Senaste nytt
Demensteam Bersågränd prisas
Priset Bästa demensteam i hemtjänsten 2013 går till Stockholmsförorten Enskede. Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum gratulerar Demensteam Bersågränd till ett genomtänkt arbetssätt som genomsyras av engagemang.
 |
| Demensteam Bersågränd, se förstoring » |
– Vi har deltagit i tävlingen tidigare men då känt att vi nog inte riktigt var redo än – det gör vi nu, säger en glad och stolt teamledare, Lotten Lundeberg, och ställer sig bredvid sina upprymda arbetskamrater för gruppfotografering i vårsolen.
Det är sjätte året i rad som Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum utser Bästa demensteam i hemtjänsten. Prissumman är på 50 000 kronor och den 28 april får Lotten Lundeberg och övriga teammedlemmar ta emot både check och diplom ur Drottning Silvias hand.
– Det ska verkligen bli en upplevelse, säger Lotten Lundeberg som har lett Demensteam Bersågränd inom Enskedes hemtjänst, sedan starten 2009.
För närvarande består teamet av sju medarbetare, en av dem ingår i Enskede hemtjänsts kvällspatrull. De hjälper ett femtontal brukare i hemmet, samtliga med demensdiagnos och omfattande omsorgsbehov. Teamet ger även råd och stöd till ordinarie hemtjänstpersonal när det handlar om brukare med demensproblematik, något som enhetschef Olga Donaire gärna betonar.
– På så sätt får hela hemtjänstgruppen del av teamets kunskaper. Det är ett fruktbart samarbete som underlättas av vi delar lokaler tillsammans, säger hon.
”Att se hela människan – och inte sjukdomen, att utifrån kunskap och erfarenhet bemöta alla med värme, glädje och respekt” – så lyder demensteamets vision. Viktigast för att kunna nå den är engagerade medarbetare som är utbildade i demens. Men teamets framgång bygger på flera hörnstenar. Stor vikt läggs vid välkomstsamtalet. Då ska kontaktmannen skapa förtroende och börja bygga ett gott samarbete med brukaren och dennes anhöriga.
En gång i halvåret arrangeras anhörigträffar med olika teman. De är också tillfällen för anhöriga att möta varandra, ofta är även distriktssköterska, rehabpersonal och andra yrkesgrupper på plats. Teamet erbjuder även enskilda samtal och skickar ut ett informationsbrev till anhöriga fyra gånger per år.
– Dessutom har de kontaktuppgifter till alla i teamet. Det är viktigt att anhöriga vet att vi snabbt kan nås, då kan de känna sig tryggare vilket ökar förutsättningarna för att brukaren ska få en så bra omsorg som möjligt, säger Lotten Lundeberg.
Lotten Lundeberg tycker att demensteamet har ett bra samarbete med flera aktörer. Hon lyfter särskilt fram det återkommande månadsmötet på vårdcentralen med distriktssköterska, biståndshandläggare och rehabpersonal. Här kan hon bland annat ta upp om det finns någon brukare inom hemtjänsten som visar begynnande tecken på demens och som kanske bör utredas.
– Första gången jag gick dit kände jag mig så här liten, säger Lotten Lundeberg och måttar i luften med tummen och pekfingret. Idag känner jag att vi i teamet faktiskt har något att tillföra och att vi blir respekterade för det.
Checklista Demens, som bygger på de nationella riktlinjerna, är ett relativt nytt verktyg som används under teamets reflektionsmöten. Det ligger sedan till grund för de genomförandeplaner som upprättas för varje brukare. Liksom medarbetare i andra demensteam framhåller Lotten Lundeberg betydelsen av reflektionsmöten. Att få diskutera bemötande och hitta praktiska lösningar på svåra situationer och problem är ovärderligt.
– Att släppa prestigen och det där att ”jag vet vad som är bäst för min brukare” – set är en härlig känsla när man kommer dit och ser hur medarbetarna lär sig och utvecklas av det, säger hon.
Men det finns en annan sida av vården som handlar om pengar. För närvarande räcker de anslagna medlen till reflektionsmöten var fjortonde dag. För glest, tycker Lotten Lundeberg, som vill ha reflektionstid en gång i veckan. Hon tittar vädjande på sin chef Olga Donaire som nickar instämmande.
– Visst, en gång i veckan borde det vara och det har vi också haft tidigare. Jag ska göra allt jag kan för att vi kan få pengar till det, säger Olga Donaire.
Magnus Westlander
Prisceremonin hålls den 28 april under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotel Hilton i Stockholm.
|
| Demensteam Bersågränd, se förstoring » |
– Vi har deltagit i tävlingen tidigare men då känt att vi nog inte riktigt var redo än – det gör vi nu, säger en glad och stolt teamledare, Lotten Lundeberg, och ställer sig bredvid sina upprymda arbetskamrater för gruppfotografering i vårsolen.
Det är sjätte året i rad som Demensförbundet och Svenskt Demenscentrum utser Bästa demensteam i hemtjänsten. Prissumman är på 50 000 kronor och den 28 april får Lotten Lundeberg och övriga teammedlemmar ta emot både check och diplom ur Drottning Silvias hand.
– Det ska verkligen bli en upplevelse, säger Lotten Lundeberg som har lett Demensteam Bersågränd inom Enskedes hemtjänst, sedan starten 2009.
För närvarande består teamet av sju medarbetare, en av dem ingår i Enskede hemtjänsts kvällspatrull. De hjälper ett femtontal brukare i hemmet, samtliga med demensdiagnos och omfattande omsorgsbehov. Teamet ger även råd och stöd till ordinarie hemtjänstpersonal när det handlar om brukare med demensproblematik, något som enhetschef Olga Donaire gärna betonar.
– På så sätt får hela hemtjänstgruppen del av teamets kunskaper. Det är ett fruktbart samarbete som underlättas av vi delar lokaler tillsammans, säger hon.
”Att se hela människan – och inte sjukdomen, att utifrån kunskap och erfarenhet bemöta alla med värme, glädje och respekt” – så lyder demensteamets vision. Viktigast för att kunna nå den är engagerade medarbetare som är utbildade i demens. Men teamets framgång bygger på flera hörnstenar. Stor vikt läggs vid välkomstsamtalet. Då ska kontaktmannen skapa förtroende och börja bygga ett gott samarbete med brukaren och dennes anhöriga.
En gång i halvåret arrangeras anhörigträffar med olika teman. De är också tillfällen för anhöriga att möta varandra, ofta är även distriktssköterska, rehabpersonal och andra yrkesgrupper på plats. Teamet erbjuder även enskilda samtal och skickar ut ett informationsbrev till anhöriga fyra gånger per år.
– Dessutom har de kontaktuppgifter till alla i teamet. Det är viktigt att anhöriga vet att vi snabbt kan nås, då kan de känna sig tryggare vilket ökar förutsättningarna för att brukaren ska få en så bra omsorg som möjligt, säger Lotten Lundeberg.
Lotten Lundeberg tycker att demensteamet har ett bra samarbete med flera aktörer. Hon lyfter särskilt fram det återkommande månadsmötet på vårdcentralen med distriktssköterska, biståndshandläggare och rehabpersonal. Här kan hon bland annat ta upp om det finns någon brukare inom hemtjänsten som visar begynnande tecken på demens och som kanske bör utredas.
– Första gången jag gick dit kände jag mig så här liten, säger Lotten Lundeberg och måttar i luften med tummen och pekfingret. Idag känner jag att vi i teamet faktiskt har något att tillföra och att vi blir respekterade för det.
Checklista Demens, som bygger på de nationella riktlinjerna, är ett relativt nytt verktyg som används under teamets reflektionsmöten. Det ligger sedan till grund för de genomförandeplaner som upprättas för varje brukare. Liksom medarbetare i andra demensteam framhåller Lotten Lundeberg betydelsen av reflektionsmöten. Att få diskutera bemötande och hitta praktiska lösningar på svåra situationer och problem är ovärderligt.
– Att släppa prestigen och det där att ”jag vet vad som är bäst för min brukare” – set är en härlig känsla när man kommer dit och ser hur medarbetarna lär sig och utvecklas av det, säger hon.
Men det finns en annan sida av vården som handlar om pengar. För närvarande räcker de anslagna medlen till reflektionsmöten var fjortonde dag. För glest, tycker Lotten Lundeberg, som vill ha reflektionstid en gång i veckan. Hon tittar vädjande på sin chef Olga Donaire som nickar instämmande.
– Visst, en gång i veckan borde det vara och det har vi också haft tidigare. Jag ska göra allt jag kan för att vi kan få pengar till det, säger Olga Donaire.
Magnus Westlander
Prisceremonin hålls den 28 april under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotel Hilton i Stockholm.
Juryns motivering till vinnare av
Bästa demensteam i hemtjänsten 2013:
Demensteam Bersågränd arbetar personcentrerat utifrån de nationella riktlinjerna, sin vision och enhetens värdegrund. Med god samverkan, struktur och etablerade rutiner hjälper teamet personer med demenssjukdom och anhöriga att få rätt stöd och hjälp i vårdkedjan. Teamet har fortlöpande kompetensutveckling, reflektion, handledning och arbetar med stort engagemang för tillgänglighet och insyn i den dagliga omsorgen. Detta skapar förutsättningar till kontinuitet och trygghet för personer med demenssjukdom och deras anhöriga.
P1 tar upp demensvården
Sveriges Radio P1 har börjat sända en serie reportage om vården och omsorgen för personer med demenssjukdom. I det första får vi följa med tidspressad hemtjänstpersonal på hembesök i Södertälje. Lyssna på inslaget här » (nytt fönster)
På Sveriges Radios webb kan du som är drabbad, anhörig eller vårdpersonal fylla i en kort enkät och berätta om dina erfarenheter. Du kan vara anonym, om du vill. Till enkät » (nytt fönster)
Följ reportageserien på Twitter via hashtag #demenstider.
På Sveriges Radios webb kan du som är drabbad, anhörig eller vårdpersonal fylla i en kort enkät och berätta om dina erfarenheter. Du kan vara anonym, om du vill. Till enkät » (nytt fönster)
Följ reportageserien på Twitter via hashtag #demenstider.
Demenskurs översatt till BKS
Migrationsskolan har nu översatt sin webbaserade demenskurs till bosniska/kroatiska/serbiska (BKS). Den vänder sig till både anhöriga och vårdpersonal med en bakgrund från Balkan. Hjärnans anatomi, de vanligaste demenssjukdomarna, symptom och bemötande är några ämnen som tas upp. Kursen är avgiftsfri och tar ca 90 minuter att genomföra. Sedan tidigare finns översättningar på persiska och polska.
Läs mer på Migrationsskolans webb » (nytt fönster)
Läs mer på Migrationsskolans webb » (nytt fönster)
Ny demensutbildning för särskilt boende
Svenskt Demenscentrum har nu lanserat en ny webbutbildning i serien Demens ABC plus. Målgruppen är personal på demens- och äldreboenden.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Se Aktuellts inslag om tidig demens
Den 18 mars intervjuade SVT:s Aktuellt trebarnspappan Micke Ottoson som drabbats av Alzheimers sjukdom mitt i livet.
I studion berättade professor Lars-Olof Wahlund om orsaker och följder av tidig demenssjukdom. Se inslaget här » (nytt fönster, 16 min in i sändningen)
Samma dag bjöd SVT:s Mittnytt in professor Agneta Nordberg som svarade på frågor om demens. Länk till detta inslag, och andra från radio och tv, finns på vår webb under rubriken På radio och tv »
I studion berättade professor Lars-Olof Wahlund om orsaker och följder av tidig demenssjukdom. Se inslaget här » (nytt fönster, 16 min in i sändningen)
Samma dag bjöd SVT:s Mittnytt in professor Agneta Nordberg som svarade på frågor om demens. Länk till detta inslag, och andra från radio och tv, finns på vår webb under rubriken På radio och tv »
Ny demensutbildning för särskilt boende
Svenskt Demenscentrum har nu lanserat en ny webbutbildning i serien Demens ABC plus. Målgruppen är personal på demens- och äldreboenden.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Lägre IQ och sämre kondition ökar risken för tidig demens
Män som vid 18 års ålder har sämre fysisk kondition och lägre IQ drabbas oftare av demens före 60 års ålder. Det framgår av ny forskning från Göteborgs universitet.
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
Brister i primärvården visar utvärdering av riktlinjerna
Brister i utredning och uppföljning. Demensboenden präglas av en mer personcentrerad omvårdnad. Det är några av slutsatserna i Socialstyrelsens utvärdering av de nationella demensriktlinjerna.
Riktlinjerna innehåller en rad olika rekommendationer för vård och omsorg vid demenssjukdom. De utkom våren 2010 och nu publicerar Socialstyrelsen den första nationella utvärderingen. Den pekar på flera viktiga områden där riktlinjernas genomslag har varit svagt.
Alltför få med misstänkta demenssymtom utreds, dessutom finns brister i utredningsmetoderna. Riktlinjerna pekar ut vad som bör ingå i en basal demensutredning men i färre än hälften av fallen följs detta. De regionala skillnaderna är stora. Mellan 35–75 procent genomgår en fullständig utredning, beroende vilket landsting de tillhör.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, välkomnar Socialstyrelsens utvärdering. Skillnaden mellan landstingen tolkar hon på två sätt
– Den visar att många har mycket förbättringsarbete framför sig men också att det faktiskt går att utveckla demensvården. Primärvården har ett avgörande ansvar för en korrekt och tidig demensdiagnos. Och en sådan är oerhört viktig för att få hjälp och stöd och tillgång till de symtomlindrande läkemedel som idag finns.
Utvärderingen visar att förskrivningen av symtomlindrande läkemedel (kolinesterashämmare och memantin) i stort sett varit konstant de senaste åren, trots att riktlinjerna pekar på att fler borde få tillgång till dem. Även här är de regionala skillnaderna stora. Dessutom påverkas förskrivningen av både utbildningsnivå och födelseland. Lågutbildade äldre personer, födda utanför Norden, får demensläkemedel i mindre utsträckning.
Inom läkemedelsområdet lyfter Socialstyrelsen även fram positiva signaler. Användningen av antipsykotiska preparat – som enligt riktlinjerna endast ska förskrivas i undantagsfall – har minskat. Andra ljusglimtar i utvärderingen är fler platser i demensboenden (en ökning med 6 000 från 2002 till 2012), trots att antalet platser i särskilda boenden minskat under samma tidsperiod.
Socialstyrelsen ser också flera tecken på att personalen på demensboenden arbetar mer personcentrerat, något som betonas starkt i de nationella riktlinjerna.
– Det här tyder på att många kommuner engagerat sig och fortbildat personalen. Kanske också Svenskt Demenscentrums avgiftsfria ABC-utbildningar har bidragit till den positiva utvecklingen och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det. Praktiskt förankrade i nationella riktlinjer borde ju till exempel Demens ABC plus primärvård kunna vara till stor hjälp. Här finns stöd för tidig diagnostik, utredning och uppföljning liksom koppling till kommunen genom förslag på planeringsunderlag till biståndshandläggare, säger Wilhelmina Hoffman.
Inom några år kommer en ny nationell utvärdering av demensriktlinjerna. Socialstyrelsen efterlyser då ett mer fullständigt dataunderlag på såväl lokal och regional som nationell nivå. Det kan uppnås bland annat genom att fler verksamheter – inom både kommun och landsting – ansluter sig till SveDem och de andra nationella kvalitetsregistren.
Riktlinjerna innehåller en rad olika rekommendationer för vård och omsorg vid demenssjukdom. De utkom våren 2010 och nu publicerar Socialstyrelsen den första nationella utvärderingen. Den pekar på flera viktiga områden där riktlinjernas genomslag har varit svagt.
Alltför få med misstänkta demenssymtom utreds, dessutom finns brister i utredningsmetoderna. Riktlinjerna pekar ut vad som bör ingå i en basal demensutredning men i färre än hälften av fallen följs detta. De regionala skillnaderna är stora. Mellan 35–75 procent genomgår en fullständig utredning, beroende vilket landsting de tillhör.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, välkomnar Socialstyrelsens utvärdering. Skillnaden mellan landstingen tolkar hon på två sätt
– Den visar att många har mycket förbättringsarbete framför sig men också att det faktiskt går att utveckla demensvården. Primärvården har ett avgörande ansvar för en korrekt och tidig demensdiagnos. Och en sådan är oerhört viktig för att få hjälp och stöd och tillgång till de symtomlindrande läkemedel som idag finns.
Utvärderingen visar att förskrivningen av symtomlindrande läkemedel (kolinesterashämmare och memantin) i stort sett varit konstant de senaste åren, trots att riktlinjerna pekar på att fler borde få tillgång till dem. Även här är de regionala skillnaderna stora. Dessutom påverkas förskrivningen av både utbildningsnivå och födelseland. Lågutbildade äldre personer, födda utanför Norden, får demensläkemedel i mindre utsträckning.
Inom läkemedelsområdet lyfter Socialstyrelsen även fram positiva signaler. Användningen av antipsykotiska preparat – som enligt riktlinjerna endast ska förskrivas i undantagsfall – har minskat. Andra ljusglimtar i utvärderingen är fler platser i demensboenden (en ökning med 6 000 från 2002 till 2012), trots att antalet platser i särskilda boenden minskat under samma tidsperiod.
Socialstyrelsen ser också flera tecken på att personalen på demensboenden arbetar mer personcentrerat, något som betonas starkt i de nationella riktlinjerna.
– Det här tyder på att många kommuner engagerat sig och fortbildat personalen. Kanske också Svenskt Demenscentrums avgiftsfria ABC-utbildningar har bidragit till den positiva utvecklingen och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det. Praktiskt förankrade i nationella riktlinjer borde ju till exempel Demens ABC plus primärvård kunna vara till stor hjälp. Här finns stöd för tidig diagnostik, utredning och uppföljning liksom koppling till kommunen genom förslag på planeringsunderlag till biståndshandläggare, säger Wilhelmina Hoffman.
Inom några år kommer en ny nationell utvärdering av demensriktlinjerna. Socialstyrelsen efterlyser då ett mer fullständigt dataunderlag på såväl lokal och regional som nationell nivå. Det kan uppnås bland annat genom att fler verksamheter – inom både kommun och landsting – ansluter sig till SveDem och de andra nationella kvalitetsregistren.
Ladda ned rapporten från
Socialstyrelsens webb »
DEBATT: Allvarligt hot mot folkhälsan kräver nysatsning
Runt om i världen pågår just nu en diskussion om hur man bäst kan möta det som Världshälsoorganisationen kallar vår tids snabbast växande hot mot folkhälsan: demenssjukdomarna.
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Göteborgs handläggare utbildar sig i demens
I höstas förkovrade sig 28 av Göteborgs biståndshandläggare i demens. I vår arrangeras åter utbildningen som de gick med Demens ABC plus Biståndshandläggare som grund.
Målet med utbildningen är att deltagarna ska få ökad förståelse för personer med demenssjukdom för att få större säkerhet och kvalitet i biståndshandläggningen.
– Demenssjukdom medför stora förändringar i vardagen för de personer som drabbas och deras anhöriga. För att få en så god livskvalitet som möjligt är det viktigt att den hjälp man får är individuellt utformad och att den bygger på en god kompetens inom alla professioner – biståndshandläggarnas arbete är av stor betydelse, säger Ann-Sofie O'Dwyer, Silviasyster och vårdutvecklare i Göteborgs stad.
Ann-Sofie O´Dwyer ingår i det kompetensnätverk i Göteborg som tagit initiativ till utbildningen som omfattar fyra halvdagar. Flera av demensnätverkets medlemmar föreläser. Deltagarna förväntas göra Demens ABC plus för biståndshandläggare, Svenskt Demenscentrums webbutbildning, före eller i samband med utbildningen. Varje kurstillfälle tar upp olika teman – bland annat basal demensutredning, personcentrerat arbetssätt och anhörigstöd – med tillhörande reflektionsfrågor.
– Höstens biståndshandläggarutbildning visade att deltagarnas kunskaper kring demens och erfarenheter av att möta personer med demenssjukdom var mycket varierande. Utvärderingen av utbildningen var övervägande positiv, sägen Ann-Sofie O'Dwyer.
Målet med utbildningen är att deltagarna ska få ökad förståelse för personer med demenssjukdom för att få större säkerhet och kvalitet i biståndshandläggningen.
– Demenssjukdom medför stora förändringar i vardagen för de personer som drabbas och deras anhöriga. För att få en så god livskvalitet som möjligt är det viktigt att den hjälp man får är individuellt utformad och att den bygger på en god kompetens inom alla professioner – biståndshandläggarnas arbete är av stor betydelse, säger Ann-Sofie O'Dwyer, Silviasyster och vårdutvecklare i Göteborgs stad.
Ann-Sofie O´Dwyer ingår i det kompetensnätverk i Göteborg som tagit initiativ till utbildningen som omfattar fyra halvdagar. Flera av demensnätverkets medlemmar föreläser. Deltagarna förväntas göra Demens ABC plus för biståndshandläggare, Svenskt Demenscentrums webbutbildning, före eller i samband med utbildningen. Varje kurstillfälle tar upp olika teman – bland annat basal demensutredning, personcentrerat arbetssätt och anhörigstöd – med tillhörande reflektionsfrågor.
– Höstens biståndshandläggarutbildning visade att deltagarnas kunskaper kring demens och erfarenheter av att möta personer med demenssjukdom var mycket varierande. Utvärderingen av utbildningen var övervägande positiv, sägen Ann-Sofie O'Dwyer.