Nytt om forskning
Svenskdominerad rapport blev "hot stuff"
Fjolårets marsnummer av den ansedda tidskriften The Lancet Neurology handlade om hur kampen mot demenssjukdom bör bedrivas i framtiden. Denna publikation har nu rankats som "hot stuff" av den vetenskapliga sajten Web of Science. Det innebär att den tillhör de mest citerade publikationerna (0,1%) under de två senaste åren inom ämnesområdet neurovetenskap och beteende.
Lancetpublikationen togs fram av en expertkommission under ledning av professor Bengt Winblad, chef för forskningsnätverket Swedish Brain Power. Flera av nätverkets forskare deltog i kommisionens arbete.
– Vår artikel är heltäckande och visar att en samlad forskningssatsning inom alla delar av området är vår stora – och enda – möjlighet att möta denna ”tickande kostnadsbomb” och förbättra människors hälsa, säger Bengt Winblad, professor i geriatrik vid KI:s institution för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, på Swedish Brain Powers webb.
Mer info på Swedish Brain Powers webb
Lancetpublikationen togs fram av en expertkommission under ledning av professor Bengt Winblad, chef för forskningsnätverket Swedish Brain Power. Flera av nätverkets forskare deltog i kommisionens arbete.
– Vår artikel är heltäckande och visar att en samlad forskningssatsning inom alla delar av området är vår stora – och enda – möjlighet att möta denna ”tickande kostnadsbomb” och förbättra människors hälsa, säger Bengt Winblad, professor i geriatrik vid KI:s institution för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, på Swedish Brain Powers webb.
Mer info på Swedish Brain Powers webb
Alzheimerforskningen prövar cancermodell
En pool med lämpliga försökspersoner som snabbt kan rekryteras till kliniska studier. Det ska bli verklighet genom EU-finansierade EPAD, ett europeiskt samarbetsprojekt mellan industri och akademi med syfte att påskynda utvecklingen av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom.
Målet är att samla cirka 4 000 personer i tidig sjukdomsfas och som ska kunna delta i olika läkemedelsprövningar samtidigt. Denna modell används redan inom cancerforskningen.
– Om man testar flera läkemedel mot samma "placeboarm" kan man snabbare identifiera de läkemedelskandidater som verkar lovande. Om flera visar bra resultat kan de även testas ihop. Liknande studiedesign har använts framgångsrikt inom läkemedelsutveckling mot till exempel bröstcancer, säger Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet, till Läkemedelsvärlden.
Modellen bygger på att studiedeltagarna identifieras tidigt i sin sjukdom, redan innan de uppvisar några symtom. Identifieringen görs utifrån olika biomarkörer i bland annat ryggmärgsvätska. När de första studierna kan starta är inte klart.
– Det här är något helt nytt och det kommer att ta lite tid att bygga upp miljön och infrastrukturen. Dessutom måste de etiska frågorna med samtycke och så vidare hanteras på ett korrekt sätt, säger Miia Kivipelto.
Till Läkemedelsvärlden (nytt fönster)
Läs mer om EPAD
EU-satsning för att förebygga demens
Målet är att samla cirka 4 000 personer i tidig sjukdomsfas och som ska kunna delta i olika läkemedelsprövningar samtidigt. Denna modell används redan inom cancerforskningen.
– Om man testar flera läkemedel mot samma "placeboarm" kan man snabbare identifiera de läkemedelskandidater som verkar lovande. Om flera visar bra resultat kan de även testas ihop. Liknande studiedesign har använts framgångsrikt inom läkemedelsutveckling mot till exempel bröstcancer, säger Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet, till Läkemedelsvärlden.
Modellen bygger på att studiedeltagarna identifieras tidigt i sin sjukdom, redan innan de uppvisar några symtom. Identifieringen görs utifrån olika biomarkörer i bland annat ryggmärgsvätska. När de första studierna kan starta är inte klart.
– Det här är något helt nytt och det kommer att ta lite tid att bygga upp miljön och infrastrukturen. Dessutom måste de etiska frågorna med samtycke och så vidare hanteras på ett korrekt sätt, säger Miia Kivipelto.
Till Läkemedelsvärlden (nytt fönster)
Läs mer om EPAD
EU-satsning för att förebygga demens
Världshälsoorganisationen lyfter demensfrågan
Världshälsoorganisationen WHO har enhälligt antagit en global demensplan. FN-organet uppmanar sina medlemsstater att snarast ta fram nationella demensstrategier.
Beslutet att anta "Global Plan of Action on the Public Helath Response to Dementia 2017–2025" togs enhälligt av WHO:s 194 medlemsstater vid ett möte i Geneve i slutet av maj. Det finns inga bindande förpliktelser i WHO:s plan som dock pekar på att den kraftiga ökningen av demenssjukdom globalt är en utmaning som måste ges hög prioritet av världens regeringar.
I dag finns drygt 47 miljoner personer med demenssjukdom i världen, ett antal som väntas öka till 75 miljoner år 2030. WHO formulerar ett antal områden som medlemsstaterna bör inrikta sig på. Det handlar bland annat om satsning på forskning och innovation, medvetenhet om sjukdomen, demensvänliga miljöer och stöd till anhöriga.
24 av WHO:s medlemsstater har redan antagit nationella demensstrategier. Till dem hör inte Sverige men ett förslag är på gång och ska presenteras i slutet av juni. Ansvarig utredare är Frida Nobel, Socialstyrelsen, som berättar om dess innehåll den 3 juli vid Svenskt Demenscentrums seminariepass under Almedalsveckan i Visby.
Till WHO:s webb (nytt fönster)
Beslutet att anta "Global Plan of Action on the Public Helath Response to Dementia 2017–2025" togs enhälligt av WHO:s 194 medlemsstater vid ett möte i Geneve i slutet av maj. Det finns inga bindande förpliktelser i WHO:s plan som dock pekar på att den kraftiga ökningen av demenssjukdom globalt är en utmaning som måste ges hög prioritet av världens regeringar.
I dag finns drygt 47 miljoner personer med demenssjukdom i världen, ett antal som väntas öka till 75 miljoner år 2030. WHO formulerar ett antal områden som medlemsstaterna bör inrikta sig på. Det handlar bland annat om satsning på forskning och innovation, medvetenhet om sjukdomen, demensvänliga miljöer och stöd till anhöriga.
24 av WHO:s medlemsstater har redan antagit nationella demensstrategier. Till dem hör inte Sverige men ett förslag är på gång och ska presenteras i slutet av juni. Ansvarig utredare är Frida Nobel, Socialstyrelsen, som berättar om dess innehåll den 3 juli vid Svenskt Demenscentrums seminariepass under Almedalsveckan i Visby.
Till WHO:s webb (nytt fönster)
Internationellt möte på Kungliga Slottet
I förra veckan arrangerades Dementia Forum X för andra gången. Kungliga Slottet öppnade portarna för ett drygt 100-tal inbjudna gäster från olika delar av världen.
Forskare, vårdutvecklare, politiker och representanter från läkemedelsindustrin diskuterade den globala utmaning som demenssjukdomarna utgör. Till arrangemanget hade Drottning Silvia även bjudit Drottning Sofia från Spanien. Svenskt Demenscentrum var på plats och tog bland annat upp de intiativ som pågår för ett mer demensvänligt samhälle.
Ladda ned pdf om Dementia Forum X (pdf, 20 sid)
Wilhelmina Hofffman, chef för Svenskt Demenscentrum, berättar
om svenska initiativ för ett mer demensvänligt samhälle.
Forskare, vårdutvecklare, politiker och representanter från läkemedelsindustrin diskuterade den globala utmaning som demenssjukdomarna utgör. Till arrangemanget hade Drottning Silvia även bjudit Drottning Sofia från Spanien. Svenskt Demenscentrum var på plats och tog bland annat upp de intiativ som pågår för ett mer demensvänligt samhälle.
Ladda ned pdf om Dementia Forum X (pdf, 20 sid)
Wilhelmina Hofffman, chef för Svenskt Demenscentrum, berättar
om svenska initiativ för ett mer demensvänligt samhälle.
Tau påverkar främst händelseminnet
Tau är ett protein som koppplas till Alzheimers sjukdom. När tau ansamlas i hjärnan påverkas främst det episodiska minnet (händelseminnet). Det visar ny forskning från Karolinska Institutet.
Proteinet tau är sedan länge kopplat till alzheimer. Redan i ett tidigt skede av sjukdomen ansamlas tau inne i hjärncellerna. Det påverkar cellernas funktioner så att minnet försämras. Tau är därför av stort intresse för forskningen, i synnerhet när nya vaccinastionstester ska genomföras.
I en ny studie vid Karolinska Institutet har forskare mätt hur tau sprids i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den visar att både ansamlingen av tau och spridningshastigheten varierar påtagligt mellan olika individer.
– Vi såg också en stark koppling mellan ökad tau-ansamling i hjärnan och ett sämre episodiskt minne. Det skulle kunna vara en förklaring till att förloppet av Alzheimers sjukdom varierar så mycket mellan olika patienter. Däremot tycktes tau inte ha så stor betydelse för det globala generella minnet som bättre kan relateras till hjärnans energiomsättning, säger Agneta Nordberg, professor Agneta Nordberg vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Agneta Nordberg har tillsammans med sin doktorand Konstantinos Chiotis använt PET-kamera – en teknik för att avbilda hjärnan – för att mäta spridning av tau, hjärncellernas energiomsättning och förekomsten av amyloida plack, den andra typiska hjärnförändringen vid Alzheimers sjukdom. De 16 patienterna sim ingicki studien hade riklig förekomst av amyloida plack i hjärnan. När det gäller tau fanns däremot en påtaglig variation mellan individerna, även med vilken hastighet tau-ansamlingen hade brett ut sig i hjärnan.
– Det har varit en internationell kamp om att kunna mäta tau-spridning och troligen är vi först. Ingen har tidigare rapporterat hur tau-ansamling sprids efter 17 månader i sjukdomsförloppet. Resultaten kan öka förståelsen av tau-ansamling i Alzheimers sjukdom, hjälpa den pågående forskningen om att mäta effekten av vacciner mot tau, men också möjliggöra tidig diagnostik, säger Agneta Nordberg.
Studien som publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry har gjorts i samarbete med Uppsala Universitet där PET-undersökningarna har utförts.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Proteinet tau är sedan länge kopplat till alzheimer. Redan i ett tidigt skede av sjukdomen ansamlas tau inne i hjärncellerna. Det påverkar cellernas funktioner så att minnet försämras. Tau är därför av stort intresse för forskningen, i synnerhet när nya vaccinastionstester ska genomföras.
I en ny studie vid Karolinska Institutet har forskare mätt hur tau sprids i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den visar att både ansamlingen av tau och spridningshastigheten varierar påtagligt mellan olika individer.
– Vi såg också en stark koppling mellan ökad tau-ansamling i hjärnan och ett sämre episodiskt minne. Det skulle kunna vara en förklaring till att förloppet av Alzheimers sjukdom varierar så mycket mellan olika patienter. Däremot tycktes tau inte ha så stor betydelse för det globala generella minnet som bättre kan relateras till hjärnans energiomsättning, säger Agneta Nordberg, professor Agneta Nordberg vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Agneta Nordberg har tillsammans med sin doktorand Konstantinos Chiotis använt PET-kamera – en teknik för att avbilda hjärnan – för att mäta spridning av tau, hjärncellernas energiomsättning och förekomsten av amyloida plack, den andra typiska hjärnförändringen vid Alzheimers sjukdom. De 16 patienterna sim ingicki studien hade riklig förekomst av amyloida plack i hjärnan. När det gäller tau fanns däremot en påtaglig variation mellan individerna, även med vilken hastighet tau-ansamlingen hade brett ut sig i hjärnan.
– Det har varit en internationell kamp om att kunna mäta tau-spridning och troligen är vi först. Ingen har tidigare rapporterat hur tau-ansamling sprids efter 17 månader i sjukdomsförloppet. Resultaten kan öka förståelsen av tau-ansamling i Alzheimers sjukdom, hjälpa den pågående forskningen om att mäta effekten av vacciner mot tau, men också möjliggöra tidig diagnostik, säger Agneta Nordberg.
Studien som publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry har gjorts i samarbete med Uppsala Universitet där PET-undersökningarna har utförts.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Välmeriterad sjuksköterska får Silviahemmets stipendium
...
Fr.v. Claes Dinkelspiel, professor Maria Eriksdotter, Drottning Silvia,
docent Helle Wijk och Wilhelmina Hoffman, chef för Silviahemmet.
För första gången har Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium tilldelats en sjuksköterska. Den 22 mars tog docent Helle Wijk emot diplomet ur H.M. Drottningens hand vid en ceremoni under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotell Hilton i Stockholm. Stipendiet är på 50 000 kr.
Helle Wijk är doktor i medicinsk vetenskap, docent i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon får året stipendium "för sitt betydelsefulla arbete för kunskapsutvecklingen gällande intern miljö i vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom".
Hennes forskningsrön har i högsta grad haft en högst praktisk tillämpning ute i verksamheterna. Inte minst har hon ökat medvetenheten om färgval och kontrasters betydelse för en personcentrerad omvårdnad.
Förutom forskning har Helle Wijk utbildat och föreläst. Hon har gett ut en rad läroböcker för sjuksköterskor med särskild betoning på boendemiljöns utformning. Dessutom har hon varit delaktig i arbetet med de nationella riktlinjerna. Hon är även knuten till Svenskt Demenscentrum sedan 2008 då det bildades.
Vi som har förmånen att ha Helle Wijk som arbetskamrat gläds med henne åt den fina och välförtjänta utmärkelsen.
Fr.v. Claes Dinkelspiel, professor Maria Eriksdotter, Drottning Silvia,
docent Helle Wijk och Wilhelmina Hoffman, chef för Silviahemmet.
För första gången har Silviahemmets Forsknings- och Utbildningsstipendium tilldelats en sjuksköterska. Den 22 mars tog docent Helle Wijk emot diplomet ur H.M. Drottningens hand vid en ceremoni under Silviahemmets stora inspirationsdag på Hotell Hilton i Stockholm. Stipendiet är på 50 000 kr.
Helle Wijk är doktor i medicinsk vetenskap, docent i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon får året stipendium "för sitt betydelsefulla arbete för kunskapsutvecklingen gällande intern miljö i vård- och omsorgsboende för personer med demenssjukdom".
Hennes forskningsrön har i högsta grad haft en högst praktisk tillämpning ute i verksamheterna. Inte minst har hon ökat medvetenheten om färgval och kontrasters betydelse för en personcentrerad omvårdnad.
Förutom forskning har Helle Wijk utbildat och föreläst. Hon har gett ut en rad läroböcker för sjuksköterskor med särskild betoning på boendemiljöns utformning. Dessutom har hon varit delaktig i arbetet med de nationella riktlinjerna. Hon är även knuten till Svenskt Demenscentrum sedan 2008 då det bildades.
Vi som har förmånen att ha Helle Wijk som arbetskamrat gläds med henne åt den fina och välförtjänta utmärkelsen.
Demensvården bättre i tidigt sjukdomsförlopp
De flesta personer med demenssjukdom bor och vårdas i det egna hemmet. Vård- och omsorgskedjan samarbete och kommunikation fungerar ofta bra i tidigt sjukdomsförlopp men försämras i takt med patientens tillstånd.
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– De
t förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Det visar Christina Bökberg, disktriktssjuksköterska och nybliven doktor i medicinsk vetenskap, som har undersökt hur den svenska demensvården fungerar i hemmiljön. Hennes avhandling ger stöd för att den formella vården bör komma in tidigare.
– Det förbättrar sannolikt patienternas välbefinnande och hälsa, och minskar belastningen på anhöriga, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Christina Bökberg påpekar att det finns vårdformer som inte används fullt ut, där tillgängligheten är större än användandet.
– Det kan bero på bristande information och motvilja mot att ha vårdpersonal i hemmet, men också en glädje i att som anhörig själv kunna vårda sin närstående – så länge det går, säger hon.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Viktigt att behandla hjärtsjukdom vid demens
Demenssjuka som får hjärtinfarkt kan ha stor nytta av ingrepp som ballongvidgning. Det framgår av en ny doktorsavhandling som också visar att hjärtproblem hos unga personer kan öka risken för hjärnsjukdom i medelåldern.
Bakom rönen står Pavla Cermáková, forskare vid Karolinska Insitutet, som nyligen lade fram en avhandling om hjärt-och kärlsjukdomar hos demenssjuka personer. Hon konstaterar att det idag saknas riktlinjer för hur demenssjuka med hjärtsjukdom ska behandlas.
Det är vanligt att både ha demenssjukdom och hjärtproblem. De med hjärt-kärlsjukdom har ökad risk att utveckla framförallt vaskulär demens. Å andra sidan verkar det generellt sett vara lite mindre vanligt med hjärtinfarkt hos dem som har demens. Varför finns det flera tänkbara – förklaringar till.
– En är att de som haft mycket hjärt- och kärlsjukdom kan ha dött innan de hunnit utveckla demens, säger Pavla Cermáková.
Det kan också bero på att de är underdiagnostiserade på grund av att demenssjukdomen skymt sikten för andra sjukdomar. Eller så har de faktiskt en lägre risk för hjärtinfarkt än andra. Ett skäl kan vara att de symtomlindrande läkemedel som många får minskar risken.
I Sverige får cirka 70 procent av de med demenssjukdom medicin mot hjärt-kärlsjukdom. Andelen är mindre än i till exempel Spanien, Finland och Tyskland.
– Det verkar som om man behandlar äldre patienter mindre intensivt i Sverige, säger hon.
– Vi har forskat om hur många som fick invasiv behandling, som kranskärlsröntgen och ballongvidgning, vid hjärtinfarkt.
21 procent av personer med demens fick sådan behandling. De hade drygt 60 procents större chans att överleva.
– Fler borde få sådan behandling. Det är ett viktigt resultat att effekten var så stor när det gällde överlevnaden. Däremot kan vi inte uttala oss om livskvaliteten, säger Pavla Cermakova.
Det framgår också att de som får den här mer ingripande behandlingen är de med högst värden på kognitiva test och som är lite yngre. Först trodde forskarna också att kvinnor mer sällan fick den så kallade invasiva behandlingen.
– Men så är det inte, det handlar också om vilken typ av hjärtinfarkt det gäller och hur den bäst behandlas, säger Pavla Cermakova.
Skulle även de som har svårare demens ha nytta av de här ingreppen?
– Det vet vi inte. I de data vi har ingår inte de med svår demenssjukdom.
Patienter med både demenssjukdom och hjärtsvikt verkar vara en äldre och ganska underdiagnostiserad grupp, enligt avhandlingen.
– Ja, många hade ospecificerad demens och hos många visste vi inte vilken typ av hjärtsjukdom de hade, säger Pavla Cermakova.
Det handlar ofta om mycket sköra och gamla personer.
– Men de bör ändå få en basal demensutredning, detta kan hjälpa även de som är väldigt sköra, säger Pavla Cermakova.
Det verkar också som om de inte är så högt prioriterade inom sjukvården?
– Demens är lite av ett stigma. När läkaren möter en patient med demens, så är det demenssjukdomen som dominerar och man kanske inte ser så mycket på andra sjukdomar.
Avhandlingen lyfter också fram att hjärt-kärlsjukdom i unga år ökar risken förhjärnsjukdom i medelåldern. Det är möjligt att de som drabbas får demens senare i livet.
– Ja vi har tittat på personer som var 30 år och sett ett samband mellan deras hjärtfunktion och hjärnan när de var 50. Vi har kunnat utläsa att hjärtproblem hos unga kan påverka hjärnan senare i livet, säger Pavla Cermakova.
Det är viktigt att förebygga i första hand med förändrad livsstil för dem som har riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, menar hon.
Pavla Cermakova vill också lyfta fram SveDem, det Svenska demensregistret och som hon använt i stora delar av sin forskning.
– Det är en unik källa till forskning om demens. Idag finns cirka 60 000 patienter registrerade.
Pavla Cermakova anser att det behövs mer studier och mer evidens för att veta vad som bäst hjälper människor med demenssjukdom och hjärt-kärlsjukdomar.
– Problemet idag är att när de här patienterna behandlas är det upp till enskilda klinikers erfarenhet och bygger inte på evidens. Det måste förbättras i framtiden, säger hon.
Kari Molin
Bakom rönen står Pavla Cermáková, forskare vid Karolinska Insitutet, som nyligen lade fram en avhandling om hjärt-och kärlsjukdomar hos demenssjuka personer. Hon konstaterar att det idag saknas riktlinjer för hur demenssjuka med hjärtsjukdom ska behandlas.
Det är vanligt att både ha demenssjukdom och hjärtproblem. De med hjärt-kärlsjukdom har ökad risk att utveckla framförallt vaskulär demens. Å andra sidan verkar det generellt sett vara lite mindre vanligt med hjärtinfarkt hos dem som har demens. Varför finns det flera tänkbara – förklaringar till.
– En är att de som haft mycket hjärt- och kärlsjukdom kan ha dött innan de hunnit utveckla demens, säger Pavla Cermáková.
Det kan också bero på att de är underdiagnostiserade på grund av att demenssjukdomen skymt sikten för andra sjukdomar. Eller så har de faktiskt en lägre risk för hjärtinfarkt än andra. Ett skäl kan vara att de symtomlindrande läkemedel som många får minskar risken.
I Sverige får cirka 70 procent av de med demenssjukdom medicin mot hjärt-kärlsjukdom. Andelen är mindre än i till exempel Spanien, Finland och Tyskland.
– Det verkar som om man behandlar äldre patienter mindre intensivt i Sverige, säger hon.
– Vi har forskat om hur många som fick invasiv behandling, som kranskärlsröntgen och ballongvidgning, vid hjärtinfarkt.
21 procent av personer med demens fick sådan behandling. De hade drygt 60 procents större chans att överleva.
– Fler borde få sådan behandling. Det är ett viktigt resultat att effekten var så stor när det gällde överlevnaden. Däremot kan vi inte uttala oss om livskvaliteten, säger Pavla Cermakova.
Det framgår också att de som får den här mer ingripande behandlingen är de med högst värden på kognitiva test och som är lite yngre. Först trodde forskarna också att kvinnor mer sällan fick den så kallade invasiva behandlingen.
– Men så är det inte, det handlar också om vilken typ av hjärtinfarkt det gäller och hur den bäst behandlas, säger Pavla Cermakova.
Skulle även de som har svårare demens ha nytta av de här ingreppen?
– Det vet vi inte. I de data vi har ingår inte de med svår demenssjukdom.
Patienter med både demenssjukdom och hjärtsvikt verkar vara en äldre och ganska underdiagnostiserad grupp, enligt avhandlingen.
– Ja, många hade ospecificerad demens och hos många visste vi inte vilken typ av hjärtsjukdom de hade, säger Pavla Cermakova.
Det handlar ofta om mycket sköra och gamla personer.
– Men de bör ändå få en basal demensutredning, detta kan hjälpa även de som är väldigt sköra, säger Pavla Cermakova.
Det verkar också som om de inte är så högt prioriterade inom sjukvården?
– Demens är lite av ett stigma. När läkaren möter en patient med demens, så är det demenssjukdomen som dominerar och man kanske inte ser så mycket på andra sjukdomar.
Avhandlingen lyfter också fram att hjärt-kärlsjukdom i unga år ökar risken förhjärnsjukdom i medelåldern. Det är möjligt att de som drabbas får demens senare i livet.
– Ja vi har tittat på personer som var 30 år och sett ett samband mellan deras hjärtfunktion och hjärnan när de var 50. Vi har kunnat utläsa att hjärtproblem hos unga kan påverka hjärnan senare i livet, säger Pavla Cermakova.
Det är viktigt att förebygga i första hand med förändrad livsstil för dem som har riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, menar hon.
Pavla Cermakova vill också lyfta fram SveDem, det Svenska demensregistret och som hon använt i stora delar av sin forskning.
– Det är en unik källa till forskning om demens. Idag finns cirka 60 000 patienter registrerade.
Pavla Cermakova anser att det behövs mer studier och mer evidens för att veta vad som bäst hjälper människor med demenssjukdom och hjärt-kärlsjukdomar.
– Problemet idag är att när de här patienterna behandlas är det upp till enskilda klinikers erfarenhet och bygger inte på evidens. Det måste förbättras i framtiden, säger hon.
Kari Molin
Större oro för cancer än demens
Fyra av fem svenskar oroar sig för att drabbas av någon allvarlig sjukdom. De flesta av dem oroar sig mest för cancer. Demens kommer på fjärde plats efter stressrelaterade sjukdomar och hjärt-kärlsjukdom.
Knappast förvånande ökar rädslan för demens i de högre åldrarna. I åldersgruppen 56-79 år ligger demens på andraplats efter cancer på "oroslistan".
Undersökningen är gjord av TNS Sifos webbpanel på uppdrag av Coala Life.
Läs mer i pressmeddelandet (nytt fönster)
Knappast förvånande ökar rädslan för demens i de högre åldrarna. I åldersgruppen 56-79 år ligger demens på andraplats efter cancer på "oroslistan".
Undersökningen är gjord av TNS Sifos webbpanel på uppdrag av Coala Life.
Läs mer i pressmeddelandet (nytt fönster)
Goda effekter av fysisk träning
Fysisk träning kan ha flera positiva effekter för personer med demens. Men nyttan av träningen varierar beroende på sjukdom. Det visar ny forskning från Umeå universitet.
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger sjukgymnast Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, i ett pressmeddelande.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Toots jämfört två grupper med sammanlagt 186 personer med olika typer av demens. I den ena stod ett högintensivt funktionellt träningsprogram på schemat 2–3 gånger i veckan under 4 månader. Deltagarna tränade bland annat benstyrka, balans och gång. I den andra gruppen fick deltagarna endast ta del av sociala aktiviteter som sång och högläsning. Detta gjordes för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans kan ha.
Demenssjukdom leder till att personen gradvis förlorar förmågor. Därför var det inte förvånande att deltagarna blev allt sämre på att klara sina vardagliga aktiviteter på egen hand, det gällde båda grupperna. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt, dessutom märktes förbättringar i balans.
Effekterna av träningen skiljde sig dock åt mellan olika demenstyper. Deltagarna med vaskulär demenssjukdom såg effekter av träningen medan de med Alzheimers sjukdom inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet (nytt fönster)
– Fysisk funktion är livsviktigt också bland mycket gamla människor och personer med demenssjukdom. Regelbunden träning har en positiv effekt på fysisk funktion för personer med demens och borde därför ingå som en rutin vid vård på äldreboenden, säger sjukgymnast Annika Toots, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, i ett pressmeddelande.
I sitt avhandlingsarbete har Annika Toots jämfört två grupper med sammanlagt 186 personer med olika typer av demens. I den ena stod ett högintensivt funktionellt träningsprogram på schemat 2–3 gånger i veckan under 4 månader. Deltagarna tränade bland annat benstyrka, balans och gång. I den andra gruppen fick deltagarna endast ta del av sociala aktiviteter som sång och högläsning. Detta gjordes för att kontrollera för de positiva effekter som mental stimulans kan ha.
Demenssjukdom leder till att personen gradvis förlorar förmågor. Därför var det inte förvånande att deltagarna blev allt sämre på att klara sina vardagliga aktiviteter på egen hand, det gällde båda grupperna. Men hos träningsgruppen skedde försämringarna i en långsammare takt, dessutom märktes förbättringar i balans.
Effekterna av träningen skiljde sig dock åt mellan olika demenstyper. Deltagarna med vaskulär demenssjukdom såg effekter av träningen medan de med Alzheimers sjukdom inte gjorde det.
– Att träningseffekter skiljer sig mellan olika demenstyper kan vara viktigt att veta i utvecklandet av optimal rehabilitering. Exempelvis tyder andra studier som enbart fokuserat på personer med Alzheimers att den gruppen behöver längre träningsperiod än fyra månader för att se effekter. Det här är något som behöver forskas vidare på, inte minst då vår studie är den första som utvärderat skillnader i träningseffekt mellan demenstyper, säger Annika Toots.
Läs pressmeddelandet från Umeå universitet (nytt fönster)