Anhöriga drar ett allt större lass när demenssjukdomarna blir vanligare. Diagnos är en nyckel för att kunna få vård och stöd. Men befintligt stöd används inte i tillräcklig utsträckning. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Lunds universitet.
– Anhöriga uppfattar ofta stödet som reaktivt. Vårdpersonalen väntar tills de anhöriga själva efterfrågar hjälp, säger Connie Lethin, doktor i medicinsk vetenskap och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus, ""i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Connie Lethin har i sitt avhandlingsarbete intervjuat anhöriga som vårdar en närstående med demenssjukdom. Av intervjuerna framgår att det finns flera faktorer som stärker de anhörigas situation, bland annat att det känner att vårdkvaliteten är bra och och att de inte i alltför hög utsträckning behöver övervaka och hjälpa sin sjuka närstående.
Connie Lethin ger exempel på vardagshjälp som kan vara betungande för de anhöriga.
– Det kan handla om hjälp med maten, hjälp med att klä på sig rätt, med att lyfta ergonomiskt rätt. Om en person är stel i ena armen är det inte alla som vet att det är den armen man ska börja med när en tröja, blus eller skjorta ska sättas på.
Om anhörigstödet finns – varför får de anhöriga inte information om det?
– Först och främst måste ju vårdpersonalen berätta att stödet finns. Varför det inte alltid sker är svårt att säga, men det är tydligt att personalen måste vara proaktiv, säger Connie Lethin.
För att anhöriga ska tacka ja till hjälp krävs att de känner sig trygga med vårdpersonalen och att de känner att vårdpersonalen är tillgänglig för dem. Informationen från vårdpersonalen behöver vara tydlig
– De anhöriga måste också förstå att de är i behov av stödet, att det faktiskt kan hjälpa dem – vilket inte alltid är en insikt som kommer omedelbart. Det handlar ju till stor del om integritet också, om att ha nya personer hemma hos sig, säger Connie Lethin.
Länk till avhandling (nytt fönster)
Länk till pressmeddelande (nytt fönster
– Anhöriga uppfattar ofta stödet som reaktivt. Vårdpersonalen väntar tills de anhöriga själva efterfrågar hjälp, säger Connie Lethin, doktor i medicinsk vetenskap och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus, ""i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Connie Lethin har i sitt avhandlingsarbete intervjuat anhöriga som vårdar en närstående med demenssjukdom. Av intervjuerna framgår att det finns flera faktorer som stärker de anhörigas situation, bland annat att det känner att vårdkvaliteten är bra och och att de inte i alltför hög utsträckning behöver övervaka och hjälpa sin sjuka närstående.
Connie Lethin ger exempel på vardagshjälp som kan vara betungande för de anhöriga.
– Det kan handla om hjälp med maten, hjälp med att klä på sig rätt, med att lyfta ergonomiskt rätt. Om en person är stel i ena armen är det inte alla som vet att det är den armen man ska börja med när en tröja, blus eller skjorta ska sättas på.
Om anhörigstödet finns – varför får de anhöriga inte information om det?
– Först och främst måste ju vårdpersonalen berätta att stödet finns. Varför det inte alltid sker är svårt att säga, men det är tydligt att personalen måste vara proaktiv, säger Connie Lethin.
För att anhöriga ska tacka ja till hjälp krävs att de känner sig trygga med vårdpersonalen och att de känner att vårdpersonalen är tillgänglig för dem. Informationen från vårdpersonalen behöver vara tydlig
– De anhöriga måste också förstå att de är i behov av stödet, att det faktiskt kan hjälpa dem – vilket inte alltid är en insikt som kommer omedelbart. Det handlar ju till stor del om integritet också, om att ha nya personer hemma hos sig, säger Connie Lethin.
Länk till avhandling (nytt fönster)
Länk till pressmeddelande (nytt fönster
Tau-PET är en ny avbildningsmetod vid Alzheimers sjukdom. Forskarna bakom en fallstudie vid Lunds universitet menar att den kan få stor betydelse för att utveckla nya läkemedel.
Proteinet tau har en viktig funktion för transporten av olika ämnen i hjärnans nervceller. Personer med Alzheimers sjukdom har förhöjda nivåer av tau, vilket leder till inlagring av proteinet i hjärnans celler och så småningom till celldöd.
Tau-PET åskådliggör mängden av tau i hjärnan med hjälp av en röntgenkamera och en särskilt utvald radioaktiv molekyl. Fram tills nu har ingen haft exakt kunskap om hur väl denna bildmetod återger de faktiska förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den aktuella fallstudien visar emellertid att bild och verklighet överensstämmer väl.
– Tau-PET kan förbättra diagnostiken, men framför allt kan bildmetoden få stor betydelse vid utveckling av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom, säger Ruben Smith, forskare vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Intresset i forskarvärlden för avbildningsmetoder inriktade på tau är stort och ökar. En tillförlitlig bildåtergivning av tau-protein i hjärnan bedöms som en mer relevant markör och ett bättre diagnosverktyg än konkurrerande metoder som redan är i användning.
Läs hela pressmeddelandet (nytt fönster)
Proteinet tau har en viktig funktion för transporten av olika ämnen i hjärnans nervceller. Personer med Alzheimers sjukdom har förhöjda nivåer av tau, vilket leder till inlagring av proteinet i hjärnans celler och så småningom till celldöd.
Tau-PET åskådliggör mängden av tau i hjärnan med hjälp av en röntgenkamera och en särskilt utvald radioaktiv molekyl. Fram tills nu har ingen haft exakt kunskap om hur väl denna bildmetod återger de faktiska förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den aktuella fallstudien visar emellertid att bild och verklighet överensstämmer väl.
– Tau-PET kan förbättra diagnostiken, men framför allt kan bildmetoden få stor betydelse vid utveckling av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom, säger Ruben Smith, forskare vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Intresset i forskarvärlden för avbildningsmetoder inriktade på tau är stort och ökar. En tillförlitlig bildåtergivning av tau-protein i hjärnan bedöms som en mer relevant markör och ett bättre diagnosverktyg än konkurrerande metoder som redan är i användning.
Läs hela pressmeddelandet (nytt fönster)
I det röda området i den avbildade hjärnan är koncentrationen av tau-protein störst. Illustr: Michael Schöll, Lunds univ.
Glömska är inte alltid ett kännetecken för Alzheimers sjukdom. Tidiga symptom kan i vissa fall vara svårigheter kopplade till språket. Denna ovanliga alzheimervariant kan endast upptäckas med särskild diagnostik.
Alla demenssjukdomar orsakar hjärnskador. Varför skadorna uppstår är långtifrån klarlagt men klart är att det varierar beroende på sjukdom. Vid alzheimer lagras små proteinklumpar, amyloida plack, i hjärnan. Till sjukdomen hör även fibriller – liknar små garnnystan – som bildas inne i nervcellerna.
Andra demenssjukdomar ger andra slags hjärnförändringar, ändå kan de i många fall yttra sig på samma sätt. Demenssymptomen beror nämligen främst på vilka delar av hjärnan som skadas. Att glömska och inlärningssvårigheter ofta är tidiga tecken vid alzheimer beror på att sjukdomen i regel skadar hippocampus först. Denna del av hjärnan spelar en avgörande roll för minnes- och inlärningsförmågan.
I sällsynta fall börjar Alzheimers sjukdom i de främre tinningloberna, delar som särskilt aktiveras när vi talar, läser och skriver. Då kan personen drabbas av försämrad ordförståelse, svårigheter att benämna saker och ett alltmer "upphackat" tal med grammatiska fel. Denna symptombild går under samlingsnamnet primär progressiv afasi (PPA) och orsakas vanligen av en annan demenssjukdom: frontotemporal demens.
Men PPA kan alltså även bero på alzheimer, något som lyfts fram i en ny studie i tidskriften Neurology. Forskare vid Northwestern University i Chicago konstaterar att denna grupp patienter är förbisedda. Eftersom minnesförmågan är intakt och de sällan uppvisar andra typiska tecken på Alzheimers sjukdom får de sällan korrekt diagnos. Det gör att de bland annat saknas i de läkemedelsprövningar som genomförs.
Chicagoforskarna framhåller att den diagnostik som vanligen används är otillräcklig för att upptäcka PPA-patienter md alzheimer. Deras studie visar att s k PET-kameraundersökningar med sikte på beta-amyloid – det protein som bildar alzheimerplacken – krävs för att urskilja PPA orsakad av Alzheimers sjukdom från PPA som beror på frontotemporal demens.
Magnus Westlander
Läs artikel i Neurology (nytt fönster)
Läs referat Northwestern University (nytt fönster)
Alla demenssjukdomar orsakar hjärnskador. Varför skadorna uppstår är långtifrån klarlagt men klart är att det varierar beroende på sjukdom. Vid alzheimer lagras små proteinklumpar, amyloida plack, i hjärnan. Till sjukdomen hör även fibriller – liknar små garnnystan – som bildas inne i nervcellerna.
Andra demenssjukdomar ger andra slags hjärnförändringar, ändå kan de i många fall yttra sig på samma sätt. Demenssymptomen beror nämligen främst på vilka delar av hjärnan som skadas. Att glömska och inlärningssvårigheter ofta är tidiga tecken vid alzheimer beror på att sjukdomen i regel skadar hippocampus först. Denna del av hjärnan spelar en avgörande roll för minnes- och inlärningsförmågan.
I sällsynta fall börjar Alzheimers sjukdom i de främre tinningloberna, delar som särskilt aktiveras när vi talar, läser och skriver. Då kan personen drabbas av försämrad ordförståelse, svårigheter att benämna saker och ett alltmer "upphackat" tal med grammatiska fel. Denna symptombild går under samlingsnamnet primär progressiv afasi (PPA) och orsakas vanligen av en annan demenssjukdom: frontotemporal demens.
Men PPA kan alltså även bero på alzheimer, något som lyfts fram i en ny studie i tidskriften Neurology. Forskare vid Northwestern University i Chicago konstaterar att denna grupp patienter är förbisedda. Eftersom minnesförmågan är intakt och de sällan uppvisar andra typiska tecken på Alzheimers sjukdom får de sällan korrekt diagnos. Det gör att de bland annat saknas i de läkemedelsprövningar som genomförs.
Chicagoforskarna framhåller att den diagnostik som vanligen används är otillräcklig för att upptäcka PPA-patienter md alzheimer. Deras studie visar att s k PET-kameraundersökningar med sikte på beta-amyloid – det protein som bildar alzheimerplacken – krävs för att urskilja PPA orsakad av Alzheimers sjukdom från PPA som beror på frontotemporal demens.
Magnus Westlander
Läs artikel i Neurology (nytt fönster)
Läs referat Northwestern University (nytt fönster)
Vårdcentralen i värmländska Likenäs kan titulera sig Bästa primärvårdsenhet 2016. I samarbete med demensteamet i Torsby kommun görs där demensutredningar av hög kvalitet.
Fr.v. Maria Eriksdotter (Svedem), Birgitta Persson och Maria Tillberg (Likenäs vårdcentral), Mark van Geffen, Carina Stenmark, Britt-Marie Jonsson och Mona Skogvang (Demensteamet i Torsby kommun).
Det är Svenska Demensregistret (Svedem) som årligen delar ut priset Bästa primärvårdsenhet. Prissumman är på 10 000 kr och går till den enhet som har minst ”vet ej”-svar i sina registreringar, något som tyder på väl genomförda demensutredningar.
Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem, påpekar att det inte finns något instrument som kan ge ett exakt mått på demensutredningarna kvalitet.
– Men i varje utredning ska olika frågor i Svedem besvaras med ett ”ja”, ”nej” eller ”vet ej” och ju mer man tar reda på desto bättre faktaunderlag har man för att kunna göra en bra demensutredning, säger Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem.
Birgitta Persson, enhetschef för vårdcentralen i Likenäs, gläds åt utmärkelsen och hyllar samarbetet med kommunens demensteam.
– Vi har en väldigt tydlig plan för utredning och uppföljning av demens. Vi skriver remiss till demensteamet som kommer hem till personen och gör själva utredningen. Därefter skickas remiss till röntgen och uppföljningar planeras in. Demensteamet och doktorn har också nära kontakt, säger Birgitta Persson till Nya Wermlandstidningen.
Syftet med kvalitetsregistret Svedem är att förbättra kvaliteten på demensvården genom att samla in data och följa upp förändringar i patientgrupper, diagnoser och behandling. Allt fler vårdcentraler ansluter sig till Svedem. I dag är antalet 898, vilket motsvarar ca 76 procent av landets samtliga vårdcentraler.
Den senaste sammanställningen från Svedem blottar stora brister i demensvården men också gradvisa förbättringar. År 2011 levde 46 % av primärvårdens demensutredningar upp till Socialstyrelsens rekommendationer (nationella demensriktlinjer) om vad en basal utredning bör innehålla. Sedan dess har andelen ökat år från år och uppgick till 72 % i augusti 2016. Under samma tidsperiod har ”Demens UNS – ospecificerad demensdiagnos – minskat från 50 % till 32 %, något som tyder på bättre diagnostik.
– De flesta parametrar går faktiskt åt rätt håll inom primärvården, dock inte behandling med alzheimerläkemedel. Andelen personer med Alzheimers sjukdom som får sådana läkemedel ligger på 64 % vilket är lägre än för fem år sedan, säger Ann-Katrin Edlund.
Svedem delar även ut priset Bästa minnesmottagning som i år gick till Avesta. Läs mer på Svedems hemsida.
Magnus Westlander
Fr.v. Maria Eriksdotter (Svedem), Birgitta Persson och Maria Tillberg (Likenäs vårdcentral), Mark van Geffen, Carina Stenmark, Britt-Marie Jonsson och Mona Skogvang (Demensteamet i Torsby kommun).
Det är Svenska Demensregistret (Svedem) som årligen delar ut priset Bästa primärvårdsenhet. Prissumman är på 10 000 kr och går till den enhet som har minst ”vet ej”-svar i sina registreringar, något som tyder på väl genomförda demensutredningar.
Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem, påpekar att det inte finns något instrument som kan ge ett exakt mått på demensutredningarna kvalitet.
– Men i varje utredning ska olika frågor i Svedem besvaras med ett ”ja”, ”nej” eller ”vet ej” och ju mer man tar reda på desto bättre faktaunderlag har man för att kunna göra en bra demensutredning, säger Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem.
Birgitta Persson, enhetschef för vårdcentralen i Likenäs, gläds åt utmärkelsen och hyllar samarbetet med kommunens demensteam.
– Vi har en väldigt tydlig plan för utredning och uppföljning av demens. Vi skriver remiss till demensteamet som kommer hem till personen och gör själva utredningen. Därefter skickas remiss till röntgen och uppföljningar planeras in. Demensteamet och doktorn har också nära kontakt, säger Birgitta Persson till Nya Wermlandstidningen.
Syftet med kvalitetsregistret Svedem är att förbättra kvaliteten på demensvården genom att samla in data och följa upp förändringar i patientgrupper, diagnoser och behandling. Allt fler vårdcentraler ansluter sig till Svedem. I dag är antalet 898, vilket motsvarar ca 76 procent av landets samtliga vårdcentraler.
Den senaste sammanställningen från Svedem blottar stora brister i demensvården men också gradvisa förbättringar. År 2011 levde 46 % av primärvårdens demensutredningar upp till Socialstyrelsens rekommendationer (nationella demensriktlinjer) om vad en basal utredning bör innehålla. Sedan dess har andelen ökat år från år och uppgick till 72 % i augusti 2016. Under samma tidsperiod har ”Demens UNS – ospecificerad demensdiagnos – minskat från 50 % till 32 %, något som tyder på bättre diagnostik.
– De flesta parametrar går faktiskt åt rätt håll inom primärvården, dock inte behandling med alzheimerläkemedel. Andelen personer med Alzheimers sjukdom som får sådana läkemedel ligger på 64 % vilket är lägre än för fem år sedan, säger Ann-Katrin Edlund.
Svedem delar även ut priset Bästa minnesmottagning som i år gick till Avesta. Läs mer på Svedems hemsida.
Magnus Westlander
Stockholms stad testar en ny modell för att öka kunskapen om demenssjukdomar. Den kan liknas vid en utbildningstrappa där hela verksamheter premieras med en stjärna för varje steg som tas. Modellen bygger på ett koncept från Svenskt Demenscentrum.
Clara Lindblom, äldreborgarråd i Stockholms stad, har stora förväntningar på utbildningsmodellen som nu prövas i pilotstudien Kvalitetsmärkning av demenskompetens. I den ingår ett äldreboende och fem hemtjänstområden i stadsdelen Enskede–Årsta–Vantör. Sammanlagt 272 anställda, främst undersköterskor, ska varva webbutbildningar med reflektionsmöten.
– Om utvärderingen av piloten blir positiv rullar vi ut den i alla våra stadsdelar. Min förhoppning är att även biståndshandläggare och andra yrkesgrupper som möter personer med demenssjukdom på sikt ska gå utbildningen, sa Clara Lindblom på ett uppstartsmöte i början av september, inför ett tjugotal verksamhetschefer från Enskede–Årsta–Vantör.
Modellen bygger på ett koncept som tagits fram vid Svenskt Demenscentrum. I det ska personalen inom en verksamhet, t ex ett hemtjänstområde, först gå den avgiftsfria webbutbildningen Demens ABC. Därefter hålls reflektionsmöten i grupper om 25. Inför mötet får varje deltagare en hemuppgift, till exempel föreslå en konkret åtgärd som kan stärka det personcentrerade arbetet på arbetsplatsen.
När minst 90 procent genomfört detta första utbildningssteg får verksamheten en stjärna. Det är en kvalitetsmärkning liknande den som finns för hotell och restauranger. Verksamheten kan få ytterligare en stjärna om relevant webbutbildning i serien Demens ABC plus genomförs, inklusive efterföljande reflektionsmöte. Trestjärniga verksamheter börjar använda Checklista demens och för en fjärde stjärna ska personalen utbilda sig och börja tillämpa arbetssättet i Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I pilotstudien har Checklista demens utelämnats.
Clara Lindblom ser flera fördelar med modellen, bland annat att den gör verksamheterna mindre sårbara.
– Oftast är det kanske en eller ett par undersköterskor som får möjlighet att fortbilda sig. Om de sedan slutar och byter jobb förlorar arbetsplatsen viktig kompetens. I vår modell engageras all personal och dessutom måste ledningen se till att nyanställda uppfyller kompetenskraven, säger hon.
Stjärnorna är inga engångsutmärkelser. De är kompetensbevis som gäller under ett år. För att få behålla dem måste ledningen för verksamheten årligen visa att minst 90 procent av personalstyrkan uppfyller de utsatta kompetenskraven.
– Vi hoppas givetvis att alla genomför de olika utbildningsstegen men av praktiska skäl, till exempel sjukskrivningar, har vi satt gränsen för en stjärna vid 90 procent av personalstyrkan, säger Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning.
Pilotstudien pågår till och med den 22 mars 2017. Därefter ska den utvärderas.
Magnus Westlander
Clara Lindblom, äldreborgarråd i Stockholms stad, har stora förväntningar på utbildningsmodellen som nu prövas i pilotstudien Kvalitetsmärkning av demenskompetens. I den ingår ett äldreboende och fem hemtjänstområden i stadsdelen Enskede–Årsta–Vantör. Sammanlagt 272 anställda, främst undersköterskor, ska varva webbutbildningar med reflektionsmöten.
– Om utvärderingen av piloten blir positiv rullar vi ut den i alla våra stadsdelar. Min förhoppning är att även biståndshandläggare och andra yrkesgrupper som möter personer med demenssjukdom på sikt ska gå utbildningen, sa Clara Lindblom på ett uppstartsmöte i början av september, inför ett tjugotal verksamhetschefer från Enskede–Årsta–Vantör.
Modellen bygger på ett koncept som tagits fram vid Svenskt Demenscentrum. I det ska personalen inom en verksamhet, t ex ett hemtjänstområde, först gå den avgiftsfria webbutbildningen Demens ABC. Därefter hålls reflektionsmöten i grupper om 25. Inför mötet får varje deltagare en hemuppgift, till exempel föreslå en konkret åtgärd som kan stärka det personcentrerade arbetet på arbetsplatsen.
När minst 90 procent genomfört detta första utbildningssteg får verksamheten en stjärna. Det är en kvalitetsmärkning liknande den som finns för hotell och restauranger. Verksamheten kan få ytterligare en stjärna om relevant webbutbildning i serien Demens ABC plus genomförs, inklusive efterföljande reflektionsmöte. Trestjärniga verksamheter börjar använda Checklista demens och för en fjärde stjärna ska personalen utbilda sig och börja tillämpa arbetssättet i Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I pilotstudien har Checklista demens utelämnats.
Clara Lindblom ser flera fördelar med modellen, bland annat att den gör verksamheterna mindre sårbara.
– Oftast är det kanske en eller ett par undersköterskor som får möjlighet att fortbilda sig. Om de sedan slutar och byter jobb förlorar arbetsplatsen viktig kompetens. I vår modell engageras all personal och dessutom måste ledningen se till att nyanställda uppfyller kompetenskraven, säger hon.
Stjärnorna är inga engångsutmärkelser. De är kompetensbevis som gäller under ett år. För att få behålla dem måste ledningen för verksamheten årligen visa att minst 90 procent av personalstyrkan uppfyller de utsatta kompetenskraven.
– Vi hoppas givetvis att alla genomför de olika utbildningsstegen men av praktiska skäl, till exempel sjukskrivningar, har vi satt gränsen för en stjärna vid 90 procent av personalstyrkan, säger Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning.
Pilotstudien pågår till och med den 22 mars 2017. Därefter ska den utvärderas.
Magnus Westlander
Silviahemmet utbildar bland annat Silviasystrar men erbjuder även flera kortare kurser.
Den 11–12 oktober arrangeras utbildningsdagarna ”Verktyg för god demensvård”. Kursen vänder sig till arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Läs mer om utbildningsdagen och anmäl dig här! (nytt fönster)
Den 11–12 oktober arrangeras utbildningsdagarna ”Verktyg för god demensvård”. Kursen vänder sig till arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Läs mer om utbildningsdagen och anmäl dig här! (nytt fönster)
Arbetet för en demensvård utan tvång och begränsningar har tagit fart. Drygt 300 Nollvisionsambassadörer, utbildade av Svenskt Demenscentrum m fl, sprider kunskap om god omvårdnad i sina hemkommuner.
Även på många andra håll prövas metoder och arbetssätt som kan förebygga svåra symptom och beteenden. Som nationellt kompetenscentrum vill Svenskt Demenscentrum att de erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet.
Vår ambition är att lägga ut korta fallbeskrivningar på hemsidan. Därför ber vi dig om hjälp. Dina erfarenheter, både goda och mindre goda, kan bli lärande exempel för hela landet. Antingen kan du själv skriva en fallbeskrivning eller så kontaktar du oss och berättar, så hjälper vi till med skrivandet, e-post: ann-christin.karrman@demenscentrum.se
Frågor som kan fungera som underlag till fallbeskrivningen är:
Personerna i fallbeskrivningarna måste givetvis avidentifieras, något som vi också kan hjälpa till med.
Även på många andra håll prövas metoder och arbetssätt som kan förebygga svåra symptom och beteenden. Som nationellt kompetenscentrum vill Svenskt Demenscentrum att de erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet.
Vår ambition är att lägga ut korta fallbeskrivningar på hemsidan. Därför ber vi dig om hjälp. Dina erfarenheter, både goda och mindre goda, kan bli lärande exempel för hela landet. Antingen kan du själv skriva en fallbeskrivning eller så kontaktar du oss och berättar, så hjälper vi till med skrivandet, e-post: ann-christin.karrman@demenscentrum.se
Frågor som kan fungera som underlag till fallbeskrivningen är:
Personerna i fallbeskrivningarna måste givetvis avidentifieras, något som vi också kan hjälpa till med.
Närmare fyra av tio kommuner (109 stycken) uppger att de har brist på platser i särskilt boende för äldre. Situationen är värst i högskolekommunerna, nästan hälften av dem säger sig ha för få platser. Det framgår av Bostadsmarknadsenkäten 2016 från Boverket.
– Principen att man ska bo hemma så länge som möjligt har lett till att 40 000 platser på särskilda boenden har försvunnit sedan 1995, säger Anette Rydqvist, analytiker vid Boverket, till tidningen Dagens samhälle (nr 27/16).
Kommunernas oförmåga att bygga bort köerna har öppnat för privata företag att investera och driva äldreboenden i egen regi. Enligt Boverket står de nu för hälften av alla nya platser i äldreboenden i landets större städer.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, infört ett statligt stöd för att stimulera byggandet av äldreboenden. Stödet uppgår i år till 150 miljoner kr och höjs till 400 miljoner kr år 2018. Den senare summan motsvarar kostnaden för ungefär tre normalstora äldreboenden, enligt Dagens samhälle.
– Principen att man ska bo hemma så länge som möjligt har lett till att 40 000 platser på särskilda boenden har försvunnit sedan 1995, säger Anette Rydqvist, analytiker vid Boverket, till tidningen Dagens samhälle (nr 27/16).
Kommunernas oförmåga att bygga bort köerna har öppnat för privata företag att investera och driva äldreboenden i egen regi. Enligt Boverket står de nu för hälften av alla nya platser i äldreboenden i landets större städer.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, infört ett statligt stöd för att stimulera byggandet av äldreboenden. Stödet uppgår i år till 150 miljoner kr och höjs till 400 miljoner kr år 2018. Den senare summan motsvarar kostnaden för ungefär tre normalstora äldreboenden, enligt Dagens samhälle.
Demensforskningen väntar på ett genombrott. De alzheimertypiska placken i hjärnan står i fokus i jakten på botemedel. Men nu siktar fler studier mot en annan måltavla: tau.
Vid Alzheimer´s Association´s stora konferens i Toronto i slutet av juli fick en läkemedelsstudie särskild uppmärksamhet. Det handlade om en fas3-studie, som är den sista prövningen innan ett preparat kan godkännas och lanseras på marknaden. Det unika var inte studiens resultat, som tyvärr blev negativt, utan dess inriktning mot tau.
Tau är ett protein som sedan länge är känt för forskarna. Vid Alzheimers sjukdom klibbar tau ihop sig i små nystan – neurofibriller – inne i hjärnans nervceller som då slutar fungera som de ska. Uppkomsten av neurofibriller och plack, som bildas mellan nervcellerna, utgör de mikroskopiskt synbarliga tecknen på Alzheimers sjukdom.
Arbetet med att utveckla effektiva läkemedel mot alzheimer har främst varit koncentrerat på beta-amyloid, proteinet som bildar placken. Men i fas3-studien som presenterades i Toronto prövades ett preparat (LMTM) som, enligt läkemedelsbolaget TauRx, ska förhindra att tauproteinet klumpar ihop sig. I studien ingick 891 personer, med mild till medelsvår demens, som under 15 månader fick antingen olika doser av LMTM eller sockerpiller (placebo).
Dessvärre grusades förhoppningarna om ett nytt läkemedel mot alzheimer även denna gång. Något signifikant samband mellan LMTM och minnesfunktion samt förmåga att klara vardagliga aktiviteter kunde inte observeras. TauRx redovisade dock en delanalys som var mer positiv.
I den fokuserade man på de 136 deltagare som inte tog symptomlindrande läkemedel mot alzheimer, t ex kolinesterashämmare. Bland dem uppvisade de som behandlades med LMTM en i stort sett oförändrad minnes- och aktivitetsförmåga, i kontrast till placebogruppen som försämrades något. Även bilder med magnetkamera pekade på att LMTM kunde ha positiva effekter, något som läkemedelsbolaget gick ut med i ett pressmeddelande.
Det uppmärksammades av flera tunga internationella medier, bl a The Times och New Scientist, som beskrev de nya rönen som ett mindre genombrott. Men det var innan TauRx:s analys hade presenterats för deltagarna vid Torontokonferensen.
Agneta Nordberg, professor vid Karolinska Institutet, var bara en av alla forskare på plats som menade att TauRx drar alldeles alltför stora växlar på delstudien. Hon pekar på den intressekonflikt som finns mellan läkemedelsbolag och forskare. Företagen satsar enorma penningsummor på denna typ av studier, och har en tendens att göra mer välvilliga tolkningar av resultaten, medan forskarna ser dem ur mer strikt vetenskaplig synvinkel.
Agneta Nordberg ser många svagheter i den analys som TauRx gör, förutom att den bygger på så få deltagare.
– Det kan till exempel vara så att orsaken till att deltagare inte tar symptomlindrande läkemedel mot Alzheimers sjukdom är att de faktiskt inte har alzheimer. Den bristfälliga diagnostisken är ett stort problem för alla studier inom detta område, säge hon.
Forskningen kring alzheimerdiagnostik är annars ett område som tagit rejäla kliv på senare år, något som på sikt kan ge mer tillförlitliga studier. Agneta Nordberg betonar även att ”tauspåret” kan vara en framkomlig väg och att det pågår andra taustudier som dock inte kommit lika långt. Läkemedelsföretaget TauRx uppger att nya data om LMTM kommer att publiceras längre fram.
Magnus Westlander
Läs mer om studien i Alzforum (nytt fönster)
Vid Alzheimer´s Association´s stora konferens i Toronto i slutet av juli fick en läkemedelsstudie särskild uppmärksamhet. Det handlade om en fas3-studie, som är den sista prövningen innan ett preparat kan godkännas och lanseras på marknaden. Det unika var inte studiens resultat, som tyvärr blev negativt, utan dess inriktning mot tau.
Tau är ett protein som sedan länge är känt för forskarna. Vid Alzheimers sjukdom klibbar tau ihop sig i små nystan – neurofibriller – inne i hjärnans nervceller som då slutar fungera som de ska. Uppkomsten av neurofibriller och plack, som bildas mellan nervcellerna, utgör de mikroskopiskt synbarliga tecknen på Alzheimers sjukdom.
Arbetet med att utveckla effektiva läkemedel mot alzheimer har främst varit koncentrerat på beta-amyloid, proteinet som bildar placken. Men i fas3-studien som presenterades i Toronto prövades ett preparat (LMTM) som, enligt läkemedelsbolaget TauRx, ska förhindra att tauproteinet klumpar ihop sig. I studien ingick 891 personer, med mild till medelsvår demens, som under 15 månader fick antingen olika doser av LMTM eller sockerpiller (placebo).
Dessvärre grusades förhoppningarna om ett nytt läkemedel mot alzheimer även denna gång. Något signifikant samband mellan LMTM och minnesfunktion samt förmåga att klara vardagliga aktiviteter kunde inte observeras. TauRx redovisade dock en delanalys som var mer positiv.
I den fokuserade man på de 136 deltagare som inte tog symptomlindrande läkemedel mot alzheimer, t ex kolinesterashämmare. Bland dem uppvisade de som behandlades med LMTM en i stort sett oförändrad minnes- och aktivitetsförmåga, i kontrast till placebogruppen som försämrades något. Även bilder med magnetkamera pekade på att LMTM kunde ha positiva effekter, något som läkemedelsbolaget gick ut med i ett pressmeddelande.
Det uppmärksammades av flera tunga internationella medier, bl a The Times och New Scientist, som beskrev de nya rönen som ett mindre genombrott. Men det var innan TauRx:s analys hade presenterats för deltagarna vid Torontokonferensen.
Agneta Nordberg, professor vid Karolinska Institutet, var bara en av alla forskare på plats som menade att TauRx drar alldeles alltför stora växlar på delstudien. Hon pekar på den intressekonflikt som finns mellan läkemedelsbolag och forskare. Företagen satsar enorma penningsummor på denna typ av studier, och har en tendens att göra mer välvilliga tolkningar av resultaten, medan forskarna ser dem ur mer strikt vetenskaplig synvinkel.
Agneta Nordberg ser många svagheter i den analys som TauRx gör, förutom att den bygger på så få deltagare.
– Det kan till exempel vara så att orsaken till att deltagare inte tar symptomlindrande läkemedel mot Alzheimers sjukdom är att de faktiskt inte har alzheimer. Den bristfälliga diagnostisken är ett stort problem för alla studier inom detta område, säge hon.
Forskningen kring alzheimerdiagnostik är annars ett område som tagit rejäla kliv på senare år, något som på sikt kan ge mer tillförlitliga studier. Agneta Nordberg betonar även att ”tauspåret” kan vara en framkomlig väg och att det pågår andra taustudier som dock inte kommit lika långt. Läkemedelsföretaget TauRx uppger att nya data om LMTM kommer att publiceras längre fram.
Magnus Westlander
Läs mer om studien i Alzforum (nytt fönster)
I Norden beräknas 418 000 personer ha en demenssjukdom. Antalet väntas öka till 778 000 fram till år 2050. Det framgår av en ny rapport från Nordens välfärdscenter som pekar på att endast Danmark, Finland ock Norge arbetar utifrån nationella demensplaner. I den norska planen ingår bland annat en satsning på dagverksamheter som kommunerna är skyldiga att erbjuda fr o m år 2020.
Lars Rottem Krangnes, projektledare för rapporten, säger till Ekot i P1 att Sverige har mycket att lära av sina grannländer:
– Det som har hänt i de här länderna är att efter att man tagit fram nationella handlingsplaner har man fått fler nationella forskningsprogram och databaser kopplade till lokal diagnostisering och vård.
– Man har kunnat samordna nationella och lokala insatser och få mer resurser till demensvården och forskningen kring demens.
Äldreminister Åsa Regnér säger till Ekot att en svensk demensplan är på gång.
– Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en sådan och de ska ge sitt förslag om knappt ett år.
Ladda ned Demens – möjligheter till livskvalitet,
Nordens Välfärdscenter (pdf)
Lyssna på inslag i Ekot (nytt fönster)
Lars Rottem Krangnes, projektledare för rapporten, säger till Ekot i P1 att Sverige har mycket att lära av sina grannländer:
– Det som har hänt i de här länderna är att efter att man tagit fram nationella handlingsplaner har man fått fler nationella forskningsprogram och databaser kopplade till lokal diagnostisering och vård.
– Man har kunnat samordna nationella och lokala insatser och få mer resurser till demensvården och forskningen kring demens.
Äldreminister Åsa Regnér säger till Ekot att en svensk demensplan är på gång.
– Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en sådan och de ska ge sitt förslag om knappt ett år.
Ladda ned Demens – möjligheter till livskvalitet,
Nordens Välfärdscenter (pdf)
Lyssna på inslag i Ekot (nytt fönster)