Senaste nytt
Sju frågor om de nya riktlinjerna
...
I dag publicerar Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är en reviderad version av de första riktlinjerna som utkom 2010. En expertgrupp har gått igenom forskning och beprövad erfarenhet och enats om 76 centrala rekommendationer för vård och omsorg. Här guidar vi er genom de nya riktlinjerna.
Vilka vänder sig de nationella riktlinjerna till?
Riktlinjerna är en vägledning för vilka vård och omsorgsinsatser som bör prioriteras och vänder sig främst till beslutsfattare inom vård och omsorg. Det handlar om politiker och tjänstemän som arbetar med resursfördelning och mer övergripande planering. Andra målgrupper är exempelvis medicinskt ansvariga sjuksköterskor och verksamhetschefer för till exempel särskilda boenden, hemtjänstenheter och vårdcentraler. Målet med riktlinjerna är att personer med demenssjukdom ska få en god vård och omsorg, oavsett var de är bosatta.
Vad är kvar av de äldre riktlinjerna i den nya versionen?
En hel del. Upplägget är liknande. Varje rekommendation har en prioritetssiffra mellan ett och tio, åtgärder som anses mest angelägna har en etta. Multiprofessionellt teamarbete, utbildning av personal och uppföljning av insatser och behov är exempel som även i den nya versionen är högprioriterat.
Personcentrerad vård och omsorg hade tidigare högsta prioritet men finns nu inte med bland rekommendationerna.
Det stämmer men det har inte blivit mindre viktigt för det. Ett helt avsnitt tar upp vikten av personcentrerad vård och omsorg och vad det innebär. Det ska vara en grundbult i all vård och omsorg och genomsyra samtliga åtgärder som Socialstyrelsen rekommenderar.
Det finns också andra skillnader. Mest slående är att riktlinjerna innehåller endast 76 rekommendationer, det vill säga hälften så många som tidigare.
Syftet med det är att göra dem mer överskådliga utan att förlora något väsentligt. I vissa fall har Socialstyrelsen valt att slå ihop flera rekommendationer till en. Man har också tagit bort de som redan finns i andra nationella riktlinjer, till exempel i de för Parkinsons sjukdom och för palliativ vård (vård i livets slutskede). Väsentligt är att de lokala vårdprogrammen anpassas så att de bygger på de nationella riktlinjer som är relevanta för personer med demenssjukdom. De ska även innehålla mer specificerat innehåll som tagits bort i de nya demensriktlinjerna, till exempel vilka blodprover som ska tas i samband med demensutredningar.
Vilka är nyheterna?
För basala demensutredningar rekommenderas numera RUDAS, ett bedömningsinstrument för minne, orienteringsförmåga och andra kognitiva funktioner. Till skillnad mot MMSE och Klocktest, som också rekommenderas, är RUDAS framtaget för personer med annat modersmål än svenska. Viktigt med tanke på att allt fler svenskar som utvecklar demenssjukdom är utrikesfödda.
Utbildning av personal har som sagt högsta prioritet. I de nya riktlinjerna lyfter man särskilt fram utbildning för biståndshandläggare och LSS-handläggare. Sedan finns en rad rekommendationer som visserligen inte är nya men som Socialstyrelsen nu gett högre prioritet, till exempel dagverksamhet och kognitiva hjälpmedel. Det gäller även läkemedelsbehandling med så kallade kolinesterashämmare vid Lewykroppsdemens och vid Alzheimers sjukdom i måttlig till svår fas.
Kommer Socialstyrelsen att följa upp riktlinjerna?
Ja, Socialstyrelsen har ett uppdrag att följa upp samtliga nationella riktlinjer, hur de används och påverkar verksamheterna. För att göra det tar man fram indikatorer som kan spegla utvecklingen i landet. Ett exempel är ”andel demenssjuka personer som beviljats dagverksamhet”. Så här långt har 21 indikatorer tagits fram men de är ännu så länge preliminära. En slutlig version av indikatorerna väntas till våren i samband med att Socialstyrelsen publicerar en större utvärdering av demensvården i landet.
Vad gör Svenskt Demenscentrum för att sprida dem?
Våra webbutbildningar och böcker bygger på de nationella riktlinjerna. Vi är redan i gång med att uppdatera och anpassa vårt material till den nya versionen. Det handlar inte om några radikala förändringar. I vissa utbildningar och böcker blir de större förändringar än i andra. Följ oss på hemsidan för att hålla er uppdaterade med detta arbete.
Ladda ner riktlinjerna via Socialstyrelsens webb » (nytt fönster)
Ladda ner som PDF » (nytt fönster
I dag publicerar Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är en reviderad version av de första riktlinjerna som utkom 2010. En expertgrupp har gått igenom forskning och beprövad erfarenhet och enats om 76 centrala rekommendationer för vård och omsorg. Här guidar vi er genom de nya riktlinjerna.
Vilka vänder sig de nationella riktlinjerna till?
Riktlinjerna är en vägledning för vilka vård och omsorgsinsatser som bör prioriteras och vänder sig främst till beslutsfattare inom vård och omsorg. Det handlar om politiker och tjänstemän som arbetar med resursfördelning och mer övergripande planering. Andra målgrupper är exempelvis medicinskt ansvariga sjuksköterskor och verksamhetschefer för till exempel särskilda boenden, hemtjänstenheter och vårdcentraler. Målet med riktlinjerna är att personer med demenssjukdom ska få en god vård och omsorg, oavsett var de är bosatta.
Vad är kvar av de äldre riktlinjerna i den nya versionen?
En hel del. Upplägget är liknande. Varje rekommendation har en prioritetssiffra mellan ett och tio, åtgärder som anses mest angelägna har en etta. Multiprofessionellt teamarbete, utbildning av personal och uppföljning av insatser och behov är exempel som även i den nya versionen är högprioriterat.
Personcentrerad vård och omsorg hade tidigare högsta prioritet men finns nu inte med bland rekommendationerna.
Det stämmer men det har inte blivit mindre viktigt för det. Ett helt avsnitt tar upp vikten av personcentrerad vård och omsorg och vad det innebär. Det ska vara en grundbult i all vård och omsorg och genomsyra samtliga åtgärder som Socialstyrelsen rekommenderar.
Det finns också andra skillnader. Mest slående är att riktlinjerna innehåller endast 76 rekommendationer, det vill säga hälften så många som tidigare.
Syftet med det är att göra dem mer överskådliga utan att förlora något väsentligt. I vissa fall har Socialstyrelsen valt att slå ihop flera rekommendationer till en. Man har också tagit bort de som redan finns i andra nationella riktlinjer, till exempel i de för Parkinsons sjukdom och för palliativ vård (vård i livets slutskede). Väsentligt är att de lokala vårdprogrammen anpassas så att de bygger på de nationella riktlinjer som är relevanta för personer med demenssjukdom. De ska även innehålla mer specificerat innehåll som tagits bort i de nya demensriktlinjerna, till exempel vilka blodprover som ska tas i samband med demensutredningar.
Vilka är nyheterna?
För basala demensutredningar rekommenderas numera RUDAS, ett bedömningsinstrument för minne, orienteringsförmåga och andra kognitiva funktioner. Till skillnad mot MMSE och Klocktest, som också rekommenderas, är RUDAS framtaget för personer med annat modersmål än svenska. Viktigt med tanke på att allt fler svenskar som utvecklar demenssjukdom är utrikesfödda.
Utbildning av personal har som sagt högsta prioritet. I de nya riktlinjerna lyfter man särskilt fram utbildning för biståndshandläggare och LSS-handläggare. Sedan finns en rad rekommendationer som visserligen inte är nya men som Socialstyrelsen nu gett högre prioritet, till exempel dagverksamhet och kognitiva hjälpmedel. Det gäller även läkemedelsbehandling med så kallade kolinesterashämmare vid Lewykroppsdemens och vid Alzheimers sjukdom i måttlig till svår fas.
Kommer Socialstyrelsen att följa upp riktlinjerna?
Ja, Socialstyrelsen har ett uppdrag att följa upp samtliga nationella riktlinjer, hur de används och påverkar verksamheterna. För att göra det tar man fram indikatorer som kan spegla utvecklingen i landet. Ett exempel är ”andel demenssjuka personer som beviljats dagverksamhet”. Så här långt har 21 indikatorer tagits fram men de är ännu så länge preliminära. En slutlig version av indikatorerna väntas till våren i samband med att Socialstyrelsen publicerar en större utvärdering av demensvården i landet.
Vad gör Svenskt Demenscentrum för att sprida dem?
Våra webbutbildningar och böcker bygger på de nationella riktlinjerna. Vi är redan i gång med att uppdatera och anpassa vårt material till den nya versionen. Det handlar inte om några radikala förändringar. I vissa utbildningar och böcker blir de större förändringar än i andra. Följ oss på hemsidan för att hålla er uppdaterade med detta arbete.
Ladda ner riktlinjerna via Socialstyrelsens webb » (nytt fönster)
Ladda ner som PDF » (nytt fönster
"Viktigast nu är att det inte blir några missförstånd"
Wilhelmina Hoffman kommenterar de nya riktlinjerna
Koppling mellan fotboll och demens utreds
Upprepade slag mot huvudet kan leda till bestående hjärnskador. Men kan man verkligen utveckla demens av att nicka en fotboll? En studie i England ska undersöka elitfotbollens påverkan på spelarnas hjärna.
Boxardemens, på engelska punch drunk, är ett känt fenomen. Forskning tyder på att även amerikanska fotbollsspelare på elitnivå har en tydligt förhöjd risk att utveckla liknande hjärnskador. Det visar en studie i den vetenskapliga tidskriften Jama.
Nu är det kopplingen mellan "europeisk" elitfotboll, hjärnskador och demens som ska undersökas, något som bland andra barnen till Jeff Astle länge arbetat för. The King, som han kallades av fansen, gjorde 292 mål för sin klubb West Brownich Albions och representerade även det engelska landslaget. Efter sin karriär drabbades han av demenssjukdom och avled redan vid 59 års ålder.
Doktor Willie Stewart som undersökte avlidne Astle kom fram till att dödsorsaken var upprepad kraftig fysisk påfrestning (trauma) på hjärnan. Kunde karriärens ständiga nickande och en och annan smäll mot huvudet ha lett till hans tidiga död? Frågan fick stor upppmärksamhet men inget konkret hände.
Sedan dess – Astle dog 2002 – har fler kända engelska spelare drabbats av demenssjukdom och frågan om sambandet mellan fotboll och demens har åter kommit att aktualiseras. Nu backar både FA (engelska fotbollsförbundet) och PFA (de professionella fotbollsspelarnas organisation) upp den studie som går under namnet Football´s Influence on Lifelong Health and Dementia Risk. Den leds av Willie Stewart, Jeff Astles läkare, som väntas presentera resultaten om 2–3 år.
Magnus Westlander
Studie av amerikanska fotbollsspelare, JAMA (nytt fönster)
Boxardemens, på engelska punch drunk, är ett känt fenomen. Forskning tyder på att även amerikanska fotbollsspelare på elitnivå har en tydligt förhöjd risk att utveckla liknande hjärnskador. Det visar en studie i den vetenskapliga tidskriften Jama.
Nu är det kopplingen mellan "europeisk" elitfotboll, hjärnskador och demens som ska undersökas, något som bland andra barnen till Jeff Astle länge arbetat för. The King, som han kallades av fansen, gjorde 292 mål för sin klubb West Brownich Albions och representerade även det engelska landslaget. Efter sin karriär drabbades han av demenssjukdom och avled redan vid 59 års ålder.
Doktor Willie Stewart som undersökte avlidne Astle kom fram till att dödsorsaken var upprepad kraftig fysisk påfrestning (trauma) på hjärnan. Kunde karriärens ständiga nickande och en och annan smäll mot huvudet ha lett till hans tidiga död? Frågan fick stor upppmärksamhet men inget konkret hände.
Sedan dess – Astle dog 2002 – har fler kända engelska spelare drabbats av demenssjukdom och frågan om sambandet mellan fotboll och demens har åter kommit att aktualiseras. Nu backar både FA (engelska fotbollsförbundet) och PFA (de professionella fotbollsspelarnas organisation) upp den studie som går under namnet Football´s Influence on Lifelong Health and Dementia Risk. Den leds av Willie Stewart, Jeff Astles läkare, som väntas presentera resultaten om 2–3 år.
Magnus Westlander
Studie av amerikanska fotbollsspelare, JAMA (nytt fönster)
Vill du bli Stjärninstruktör?
Nästa år kan hemtjänstenheter och särskilda boenden bli Stjärnmärkta. I månadsskiftet januari/februari håller vi den första utbildningsomgången för instruktörer som bland annat ska hålla i Stjärnmärkts reflektionsträffar.
Stjärnmärkt är en utbildningsmodell som tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som prövats i Stockholm. Den består av fyra utbildningssteg och vänder sig främst till demensboenden, äldreboenden och hemtjänstenheter men även till biståndshandläggare. När 80 procent av medarbetarna på en arbetsplats genomfört samtliga utbildningssteg blir arbetsplatsen Stjärnmärkt.
Arbetsplatsen erhåller då ett diplom med Stjärnmärkts symbol. Det är ett bevis för att medarbetarna har fått grundläggande kunskap om demenssjukdomar och verktyg för att arbeta personcentrerat, något som har högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Under 2018 utbildar Svenskt Demenscentrum instruktörer som ska hålla i utbildningsmodellens olika steg, bland annat reflektionsträffarna. Är du intresserad av att bli Stjärnintsruktör? Mejla info@stjarnmarkt.se. Den första utbildningsomgången äger rum den 31 jan–1 feb i Stockholm.
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt på den nya webbplatsen:
www.stjarnmarkt.se
Stjärnmärkt är en utbildningsmodell som tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som prövats i Stockholm. Den består av fyra utbildningssteg och vänder sig främst till demensboenden, äldreboenden och hemtjänstenheter men även till biståndshandläggare. När 80 procent av medarbetarna på en arbetsplats genomfört samtliga utbildningssteg blir arbetsplatsen Stjärnmärkt.
Arbetsplatsen erhåller då ett diplom med Stjärnmärkts symbol. Det är ett bevis för att medarbetarna har fått grundläggande kunskap om demenssjukdomar och verktyg för att arbeta personcentrerat, något som har högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Under 2018 utbildar Svenskt Demenscentrum instruktörer som ska hålla i utbildningsmodellens olika steg, bland annat reflektionsträffarna. Är du intresserad av att bli Stjärnintsruktör? Mejla info@stjarnmarkt.se. Den första utbildningsomgången äger rum den 31 jan–1 feb i Stockholm.
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt på den nya webbplatsen:
www.stjarnmarkt.se
Wilhelmina Hoffman får Solstickepriset
...
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet, är 2017 års Solstickepristagare. Hon tog emot priset idag av Prinsessan Christina, Stiftelsen Solstickans hedersordförande, vid en ceremoni på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Motiveringen lyder:
"...för att hon med besjälat arbete med vård och omsorg om äldre människor, i synnerhet äldre demenssjuka, såväl som med starkt engagemang inom kompetensutveckling gör en betydelsefull skillnad för såväl personal som de äldre."
Solstickepriset, som är på 150 000 kr, inrättades 1986 som en del i Solstickans 50-årsjubileum. Även i fjol gick priset till en engagerad person inom demensområdet: Jane Lindell Ljunggren som driver Hattstugan AB på Gotland.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet, är 2017 års Solstickepristagare. Hon tog emot priset idag av Prinsessan Christina, Stiftelsen Solstickans hedersordförande, vid en ceremoni på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Motiveringen lyder:
"...för att hon med besjälat arbete med vård och omsorg om äldre människor, i synnerhet äldre demenssjuka, såväl som med starkt engagemang inom kompetensutveckling gör en betydelsefull skillnad för såväl personal som de äldre."
Solstickepriset, som är på 150 000 kr, inrättades 1986 som en del i Solstickans 50-årsjubileum. Även i fjol gick priset till en engagerad person inom demensområdet: Jane Lindell Ljunggren som driver Hattstugan AB på Gotland.
Bill Gates skänker pengar till alzheimerforskning
Microsofts grundare Bill Gates ägnar sig inte bara åt IT. Han har även satsat stora beloppp i kampen mot HIV och malaria i tredje världen. Nu skänker han närmare en halv miljard kronor till alzheimerforskningen.
På sin hemsida skriver Bill Gates att personliga erfarenheter gör att han börjat engagera sig i denna "fruktansvärda sjukdom". Flera män i hans släkt har drabbats av alzheimer. En annan anledning är skenande samhällskostnader och den växande börda som demensjukdomarna utgör för ländernas vård- och omsorgssystem.
Bill Gates uppger att han har investerat 50 miljoner dollar av egna medel i Dementia Discovery Fund som är en privat forskningsfond. Några av utmaningarna för forskningen, som han pekar på, är ökad kunskap om hur alzheimer utvecklas, att kunna ställa tidigare diagnos och att göra det lättare att knyta deltagare till kliniska studier.
Läs mer på gatesnotes.com (nytt fönster)
På sin hemsida skriver Bill Gates att personliga erfarenheter gör att han börjat engagera sig i denna "fruktansvärda sjukdom". Flera män i hans släkt har drabbats av alzheimer. En annan anledning är skenande samhällskostnader och den växande börda som demensjukdomarna utgör för ländernas vård- och omsorgssystem.
Bill Gates uppger att han har investerat 50 miljoner dollar av egna medel i Dementia Discovery Fund som är en privat forskningsfond. Några av utmaningarna för forskningen, som han pekar på, är ökad kunskap om hur alzheimer utvecklas, att kunna ställa tidigare diagnos och att göra det lättare att knyta deltagare till kliniska studier.
Läs mer på gatesnotes.com (nytt fönster)
Nytt kunskapsstöd för LSS-området
I mars 2018 lanserar Svenskt Demenscentrum och FUB ett nytt kunskapsstöd om åldrande och demens. Målgrupper är personer med intellektuell funktionsnedsättning och yrkesverksamma inom LSS-området.
Åldern har sin rätt heter kunskapsstödet som består av två avgiftsfria webbutbildningar och en bok. Namnet myntades av en person med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) under ett idémöte med Svenskt Demenscentrum. "Rätt", i betydelsen rättigheter, är annars något som denna grupp länge saknade. Bara för ett par generationer sedan utsträckte sig samhällets ansvar till att driva särskilda institutioner dit personerna kom som barn. Där levde de sedan avskärmade från övriga samhället.
I dag ser vi det som självklart att en person med intellektuell funktionsnedsättning har resurser och ska få individuellt stöd för att, så långt som möjligt, själv kunna forma sitt liv. Många bor i gruppbostäder eller egna lägenheter, med stöd av LSS-personal, och går till skolor, arbetsplatser eller dagverksamheter. Utvecklingen har påskyndats av rättighetslagen LSS som introducerades under 1990-talet.
"I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år,
i dag är medellivslängden drygt 55 år"
Vad förbättrade levnadsvillkor har betytt för denna grupp går knappast att överskatta. För att ta personer med Downs syndrom som ett exempel. I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år, i dag är medellivslängden drygt 55 år.
Att åldras och "gå i pension" är med andra ord något relativt nytt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Av förklarliga skäl har kunskaperna om åldrandet inte hängt med. För några år sedan började därför Svenskt Demenscentrum och riksförbundet FUB (för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) skissa på ett kunskapsstöd, både för personerna själva och för yrkesverksamma inom LSS-området. Arvsfonden anslog medel till det samarbetsprojekt som nu går mot sitt slut.
Det konkreta resultatet är två avgiftsfria webbutbildningar och en bok, den senare för LSS-personal. Kunskapsstödet Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning lanseras i samband med två konferenser, den 8 mars och den 14 april.
Åldern har sin rätt heter kunskapsstödet som består av två avgiftsfria webbutbildningar och en bok. Namnet myntades av en person med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) under ett idémöte med Svenskt Demenscentrum. "Rätt", i betydelsen rättigheter, är annars något som denna grupp länge saknade. Bara för ett par generationer sedan utsträckte sig samhällets ansvar till att driva särskilda institutioner dit personerna kom som barn. Där levde de sedan avskärmade från övriga samhället.
I dag ser vi det som självklart att en person med intellektuell funktionsnedsättning har resurser och ska få individuellt stöd för att, så långt som möjligt, själv kunna forma sitt liv. Många bor i gruppbostäder eller egna lägenheter, med stöd av LSS-personal, och går till skolor, arbetsplatser eller dagverksamheter. Utvecklingen har påskyndats av rättighetslagen LSS som introducerades under 1990-talet.
"I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år,
i dag är medellivslängden drygt 55 år"
Vad förbättrade levnadsvillkor har betytt för denna grupp går knappast att överskatta. För att ta personer med Downs syndrom som ett exempel. I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år, i dag är medellivslängden drygt 55 år.
Att åldras och "gå i pension" är med andra ord något relativt nytt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Av förklarliga skäl har kunskaperna om åldrandet inte hängt med. För några år sedan började därför Svenskt Demenscentrum och riksförbundet FUB (för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) skissa på ett kunskapsstöd, både för personerna själva och för yrkesverksamma inom LSS-området. Arvsfonden anslog medel till det samarbetsprojekt som nu går mot sitt slut.
Det konkreta resultatet är två avgiftsfria webbutbildningar och en bok, den senare för LSS-personal. Kunskapsstödet Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning lanseras i samband med två konferenser, den 8 mars och den 14 april.
Nordiskt medicinpris till alzheimerforskare
För första gången går Nordiska Medicinpriset till alzheimerforskningen. Professorerna Kaj Blennow och Gunhild Waldemar belönas för deras internationellt ledande forskning som skapat en omfattande och viktig vetenskaplig bas rörande demenssjukdomar.
Professor Kaj Blennow, verksam vid Sahlgrenska Akademin i Göteborg, utses till pristagare för sina grundläggande studier av biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Juryn framhåller även hans epokgörande studier rörande molekylära mekanismer vid Alzheimers sjukdom.
Professor Gunhild Waldemar, verksam vid Köpenhamns universitet, får priset för sina kliniska studier rörande funktionell avbildning av hjärnan vid normalt åldrande och vid demenssjukdomar. Juryn lyfter även fram hennes pionjärarbete med att skapa bästa möjliga vård för patienter med demenssjukdomar.
Bakom Nordiska Medicinpriset står Folksam. Årets pristagare får dela på en miljon kronor.
Läs mer på Folksams webb (nytt fönster)
Professor Kaj Blennow, verksam vid Sahlgrenska Akademin i Göteborg, utses till pristagare för sina grundläggande studier av biomarkörer för Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar. Juryn framhåller även hans epokgörande studier rörande molekylära mekanismer vid Alzheimers sjukdom.
Professor Gunhild Waldemar, verksam vid Köpenhamns universitet, får priset för sina kliniska studier rörande funktionell avbildning av hjärnan vid normalt åldrande och vid demenssjukdomar. Juryn lyfter även fram hennes pionjärarbete med att skapa bästa möjliga vård för patienter med demenssjukdomar.
Bakom Nordiska Medicinpriset står Folksam. Årets pristagare får dela på en miljon kronor.
Läs mer på Folksams webb (nytt fönster)
Ett mångkulturellt test med flera fördelar
Snart släpper Socialstyrelsen en reviderad version av de nationella demensriktlinjerna. Bland nyheterna finns med största sannolikhet RUDAS, ett mångkulturellt kognitivt test och, i många fall, ett alternativ till det etablerade MMSE.
RUDAS har på vissa håll redan börjat användas i basala demensutredningar. Testet består av ett antal frågor som sammantaget ger en grov uppskattning av personens kognitiva förmåga. Maxpoängen är 30. Så långt är RUDAS jämförbart med MMSE som, tillsammans med Klocktest, oftast används när misstänkt demenssjukdom utreds.
Unikt för RUDAS är att det är ett mångkulturellt kognitivt test. Det kommer ursprungligen från Australien och har sedan spridit sig till en rad olika länder. 2014 lanserade Migrationsskolan vid Region Skåne den svenska versionen, RUDAS-S. Den är utvecklad och anpassad för personer med annan kulturell bakgrund och annat modersmål än svenska samt för personer med lägre utbildningsnivå.
Allt fler äldre personer har i dag utländsk bakgrund. Många demensutredningar är därför beroende av tolk. Men MMSE är svårt att använda med tolk menar Josephine Sörenson, projektledare vid Migrationsskolan.
– Testet är svårt att översätta mellan olika kulturer och resultatet kan påverkas av patientens utbildningsnivå. Testsituationen vid MMSE kan också upplevas som konfronterande för patienten, det vet vi av erfarenhet, säger hon.
Josephine Sörenson ger ett konkret exempel på hur tolkanvändning vid MMSE ofta leder till missförstånd och felaktigheter. Testledaren ber tolken översätta uppmaningen "repetera det jag säger: inga om, men eller varför".
– I en studie som Migrationsskolan genomför, där vi filmar demensutredningar genom tolk, har vi kunnat se att denna mening inte översätts korrekt. Det innebär att testresultatet och den slutliga bedömningen kan påverkas, säger Josephine Sörenson.
Migrationsskolan har märkt en växande efterfrågan på RUDAS.
– Därför välkomnar vi att testet nu sannolikt kommer att finnas med i de reviderade riktlinjerna och får prioritet 2, det vill säga samma som MMSE och Klocktest, säger Josephine Sörenson.
I mitten av december publicerar Socialstyrelsen den reviderade versionen av de nationella demensriktlinjerna. I samband med det lägger Migrationsskolan ut RUDAS-S och den svenska manualen på Region Skånes webbsida, båda kan laddas ned gratis. Det finns även en instruktionsfilm att ta del av.
– Vi ser gärna att vårdpersonal som ska använda RUDAS i sina verksamheter går den utbildning som Migrationsskolan erbjuder och som utgår från RUDAS, tolkanvändande och personcentrerad vård i ett mångkulturellt samhälle. Vi har utbildare på fem platser i landet och länkar till dem kommer att finnas på vår hemsida, säger Josephine Sörenson.
Magnus Westlander
RUDAS har på vissa håll redan börjat användas i basala demensutredningar. Testet består av ett antal frågor som sammantaget ger en grov uppskattning av personens kognitiva förmåga. Maxpoängen är 30. Så långt är RUDAS jämförbart med MMSE som, tillsammans med Klocktest, oftast används när misstänkt demenssjukdom utreds.
Unikt för RUDAS är att det är ett mångkulturellt kognitivt test. Det kommer ursprungligen från Australien och har sedan spridit sig till en rad olika länder. 2014 lanserade Migrationsskolan vid Region Skåne den svenska versionen, RUDAS-S. Den är utvecklad och anpassad för personer med annan kulturell bakgrund och annat modersmål än svenska samt för personer med lägre utbildningsnivå.
Allt fler äldre personer har i dag utländsk bakgrund. Många demensutredningar är därför beroende av tolk. Men MMSE är svårt att använda med tolk menar Josephine Sörenson, projektledare vid Migrationsskolan.
– Testet är svårt att översätta mellan olika kulturer och resultatet kan påverkas av patientens utbildningsnivå. Testsituationen vid MMSE kan också upplevas som konfronterande för patienten, det vet vi av erfarenhet, säger hon.
Josephine Sörenson ger ett konkret exempel på hur tolkanvändning vid MMSE ofta leder till missförstånd och felaktigheter. Testledaren ber tolken översätta uppmaningen "repetera det jag säger: inga om, men eller varför".
– I en studie som Migrationsskolan genomför, där vi filmar demensutredningar genom tolk, har vi kunnat se att denna mening inte översätts korrekt. Det innebär att testresultatet och den slutliga bedömningen kan påverkas, säger Josephine Sörenson.
Migrationsskolan har märkt en växande efterfrågan på RUDAS.
– Därför välkomnar vi att testet nu sannolikt kommer att finnas med i de reviderade riktlinjerna och får prioritet 2, det vill säga samma som MMSE och Klocktest, säger Josephine Sörenson.
I mitten av december publicerar Socialstyrelsen den reviderade versionen av de nationella demensriktlinjerna. I samband med det lägger Migrationsskolan ut RUDAS-S och den svenska manualen på Region Skånes webbsida, båda kan laddas ned gratis. Det finns även en instruktionsfilm att ta del av.
– Vi ser gärna att vårdpersonal som ska använda RUDAS i sina verksamheter går den utbildning som Migrationsskolan erbjuder och som utgår från RUDAS, tolkanvändande och personcentrerad vård i ett mångkulturellt samhälle. Vi har utbildare på fem platser i landet och länkar till dem kommer att finnas på vår hemsida, säger Josephine Sörenson.
Magnus Westlander
Fakta | RUDAS
- RUDAS, The Rowland Universal Dementia Assessment Scale, är ett screeningsinstrument för olika kognitiva funktioner, till exempel minne, omdöme och språk.
- Den svenska versionen, RUDAS-S, har utvecklats av Kristin Frölich, överläkare, och Rozita Torkpoor, sjuksköterska, vid Region Skåne.
- RUDAS-SE är avsedd för basala demensutredningar av personer med annan kulturell bakgrund och annat modersmål än svenska samt för personer med lägre utbildningsnivå.
- Under december läggs RUDAS-S ut för gratis nedladdning på Region Skånes webbplats (nytt fönster)
- RUDAS är validerat på originalpråket engelska.
Blodförtunnande medicin kan minska risken för demens
Blodförtunnade läkemedel kan minska risken för stroke men även demenssjukdom. Det visar ny svensk forskning på patienter med förmaksflimmer. Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Danderyds sjukhus och omfattar närmare 450 000 personer från svenska patientregister under perioden 2006 – 2014.
Förmaksflimmer yttrar sig som rubbningar av hjärtats rytm. Det är en vanlig åldersrelaterad sjukdom som drabbar uppemot 15 procent av alla 75-åringar i Sverige. Nu har forskarna sett att de patienter som fått blodförtunnande läkemedel har en avsevärt miskad risk för både stroke och demens.
När det gäller demens hade patienterna 29 procent lägre risk jämfört med de som inte behandlades med blodförtunnande. För de som fortsatte att ta blodförtunnande medicin nästan halverades risken för demens, 48 procent.
Av studien framgår att ju tidigare behandling med blodförtunnande startades efter diagnos av förmaksflimmer desto större var den skyddande effekten mot demens. Forskarna ser med oro på att patienter med förmaksflimmer ofta slutar sin behandling för tidigt.
– Om du vet att din sjukdom förstör din hjärna i en långsam men stadig takt och att du kan förhindra det genom att fortsätta behandlingen, tror vi att de flesta patienter inte skulle tveka i det beslutet, säger Leif Friberg och Mårten Rosenqvist, forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Även om studien ger stark belägg för att blodförtunnande läkemedel skyddar mot demens hos patienter med förmaksflimmer bör sambandet styrkas i en slumpmässigt placebokontrollerade studier. Men dådana kan av etiska skäl inte genomföras.
– Det är inte möjligt att ge placebo till patienter med förmaksflimmer och sedan vänta på att demens eller stroke att inträffa, menar Leif Friberg och Mårten Rosenqvist.
Läs pressmeddelandet från Danderyds sjukhus (nytt fönster)
Källa: “Less dementia with oral anticoagulation in atrial fibrillation”,
by Leif Friberg and Mårten Rosenqvist. European Heart Journal. doi:10.1093/eurheartj/ehx579
Förmaksflimmer yttrar sig som rubbningar av hjärtats rytm. Det är en vanlig åldersrelaterad sjukdom som drabbar uppemot 15 procent av alla 75-åringar i Sverige. Nu har forskarna sett att de patienter som fått blodförtunnande läkemedel har en avsevärt miskad risk för både stroke och demens.
När det gäller demens hade patienterna 29 procent lägre risk jämfört med de som inte behandlades med blodförtunnande. För de som fortsatte att ta blodförtunnande medicin nästan halverades risken för demens, 48 procent.
Av studien framgår att ju tidigare behandling med blodförtunnande startades efter diagnos av förmaksflimmer desto större var den skyddande effekten mot demens. Forskarna ser med oro på att patienter med förmaksflimmer ofta slutar sin behandling för tidigt.
– Om du vet att din sjukdom förstör din hjärna i en långsam men stadig takt och att du kan förhindra det genom att fortsätta behandlingen, tror vi att de flesta patienter inte skulle tveka i det beslutet, säger Leif Friberg och Mårten Rosenqvist, forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.
Även om studien ger stark belägg för att blodförtunnande läkemedel skyddar mot demens hos patienter med förmaksflimmer bör sambandet styrkas i en slumpmässigt placebokontrollerade studier. Men dådana kan av etiska skäl inte genomföras.
– Det är inte möjligt att ge placebo till patienter med förmaksflimmer och sedan vänta på att demens eller stroke att inträffa, menar Leif Friberg och Mårten Rosenqvist.
Läs pressmeddelandet från Danderyds sjukhus (nytt fönster)
Källa: “Less dementia with oral anticoagulation in atrial fibrillation”,
by Leif Friberg and Mårten Rosenqvist. European Heart Journal. doi:10.1093/eurheartj/ehx579
Äldre alzheimerpatienter får lägre medicindoser
Äldre personer med Alzheimers sjukdom får lägre doser av symptomlindrande läkemedel än yngre, något som kan försämra behandlingsresultat och påverka sjukdomsförlopp. Det visar ny forskning från Skånes universitetssjukhus.
Genom långtidsstudien SATS har forskarna kunna följa behandling med så kallade kolinesterashämmare över tid. Det är läkemedel som kan lindra symptom vid alzheimer i tidig sjukdomsfas. En ny studie från VE Minnessjukdomar visar att högre medeldos medför långsammare försämring av tankeförmågan än lägre dos. Men läkemedelsdosen varierar med åldern.
Äldre patienter fick i genomsnitt en lägre dos av kolinesterashämmare än yngre. Detta kan bero på en sämre förmåga att tolerera en högre dos – biverkningar är inte ovanligt vid kolinesterashämmare. En annan möjlig förklaring är att behandlande läkares uppfattning om vad som är en lämplig dos varierar med patienternas ålder. Studien ger inget svar på detta.
Studien visar också att sjukdomsprognosen förbättras av att kolinesterashämmare sätts in tidigt, då förmågan att klara sitt vardagsliv (ADL) är bevarad och innan psykotiska symtom uppträder.
– Det här understryker den kliniska betydelsen av att optimera dosen av läkemedlet kolinesterashämmare för den enskilda individen, oavsett ålder, för att förbättra prognosen. För behandlande läkare är detta viktig information, säger Carina Wattmo, medicinsk statistiker och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande från Region Skåne.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
• Den aktuella studien har publicerats i Alzheimer’s Research & Therapy, 2017:9:70
• SATS står för Swedish Alzheimer Treatment Study och är en nationell studie som startade 1997 och avslutades 2011. Totalt deltog 1258 patienter i åldrarna 47 till 88 år från 14 minneskliniker.
Genom långtidsstudien SATS har forskarna kunna följa behandling med så kallade kolinesterashämmare över tid. Det är läkemedel som kan lindra symptom vid alzheimer i tidig sjukdomsfas. En ny studie från VE Minnessjukdomar visar att högre medeldos medför långsammare försämring av tankeförmågan än lägre dos. Men läkemedelsdosen varierar med åldern.
Äldre patienter fick i genomsnitt en lägre dos av kolinesterashämmare än yngre. Detta kan bero på en sämre förmåga att tolerera en högre dos – biverkningar är inte ovanligt vid kolinesterashämmare. En annan möjlig förklaring är att behandlande läkares uppfattning om vad som är en lämplig dos varierar med patienternas ålder. Studien ger inget svar på detta.
Studien visar också att sjukdomsprognosen förbättras av att kolinesterashämmare sätts in tidigt, då förmågan att klara sitt vardagsliv (ADL) är bevarad och innan psykotiska symtom uppträder.
– Det här understryker den kliniska betydelsen av att optimera dosen av läkemedlet kolinesterashämmare för den enskilda individen, oavsett ålder, för att förbättra prognosen. För behandlande läkare är detta viktig information, säger Carina Wattmo, medicinsk statistiker och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande från Region Skåne.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
• Den aktuella studien har publicerats i Alzheimer’s Research & Therapy, 2017:9:70
• SATS står för Swedish Alzheimer Treatment Study och är en nationell studie som startade 1997 och avslutades 2011. Totalt deltog 1258 patienter i åldrarna 47 till 88 år från 14 minneskliniker.