Senaste nytt
Mobiltelefoner påverkar minnet hos försöksdjur
Strålning från mobiltelefoner kan påverka minnet. Resultatet, som bygger på studier av råttor, presenteras i en ny svensk avhandling.
Henrietta Nittby vid Lunds Universítet har i sitt avhandlingsarbete studerat råttor som utsatts för mobiltelefonstrålning två timmar i veckan under drygt ett år. Dessa råttor fick sämre resultat på ett minnestest än råttor som inte fått någon strålning.
Fynden kan hänga samman med de fynd som forskargruppen tidigare gjort, nämligen att mikrovågsstrålningen från mobiltelefoner kan påverka den s.k. blod-hjärnbarriären. Det är en barriär som skyddar hjärnan genom att hindra ämnen som cirkulerar i blodet från att passera ut i hjärnans vävnader och skada nervcellerna. Henrietta Nittbys handledare professor Leif Salford och hans medarbetare har tidigare funnit att albumin, ett protein som fungerar som transportmolekyl i blodet, läcker ut i hjärnvävnaderna när försöksdjur utsatts för mobiltelefonstrålning.
Forskargruppen har också funnit vissa nervskador i form av skadade nervceller i hjärnbarken och i hippocampus, hjärnans minnescentrum. Albuminläckaget uppstår direkt efter strålningen medan nervskadorna kommer först senare, efter två till fyra veckors tid.
– Vi har nu sett att det händer saker i hjärnan på försöksdjur efter mobiltelefonistrålning. Nästa steg är att försöka förstå varför detta händer, säger Henrietta Nittby i ett pressmeddelande. Hon har själv en mobiltelefon, men håller den aldrig mot örat utan använder i stället handsfree-utrustning.
Läs pressmeddelandet från Lunds Universitet » (nytt fönster)
Henrietta Nittby vid Lunds Universítet har i sitt avhandlingsarbete studerat råttor som utsatts för mobiltelefonstrålning två timmar i veckan under drygt ett år. Dessa råttor fick sämre resultat på ett minnestest än råttor som inte fått någon strålning.
Fynden kan hänga samman med de fynd som forskargruppen tidigare gjort, nämligen att mikrovågsstrålningen från mobiltelefoner kan påverka den s.k. blod-hjärnbarriären. Det är en barriär som skyddar hjärnan genom att hindra ämnen som cirkulerar i blodet från att passera ut i hjärnans vävnader och skada nervcellerna. Henrietta Nittbys handledare professor Leif Salford och hans medarbetare har tidigare funnit att albumin, ett protein som fungerar som transportmolekyl i blodet, läcker ut i hjärnvävnaderna när försöksdjur utsatts för mobiltelefonstrålning.
Forskargruppen har också funnit vissa nervskador i form av skadade nervceller i hjärnbarken och i hippocampus, hjärnans minnescentrum. Albuminläckaget uppstår direkt efter strålningen medan nervskadorna kommer först senare, efter två till fyra veckors tid.
– Vi har nu sett att det händer saker i hjärnan på försöksdjur efter mobiltelefonistrålning. Nästa steg är att försöka förstå varför detta händer, säger Henrietta Nittby i ett pressmeddelande. Hon har själv en mobiltelefon, men håller den aldrig mot örat utan använder i stället handsfree-utrustning.
Läs pressmeddelandet från Lunds Universitet » (nytt fönster)
Finland satsar på att förebygga demens
Finlands Akademi satsar 14 miljoner kronor på en ny studie för att försena debuten av bland annat demens. Den leds av docent Miia Kivipelto, Aging Research Center, Karolinska Institutet.
Studien är en s k interventionsstudie och den första i världen som tar upp flera livsstilsfaktorer som kan senare lägga debuten av demens och olika kognitiva problem (minnessvikt, försämrad orineteringsfrömåga etc) Kost, motion, social och mental aktivering samt uppföljning och behandling av vaskulära riskfaktorer, t ex högt blodtryck, ingår.
Anslaget kommer från Finlands Akademis forskningsprogram, Utmaningar för folkhälsan. Programmet prioriterar tidig intervention och behandling före en sjukdomscentrerad infallsvinkel.
– Forskningsanslaget har stor betydelse för den preventiva demensforskningenoch kommer att ge värdefull kunskap för planeringen av framtida hälsofrämjande insatser både för individen och på samhällsnivå, säger Miia Kivipelto i senaste numret av tidskriften Äldre i Centrum.
Ethel Lanesjö
Studien är en s k interventionsstudie och den första i världen som tar upp flera livsstilsfaktorer som kan senare lägga debuten av demens och olika kognitiva problem (minnessvikt, försämrad orineteringsfrömåga etc) Kost, motion, social och mental aktivering samt uppföljning och behandling av vaskulära riskfaktorer, t ex högt blodtryck, ingår.
Anslaget kommer från Finlands Akademis forskningsprogram, Utmaningar för folkhälsan. Programmet prioriterar tidig intervention och behandling före en sjukdomscentrerad infallsvinkel.
– Forskningsanslaget har stor betydelse för den preventiva demensforskningenoch kommer att ge värdefull kunskap för planeringen av framtida hälsofrämjande insatser både för individen och på samhällsnivå, säger Miia Kivipelto i senaste numret av tidskriften Äldre i Centrum.
Ethel Lanesjö
Borlänge vann Bästa hemtjänstteam 2008
Demensteamet i Borlänge kommun har utsetts till Bästa hemtjänstteam 2008. Det nyinstiftade priset är på 50 000 kr och delades ut av Drottning Silvia fredagen den 5 december.
Svenskt Demenscentrum har tillsammans med Demensförbundet instiftat priset som i år delades ut för första gången. Det ska gå till det team inom hemtjänsten som mest utvecklat sitt omsorgsarbete.
I prisceremonin som hölls i Svenskt Demenscentrums lokaler deltog bland andra äldreminister Maria Larsson och Stockholms äldreborgarråd Ewa Samuelsson. Årets 18 pristagare anlände i en chartrad buss från Borlänge – kommunen bjöd på resan.
Elisabeth Strand, enhetschef, och Viola Krenn, undersköterska, fick äran att representera demensteamet när det var dags att ta emot diplom och stipendiet på 50 000 kronor ur Drottning Silvias hand. "Vi är stolta och mycket hedrade och det känns verkligen som ett kvitto på att vi jobbar rätt", sade Elisabeth Strand.
Drottning Silvia delar ut diplom och stipendie till Elisabeth Strand, enhetschef, och Viola Krenn, undersköterska i Borlänges demensteam. T v Wilhelmina Hoffman och Gunilla Nordberg, Svenskt Demenscentrum.
Fr v Drottning Silvia, Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum och Stina-Clara Hjulström, ordförande i Demensförbundet.
Borlänge demensteam tillsammans med (de tre i mitten) Stockholms äldreborgarråd Ewa Samuelsson, Drottning Silvia och äldreminister Maria Larsson.
Foto: Tomas Södergren
Svenskt Demenscentrum har tillsammans med Demensförbundet instiftat priset som i år delades ut för första gången. Det ska gå till det team inom hemtjänsten som mest utvecklat sitt omsorgsarbete.
I prisceremonin som hölls i Svenskt Demenscentrums lokaler deltog bland andra äldreminister Maria Larsson och Stockholms äldreborgarråd Ewa Samuelsson. Årets 18 pristagare anlände i en chartrad buss från Borlänge – kommunen bjöd på resan.
Elisabeth Strand, enhetschef, och Viola Krenn, undersköterska, fick äran att representera demensteamet när det var dags att ta emot diplom och stipendiet på 50 000 kronor ur Drottning Silvias hand. "Vi är stolta och mycket hedrade och det känns verkligen som ett kvitto på att vi jobbar rätt", sade Elisabeth Strand.
Drottning Silvia delar ut diplom och stipendie till Elisabeth Strand, enhetschef, och Viola Krenn, undersköterska i Borlänges demensteam. T v Wilhelmina Hoffman och Gunilla Nordberg, Svenskt Demenscentrum.
Fr v Drottning Silvia, Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum och Stina-Clara Hjulström, ordförande i Demensförbundet.
Borlänge demensteam tillsammans med (de tre i mitten) Stockholms äldreborgarråd Ewa Samuelsson, Drottning Silvia och äldreminister Maria Larsson.
Foto: Tomas Södergren
Prismotivering:
Bästa hemtjänstteam tilldelas år 2008 Borlänge demensteam i hemtjänsten för sitt genomtänkta och väldokumenterade arbetsätt. Detta arbete har initierats och drivs av engagerade medarbetare i Borlänge kommun för att kunna ge den bästa omsorgen till kommunens demenssjuka i deras hem. Borlänge demensteam i hemtjänsten får priset för att de arbetar för god kommunikation och relationsbyggande över huvudmannagränserna och för att anhörigas behov av avlastning och stöd både bekräftas och beaktas och inte minst för att kvalitetstid för personen med demenssjukdom ses som en självklar och viktig del i arbetet.
Stipendium för ett mångårigt och gediget arbete
Årets stipendium från Svensk Förening för Kognitiva sjukdomar (SFK) går till Sigrid Svedmyr, läkare vid minnesmottagningen på Huddinge sjukhus. Hon var tidigt ute med att uppmärksamma de anhörigas situation.
SFK:s stipendium, som sponsras av läkemedelsbolaget Janssen-Cilag, delas ut till "den eller de som bidrar till att driva demensvården framåt". Årets vinnare, Sigrid Svedmyr, får 50 000 kr "för sitt mångåriga och gedigna arbete för demenssjukvården."
Sigrid Svedmyr var tidigt ute med att uppmärksamma de anhörigas utsatta situation, bl a i det vårdprogram för demenssjukdomar – det första i sitt slag i Stockolm – hon var med att utarbeta under åren 1994–96. Hon har även byggt upp samverkande organisationer med kommuner och landsting, bl a demensteam som arbetat både på konsultbasis och med att göra hemutredningar.
Sigrid Svedmyr har även engagerat sig i barn- och ungdomar till föräldrar med demenssjukdom. För denna målgrupp har hon, i samarbete med barnpsykiatrin, utvecklat och drivit samtalsgrupper.
Magnus Westlander
SFK:s stipendium, som sponsras av läkemedelsbolaget Janssen-Cilag, delas ut till "den eller de som bidrar till att driva demensvården framåt". Årets vinnare, Sigrid Svedmyr, får 50 000 kr "för sitt mångåriga och gedigna arbete för demenssjukvården."
Sigrid Svedmyr var tidigt ute med att uppmärksamma de anhörigas utsatta situation, bl a i det vårdprogram för demenssjukdomar – det första i sitt slag i Stockolm – hon var med att utarbeta under åren 1994–96. Hon har även byggt upp samverkande organisationer med kommuner och landsting, bl a demensteam som arbetat både på konsultbasis och med att göra hemutredningar.
Sigrid Svedmyr har även engagerat sig i barn- och ungdomar till föräldrar med demenssjukdom. För denna målgrupp har hon, i samarbete med barnpsykiatrin, utvecklat och drivit samtalsgrupper.
Magnus Westlander
Doktor Sigrid Svedmyr har bl a engagerat sig i barn- och ungdomar till föräldrar med demenssjukdom.
Läs mer på www.fks.nu »
Känd alzheimersjuk författare med upprop till premiärministern
I förra veckan tog Storbritanniens premiärminister Gordon Brown emot författaren Terry Pratchet. Den alzheimersjuke 60-åringen överlämnade ett upprop som kräver ökade statliga anslag till alzheimerforskningen.
Terry Pratchett är översatt till 33 språk och mest känd för sina böcker om Skivvärlden (Discworld). Förra året började han engagera sig för att skapa opinion kring Alzheimers sjukdom, då han själv fick diagnosen. Bakom hans upprop till premiärminstern står bl a organisationen Alzheimers Research Trust, 100 alzheimerforskare och 20 000 andra brittiska medborgare.
I uppropet skriver Terry Pratchett att han är förfärad över att forskningen om alzheimer och andra demenssjukdomar, som påverkar 700 000 personer i Storbritannien, endast får tre procent av de statliga anslagen till medicinsk forskning. Han får nu medhåll av Gordon Brown som, vid författarens besök, erkände att Alzheimers sjukdom har försummats allt för länge. Premiärministern utlovade att alzheimerforskningen ska ges högre prioritet.
Terry Pratchett har en ovanlig en form av Alzheimers sjukdom, Posterior Cortical Atrophy (PCA), vilken påverkar den bakre delen av hjärnan. I samband med att han i december 2007 offentliggjorde sin sjukdom skrev han ett öppet brev, publicerat på Internet, där han bad alla att hålla humöret uppe, att han inte är död än och att han räknar med att skriva fler böcker.
Serien om Skivvärlden består för tillfället av 36 böcker som tillsammans med Terry Pratchetts övriga publikationer har sålts i över 55 miljoner exemplar. Hans senaste bok ”Nation” (ännu ej utgiven på svenska) utkom i september 2008 och färdigställdes efter att han hade fått sin diagnos.
Boken utspelar sig utanför Skivvärldens universum i en snarlik version av vår egen värld under sent 1800-tal. Huvudpersonen, den nyblivne tonåringen Mau, blir helt ensam i världen till följd av en tsunami som ödelägger hans hemby och tar hans familj ifrån honom. ”Nation” har fått fin kritik av bland annat engelska tidningen The Guardian som skrev "Nation has profound, subtle and original things to say about the interplay between tradition and knowledge, faith and questioning."
Terry Pratchett är fortsatt aktiv som författare och skriver för närvarande på nästa bok om Skivvärlden, med arbetsnamnet ”Unseen Academicals”.
Magnus Westlander | Mattiaz Lundkvist
Terry Pratchett är översatt till 33 språk och mest känd för sina böcker om Skivvärlden (Discworld). Förra året började han engagera sig för att skapa opinion kring Alzheimers sjukdom, då han själv fick diagnosen. Bakom hans upprop till premiärminstern står bl a organisationen Alzheimers Research Trust, 100 alzheimerforskare och 20 000 andra brittiska medborgare.
I uppropet skriver Terry Pratchett att han är förfärad över att forskningen om alzheimer och andra demenssjukdomar, som påverkar 700 000 personer i Storbritannien, endast får tre procent av de statliga anslagen till medicinsk forskning. Han får nu medhåll av Gordon Brown som, vid författarens besök, erkände att Alzheimers sjukdom har försummats allt för länge. Premiärministern utlovade att alzheimerforskningen ska ges högre prioritet.
Terry Pratchett har en ovanlig en form av Alzheimers sjukdom, Posterior Cortical Atrophy (PCA), vilken påverkar den bakre delen av hjärnan. I samband med att han i december 2007 offentliggjorde sin sjukdom skrev han ett öppet brev, publicerat på Internet, där han bad alla att hålla humöret uppe, att han inte är död än och att han räknar med att skriva fler böcker.
Serien om Skivvärlden består för tillfället av 36 böcker som tillsammans med Terry Pratchetts övriga publikationer har sålts i över 55 miljoner exemplar. Hans senaste bok ”Nation” (ännu ej utgiven på svenska) utkom i september 2008 och färdigställdes efter att han hade fått sin diagnos.
Boken utspelar sig utanför Skivvärldens universum i en snarlik version av vår egen värld under sent 1800-tal. Huvudpersonen, den nyblivne tonåringen Mau, blir helt ensam i världen till följd av en tsunami som ödelägger hans hemby och tar hans familj ifrån honom. ”Nation” har fått fin kritik av bland annat engelska tidningen The Guardian som skrev "Nation has profound, subtle and original things to say about the interplay between tradition and knowledge, faith and questioning."
Terry Pratchett är fortsatt aktiv som författare och skriver för närvarande på nästa bok om Skivvärlden, med arbetsnamnet ”Unseen Academicals”.
Magnus Westlander | Mattiaz Lundkvist
Författaren Terry Pratchett, 60 år, har diagnosen Alzheimers sjukdom och kom nyligen ut med en ny bok.
Antipsykotiska läkemedel ökar risken att dö vid demens
En ny studie publicerad i tidskriften Lancet Neurology bekräftar tidigare forskning. Alzheimersjuka personer som använder antipsykotiska läkemedel löper ökad risk att dö i förtid.
Det är ett brittiskt forskarlag som följt 128 alzheimersjuka över tiden. Samtliga använde anti-psykotiska läkemedel, s k neuroleptika, innan försöket påbörjades. Deltagarna indelades slumpmässigt i två grupper. I den ena fortsatte man med medicineringen som tidigare, i den andra avbröts den och deltagarna fick istället sockerpiller utan effekt (placebo).
Uppföljningar gjordes sedan efter 1, 2 och 3 år. Skillnaden i antalet överlevande mellan grupperna växte över tiden. Vid 3-årskontrollen hade 70 procent av dem som fått antipsykotiska läkemedel avlidit, jämfört med 41 procent i placebogruppen.
Den brittiska studien är den första långtidsstudien i sitt slag. Men forskarnas slutsats – att antipsykotiska läkemedel ger en förhöjd risk att dö vid Alzheimers sjukdom – bekräftas av tidigare forskning. Resultaten understryker vikten av att söka mindre skadliga alternativ för att behandla psykiatriska symptom vid demens, skriver de brittiska forskarna.
Förra året kom Läkemedelsverket med nya rekommendationer för behandling av psykiatriska symptom vid demens. Dessa innebar en restriktivare hållning till antipsykotiska läkemedel. Även EMEA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, har nyligen uppmanat till en striktare syn på denna läkemedelsgrupp (se relaterade artiklar i högerkolumn).
Magnus Westlander
Till studien i Lancet Neurology » (nytt fönster)
Det är ett brittiskt forskarlag som följt 128 alzheimersjuka över tiden. Samtliga använde anti-psykotiska läkemedel, s k neuroleptika, innan försöket påbörjades. Deltagarna indelades slumpmässigt i två grupper. I den ena fortsatte man med medicineringen som tidigare, i den andra avbröts den och deltagarna fick istället sockerpiller utan effekt (placebo).
Uppföljningar gjordes sedan efter 1, 2 och 3 år. Skillnaden i antalet överlevande mellan grupperna växte över tiden. Vid 3-årskontrollen hade 70 procent av dem som fått antipsykotiska läkemedel avlidit, jämfört med 41 procent i placebogruppen.
Den brittiska studien är den första långtidsstudien i sitt slag. Men forskarnas slutsats – att antipsykotiska läkemedel ger en förhöjd risk att dö vid Alzheimers sjukdom – bekräftas av tidigare forskning. Resultaten understryker vikten av att söka mindre skadliga alternativ för att behandla psykiatriska symptom vid demens, skriver de brittiska forskarna.
Förra året kom Läkemedelsverket med nya rekommendationer för behandling av psykiatriska symptom vid demens. Dessa innebar en restriktivare hållning till antipsykotiska läkemedel. Även EMEA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, har nyligen uppmanat till en striktare syn på denna läkemedelsgrupp (se relaterade artiklar i högerkolumn).
Magnus Westlander
Till studien i Lancet Neurology » (nytt fönster)
Europeisk uppmaning om striktare syn på läkemedel
Alla typer av neuroleptika är förenade med risker för personer med demenssjukdomar. Det konstaterar EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, och uppmanar förskrivarna att inta en mycket restriktiv hållning till sådana läkemedel.
Neuroleptika, anti-psykotiska läkemedel, är avsedda för psykiatriska symptom och svåra beteendestörningar. Det är sedan tidigare känt att de nyare (atypiska) formerna av neuroleptika leder till en förhöjd dödsrisk för personer med demenssjukdom. Nu har EMA undersökt äldre (konventionella) neuroleptika och kommit fram till att risken vid demenssjukdom är lika stor med dessa.
EMA har därför beslutat att införa en varning i produktinformationen för samtliga konventionella neuroleptika, liknande den som redan finns för de nyare formerna. De konventionella antipsykotiska läkemedlen lanserades på 1950-talet och på den svenska marknaden finns bland annat haloperidol, fluphenazine och perphenazine.
Magnus Westlander
Neuroleptika, anti-psykotiska läkemedel, är avsedda för psykiatriska symptom och svåra beteendestörningar. Det är sedan tidigare känt att de nyare (atypiska) formerna av neuroleptika leder till en förhöjd dödsrisk för personer med demenssjukdom. Nu har EMA undersökt äldre (konventionella) neuroleptika och kommit fram till att risken vid demenssjukdom är lika stor med dessa.
EMA har därför beslutat att införa en varning i produktinformationen för samtliga konventionella neuroleptika, liknande den som redan finns för de nyare formerna. De konventionella antipsykotiska läkemedlen lanserades på 1950-talet och på den svenska marknaden finns bland annat haloperidol, fluphenazine och perphenazine.
Magnus Westlander
Snabbmat kan leda till alzheimerförändringar
Kost som innehåller mycket fett, socker och kolesterol kan ge upphov till samma hjärnförändringar som är typiska för Alzheimers sjukdom. Resultatet, som bygger på studier av möss, presenteras i en ny svensk avhandling.
Susanne Akterin vid Karolinska Institutet har i sin avhandling undersökt genmodifierade möss. Mössen var bärare av apoE4, en variant av proteinet apoE som bland annat transporterar kolesterol. ApoE4 förekommer hos 15-20 procent av befolkningen och är en känd riskfaktor för Alzheimers sjukdom.
Under nio månaders tid fick mössen en kost med höga halter av fett, socker och kolesterol, vad man brukar kalla snabbmat. När Susanne Akterin sedan undersökte deras hjärnor såg hon en kemisk förändring som liknar den vid alzheimer. Förändringen bestod i ett ökat antal fosfatgrupper hos tau, ett ämne som bildar de nystan som finns i nervceller hos personer med alzheimer. Nystanen hindrar cellen från att fungera normalt, vilket till slut leder till att den dör.
Susanne Akterin fann även indikationer på att kolesterol i maten ledde till minskade nivåer av Arc, ett ämne i hjärnan som är viktigt för minnesinlagring.
– Vår hypotes är därför att ett högt intag av fett och kolesterol, i samverkan med genetiska faktorer som apoE4, kan leda till att flera ämnen i hjärnan påverkas negativt och att detta kan vara en bidragande orsak för utvecklandet av Alzheimer, säger Susanne Akterin i ett pressmeddelande.
Susanne Akterin lägger fram sin avhandling den 5 oktober vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, KI-Alzeimercentrum, Karolinska Institutet.
Magnus Westlander
Susanne Akterin vid Karolinska Institutet har i sin avhandling undersökt genmodifierade möss. Mössen var bärare av apoE4, en variant av proteinet apoE som bland annat transporterar kolesterol. ApoE4 förekommer hos 15-20 procent av befolkningen och är en känd riskfaktor för Alzheimers sjukdom.
Under nio månaders tid fick mössen en kost med höga halter av fett, socker och kolesterol, vad man brukar kalla snabbmat. När Susanne Akterin sedan undersökte deras hjärnor såg hon en kemisk förändring som liknar den vid alzheimer. Förändringen bestod i ett ökat antal fosfatgrupper hos tau, ett ämne som bildar de nystan som finns i nervceller hos personer med alzheimer. Nystanen hindrar cellen från att fungera normalt, vilket till slut leder till att den dör.
Susanne Akterin fann även indikationer på att kolesterol i maten ledde till minskade nivåer av Arc, ett ämne i hjärnan som är viktigt för minnesinlagring.
– Vår hypotes är därför att ett högt intag av fett och kolesterol, i samverkan med genetiska faktorer som apoE4, kan leda till att flera ämnen i hjärnan påverkas negativt och att detta kan vara en bidragande orsak för utvecklandet av Alzheimer, säger Susanne Akterin i ett pressmeddelande.
Susanne Akterin lägger fram sin avhandling den 5 oktober vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, KI-Alzeimercentrum, Karolinska Institutet.
Magnus Westlander
Susanne Akterin
Borås satsar på yngre demenssjuka
Bowling, teater och praktisk demenskunskap står på programmet när demensteamet i Borås vänder sig till yngre demensjuka.
Till gruppen yngre demenssjuka räknas personer som 65 år och yngre. Särskild anpassad verksamhet till denna åldersgrupp är en bristvara konstaterade Socialstyrelsen för ett par år sedan (se högerspalt). Det har Borås demensteam tagit fasta på. Sedan i februari 2009 har teamet arrangerat regelbundna träffar för sju yngre personer med demensdiagnos, några av dem är ännu yrkesverksamma.
Deltagarna, som är i tidig sjukdomsfas, har träffats vid åtta tillfällen med olika teman. En kort kurs har handlat om hur man kan leva med sin sjukdom berättar arbetsterapeut Jessica Engkvist.
– Vi har gått igenom minnestekniker och hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Men vi har också bowlat och gjort studiebesök på stadsteatern och fått uppleva världen bakom scenen.
Jessica Engkvist betonar vikten av att ha kul tillsammans.
– Det här är ju personer som annars ofta känner sig social isolerade. Genom träffarna får de möjlighet till kravlöst umgänge, här är det helt okay att glömma bort sig då och då.
Anhöriga till deltagarna inbjöds till första träffen. Demensteamet har även arrangerat en anhörigkväll med bland annat läkare och andra sakkunniga på området.
En återträff med deltagarna är planerad, sedan görs en intern utvärdering av verksamheten. Jessica Engkvist tycker att träffarna fyller viktiga behov och hoppas på en fortsättning i höst. Det gör även deltagarna och deras anhöriga säger hon.
Magnus Westlander
Till gruppen yngre demenssjuka räknas personer som 65 år och yngre. Särskild anpassad verksamhet till denna åldersgrupp är en bristvara konstaterade Socialstyrelsen för ett par år sedan (se högerspalt). Det har Borås demensteam tagit fasta på. Sedan i februari 2009 har teamet arrangerat regelbundna träffar för sju yngre personer med demensdiagnos, några av dem är ännu yrkesverksamma.
Deltagarna, som är i tidig sjukdomsfas, har träffats vid åtta tillfällen med olika teman. En kort kurs har handlat om hur man kan leva med sin sjukdom berättar arbetsterapeut Jessica Engkvist.
– Vi har gått igenom minnestekniker och hjälpmedel som kan underlätta vardagen. Men vi har också bowlat och gjort studiebesök på stadsteatern och fått uppleva världen bakom scenen.
Jessica Engkvist betonar vikten av att ha kul tillsammans.
– Det här är ju personer som annars ofta känner sig social isolerade. Genom träffarna får de möjlighet till kravlöst umgänge, här är det helt okay att glömma bort sig då och då.
Anhöriga till deltagarna inbjöds till första träffen. Demensteamet har även arrangerat en anhörigkväll med bland annat läkare och andra sakkunniga på området.
En återträff med deltagarna är planerad, sedan görs en intern utvärdering av verksamheten. Jessica Engkvist tycker att träffarna fyller viktiga behov och hoppas på en fortsättning i höst. Det gör även deltagarna och deras anhöriga säger hon.
Magnus Westlander
Relaterad artikel & rapport
- Yngre demenssjuka utan anpassat stöd »
- Yngre personer med demens » Socialstyrelsen (2007)
Yngre demenssjuka utan anpassat stöd
Anpassat stöd till yngre demenssjuka och deras anhöriga saknas i samtliga halländska kommuner. Det framgår av en kartläggning beställd av Region Halland.
Kartläggningen är gjord av Annelie Georgsson, kurator på minnesmottagningen i Varberg. Bakgrunden är den rapport från Socialstyrelsen som kom förra året (se högerspalt) och som pekade på brister i samhällets stöd till yngre demenssjuka, det vill säga personer som insjuknar före 65 års ålder och i många fall är yrkesverksamma.
– Vi ville se hur det såg ut i Halland, om situationen är lika bristfällig här – och det får man nog säga att den är, säger Annelie Georgsson.
I regionens sex kommuner fann hon 51 "yngre" personer med diagnosticerad demenssjukdom. Men hon är rätt övertygad om att det verkliga antalet är betydligt högre eftersom kommun och primärvård har dålig överblick och kännedom om denna grupp.
– Vanligen får yngre demenssjuka sin diagnos på en minnesmottagning där det, på vissa håll, erbjuds bland annat samtalskontakt det första året. Sedan bor personerna i hemmet med hjälp av av familjen. De gör det utan några insatser från vare sig kommun eller primärvård som ofta inte känner till deras existens. När det sedan är dags att flytta hamnar man på ett särskilt boende – för äldre personer, säger Annelie Georgsson.
Hon menar att den stora skillnad mellan äldre och yngre demenssjuka är just att de senare får betydlig mindre insatser fråm samhället, det gäller även deras anhöriga. Orsaken är främst stödets utformning. Ingen av Hallands sex kommuner hade någon verksamhet särskilt anpassad för yngre med demens och deras anhöriga.
– Samtalsgrupper och avlastning på kvällstid är exempel på anpassat stöd som skulle kunna vara värdefullt för både yngre demenssjuka och deras yrkesverksamma anhöriga, säger Annelie Georgsson.
Magnus Westlander
Kartläggningen är gjord av Annelie Georgsson, kurator på minnesmottagningen i Varberg. Bakgrunden är den rapport från Socialstyrelsen som kom förra året (se högerspalt) och som pekade på brister i samhällets stöd till yngre demenssjuka, det vill säga personer som insjuknar före 65 års ålder och i många fall är yrkesverksamma.
– Vi ville se hur det såg ut i Halland, om situationen är lika bristfällig här – och det får man nog säga att den är, säger Annelie Georgsson.
I regionens sex kommuner fann hon 51 "yngre" personer med diagnosticerad demenssjukdom. Men hon är rätt övertygad om att det verkliga antalet är betydligt högre eftersom kommun och primärvård har dålig överblick och kännedom om denna grupp.
– Vanligen får yngre demenssjuka sin diagnos på en minnesmottagning där det, på vissa håll, erbjuds bland annat samtalskontakt det första året. Sedan bor personerna i hemmet med hjälp av av familjen. De gör det utan några insatser från vare sig kommun eller primärvård som ofta inte känner till deras existens. När det sedan är dags att flytta hamnar man på ett särskilt boende – för äldre personer, säger Annelie Georgsson.
Hon menar att den stora skillnad mellan äldre och yngre demenssjuka är just att de senare får betydlig mindre insatser fråm samhället, det gäller även deras anhöriga. Orsaken är främst stödets utformning. Ingen av Hallands sex kommuner hade någon verksamhet särskilt anpassad för yngre med demens och deras anhöriga.
– Samtalsgrupper och avlastning på kvällstid är exempel på anpassat stöd som skulle kunna vara värdefullt för både yngre demenssjuka och deras yrkesverksamma anhöriga, säger Annelie Georgsson.
Magnus Westlander