Senaste nytt
Checklista för en bättre boendemiljö
Både utomhus- och inomhusmiljön kan påverka demenssjukas välbefinnande och i förlängningen användningen av begränsningsåtgärder. Myndigheten för delaktighet har gett ut ett kunskapsmaterial och en checklista för bättre miljöer.
Flera internationella studier betonar sambandet mellan livskvalitet och en genomtänkt design för äldre. Hur rummen är planerade, ljudmiljön samt val av ljus- och färgsättning är bara några faktorer som har stor betydelse för välbefinnande och livskvalitet, inte minst för personer med demenssjukdom.
En genomtänkt miljö kan bidra till att minska oro och därmed förebygga situationer då vårdpersonal kan uppfatta tvångs- och bergränsningsåtgärder som något nödvändigt ont. I rapporten Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet visar Myndigheten för delaktighet på konkreta åtgärder som kan ge en bättre miljö på särskilda boenden.
Rapporten är en del av ett kunskapsmaterial där också en checklista ingår. Bakom publikationerna står Gun Aremyr, arbetsterapeut och författare, och Helle Wijk, docent vid Göteborgs universitet och även verksam vid Svenskt Demenscentrum.
Kunskapsmaterialet från Myndigheten för delaktighet har tagits fram inom ramen för ett regeringsuppdrag. Det har handlat om hur miljöanpassningar för personer med nedsatt beslutsförmåga kan minimera begränsnings- och tvångsåtgärder, till exempel låsta dörrar.
Flera internationella studier betonar sambandet mellan livskvalitet och en genomtänkt design för äldre. Hur rummen är planerade, ljudmiljön samt val av ljus- och färgsättning är bara några faktorer som har stor betydelse för välbefinnande och livskvalitet, inte minst för personer med demenssjukdom.
En genomtänkt miljö kan bidra till att minska oro och därmed förebygga situationer då vårdpersonal kan uppfatta tvångs- och bergränsningsåtgärder som något nödvändigt ont. I rapporten Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet visar Myndigheten för delaktighet på konkreta åtgärder som kan ge en bättre miljö på särskilda boenden.
Rapporten är en del av ett kunskapsmaterial där också en checklista ingår. Bakom publikationerna står Gun Aremyr, arbetsterapeut och författare, och Helle Wijk, docent vid Göteborgs universitet och även verksam vid Svenskt Demenscentrum.
Kunskapsmaterialet från Myndigheten för delaktighet har tagits fram inom ramen för ett regeringsuppdrag. Det har handlat om hur miljöanpassningar för personer med nedsatt beslutsförmåga kan minimera begränsnings- och tvångsåtgärder, till exempel låsta dörrar.
Matnyttigt Äldre i Centrum
...
Senaste numret av Äldre i Centrum fokuserar på mat och måltid. Äta bör man, men när vi själva inte längre kan styra över maten och måltiden, hur påverkar det lusten att äta? Det behövs gott ledarskap och matintresse hos personalen. Och lite jävlaranamma, säger kocken Leif Mannerström. Undernäring hos äldre är fortfarande ett problem. Både i det egna hemmet och på äldreboendet.
I en studie som handlar om hemleverans av matlådor svarade majoriteten av de äldre att de var tacksamma för den dagliga leveransen av nylagad mat. Men frusen, veckovis levererad mat, beskrevs som straff – det är svårt att kalla en fryst matlåda för måltid!
Läs mer i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2015 » (nytt fönster)
Senaste numret av Äldre i Centrum fokuserar på mat och måltid. Äta bör man, men när vi själva inte längre kan styra över maten och måltiden, hur påverkar det lusten att äta? Det behövs gott ledarskap och matintresse hos personalen. Och lite jävlaranamma, säger kocken Leif Mannerström. Undernäring hos äldre är fortfarande ett problem. Både i det egna hemmet och på äldreboendet.
I en studie som handlar om hemleverans av matlådor svarade majoriteten av de äldre att de var tacksamma för den dagliga leveransen av nylagad mat. Men frusen, veckovis levererad mat, beskrevs som straff – det är svårt att kalla en fryst matlåda för måltid!
Läs mer i tidskriften Äldre i Centrum, nr 1/2015 » (nytt fönster)
Följ WHO:s ministermöte om demenssjukdomar
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström är på plats i Geneve när världshälsoorganisationen WHO arrangerar det första ministermötet om demenssjukdomar. Under rubriken Global Action Against Dementia ska ministrar, forskare och kliniker diskutera de globala utmaningar som följer av att allt fler insjuknar i demenssjukdom.
47 miljoner personer i världen har en demensjukdom. Antalet väntas tredubblas fram till år 2050. Syftet med WHO-konferensen är att öka medvetenheten om de socio-ekonomiska påfrestningarna som demenssjukdomarna leder till och att dessa påfrestningar går att dämpa om världends länder prioriterar åtgärder för mer forskning, vård och omsorg vid demenssjukdom.
Konferensen inleds den 16 mars och tar då upp frågor om bland annat forskning, läkemedel och omsorg. Under andra dagen, då Gabriel Wikström deltar, ska deltagande länders ministrar diskutera innehållet i en global agenda för demenssjukdomar.
Följ WHO-konferensen på webben » (nytt fönster)
47 miljoner personer i världen har en demensjukdom. Antalet väntas tredubblas fram till år 2050. Syftet med WHO-konferensen är att öka medvetenheten om de socio-ekonomiska påfrestningarna som demenssjukdomarna leder till och att dessa påfrestningar går att dämpa om världends länder prioriterar åtgärder för mer forskning, vård och omsorg vid demenssjukdom.
Konferensen inleds den 16 mars och tar då upp frågor om bland annat forskning, läkemedel och omsorg. Under andra dagen, då Gabriel Wikström deltar, ska deltagande länders ministrar diskutera innehållet i en global agenda för demenssjukdomar.
Följ WHO-konferensen på webben » (nytt fönster)
Träning kan förebygga minnesproblem
Ny forskning visar att äldre personer som tränar och äter "rätt" kost i mindre utsträckning får minnesproblem. Om de även löper mindre risk att drabbas av demenssjukdom ska nu undersökas.
Det är forskare från Sverige och Finland som undersökt 1 260 personer i åldern 60-77 år. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. I den ena fick deltagarna genomgå ett interventionsprogram som innehöll fysiska aktivteter, minnesträning, aktiv kostrådgivning och kontroll av blodtryck och -socker. Övriga deltagare bildade en kontrollgrupp och fick endast allmänna kost- och livsstilsråd.
Efter två år testades minnet och andra mentala funktioner i de båda grupperna. Resultaten visade på en rad signifikanta skillnader. Deltagarna i interventionsgruppen presterade totalt sett 25 procent bättre på testerna. Ännu större skillnad uppmättes på olika delmoment. När det gällde till exempel exekutiva funktioner (planera och genomföra aktiviteter) låg interventionsgruppens resultat hela 85 procent högre än kontrollgruppens.
Studien, som ingår i den stora befolkningsstudien FINGER, är unik i sitt slag. Tidigare forskning har visat att hjärnans funktioner påverkas av bland annat motion, social stimulans och hjärt-kärlsjukdom. Den svensk-finska studien visar på konkreta åtgärder som har en direkt positiv effekt på hjärnans funktioner hos äldre och som kan minska risken för minnesrelaterade problem.
Fler spännande fynd från FINGER är att vänta och om fem år får vi svar på om motion, "hjärngympa" och goda kostvanor även kan påverka risken för demenssjukdom. Miia Kivipelto, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien, är optimistisk.
– Träning och kost kanske inte helt kan förhindra uppkomsten av dessa sjukdomar, men om det bara går att försena dem med fem eller tio år så skulle det få otroligt stor påverkan på samhället, säger hon till TT.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Lancet. FINGER står för Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability och är en studie som Institutet för hälsa och välfärd samordnar. Den utförs i samarbete mellan Östra Finlands universitet, Helsingfors universitet, Uleåborgs universitet och Karolinska Institutet i Sverige.
Det är forskare från Sverige och Finland som undersökt 1 260 personer i åldern 60-77 år. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. I den ena fick deltagarna genomgå ett interventionsprogram som innehöll fysiska aktivteter, minnesträning, aktiv kostrådgivning och kontroll av blodtryck och -socker. Övriga deltagare bildade en kontrollgrupp och fick endast allmänna kost- och livsstilsråd.
Efter två år testades minnet och andra mentala funktioner i de båda grupperna. Resultaten visade på en rad signifikanta skillnader. Deltagarna i interventionsgruppen presterade totalt sett 25 procent bättre på testerna. Ännu större skillnad uppmättes på olika delmoment. När det gällde till exempel exekutiva funktioner (planera och genomföra aktiviteter) låg interventionsgruppens resultat hela 85 procent högre än kontrollgruppens.
Studien, som ingår i den stora befolkningsstudien FINGER, är unik i sitt slag. Tidigare forskning har visat att hjärnans funktioner påverkas av bland annat motion, social stimulans och hjärt-kärlsjukdom. Den svensk-finska studien visar på konkreta åtgärder som har en direkt positiv effekt på hjärnans funktioner hos äldre och som kan minska risken för minnesrelaterade problem.
Fler spännande fynd från FINGER är att vänta och om fem år får vi svar på om motion, "hjärngympa" och goda kostvanor även kan påverka risken för demenssjukdom. Miia Kivipelto, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien, är optimistisk.
– Träning och kost kanske inte helt kan förhindra uppkomsten av dessa sjukdomar, men om det bara går att försena dem med fem eller tio år så skulle det få otroligt stor påverkan på samhället, säger hon till TT.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Lancet. FINGER står för Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability och är en studie som Institutet för hälsa och välfärd samordnar. Den utförs i samarbete mellan Östra Finlands universitet, Helsingfors universitet, Uleåborgs universitet och Karolinska Institutet i Sverige.
Till artikeln i The Lancet »
(nytt fönster)
Professor Miia Kivipelto är hoppfull om möjligheterna att kunna fördröja demenssjukdom.
Tecken på minskad användning av tvång
I många kommuner pågår en livlig diskussion om tvång och begränsningar inom demensomsorgen. Två nya rapporter, från Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO), pekar på en minskad användning.
I vår släpper Svenskt Demenscentrum utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att detta är en komplicerad fråga där behovet av kunskap är stort visar de nyutkomna rapporterna Vård och omsorg om personer med nedsatt beslutsförmåga (Socialstyrelsen) och Skapa trygghet utan tvång (IVO).
Exempel på tvång och begränsningar inom demensomsorgen är låsta dörrar, brickbord och sänggrindar som används mot en persons vilja. Användning av sådana åtgärder saknar stöd i svensk lag men förekommer ändå, det visar även IVO:s senaste tillsyn av 41 särskilda boenden för äldre. Tillsynsmyndigheten gör dock bedömningen att utvecklingen går åt rätt håll.
IVO är positivt överraskad över att allt fler verksamheter utvärderar aktivt och följer upp arbetsmetoder.
– Vi kan se att de verksamheter där det finns personal som har kunskap om olika arbetsmetoder och deras effekter använder mindre tvång, säger Kaisu Kull, inspektör på IVO, i ett pressmeddelande.
De flesta granskade äldreboendena hade riktlinjer för hur olika åtgärder får användas utan att de bryter mot gällande lagstiftning. Personcentrerade och teambaserade arbetssätt användes på många håll och genomförandeplanen lyftes fram som ett viktigt verktyg.
Ett problem som IVO pekar på är allvarliga brister i bemanningen. Vissa verksamheter planerar för att personal ska utföra arbetsuppgifter på andra enheter, i vissa fall upp till flera timmar. De kan medföra att de boende blir inlåsta eller att andra begränsningsåtgärder använd. På en del håll saknas också kunskap om att tvingande eller begränsande åtgärder innebär en risk för missförhållande och därför bör rapporteras enligt lex Sarah.
Även Socialstyrelsen ser flera problem men också många positiva signaler. I två av tre kommuner uppger medicinskt ansvariga sköterska (MAS) att omfattningen av tvingande och begränsande åtgärder minskat sedan 2010 (då Socialstyrelsen upphävde föreskrifterna som reglerade användningen). Tidigare låg utmaningen i att få en tvångsåtgärd att bli, med personens samtycke, en skyddsåtgärd. I dag försöker personalen oftare hitta orsakerna till att den svåra situationen uppstod, enligt Socialstyrelsens kommunenkäter.
Både Socialstyrelsens och IVO:s rapport publiceras som ett led i ett regeringsuppdrag. Det syftar till att stödja verksamheter med att förebygga och undvika tvång och begränsningar i vården och omsorgen för vuxna med nedsatt beslutsförmåga. I detta arbete ingår även Myndigheten för delaktighet (MFD) och Svenskt Demenscentrum som alltså snart lanserar Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Utbildningspaketet kommer att innehålla webbutbildning, handbok till personal, anhörigskrift och mobilapp.
I vår släpper Svenskt Demenscentrum utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att detta är en komplicerad fråga där behovet av kunskap är stort visar de nyutkomna rapporterna Vård och omsorg om personer med nedsatt beslutsförmåga (Socialstyrelsen) och Skapa trygghet utan tvång (IVO).
Exempel på tvång och begränsningar inom demensomsorgen är låsta dörrar, brickbord och sänggrindar som används mot en persons vilja. Användning av sådana åtgärder saknar stöd i svensk lag men förekommer ändå, det visar även IVO:s senaste tillsyn av 41 särskilda boenden för äldre. Tillsynsmyndigheten gör dock bedömningen att utvecklingen går åt rätt håll.
IVO är positivt överraskad över att allt fler verksamheter utvärderar aktivt och följer upp arbetsmetoder.
– Vi kan se att de verksamheter där det finns personal som har kunskap om olika arbetsmetoder och deras effekter använder mindre tvång, säger Kaisu Kull, inspektör på IVO, i ett pressmeddelande.
De flesta granskade äldreboendena hade riktlinjer för hur olika åtgärder får användas utan att de bryter mot gällande lagstiftning. Personcentrerade och teambaserade arbetssätt användes på många håll och genomförandeplanen lyftes fram som ett viktigt verktyg.
Ett problem som IVO pekar på är allvarliga brister i bemanningen. Vissa verksamheter planerar för att personal ska utföra arbetsuppgifter på andra enheter, i vissa fall upp till flera timmar. De kan medföra att de boende blir inlåsta eller att andra begränsningsåtgärder använd. På en del håll saknas också kunskap om att tvingande eller begränsande åtgärder innebär en risk för missförhållande och därför bör rapporteras enligt lex Sarah.
Även Socialstyrelsen ser flera problem men också många positiva signaler. I två av tre kommuner uppger medicinskt ansvariga sköterska (MAS) att omfattningen av tvingande och begränsande åtgärder minskat sedan 2010 (då Socialstyrelsen upphävde föreskrifterna som reglerade användningen). Tidigare låg utmaningen i att få en tvångsåtgärd att bli, med personens samtycke, en skyddsåtgärd. I dag försöker personalen oftare hitta orsakerna till att den svåra situationen uppstod, enligt Socialstyrelsens kommunenkäter.
Både Socialstyrelsens och IVO:s rapport publiceras som ett led i ett regeringsuppdrag. Det syftar till att stödja verksamheter med att förebygga och undvika tvång och begränsningar i vården och omsorgen för vuxna med nedsatt beslutsförmåga. I detta arbete ingår även Myndigheten för delaktighet (MFD) och Svenskt Demenscentrum som alltså snart lanserar Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Utbildningspaketet kommer att innehålla webbutbildning, handbok till personal, anhörigskrift och mobilapp.
Läs rapporterna
Vård och omsorg om personer med nedsatt belutsförmåga, SoS »
(nytt fönster)
Skapa trygghet utan tvång, IVO »
(nytt fönster)
Oscar för gripande porträtt av alzheimersjuk
Förhandstippade Julian Moore infriade förväntningarna. I natt fick hon en Oscarsstatyett för Bästa kvinnliga skådespelare för sin gestaltning av en alzheimersjuk kvinna i filmen Still Alice. Nyligen fick hon ta emot en annan prestigefylld utmärkelse: Golden Globe för Bästa kvinnliga huvudroll i samma film.
Still Alice bygger på en bok med samma titel (Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007). Den skildrar en professor i lingvistik mitt i karriären. Hon är lyckligt gift och mor till tre vuxna barn, så plötsligt kommer hon av sig mitt under en föreläsning. Det visar sig vara ett tidigt tecken på demens. Hon får diagnosen Alzheimers sjukdom som gradvis förändrar hennes liv och relationer till familj och vänner.
Julian Moore förberedde sig för rollen genom att se dokumentärfilmer, läsa intervjuer och samtala med personer som drabbats av sjukdomen.
– När jag frågade personer som diagnosticerats med alzheimer om hur de ville att jag skulle representera dem på filmduken svarade de: "Det viktigaste är att andra får en autentisk bild av våra erfarenheter, säger Julia Moore i Dagens Nyheter.
Still Alice sätts upp på svenska biografer den 20 mars. Julian Moore kan redan nu ses på vita duken i Mockingjay, den tredje filmen om Hungerspelen.
Still Alice bygger på en bok med samma titel (Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007). Den skildrar en professor i lingvistik mitt i karriären. Hon är lyckligt gift och mor till tre vuxna barn, så plötsligt kommer hon av sig mitt under en föreläsning. Det visar sig vara ett tidigt tecken på demens. Hon får diagnosen Alzheimers sjukdom som gradvis förändrar hennes liv och relationer till familj och vänner.
Julian Moore förberedde sig för rollen genom att se dokumentärfilmer, läsa intervjuer och samtala med personer som drabbats av sjukdomen.
– När jag frågade personer som diagnosticerats med alzheimer om hur de ville att jag skulle representera dem på filmduken svarade de: "Det viktigaste är att andra får en autentisk bild av våra erfarenheter, säger Julia Moore i Dagens Nyheter.
Still Alice sätts upp på svenska biografer den 20 mars. Julian Moore kan redan nu ses på vita duken i Mockingjay, den tredje filmen om Hungerspelen.
Läs intervju med Julian Moore i DN »
(nytt fönster)
Julian Moore prisas för sin gestaltning av en professor som får Alzheimers sjukdom.
Nytta och risker med robotar
Att ha sällskap av en robotkatt, få hjälp att duscha av en robot och övervakas av kamera på natten. Är det en tillvaro att se fram emot som äldre och kanske demenssjuk? Svaret är inte självklart konstaterar Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i en ny rapport.
Smer går igenom möjliga risker och nytta med robotar och övervakning i äldreomsorgen. Särskilt understryks att ny teknik inte får ersätta mänsklig kontakt och att de etiska konsekvenserna måste utredas.
En robotkatt som jamar, spinner och låter som den andas har börjat användas på äldreboenden. Den var en av de robotar som förevisades när Smer:s rapport presenterades den 19 februari. Här fanns också ett äthjälpmedel och en handske som ökar handstyrkan.
Det finns en mängd andra robotar som kan användas som sällskap, för kommunikation, som hjälp för att duscha eller gå på toa och mycket annat. Annan teknik är övervakningskameror och GPS-sändare. Inom en snar framtid lär det komma mycket mer, en teknisk explosion är att vänta.
Smer anser att varje ny robot och annan teknik måste prövas och de etiska konsekvenserna utvärderas noga innan den börjar användas. Risk måste vägas mot nytta för varje enskild person. Å ena sidan kan tekniken öka möjligheten att bo kvar hemma längre och vara mer självständig. Å andra sidan kan den inkräkta på den personliga integriteten.
En uppenbar risk är att teknik får ersätta personal och mänsklig kontakt.
– I Danmark, där utvecklingen gått snabbare än här när det gäller teknik i äldrevården, tycker man att detta gått ut över den sociala kontakten, sade Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd.
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, menade att det finns en substantiell risk för detta.
– Det är ett moraliskt problem. Vad säger det om oss om vi lägger över vården av våra gamla på robotar? undrade han.
Det ska krävas ett samtycke och personen ska vara väl informerad innan ny teknik som robotar eller övervakning får användas. Speciellt svårt är detta förstås när det gäller personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga. Då krävs att personalen är extra lyhörd och särskilt noggrann med hur informationen ges. Man kan behöva ta till särskilda stödåtgärder får att kunna få ett informerat samtycke anser Smer.
Låt säga att en demenssjuk person vill gå ut och gå ensam, utan sällskap, och inte hittar hem. Då kan en GPS-sändare vara ett utmärkt hjälpmedel. Men det krävs ett samtycke från personen, enligt lagen. Smer anser att den etiska bedömningen måste utgå från om övervakningens positiva effekter överväger det integritetsintrång den innebär. Att personal följer med på promenaden bara för att hålla koll på den äldre är också en form av övervakning som kan upplevas som ännu mer integritetskränkande.
Kameraövervakning kan vara bra men också integritetskränkande. Här gäller det att inte förledas av personliga förutfattade meningar.
– Själv tycker jag det låter hemskt med kameraövervakning. Men när jag frågade 82-årige Bertil tyckte han att det var det bästa som hänt honom, då slapp han ligga vaken och vänta på hemtjänstens tillsyn nattetid., berättade Barbro Westerholm, ledamot av Smer och ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten.
Kari Molin, frilansjournalist
Smer går igenom möjliga risker och nytta med robotar och övervakning i äldreomsorgen. Särskilt understryks att ny teknik inte får ersätta mänsklig kontakt och att de etiska konsekvenserna måste utredas.
En robotkatt som jamar, spinner och låter som den andas har börjat användas på äldreboenden. Den var en av de robotar som förevisades när Smer:s rapport presenterades den 19 februari. Här fanns också ett äthjälpmedel och en handske som ökar handstyrkan.
Det finns en mängd andra robotar som kan användas som sällskap, för kommunikation, som hjälp för att duscha eller gå på toa och mycket annat. Annan teknik är övervakningskameror och GPS-sändare. Inom en snar framtid lär det komma mycket mer, en teknisk explosion är att vänta.
Smer anser att varje ny robot och annan teknik måste prövas och de etiska konsekvenserna utvärderas noga innan den börjar användas. Risk måste vägas mot nytta för varje enskild person. Å ena sidan kan tekniken öka möjligheten att bo kvar hemma längre och vara mer självständig. Å andra sidan kan den inkräkta på den personliga integriteten.
En uppenbar risk är att teknik får ersätta personal och mänsklig kontakt.
– I Danmark, där utvecklingen gått snabbare än här när det gäller teknik i äldrevården, tycker man att detta gått ut över den sociala kontakten, sade Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd.
Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, menade att det finns en substantiell risk för detta.
– Det är ett moraliskt problem. Vad säger det om oss om vi lägger över vården av våra gamla på robotar? undrade han.
Det ska krävas ett samtycke och personen ska vara väl informerad innan ny teknik som robotar eller övervakning får användas. Speciellt svårt är detta förstås när det gäller personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga. Då krävs att personalen är extra lyhörd och särskilt noggrann med hur informationen ges. Man kan behöva ta till särskilda stödåtgärder får att kunna få ett informerat samtycke anser Smer.
Låt säga att en demenssjuk person vill gå ut och gå ensam, utan sällskap, och inte hittar hem. Då kan en GPS-sändare vara ett utmärkt hjälpmedel. Men det krävs ett samtycke från personen, enligt lagen. Smer anser att den etiska bedömningen måste utgå från om övervakningens positiva effekter överväger det integritetsintrång den innebär. Att personal följer med på promenaden bara för att hålla koll på den äldre är också en form av övervakning som kan upplevas som ännu mer integritetskränkande.
Kameraövervakning kan vara bra men också integritetskränkande. Här gäller det att inte förledas av personliga förutfattade meningar.
– Själv tycker jag det låter hemskt med kameraövervakning. Men när jag frågade 82-årige Bertil tyckte han att det var det bästa som hänt honom, då slapp han ligga vaken och vänta på hemtjänstens tillsyn nattetid., berättade Barbro Westerholm, ledamot av Smer och ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten.
Kari Molin, frilansjournalist
Läs rapporten
Robotar och övervakning i vården av äldre- etiska aspekter, Statens medicinsk-etiska råd 2014:2 » (nytt fönster)
Lovande resultat för ny alzheimerbehandling
Forskare vid Karolinska Institutet har utvärderat en ny behandlingsmetod mot Alzheimers sjukdom. Patienterna har fått implantat som stimulerar tillväxten av en viss typ av nervceller. Resultaten är lovande.
Hos patienter med Alzheimers sjukdom sker nedbrytning av så kallade kolinerga nervceller. För att fungera är denna typ av celler beroende av en nervtillväxtfaktor (små proteiner), förkortad NGF. De kolinerga nervcellerna bryts ned i takt med att tillförseln av NGF sinar och sjukdomen fortskrider långsamt.
För att stoppa denna process opererade forskare in cellkapslar som tillförde NGF hos sex alzheimerpatienter. Cellkapslarna placerade i främre delen av hjärnan där de kolinerga nervcellerna finns. Genom att mäta nivåerna av ett särskilt enzym (ChAT) fick forskarna indikationer på att de kolinerga nervcellerna förbättrades hos de alzheimerpatienter som hade genomgått NGF-behandling. De hade även en långsammare minnesförsämring över tid gick jämfört med obehandlade patienter.
Samtidigt är forskarna försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten.
– Resultatet är positivt men måste betraktas med försiktighet då endast få patienter deltog i studien. Våra fynd måste därför bekräftas i en större kontrollerad studie med flera patienter, säger Maria Eriksdotter, professor och forskningsledare, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Studien är gjord vid Karolinska Institutets Centrum för Alzheimerforskning, i samarbete med Neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och det danska bioteknikföretaget NsGene. Den är publicerad i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Hos patienter med Alzheimers sjukdom sker nedbrytning av så kallade kolinerga nervceller. För att fungera är denna typ av celler beroende av en nervtillväxtfaktor (små proteiner), förkortad NGF. De kolinerga nervcellerna bryts ned i takt med att tillförseln av NGF sinar och sjukdomen fortskrider långsamt.
För att stoppa denna process opererade forskare in cellkapslar som tillförde NGF hos sex alzheimerpatienter. Cellkapslarna placerade i främre delen av hjärnan där de kolinerga nervcellerna finns. Genom att mäta nivåerna av ett särskilt enzym (ChAT) fick forskarna indikationer på att de kolinerga nervcellerna förbättrades hos de alzheimerpatienter som hade genomgått NGF-behandling. De hade även en långsammare minnesförsämring över tid gick jämfört med obehandlade patienter.
Samtidigt är forskarna försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten.
– Resultatet är positivt men måste betraktas med försiktighet då endast få patienter deltog i studien. Våra fynd måste därför bekräftas i en större kontrollerad studie med flera patienter, säger Maria Eriksdotter, professor och forskningsledare, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Studien är gjord vid Karolinska Institutets Centrum för Alzheimerforskning, i samarbete med Neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och det danska bioteknikföretaget NsGene. Den är publicerad i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Sjukhem startar stödgrupp för unga anhöriga
Stockholms Sjukhem startar en stödgrupp för barn och ungdomar. Den vänder sig till de som har en förälder eller nära anhörig på sjukhemmets boende för yngre personer med demenssjukdom.
– Att vara barn till en familjemedlem med demenssjukdom innebär speciella erfarenheter och kunskaper som allra bäst delas och förstås av andra i liknande situation, säger Jarek Raubo, Silviasyster och ansvarig för den nya stödgruppen, i ett pressmeddelande.
Planerna är att ha en öppen grupp för att utbyta tankar och dela erfarenheter. Jarek Raubo menar att det är viktigt att öka kunskapen kring sjukdomsprocessen i sig men också att få redskap att som ung anhörig hantera sina egna reaktioner och situationer som uppstår.
– Vi har tidigare inte haft något organiserat psykosocialt stöd för barn och unga närstående till patientgruppen yngre med demenssjukdom, men vi vet att det finns ett stort behov av stöd, säger han.
För mer information om stödgrupperna, kontakta Jarek Raubo:
tfn: 076 - 94 98 016, e-post: Jaroslaw.Raubo@stockholmssjukhem.se
– Att vara barn till en familjemedlem med demenssjukdom innebär speciella erfarenheter och kunskaper som allra bäst delas och förstås av andra i liknande situation, säger Jarek Raubo, Silviasyster och ansvarig för den nya stödgruppen, i ett pressmeddelande.
Planerna är att ha en öppen grupp för att utbyta tankar och dela erfarenheter. Jarek Raubo menar att det är viktigt att öka kunskapen kring sjukdomsprocessen i sig men också att få redskap att som ung anhörig hantera sina egna reaktioner och situationer som uppstår.
– Vi har tidigare inte haft något organiserat psykosocialt stöd för barn och unga närstående till patientgruppen yngre med demenssjukdom, men vi vet att det finns ett stort behov av stöd, säger han.
För mer information om stödgrupperna, kontakta Jarek Raubo:
tfn: 076 - 94 98 016, e-post: Jaroslaw.Raubo@stockholmssjukhem.se
Blodtrycksfall vanligare vid demens
Högt blodtryck i medelåldern ökar risken för demenssjukdom. Ny svensk forskning tyder på att även blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för demens.
Det är forskare vid Lunds universitet som följt 1480 äldre personer under sex år. Resultaten visade knappast överraskande att blodtrycksfall, till exempel efter att en person reser sig upp, blir vanligare med åren. Särskilt vanligt var det bland äldre med minnesrelaterade problem eller sjukdomar.
24 procent av dem som utvecklade mild kognitiv svikt (lindrigare minnesstörningar) drabbades av blodtrycksfall. Motsvarande andel för äldre med en demenssjukdom var 31 procent.
– Detta ska jämföras med att förekomsten av blodtrycksfall hos dem över 60 år, som inte har en mild kognitiv svikt eller symtom på demens, ligger på 16 procent, säger Sölve Elmståhl, professor i geriatrik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande. Han har gjort studien tillsammans med Elisabet Widerström, läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Sambandet tyder på att blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för att utlösa sviktande kognitiv förmåga och demenssjukdomar, något som bör beaktas vid läkemedelsbehandling menar Lundaforskarna. Högt blodtryck är en riskfaktor för demens som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Men den nya studien pekar på att viss varsamhet krävs så att inte kraftiga blodtrycksfall blir följden av en alltför intensiv behandling.
Studien har möjliggjorts genom den nationella studien SNAC som i ett av delprojekten samlar in data från äldre i Skåne, Gott Åldrande i Skåne (GÅS). Den är publicerad i den engelska tidskriften Journal of Clinical Interventions in Aning.
Det är forskare vid Lunds universitet som följt 1480 äldre personer under sex år. Resultaten visade knappast överraskande att blodtrycksfall, till exempel efter att en person reser sig upp, blir vanligare med åren. Särskilt vanligt var det bland äldre med minnesrelaterade problem eller sjukdomar.
24 procent av dem som utvecklade mild kognitiv svikt (lindrigare minnesstörningar) drabbades av blodtrycksfall. Motsvarande andel för äldre med en demenssjukdom var 31 procent.
– Detta ska jämföras med att förekomsten av blodtrycksfall hos dem över 60 år, som inte har en mild kognitiv svikt eller symtom på demens, ligger på 16 procent, säger Sölve Elmståhl, professor i geriatrik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande. Han har gjort studien tillsammans med Elisabet Widerström, läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Sambandet tyder på att blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för att utlösa sviktande kognitiv förmåga och demenssjukdomar, något som bör beaktas vid läkemedelsbehandling menar Lundaforskarna. Högt blodtryck är en riskfaktor för demens som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Men den nya studien pekar på att viss varsamhet krävs så att inte kraftiga blodtrycksfall blir följden av en alltför intensiv behandling.
Studien har möjliggjorts genom den nationella studien SNAC som i ett av delprojekten samlar in data från äldre i Skåne, Gott Åldrande i Skåne (GÅS). Den är publicerad i den engelska tidskriften Journal of Clinical Interventions in Aning.