Socialstyrelsens tillsyn tydligt visar inte finns, trots de lagar som vi har idag. I vissa fall måste en person med demens och allvarlig kognitiv störning skyddas mot skada. Vi menar då att begränsningsåtgärd endast ska få användas när alla former av "icke-tvingande" metoder i arbets- och förhållningssätt visat sig vara otillräckliga och då individen löper allvarlig risk för att skada sig, säger Wilhelmina Hoffman och fortsätter:
– Låg bemanning, dåliga lokaler och brist på utbildning får aldrig motivera en låst dörr.
Finns det inte en risk att en lagstiftning bidrar till en ökad användning av inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder?
– Erfarenheter från andra länder talar för det motsatta, menar Wilhelmina Hoffman. En tydlig lagreglering synliggör ansvarfrågorna för beslut och tillsyn och inte minst behovet av utbildning i förhållningssätt och metoder för att undvika begränsningsåtgärder.
Inspektionen visade även att på ett av fyra demensboenden ges ingen personalförstärkning vid tillfällen med hög arbetsbelastning. Personalen vid 40 procent av boendena berättar att de upplever att bemanningen är för låg för att kunna ge de demenssjuka god vård och omsorg. Men Socialstyrelsen bedömer att det gäller 58 procent.
– Det är skrämmande att en så stor del av Sveriges demenssjuka inte ges ordentlig trygghet och säkerhet. Det är en mycket vårdkrävande grupp som behöver närhet till personal dygnet runt, säger Per-Anders Sunesson, tillsynschef på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Samtliga kommuner och huvudmän för de 94 inspekterade boendena kommer att få ett skriftligt beslut från Socialstyrelsen före årsskiftet, med krav att åtgärda de iakttagna bristerna.
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, är positiv till Socialstyrelsens omfattande inspektion.
– Socialstyrelsen har öppnat en dörr till något de flesta inte känt till omfattningen av. Det som nu påvisas är att det finns en utbredd brist på kunskap i kommunledningarna om gällande lagstiftning.
Svenskt Demenscentrum vill se en ny lagstiftning som reglerar användningen av tvångs- och begränsningsåtgärder. Innebär det att låsta dörrar ska tillåtas på demensboenden, och i så fall under vilka förutsättningar?
– Vi efterlyser rättsskydd för den enskilde, vilket Socialstyrelsens tillsyn tydligt visar inte finns, trots de lagar som vi har idag. I vissa fall måste en person med demens och allvarlig kognitiv störning skyddas mot skada. Vi menar då att begränsningsåtgärd endast ska få användas när alla former av "icke-tvingande" metoder i arbets- och förhållningssätt visat sig vara otillräckliga och då individen löper allvarlig risk för att skada sig, säger Wilhelmina Hoffman och fortsätter:
– Låg bemanning, dåliga lokaler och brist på utbildning får aldrig motivera en låst dörr.
Finns det inte en risk att en lagstiftning bidrar till en ökad användning av inlåsning och andra tvångs- och begränsningsåtgärder?
– Erfarenheter från andra länder talar för det motsatta, menar Wilhelmina Hoffman. En tydlig lagreglering synliggör ansvarfrågorna för beslut och tillsyn och inte minst behovet av utbildning i förhållningssätt och metoder för att undvika begränsningsåtgärder.
Relaterad artikel
Rapport om tvångsåtgärder överlämnas till regeringen »
Se inslag i SVT:s Aktuellt
Professor Mats Thorslund m fl intervjuas » (nytt fönster, SVT)
Kommentarer i pressen
Vård i laglöst land » (nytt fönster, Dagens Nyheter)
Dum debatt om inlåsning » (nytt fönster, Expressen)
Svängdörrar en livsfara » (nytt fönster, Göteborgsposten)
Chefer och forskare diskuterade lämplig bemanning
Tisdag den 9 november hölls ett seminarium vid Stiftelsen Äldrecentrum om lämplig bemanning i boende särskilt avsett för personer med demenssjukdom. Utgångspunkten var den uppmärksammade rapporten med samma titel som seminariet. Ett trettiotal chefer verksamma inom demensvården, både på beställar- och utförarsidan, deltog.
Efter en presentation av rapporten av Sven-Erik Wånell, direktör på Äldrecentrum och Mats Thorslund, professor vid Karolinska Institutet och forskningsledare vid Äldrecentrum, delades deltagarna upp i grupper för att diskutera rapporten utifrån frågeställningarna:
1. Går det att översätta kvalitetskrav (som stadens avtal med utförare) till tid? Vilka risker finns med en sådan metod?
2. Hur mycket betyder olika faktorer, såsom personalens kompetens, lokalernas utformning, verksamhetens ledning och organisation, de boendes behov och tillgång på volontärer och anhöriginsatser för bemanningen? Kan någon eller flera av dessa faktorer innebära att den av oss beräknade bemanningen kan sänkas? Bör höjas?
3. Med en lägre bemanning än den vi räknat fram (tre personal, 8-9 boende), hur hanterar man det, vad prioriteras bort? Konsekvenser?
Redovisningarna från grupperna visade på en stor samstämmighet. Det går att beskriva vad som är lämplig bemanning, eller grundbemanning som en grupp hellre ville formulera det. Det går att översätta kvalitetskrav till tid. Lokalerna har betydelse, liksom personalens kompetens. Under seminariet betonades vikten av boendets miljö och dess utformning och personalens kompetens för möjlighetan att arbeta personcentrerat. Men, underströk alla som yttrade sig, kompetens kan inte ersätta händer i vården.
Bristande kompetens hos personalen kan innebära behov av ökad bemanning, god kompetens kan inte leda till minskad bemanning.
Vad gäller volontärer och anhöriga ger dessa en guldkant i vardagen men kan inte ersätta personalen enligt deltagarna vid seminariet.
Hur ser då bemanningen ut idag – lever dagens äldreboenden upp till vad som i rapporten beskrivs som lämplig bemanning? Enligt Mats Thorslund tyder mycket på att det kan behövas en ökad bemanning på 10 % -20 %. Det finns annars en risk för att vården tvingas nedprioritera sådant som socialt innehåll, måltidsaktivitet, handledning och dokumentation.
Seminariet avslutades med att det behövs fortsatt arbete med hur en lämplig bemanning ska definieras och hur den ska kunna förverkligas.
Ann-Christin Kärrman
Efter en presentation av rapporten av Sven-Erik Wånell, direktör på Äldrecentrum och Mats Thorslund, professor vid Karolinska Institutet och forskningsledare vid Äldrecentrum, delades deltagarna upp i grupper för att diskutera rapporten utifrån frågeställningarna:
1. Går det att översätta kvalitetskrav (som stadens avtal med utförare) till tid? Vilka risker finns med en sådan metod?
2. Hur mycket betyder olika faktorer, såsom personalens kompetens, lokalernas utformning, verksamhetens ledning och organisation, de boendes behov och tillgång på volontärer och anhöriginsatser för bemanningen? Kan någon eller flera av dessa faktorer innebära att den av oss beräknade bemanningen kan sänkas? Bör höjas?
3. Med en lägre bemanning än den vi räknat fram (tre personal, 8-9 boende), hur hanterar man det, vad prioriteras bort? Konsekvenser?
Redovisningarna från grupperna visade på en stor samstämmighet. Det går att beskriva vad som är lämplig bemanning, eller grundbemanning som en grupp hellre ville formulera det. Det går att översätta kvalitetskrav till tid. Lokalerna har betydelse, liksom personalens kompetens. Under seminariet betonades vikten av boendets miljö och dess utformning och personalens kompetens för möjlighetan att arbeta personcentrerat. Men, underströk alla som yttrade sig, kompetens kan inte ersätta händer i vården.
Bristande kompetens hos personalen kan innebära behov av ökad bemanning, god kompetens kan inte leda till minskad bemanning.
Vad gäller volontärer och anhöriga ger dessa en guldkant i vardagen men kan inte ersätta personalen enligt deltagarna vid seminariet.
Hur ser då bemanningen ut idag – lever dagens äldreboenden upp till vad som i rapporten beskrivs som lämplig bemanning? Enligt Mats Thorslund tyder mycket på att det kan behövas en ökad bemanning på 10 % -20 %. Det finns annars en risk för att vården tvingas nedprioritera sådant som socialt innehåll, måltidsaktivitet, handledning och dokumentation.
Seminariet avslutades med att det behövs fortsatt arbete med hur en lämplig bemanning ska definieras och hur den ska kunna förverkligas.
Ann-Christin Kärrman
Nytt forskningscentrum satsar på demenssjukas vardag
Linköpings universitet har fått ett stort anslag till ett centrum för demensforskning. Här ska psykologer, samhällsvetare och språkvetare studera demenssjukas vardagsliv.
Centrumet etableras med pengar från Riksbankens Jubileumsfond som skjuter till 34 miljoner kronor under sex år. Väldigt omtumlande och väldigt roligt, säger professor Lars-Christer Hydén, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
– Åldersrelaterade demenssjukdomar, där Alzheimers sjukdom är den största, är väl utforskade rent medicinskt. Men vi vet anmärkningsvärt lite om hur dementa lever med sin sjukdom, tillsammans med familj och vänner. Däremot har det forskats en del om anhöriga till dementa. Nu flyttar vi fokus till de demenssjuka själva, och deras perspektiv. Och det är nytt, säger han
Lars-Christer Hydén är professor i socialpsykologi vid Institutionen för Medicin och Hälsa. Han har bland annat forskat om hur demenssjuka kan kommunicera med sin omgivning när de tappar språket. I det nya centrumet får han sällskap av bl a lingvisterna Jan Anward och Charlotta Pleijert med samtalsforskning som specialitet och Catharina Nord, Eva Jeppsson-Grassman och Annika Taghizadeh Larsson som forskat mycket kring det civila samhällets roll.
Forskarna vid Linköpings universitet samarbetar redan med Karolinska Institutet och med forskare i England, USA och Kanada.
Centrumet etableras med pengar från Riksbankens Jubileumsfond som skjuter till 34 miljoner kronor under sex år. Väldigt omtumlande och väldigt roligt, säger professor Lars-Christer Hydén, i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
– Åldersrelaterade demenssjukdomar, där Alzheimers sjukdom är den största, är väl utforskade rent medicinskt. Men vi vet anmärkningsvärt lite om hur dementa lever med sin sjukdom, tillsammans med familj och vänner. Däremot har det forskats en del om anhöriga till dementa. Nu flyttar vi fokus till de demenssjuka själva, och deras perspektiv. Och det är nytt, säger han
Lars-Christer Hydén är professor i socialpsykologi vid Institutionen för Medicin och Hälsa. Han har bland annat forskat om hur demenssjuka kan kommunicera med sin omgivning när de tappar språket. I det nya centrumet får han sällskap av bl a lingvisterna Jan Anward och Charlotta Pleijert med samtalsforskning som specialitet och Catharina Nord, Eva Jeppsson-Grassman och Annika Taghizadeh Larsson som forskat mycket kring det civila samhällets roll.
Forskarna vid Linköpings universitet samarbetar redan med Karolinska Institutet och med forskare i England, USA och Kanada.
Vanerökning ökar demensrisken
Vanerökaren löper större risk att utveckla demenssjukdom. Gränsen går vid ett halvt paket cigaretter per dag. Det visar en studie i Archives of Internal Medicine.
Studien är gjord vid Universitetssjukhuset i Kuopio och omfattar drygt 21 000 medelålders män och kvinnor i åldern 50 – 60 år. Närmare 5 400 kom senare i livet att utveckla en demenssjukdom. Bland dem var personer som hade varit vanerökare i medelåldern klart överrepresenterade.
Demensrisken började öka vid ett paket cigaretter per dag och steg därefter med ökad konsumtion. Två paket per dag i medelåldern innebar mer än en fördubblad risk att utveckla en demenssjukdom 20 år senare.
Sambandet mellan rökning och demens gällde för både kvinnor och män. Riskökningen gällde för Alzheimers sjukdom men även vaskulär demens. Rökning är en välkänd riskfaktor för stroke och forskarna tror att det kan vara liknande mekanismer som orsakar riskökningen för vaskulär demens.
Studien är gjord vid Universitetssjukhuset i Kuopio och omfattar drygt 21 000 medelålders män och kvinnor i åldern 50 – 60 år. Närmare 5 400 kom senare i livet att utveckla en demenssjukdom. Bland dem var personer som hade varit vanerökare i medelåldern klart överrepresenterade.
Demensrisken började öka vid ett paket cigaretter per dag och steg därefter med ökad konsumtion. Två paket per dag i medelåldern innebar mer än en fördubblad risk att utveckla en demenssjukdom 20 år senare.
Sambandet mellan rökning och demens gällde för både kvinnor och män. Riskökningen gällde för Alzheimers sjukdom men även vaskulär demens. Rökning är en välkänd riskfaktor för stroke och forskarna tror att det kan vara liknande mekanismer som orsakar riskökningen för vaskulär demens.
Till Archives of Internal Medicine »
(nytt fönster)
Relaterad artikel
Passiv rökning kan öka risken för demens »
Tillgången till alzheimerläkemedel varierar stort
Läkarna i Västerbotten ordinerar betydligt oftare symptomlindrande läkemedel mot Alzheimers sjukdom än sina kollegor i Örebro och Skåne. Det visar en kartläggning från IMS Health.
Studien är beställd av LIF, branschorganisation för läkemedelsföretagen i Sverige, och avslöjar stora regionala skillnader i förskrivning av en rad olika läkemedel. Den största skillnaden uppvisar symptomlindrande preparat (se högerspalt) mot Alzheimers sjukdom. I Västerbottens län får tre av fyra alzheimersjuka sådana läkemedel, jämfört med mindre än var tredje i Örebro län.
Skillnaderna är ännu större inom landstingen. I Stockholms län skiljer det 616 procent mellan kommunen med högst respektive lägst konsumtion av alzheimerläkemedel. Någon enkel förklaring till de stora variationerna hittar inte rapportförfattarna. Istället framhålls en rad möjliga samverkande faktorer: kunskap och implementering av vårdprogram, behandlingstraditioner och enskilda läkares beteenden. Även skillnader i ekonomiska styrsystem påverkar sannollikt förskrivningen av läkemedlen.
Socialstyrelsen anser att betydligt fler alzheimersjuka borde erbjudas symptomlindrande läkemedel än vad som idag är fallet. Det skulle på kort sikt leda till större kostnader men också innebära en ökad livskvalitet för många, ett minskat tryck på anhörigvården och, på sikt, lägre kostnader för kommunen då flytt till äldrebeonde kan fördröjas.
Magnus Westlander
Studien är beställd av LIF, branschorganisation för läkemedelsföretagen i Sverige, och avslöjar stora regionala skillnader i förskrivning av en rad olika läkemedel. Den största skillnaden uppvisar symptomlindrande preparat (se högerspalt) mot Alzheimers sjukdom. I Västerbottens län får tre av fyra alzheimersjuka sådana läkemedel, jämfört med mindre än var tredje i Örebro län.
Skillnaderna är ännu större inom landstingen. I Stockholms län skiljer det 616 procent mellan kommunen med högst respektive lägst konsumtion av alzheimerläkemedel. Någon enkel förklaring till de stora variationerna hittar inte rapportförfattarna. Istället framhålls en rad möjliga samverkande faktorer: kunskap och implementering av vårdprogram, behandlingstraditioner och enskilda läkares beteenden. Även skillnader i ekonomiska styrsystem påverkar sannollikt förskrivningen av läkemedlen.
Socialstyrelsen anser att betydligt fler alzheimersjuka borde erbjudas symptomlindrande läkemedel än vad som idag är fallet. Det skulle på kort sikt leda till större kostnader men också innebära en ökad livskvalitet för många, ett minskat tryck på anhörigvården och, på sikt, lägre kostnader för kommunen då flytt till äldrebeonde kan fördröjas.
Magnus Westlander
Prestation ska betala sig i nya stimulansmedel
Statliga stimulansmedel till äldreområdet ska bli mer prestationsbaserade. Den tidigare formen av bidrag är på väg att fasas ut och kan försvinna helt nästa år. Demensverksamheter som är beroende av sådana medel kan komma att påverkas.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen satsar drygt 1,9 miljarder kronor på äldrepolitiken under nästa år. Det är 100 miljoner mindre jämfört med 2010. Det är de s k kvalitetspengarna, bidrag som under några år gått till olika prioriterade områden, som är på väg att fasas ut. Av dessa medel har 18 procent (mellan 2007 och 2009) använts för att utveckla demensvården, ett av de prioriterade områdena. Personalutbildningar har genomförts och 93 kommuner och 8 landsting har bildat demensteam, ofta med personal inom olika yrkesområden.
Om kommuner och landsting ska kunna söka kvalitetspengar för demensvården under nästa år (för utbetalning 2012) är fortfarande oklart. Beslut om detta tas troligen först under våren 2011 uppger tjänstemän på Socialdepartementet. Helt klart är att det totala anslaget i så fall blir betydligt mindre. I budgeten finns avsatt 350 miljoner kronor som dock – helt eller delvis – kan gå till andra satsningar inom äldreområdet.
Redan förra året minskade anslagen till denna form av stimulansmedel med hälften, till 680 miljoner kronor. Nu sker alltså ytterligare minst en halvering, något som kan komma att påverka demensverksamheter som inte permanentats och fortfarande är beroende av dessa bidrag.
Istället för kvalitetspengar gör regeringen en rad andra satsningar inom äldreområdet, som delvis kan komma demensvården till del. Det statliga stödet till "anpassade bostäder för äldre" uppgår till 600 miljoner kronor. Syftet är att skapa fler platser i särskilt boende men också att premiera kommuner som hittar lösningar som gör att äldre par ska kunna fortsätta att bo tillsammans. För stödet till lokala värdighetsgarantier skjuter regeringen till 180 milj kr. Hur sådana garantier kan se ut i praktiken arbetar Socialstyrelsen med.
Omvårdnadslyftet (150 milj kr) är en utbildningssatsning på äldreomsorgens personal. Lika mycket går till att främja en sammanhållen vård och omsorg för äldre. Tanken är att resultat ska premieras så att lokala samverkanslösningar kan växa fram. Det ligger helt i linje med den nya inriktning mot prestationsbaserade statsbidrag som regeringen vill se mer av. Förebilden är "kömiljarden", som innebär att landsting som lever upp till målen i vårdgarantin får vara med och dela på pengarna.
Magnus Westlander
Av budgetpropositionen framgår att regeringen satsar drygt 1,9 miljarder kronor på äldrepolitiken under nästa år. Det är 100 miljoner mindre jämfört med 2010. Det är de s k kvalitetspengarna, bidrag som under några år gått till olika prioriterade områden, som är på väg att fasas ut. Av dessa medel har 18 procent (mellan 2007 och 2009) använts för att utveckla demensvården, ett av de prioriterade områdena. Personalutbildningar har genomförts och 93 kommuner och 8 landsting har bildat demensteam, ofta med personal inom olika yrkesområden.
Om kommuner och landsting ska kunna söka kvalitetspengar för demensvården under nästa år (för utbetalning 2012) är fortfarande oklart. Beslut om detta tas troligen först under våren 2011 uppger tjänstemän på Socialdepartementet. Helt klart är att det totala anslaget i så fall blir betydligt mindre. I budgeten finns avsatt 350 miljoner kronor som dock – helt eller delvis – kan gå till andra satsningar inom äldreområdet.
Redan förra året minskade anslagen till denna form av stimulansmedel med hälften, till 680 miljoner kronor. Nu sker alltså ytterligare minst en halvering, något som kan komma att påverka demensverksamheter som inte permanentats och fortfarande är beroende av dessa bidrag.
Istället för kvalitetspengar gör regeringen en rad andra satsningar inom äldreområdet, som delvis kan komma demensvården till del. Det statliga stödet till "anpassade bostäder för äldre" uppgår till 600 miljoner kronor. Syftet är att skapa fler platser i särskilt boende men också att premiera kommuner som hittar lösningar som gör att äldre par ska kunna fortsätta att bo tillsammans. För stödet till lokala värdighetsgarantier skjuter regeringen till 180 milj kr. Hur sådana garantier kan se ut i praktiken arbetar Socialstyrelsen med.
Omvårdnadslyftet (150 milj kr) är en utbildningssatsning på äldreomsorgens personal. Lika mycket går till att främja en sammanhållen vård och omsorg för äldre. Tanken är att resultat ska premieras så att lokala samverkanslösningar kan växa fram. Det ligger helt i linje med den nya inriktning mot prestationsbaserade statsbidrag som regeringen vill se mer av. Förebilden är "kömiljarden", som innebär att landsting som lever upp till målen i vårdgarantin får vara med och dela på pengarna.
Magnus Westlander
Resultat ska premieras när staten
fördelar stimulansmedel i framtiden.
Nya belägg för att B12-vitamin kan skydda mot demens
En ny studie från Karolinska Institutet visar att B12-vitamin kan skydda mot demens. Men det är för tidigt att rekommendera extra vitamintillskott på basis av dagens forskning.
Vitaminernas betydelse för hjärnans funktioner intresserar forskarna. Vissa förhoppningar knyts till att B-vitaminer kan ha en positiv inverkan på våra hjärnfunktioner, ja, till och med skydda mot allvarlig sjukdom.
 |
| B12-vitamin finns i bl a ägg. |
I början av september publicerades en studie i tidskriften Public Library of Science One på 168 äldre personer med något försämrade mentala förmågor (MCI). Hälften av dem fick ett dagligt tillskott av vitaminerna folsyra, B6 och B12. När forskarna jämförde dem med personerna i kontrollgruppen fann man ett tydligt samband.
Vid Alzheimers sjukdom krymper hjärnan. Det gör den även vid ett normalt åldrande, efter 60 års ålder, fast då betydligt långsammare. Nytt i denna studie var att B-vitaminerna visade sig ha en bromsande effekt på detta förlopp. Hjärnan krympte i genomsnitt 30 % långsammare hos personerna i "vitamingruppen".
Ett mer direkt samband mellan B-vitamin och Alzheimers sjukdom hittar man i den färska studien från Karolinska Institutet. Den publiceras i Neurology och bygger på 270 finländare, mellan 60 och 70 år, som följts i 7 – 8 år. Låga halter av vitaminet B12 i början av tidsperioden gav en ökad demensrisk.
– Redan små förbättringar av B12-statusen gav i vår studie en kraftigt minskad risk, säger Miia Kivipelto, docent vid Karolinska institutet, till Svenska Dagbladet.
Förmågan att ta upp B12-vitaminet försämras upp i åren, något som bidrar till att många äldre personer lider av B12-brist. Detta bör vården vara uppmärksam på. Servera gärna fisk och ägg! Däremot är det för tidigt att komma med generella rekommendationer om extra B-vitamintillskott. Mer forskning som bekräftar slutsatserna behövs menar Miia Kivipelto.
Hon får medhåll av bland andra Chris Kennard, ordförande i Medical Research Council's Neurosciences and Mental Health Board, som i BBC:s webbupplaga pekar på möjliga negativa följder.
– Vi måste vara försiktiga när vi rekommenderar extra tillskott av B-vitaminer eftersom de finns flera olika hälsorisker om det tas i för höga doser.
Magnus Westlander
Vitaminernas betydelse för hjärnans funktioner intresserar forskarna. Vissa förhoppningar knyts till att B-vitaminer kan ha en positiv inverkan på våra hjärnfunktioner, ja, till och med skydda mot allvarlig sjukdom.
|
| B12-vitamin finns i bl a ägg. |
I början av september publicerades en studie i tidskriften Public Library of Science One på 168 äldre personer med något försämrade mentala förmågor (MCI). Hälften av dem fick ett dagligt tillskott av vitaminerna folsyra, B6 och B12. När forskarna jämförde dem med personerna i kontrollgruppen fann man ett tydligt samband.
Vid Alzheimers sjukdom krymper hjärnan. Det gör den även vid ett normalt åldrande, efter 60 års ålder, fast då betydligt långsammare. Nytt i denna studie var att B-vitaminerna visade sig ha en bromsande effekt på detta förlopp. Hjärnan krympte i genomsnitt 30 % långsammare hos personerna i "vitamingruppen".
Ett mer direkt samband mellan B-vitamin och Alzheimers sjukdom hittar man i den färska studien från Karolinska Institutet. Den publiceras i Neurology och bygger på 270 finländare, mellan 60 och 70 år, som följts i 7 – 8 år. Låga halter av vitaminet B12 i början av tidsperioden gav en ökad demensrisk.
– Redan små förbättringar av B12-statusen gav i vår studie en kraftigt minskad risk, säger Miia Kivipelto, docent vid Karolinska institutet, till Svenska Dagbladet.
Förmågan att ta upp B12-vitaminet försämras upp i åren, något som bidrar till att många äldre personer lider av B12-brist. Detta bör vården vara uppmärksam på. Servera gärna fisk och ägg! Däremot är det för tidigt att komma med generella rekommendationer om extra B-vitamintillskott. Mer forskning som bekräftar slutsatserna behövs menar Miia Kivipelto.
Hon får medhåll av bland andra Chris Kennard, ordförande i Medical Research Council's Neurosciences and Mental Health Board, som i BBC:s webbupplaga pekar på möjliga negativa följder.
– Vi måste vara försiktiga när vi rekommenderar extra tillskott av B-vitaminer eftersom de finns flera olika hälsorisker om det tas i för höga doser.
Magnus Westlander
Socialstyrelsen kritiserar demensboende i Piteå
Inlåsningen måste upphöra och bemanningen förbättras. Det kräver Socialstyrelsen efter att ha inspekterat Öjagårdens demensboende i Piteå. Verksamheten har tidigare uppmärksammats i SVT:s Uppdrag granskning.
Socialstyrelsens tillsyn bekräftar till stor del den bild som TV-programmet gav. Klockan nio på kvällen låser personalen lägenhetsdörrarna på demensboendet och går hem för natten. De demenssjuka lämnas helt ensamma, något som Socialstyrelsen är starkt kritiska till. Många av dem har en fysisk funktionsnedsättning som gör att de inte kan ta sig i och ur sängen själva. Trygghetslarm används inte eftersom de boende inte kan hantera larmet på grund av kognitiva funktionsnedsättningar.
– Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher i ett pressmeddelande.
Socialstyrelsen riktar kritik mot att vården och bemanningen inte utgår från individernas omsorgsbehov utan från organisatoriska förutsättningar. Myndigheten kräver att inlåsningen snarast måste upphöra och bemaningen förbättras. Socialstyrelsen kritiserar även socialnämnden i Piteå kommun för att inte ha tagit till sig, analyserat och åtgärdat brister inom verksamheten. Detta trots upprepade klagomål från allmänhet, personal och anhöriga om bland annat underbemanning.
Senast den första december ska socialnämnden i Piteå redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med bristerna.
Magnus Westlander
Socialstyrelsens tillsyn bekräftar till stor del den bild som TV-programmet gav. Klockan nio på kvällen låser personalen lägenhetsdörrarna på demensboendet och går hem för natten. De demenssjuka lämnas helt ensamma, något som Socialstyrelsen är starkt kritiska till. Många av dem har en fysisk funktionsnedsättning som gör att de inte kan ta sig i och ur sängen själva. Trygghetslarm används inte eftersom de boende inte kan hantera larmet på grund av kognitiva funktionsnedsättningar.
– Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher i ett pressmeddelande.
Socialstyrelsen riktar kritik mot att vården och bemanningen inte utgår från individernas omsorgsbehov utan från organisatoriska förutsättningar. Myndigheten kräver att inlåsningen snarast måste upphöra och bemaningen förbättras. Socialstyrelsen kritiserar även socialnämnden i Piteå kommun för att inte ha tagit till sig, analyserat och åtgärdat brister inom verksamheten. Detta trots upprepade klagomål från allmänhet, personal och anhöriga om bland annat underbemanning.
Senast den första december ska socialnämnden i Piteå redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med bristerna.
Magnus Westlander
Framstående demensforskare prisas
Professor Bengt Winblad har tilldelats Wajlit och Eric Forsgrens pris till framstående alzheimerforskare 2010. Priset delas ut vid Umeå universitets årshögtid den 23 oktober.
Bengt Winblad, professor vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, är en internationellt ledande demensforskare.
– Winblad var först i världen med att visa att Alzheimers sjukdom åtföljs av förändringar i flera av hjärnans signalsubstanser, säger professor Lars Nyberg, ordförande i priskommittén, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
– Bengt Winblad ledde också den första läkemedelsbehandlingsstudien som gav positiva resultat på gravt dementa patienter. Han har också initierat flera befolkningsstudier som identifierat både riskfaktorer och skyddsfaktorer för Alzheimers sjukdom.
En annan viktig upptäckt av Winblad var att en släkt i Hälsingland bar på en genetisk mutation som ledde till tidigt insjuknande i Alzheimers sjukdom. Denna upptäckt banade väg för djurstudier som ökade förståelsen för mekanismerna bakom de plack- och nervcellsförändringar som är de viktigaste patologiska tecknen i hjärnan hos alzheimerpatienter.
Waijlit och Eric Forsgrens pris tilldelas den forskare verksam vid svenskt lärosäte som bedöms ha svarat för särskilt framstående insatser när det gäller forskning om Alzheimers sjukdom. Prissumman är på 100 000 kronor.
Bengt Winblad, professor vid Karolinska institutet och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, är en internationellt ledande demensforskare.
– Winblad var först i världen med att visa att Alzheimers sjukdom åtföljs av förändringar i flera av hjärnans signalsubstanser, säger professor Lars Nyberg, ordförande i priskommittén, i ett pressmeddelande från Umeå universitet.
– Bengt Winblad ledde också den första läkemedelsbehandlingsstudien som gav positiva resultat på gravt dementa patienter. Han har också initierat flera befolkningsstudier som identifierat både riskfaktorer och skyddsfaktorer för Alzheimers sjukdom.
En annan viktig upptäckt av Winblad var att en släkt i Hälsingland bar på en genetisk mutation som ledde till tidigt insjuknande i Alzheimers sjukdom. Denna upptäckt banade väg för djurstudier som ökade förståelsen för mekanismerna bakom de plack- och nervcellsförändringar som är de viktigaste patologiska tecknen i hjärnan hos alzheimerpatienter.
Waijlit och Eric Forsgrens pris tilldelas den forskare verksam vid svenskt lärosäte som bedöms ha svarat för särskilt framstående insatser när det gäller forskning om Alzheimers sjukdom. Prissumman är på 100 000 kronor.
Professor Bengt Winblad
Rapport om tvångsåtgärder överlämnas till regeringen
Det är hög tid att reglera användningen av tvångs- och skyddsåtgärder inom demensvården. En ny lag bör utformas som säkerställer den enskilde vårdtagarens behov av skydd på ett rättssäkert sätt. Lagen bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning, inte en viss diagnosgrupp. Det är några av slutsatserna i den rapport som Svenskt Demenscentrum idag överlämnar till äldreminister Maria Larsson.
Rapporten heter För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården och är en redovisning av det regeringsuppdrag som Svenskt Demenscentrum fick sommaren 2009. Uppdraget har handlat om att ta fram ett kunskapsunderlag som belyser balansen mellan nödvändiga skyddsåtgärder, som ett led i en god demensvård, och den enskildes behov av integritet. Socialdepartementet har även efterfrågat kunskap om bland annat hur användningen av tvångsåtgärder vid demenssjukdom kan begränsas och internationella erfarenheter av lagstiftning på området.
Ladda ned rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (pdf, 98 sid) »
Rapporten heter För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården och är en redovisning av det regeringsuppdrag som Svenskt Demenscentrum fick sommaren 2009. Uppdraget har handlat om att ta fram ett kunskapsunderlag som belyser balansen mellan nödvändiga skyddsåtgärder, som ett led i en god demensvård, och den enskildes behov av integritet. Socialdepartementet har även efterfrågat kunskap om bland annat hur användningen av tvångsåtgärder vid demenssjukdom kan begränsas och internationella erfarenheter av lagstiftning på området.
Ladda ned rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (pdf, 98 sid) »
För mer information, kontakta:
Wilhelmina Hoffman
08-690 58 40 • mobil: 070 764 46 26
Lars Sonde
mobil 070 658 01 11
Sven Erik Wånell
08-690 58 09 • mobil: 070-725 03 65