Nytt om forskning
Blodprov kan ge säkrare alzheimerdiagnos
Forskare har funnit en markör i blodet som gör att man mer exakt kan diagnostisera Alzheimers sjukdom i ett tidigt stadium. Studien talar för att blodprovet på sikt kan användas för att särskilja alzheimer från andra hjärnsjukdomar som ger liknande symtom.
– Detta är ett stort genombrott och jag tror att detta blodprov kan användas kliniskt inom bara några år, säger forskningsledaren Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Blodprovet som har utvecklats upptäcker en speciell variant av tau, ett protein som är typiskt för Alzheimers sjukdom. Det är när tau sprider sig i hjärnan och nervceller börjar dö som de första symtomen märks, vanligtvis som lättare minnesnedsättning. Den tauvariant som forskarna upptäckt är fosforylerad, det vill säga proteinet har veckat sig och liknar ett nystan. Det gör det möjligt att påvisa ansamlingar av tau hos personer i ett tidigt skede av sjukdomen.
– Detta enkla blodprov kan användas för att skilja personer med Alzheimers sjukdom från individer med andra hjärnsjukdomar som har liknande symtom. Testet kan också användas för att förutsäga vilka individer som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom under de kommande 4–6 åren, säger Shorena Janelidze, forskare vid Lunds universitet och försteförfattare till studien som publiceras i.
Studien är publicerad i tidskriften Nature Medicine och bygger på ett samarbete mellan svenska forskare och forskare på Banner Alzheimers Institute och Eli Lilly.
– Detta är ett stort genombrott och jag tror att detta blodprov kan användas kliniskt inom bara några år, säger forskningsledaren Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Blodprovet som har utvecklats upptäcker en speciell variant av tau, ett protein som är typiskt för Alzheimers sjukdom. Det är när tau sprider sig i hjärnan och nervceller börjar dö som de första symtomen märks, vanligtvis som lättare minnesnedsättning. Den tauvariant som forskarna upptäckt är fosforylerad, det vill säga proteinet har veckat sig och liknar ett nystan. Det gör det möjligt att påvisa ansamlingar av tau hos personer i ett tidigt skede av sjukdomen.
– Detta enkla blodprov kan användas för att skilja personer med Alzheimers sjukdom från individer med andra hjärnsjukdomar som har liknande symtom. Testet kan också användas för att förutsäga vilka individer som kommer att utveckla Alzheimers sjukdom under de kommande 4–6 åren, säger Shorena Janelidze, forskare vid Lunds universitet och försteförfattare till studien som publiceras i.
Studien är publicerad i tidskriften Nature Medicine och bygger på ett samarbete mellan svenska forskare och forskare på Banner Alzheimers Institute och Eli Lilly.
Uppmärksammad antikropp mot alzheimer prövas i Sverige
Svenska patienter ingår i den fas 3-studie som ska ge svar på om antikroppen BAN2401 kan bli ett nytt läkemedel mot Alzheimers sjukdom.
Fas 3-studien påbörjades i USA för snart ett år sedan och har nu utvidgats till en rad andra länder, bland annat Sverige där patienter vid flera minnesklinker kommer att ingå i studien. Det framgår av ett pressmeddelande från Bioarctic, det svenska företag som utvecklat BAN2401 och som inlett ett samarbete med läkemedelsbolaget Eisai.
I dag finns symptomlindrande läkemedel men inget botemedel mot Alzheimers sjukdom. BAN2401 är en antikropp som syftar till att just stoppa sjukdomsprocessen. Den väckte uppmärksamhet vid den stora alzheimerkonferensen (AAIC) sommaren 2018 då hoppfulla resultat från en mindre studie presenterades.
En del hjärnforskare har dock tonat ned förväntningarna. Det har varit många bakslag för immunoterapin som går ut på att stoppa sjukdomen med antikroppar som angriper de amyloida placken i den alzheimersjuka hjärnan. Flera antikroppar har visat lovande resultat men inte hållit måttet när de prövats i större skala. Så sent som för några veckor redovisade nya försök med gantenerumab och solanezumab. De båda antikropparna visade sig inte ha bättre effekt än placebo när de prövades på patienter med en starkt ärftlig form av alzheimer.
Men Bioarctic och Eisai har inte kastat in handduken. Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet, som har varit med att utveckla BAN2401 framhåller dess skillnader mot andra antikroppar. Bland annat angriper BAN2401 oligomerer som är ett slags mellanstadium i utveckling av de amyloida placken. Om det lyckas får vi se 2022 då resultatet av fas 3-studien väntas.
Fas 3-studien påbörjades i USA för snart ett år sedan och har nu utvidgats till en rad andra länder, bland annat Sverige där patienter vid flera minnesklinker kommer att ingå i studien. Det framgår av ett pressmeddelande från Bioarctic, det svenska företag som utvecklat BAN2401 och som inlett ett samarbete med läkemedelsbolaget Eisai.
I dag finns symptomlindrande läkemedel men inget botemedel mot Alzheimers sjukdom. BAN2401 är en antikropp som syftar till att just stoppa sjukdomsprocessen. Den väckte uppmärksamhet vid den stora alzheimerkonferensen (AAIC) sommaren 2018 då hoppfulla resultat från en mindre studie presenterades.
En del hjärnforskare har dock tonat ned förväntningarna. Det har varit många bakslag för immunoterapin som går ut på att stoppa sjukdomen med antikroppar som angriper de amyloida placken i den alzheimersjuka hjärnan. Flera antikroppar har visat lovande resultat men inte hållit måttet när de prövats i större skala. Så sent som för några veckor redovisade nya försök med gantenerumab och solanezumab. De båda antikropparna visade sig inte ha bättre effekt än placebo när de prövades på patienter med en starkt ärftlig form av alzheimer.
Men Bioarctic och Eisai har inte kastat in handduken. Lars Lannfelt, professor vid Uppsala universitet, som har varit med att utveckla BAN2401 framhåller dess skillnader mot andra antikroppar. Bland annat angriper BAN2401 oligomerer som är ett slags mellanstadium i utveckling av de amyloida placken. Om det lyckas får vi se 2022 då resultatet av fas 3-studien väntas.
Vasaloppsåkare förebygger demenssjukdom
Personer som är fysiskt aktiva i medelåldern löper mindre risk att utveckla vaskulär demenssjukdom senare i livet. Det visar ny svensk forskning på Vasaloppsåkare.
De som skidar nio mil mellan Sälen och Mora tränar betydligt mer än folk i allmänhet. Därför utgör de en lämplig grupp för studier av fysisk aktivitet och demenssjukdom. Forskare från universiteten i Lund och Uppsala har jämfört närmare 200 000 Vasaloppsåkare med en lika stor grupp ur övriga befolkningen.
Två decennier efter att de åkt Vasaloppet hade 233 drabbats av demens. Av dem hade 40 personer fått diagnosen vaskulär demens och 86 personer Alzheimers sjukdom. I kontrollgruppen hade 319 drabbats av demens, 72 hade utvecklat vaskulär demens och 95 Alzheimers sjukdom.
Snabbast åktid – lägst risk
Resultaten visade att fysisk aktivitet minskade risken för att utveckla vaskulär demens, som är den näst vanligaste demenssjukdomen. Sambandet var signifikant även när hänsyn togs till ålder, kön och utbildningsnivå. Lägst risk hade Vasaloppsåkare med de snabbaste åktiderna, något som kan tolkas som att även träningsdosen påverkar risken för att för utveckla vaskulär demens.
Forskarna fann dock inga belägg för att fysisk aktivitet påverkade risken för alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det gällde även för en annan undersökning som gjorts inom ramen för befolkningsstudien Malmo Diet and Cancer study. Inte heller här fann man signifikanta skillnader i risken för alzheimer mellan grupper med olika fysisk aktivitetsnivå. Däremot visade sig fysisk aktivitet ha en skyddande effekt mot vaskulär demens, precis som i Vasalopsstudien.
Mer forskning behövs
– Resultaten tyder på att fysisk aktivitet inte påverkar de molekylära processerna som orsakar Alzheimers sjukdom, så som upplagring av proteinet amyloid. Däremot minskar fysisk aktivitet risken för vaskulära skador i hjärnan, liksom i resten av kroppen, säger minnesforskare Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Det bör påpekas att det finns tidigare studier som talar för att fysisk aktivitet minskar risken även för Alzheimers sjukdom. Mer forskning behövs för att kunna klargöra sambandet.
De som skidar nio mil mellan Sälen och Mora tränar betydligt mer än folk i allmänhet. Därför utgör de en lämplig grupp för studier av fysisk aktivitet och demenssjukdom. Forskare från universiteten i Lund och Uppsala har jämfört närmare 200 000 Vasaloppsåkare med en lika stor grupp ur övriga befolkningen.
Två decennier efter att de åkt Vasaloppet hade 233 drabbats av demens. Av dem hade 40 personer fått diagnosen vaskulär demens och 86 personer Alzheimers sjukdom. I kontrollgruppen hade 319 drabbats av demens, 72 hade utvecklat vaskulär demens och 95 Alzheimers sjukdom.
Snabbast åktid – lägst risk
Resultaten visade att fysisk aktivitet minskade risken för att utveckla vaskulär demens, som är den näst vanligaste demenssjukdomen. Sambandet var signifikant även när hänsyn togs till ålder, kön och utbildningsnivå. Lägst risk hade Vasaloppsåkare med de snabbaste åktiderna, något som kan tolkas som att även träningsdosen påverkar risken för att för utveckla vaskulär demens.
Forskarna fann dock inga belägg för att fysisk aktivitet påverkade risken för alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen. Det gällde även för en annan undersökning som gjorts inom ramen för befolkningsstudien Malmo Diet and Cancer study. Inte heller här fann man signifikanta skillnader i risken för alzheimer mellan grupper med olika fysisk aktivitetsnivå. Däremot visade sig fysisk aktivitet ha en skyddande effekt mot vaskulär demens, precis som i Vasalopsstudien.
Mer forskning behövs
– Resultaten tyder på att fysisk aktivitet inte påverkar de molekylära processerna som orsakar Alzheimers sjukdom, så som upplagring av proteinet amyloid. Däremot minskar fysisk aktivitet risken för vaskulära skador i hjärnan, liksom i resten av kroppen, säger minnesforskare Oskar Hansson, professor i neurologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Det bör påpekas att det finns tidigare studier som talar för att fysisk aktivitet minskar risken även för Alzheimers sjukdom. Mer forskning behövs för att kunna klargöra sambandet.
Antalet demenssjuka européer väntas öka kraftigt
Nypublicerade siffror från Alzheimer Europe visar att förekomsten av demenssjukdom minskar i så gott som alla åldersgrupper. Antalet drabbade i Europa beräknas ändå nästan fördubblas fram till 2050.
Siffrorna är hämtade ur en ny rapport som organisationen Alzheimer Europe presenterade vid en debatt i Europaparlamentet den 18 februari. Data från nationella undersökningar i europeiska länder har sammanställts, med början från år 2000. Utvecklingen är delvis positiv.
Bland män har förekomsten av demenssjukdom minskat något i samtliga åldersgrupper, räknat från och med 60 års ålder. Tendensen är densamma hos kvinnor, med undantag av åldersgruppen 75-79 år där förekomsten i dag är något högre än 2000.
Total sett, samtliga europeiska länder inräknade, är betydligt fler kvinnor drabbade av demenssjukdom: drygt 6,6 miljoner jämfört med drygt 3,1 miljoner män. Orsaken till det är framför allt att kvinnor lever längre och att risken att utveckla demenssjukdom ökar kraftigt med åren.
Ökad medellivslängd, för båda könen, ligger också bakom att Alzheimer Europé beräknar att antalet demensfall i Europa kommer att nästan fördubblas fram till 2050, från ca 9,8 miljoner till ca 18,9 miljoner.
Siffrorna är hämtade ur en ny rapport som organisationen Alzheimer Europe presenterade vid en debatt i Europaparlamentet den 18 februari. Data från nationella undersökningar i europeiska länder har sammanställts, med början från år 2000. Utvecklingen är delvis positiv.
Bland män har förekomsten av demenssjukdom minskat något i samtliga åldersgrupper, räknat från och med 60 års ålder. Tendensen är densamma hos kvinnor, med undantag av åldersgruppen 75-79 år där förekomsten i dag är något högre än 2000.
Total sett, samtliga europeiska länder inräknade, är betydligt fler kvinnor drabbade av demenssjukdom: drygt 6,6 miljoner jämfört med drygt 3,1 miljoner män. Orsaken till det är framför allt att kvinnor lever längre och att risken att utveckla demenssjukdom ökar kraftigt med åren.
Ökad medellivslängd, för båda könen, ligger också bakom att Alzheimer Europé beräknar att antalet demensfall i Europa kommer att nästan fördubblas fram till 2050, från ca 9,8 miljoner till ca 18,9 miljoner.
Kan medelhavskost förebygga demens hos diabetiker?
En hel del talar för att kost och träning kan påverka insjuknandet i demens hos äldre med typ 2-diabetes. Det är också utgångspunkten för en ny studie vid universiteten i Umeå och Uppsala.
Typ 2-diabetes medför en nästan fördubblad risk att utveckla demenssjukdom. Om personen dessutom redan har en mild minnesstörning ökar risken ytterligare. Tidigare forskning pekar på att den förhöjda risken hänger samman med en kombination av höga nivåer för blodsocker, blodfetter och blodtryck. Även låg fysisk aktivitetsnivå och övervikt tycks ha en betydelse.
Det talar för att risken att utveckla demens går att påverka genom att förändrad livsstil med kost och träning och en optimerad diabetesbehandling. Ännu finns dock inga studier på grupper som har genomfört sådana förändringar av alla dessa faktorer och jämförts med kontrollgrupper. Det är det glappet som den nya studien i Uppsala och Umeå ska fylla.
– Den här studien blir den första i sitt slag i världen, säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.
I studien kommer personer över 65 år med typ 2-diabets och mild minnesstörning att under ett års tid äta medelhavskost, genomgå ett individualiserat program för ökad fysisk aktivitet samt optimerad behandling med läkemedel mot blodsocker, blodfetter och högt blodtryck. Gruppen jämförs med en kontrollgrupp som får vanlig information om behandling av sin typ 2-diabetes.
– Om studien visar att symtomen på utveckling av demens skiljer sig mellan grupperna, kan det på sikt innebära att rekommendationerna för behandling av typ 2-diabetes och minnesstörning ändras, men där är vi inte än, säger Mats Martinell, forskare vid Uppsala universitet.
En pilotstudie startar i mitten av februari.
Typ 2-diabetes medför en nästan fördubblad risk att utveckla demenssjukdom. Om personen dessutom redan har en mild minnesstörning ökar risken ytterligare. Tidigare forskning pekar på att den förhöjda risken hänger samman med en kombination av höga nivåer för blodsocker, blodfetter och blodtryck. Även låg fysisk aktivitetsnivå och övervikt tycks ha en betydelse.
Det talar för att risken att utveckla demens går att påverka genom att förändrad livsstil med kost och träning och en optimerad diabetesbehandling. Ännu finns dock inga studier på grupper som har genomfört sådana förändringar av alla dessa faktorer och jämförts med kontrollgrupper. Det är det glappet som den nya studien i Uppsala och Umeå ska fylla.
– Den här studien blir den första i sitt slag i världen, säger Olov Rolandsson, professor i allmänmedicin vid Umeå universitet och huvudansvarig för studien, i ett pressmeddelande.
I studien kommer personer över 65 år med typ 2-diabets och mild minnesstörning att under ett års tid äta medelhavskost, genomgå ett individualiserat program för ökad fysisk aktivitet samt optimerad behandling med läkemedel mot blodsocker, blodfetter och högt blodtryck. Gruppen jämförs med en kontrollgrupp som får vanlig information om behandling av sin typ 2-diabetes.
– Om studien visar att symtomen på utveckling av demens skiljer sig mellan grupperna, kan det på sikt innebära att rekommendationerna för behandling av typ 2-diabetes och minnesstörning ändras, men där är vi inte än, säger Mats Martinell, forskare vid Uppsala universitet.
En pilotstudie startar i mitten av februari.
Medelhavskost innehåller mycket grönsaker, nötter, olivolja, rotsaker, en hel del fisk och en del fullkornsprodukter. Sparsamt med kött och mejeriprodukter samt i princip inget socker alls.
Ledande hjärnforskare föreläser
Den 21 april är allmänheten välkommen till Nya Karolinska sjukhuset. Då arrangerar Karolinska Institutet StratNeuro, Karolinska Universitetssjukhuset och Svenskt Demenscentrum en öppen föreläsningsserie med flera av landets ledande hjärnforskare.
Föreläsningarna är avgiftsfria men anmälan är obligatorisk. Läs mer om evenemanget i vår Kalender!
Idéutbyte vid europeisk demenskonferens
I slutet av förra veckan höll samarbetsorganisationen Alzheimer Europe sin årliga konferens, den här gången i Haag i Nederländerna. Under två dagar presenterade närmare 300 forskare och demensorganisationer sina pågående projekt och kampanjer.
Forskningen spände över ett brett fält av områden, från omvårdnad, prevention coh tekniska innovationer till anhörigstöd och medvetenhet om demenssjukdomar. Några organisationer gör stora satsningar på att sprida kunskap. Brittiska Alzheimer’s Society berättade om sina ansträngningar för att skynda på förändringarna mot ett demensvänligt samhälle.
Ett konkret exempel är att bearbeta företag att införa flexibla arbetstider för personer med demenssjukdom som fortfarande är i arbetsför ålder. Att slippa ta sig till och från jobbet under rusningstid skulle göra det möjligt för många att fortsätta arbeta några extra år.
Kampanj på tåg
I Nederländerna har flera kampanjer genomförts. Den största gjordes nyligen i samarbete med landets motsvarighet till SJ. Bland annat visades informationsfilmer på 5 000 tåg och 1 500 bussar. Redan efter tre veckor hade 4 500 personer deltagit i en webbaserad utbildning om demenssjukdomar.
En analytiker från OECD berättade om sitt arbete med att kvalitetsgranska medlemsländernas nationella riktlinjer för demenssjukdomar. Mycket återstår för de flesta länder att göra, både inom vård och omsorg och när det gäller stöd till anhöriga.
Positivt om Sverige
På en punkt utmärkte sig Sverige på ett positivt sätt. Vi har den lägsta siffran när det gäller förskrivning av psykofarmaka för att dämpa beteendeproblem vid demenssjukdom. OECD anser också att vi har ett av medlemsländernas bästa demensregister.
Forskningen spände över ett brett fält av områden, från omvårdnad, prevention coh tekniska innovationer till anhörigstöd och medvetenhet om demenssjukdomar. Några organisationer gör stora satsningar på att sprida kunskap. Brittiska Alzheimer’s Society berättade om sina ansträngningar för att skynda på förändringarna mot ett demensvänligt samhälle.
Ett konkret exempel är att bearbeta företag att införa flexibla arbetstider för personer med demenssjukdom som fortfarande är i arbetsför ålder. Att slippa ta sig till och från jobbet under rusningstid skulle göra det möjligt för många att fortsätta arbeta några extra år.
Kampanj på tåg
I Nederländerna har flera kampanjer genomförts. Den största gjordes nyligen i samarbete med landets motsvarighet till SJ. Bland annat visades informationsfilmer på 5 000 tåg och 1 500 bussar. Redan efter tre veckor hade 4 500 personer deltagit i en webbaserad utbildning om demenssjukdomar.
En analytiker från OECD berättade om sitt arbete med att kvalitetsgranska medlemsländernas nationella riktlinjer för demenssjukdomar. Mycket återstår för de flesta länder att göra, både inom vård och omsorg och när det gäller stöd till anhöriga.
Positivt om Sverige
På en punkt utmärkte sig Sverige på ett positivt sätt. Vi har den lägsta siffran när det gäller förskrivning av psykofarmaka för att dämpa beteendeproblem vid demenssjukdom. OECD anser också att vi har ett av medlemsländernas bästa demensregister.
Nickförbud övervägs efter larmrapport
Förbud att nicka inom ungdomsfotbollen. Det kan bli följden av de nya forskningsrön som visar ett tydligt samband mellan demenssjukdom och fotboll på elitnivå.
Studien från University of Glasgow omfattar 7676 före detta professionella fotbollsspelare från Skotland. Av resultaten framgår bland annat att de hade en fem gånger högre risk att dö i Alzheimers sjukdom än personerna i kontrollgruppen.
Hjärnforskare hävdar att smällar mot huvudet ökar risken för förslitningsskador och att nervcellsutskott går av, särskilt i unga år. De kan på längre sikt öka risken för demenssjukdom. Svenska fotbollförbundet säger sig vara medvetna om riskerna och inväntar just nu resultaten av parallella undersökningar som Uefa just nu håller i.
– I USA har de ju förbjudit nickningar på yngre spelare och den frågan är uppe i Uefa i två parallella forskningsprojekt men det finns inga resultat ännu. Men om det skulle visa sig att det är uppenbart att det blir skador av nickningar så får vi också förbjuda det när det gäller ungdomsfotboll, säger SvFF:s landslagsläkare Magnus Forssblad till SVT Sport.
Artikel på SVT Sport webb (nytt fönster)
Vetenskaplig artikel i The New England Journal of Medicine (nytt fönster)
Studien från University of Glasgow omfattar 7676 före detta professionella fotbollsspelare från Skotland. Av resultaten framgår bland annat att de hade en fem gånger högre risk att dö i Alzheimers sjukdom än personerna i kontrollgruppen.
Hjärnforskare hävdar att smällar mot huvudet ökar risken för förslitningsskador och att nervcellsutskott går av, särskilt i unga år. De kan på längre sikt öka risken för demenssjukdom. Svenska fotbollförbundet säger sig vara medvetna om riskerna och inväntar just nu resultaten av parallella undersökningar som Uefa just nu håller i.
– I USA har de ju förbjudit nickningar på yngre spelare och den frågan är uppe i Uefa i två parallella forskningsprojekt men det finns inga resultat ännu. Men om det skulle visa sig att det är uppenbart att det blir skador av nickningar så får vi också förbjuda det när det gäller ungdomsfotboll, säger SvFF:s landslagsläkare Magnus Forssblad till SVT Sport.
Artikel på SVT Sport webb (nytt fönster)
Vetenskaplig artikel i The New England Journal of Medicine (nytt fönster)
Oklart om ny läkemedelskandidat
I våras beskrevs läkemedelsprövningen som ett misslyckande. Nu visar nya analyser att antikroppen som testades kan bromsa Alzheimers sjukdom. Det hävdar läkemedelsbolaget Biogen men en del frågetecken kvarstår.
Aducanumab heter antikroppen som tagits fram för att elliminera de proteinklumpar, amyloida plack, som bildas vid alzheimer. Förhoppningarna är att de ska bromsa kognitiva försämringar av t.ex. minne, språk och orienteringsförmåga.
I mars 2019 avbröts en stor fas 3-studie med just aducanumab. Biogen, som utvecklat antikroppen, uppgav då att den inte hade önskad effekt. Att företaget nu hävdar motsatsen, och siktar på att få det godkänt som läkemedel nästa år, beror på nya analyser som bygger på ett större antal deltagare. Om de stämmer är det ett genombrott för alzheimerforskningen. För första gången har då en antikropp mot alzheimer visat sig kunna reducera placken och samtidigt dämpa försämringen av kognitiva funktioner.
Men det hoppfulla resultatet kan ännu så länge endast läsas i ett pressmeddelande från Biogen. Maria Eriksdotter, professor i geriatrik vid Karolinska institutet, är en av de forskare som inte vill ta ut något i förskott utan först vill se mer uppgifter.
– Jag tror det är bra att vara lite sunt avvaktande. Som läkare och som forskare vill jag se data, helst i en publicerad vetenskaplig rapport, innan jag drar några slutsatser, säger Maria Eriksdotter till Vetenskapsradion.
Aducanumab heter antikroppen som tagits fram för att elliminera de proteinklumpar, amyloida plack, som bildas vid alzheimer. Förhoppningarna är att de ska bromsa kognitiva försämringar av t.ex. minne, språk och orienteringsförmåga.
I mars 2019 avbröts en stor fas 3-studie med just aducanumab. Biogen, som utvecklat antikroppen, uppgav då att den inte hade önskad effekt. Att företaget nu hävdar motsatsen, och siktar på att få det godkänt som läkemedel nästa år, beror på nya analyser som bygger på ett större antal deltagare. Om de stämmer är det ett genombrott för alzheimerforskningen. För första gången har då en antikropp mot alzheimer visat sig kunna reducera placken och samtidigt dämpa försämringen av kognitiva funktioner.
Men det hoppfulla resultatet kan ännu så länge endast läsas i ett pressmeddelande från Biogen. Maria Eriksdotter, professor i geriatrik vid Karolinska institutet, är en av de forskare som inte vill ta ut något i förskott utan först vill se mer uppgifter.
– Jag tror det är bra att vara lite sunt avvaktande. Som läkare och som forskare vill jag se data, helst i en publicerad vetenskaplig rapport, innan jag drar några slutsatser, säger Maria Eriksdotter till Vetenskapsradion.
Pressmeddelande från Biogen (nytt fönster)
Alzheimer kan förväxlas med ny demenssjukdom
Typiska symptom på alzheimer kan också orsakas av en nydefinierad demenssjukdom. Den förkortas LATE och kan delvis kasta nytt ljus över de senaste årens misslyckade läkemedelsprövningar.
LATE står för Limbic-predominant age-associated TDP-43 encephalopathy och har presenterats som en ny demenssjukdom. I april 2019 beskrevs den i en vetenskaplig artikel som fick stor uppmärksamhet i internationella medier. Bland författarna fanns en svensk representant: Irina Alafuzoff, professor emeritus och neuropatolog.
I sitt arbetsrum på Klinisk patologi, Akademiska sjukhuset i Uppsala, studerar Irina Alafuzoff bland annat cellproteiner i hjärnan hos avlidna personer i olika åldrar. Ett sådant protein är TDP-43 som har visat sig vara kopplat till vissa former av frontotemporal demens. På senare tid har forskare upptäckt att det även spelar en central roll för en nyupptäckt demenssjukdom: LATE.
– TDP-43 finns normalt i cellen. Problem uppstår när det plötsligt ändrar karaktär och börja bilda inklusioner. Det är en slags trådliknande strukturer som gör att cellen upphör att fungera. Vid LATE startar denna process i den del av hjärnan som kallas amygdalan. Därefter sprider sig cellskadorna till hippocampus och sedan storhjärnan, förklarar Irina Alafuzoff.
Samma spridningsväg
Vid Alzheimers sjukdom är det inte TDP-43 utan tau, ett annat cellprotein, som förändras och bildar skadliga inklusioner. Även tau:s spridningsväg går via hippocampus, hjärnans ”minnes- och inlärningscentrum”. Det är därför de tidiga symptomen vid alzheimer och LATE liknar varandra: försämrat närminne och problem med att lära nytt.
Att de allra första cellskadorna uppträder i olika delar av hjärnan – amygdalan vid LATE och locus coeruleus vid alzheimer – går inte att fastställa kliniskt med dagens metoder enligt Irina Alafuzoff. Sjukdomarna är därmed mycket svåra att särskilja, speciellt vid hög ålder.
Amygdalan brukar kallas hjärnans känslocentrum. Kan inte tidiga tecken på LATE därför vara återkommande känslostormar eller oförklarligt aggressivt beteende?
– Det är möjligt men cellskadorna i början av sjukdomsförloppet är så pass begränsade att symptomen nog är för diffusa för att kunna upptäckas. Det är först när skadorna sprider sig till hippocampus som de på allvar påverkar personen och blir märkbara – och då kan man inte skilja LATE från alzheimer, säger Irina Alafuzoff.
Det finns dock skillnader mellan de båda demenssjukdomarna. Acetylkolinesterashämmare, som ökar nivåerna av viktig signalsubstans och som i många fall kan lindra kognitiva symptom vid alzheimer, har inte den önskade effekten vid LATE. Mycket tyder också på att den nya demenssjukdomen har ett långsammare förlopp och att symptomen är något lindrigare. Troligen har många av de som diagnosticerats med lindriga kognitiva svårigheter (MCI) börjat utveckla LATE.
Vanligare i hög ålder
LATE är också vanligare bland de allra äldsta. Studier tyder på att var fjärde person över 85 år har så pass mycket skadligt TDP-43 att deras kognitiva funktioner påverkas.
– Det finns forskare som tror att i takt med att medellivslängden ökar kommer LATE att bli vanligare medan kurvan för alzheimer planar ut. Men det är ännu så länge bara spekulationer, påpekar Irina Alafuzoff.
I dag finns ingen metod för att upptäcka LATE på levande personer. Diagnosen kan endast ställas efter obduktion av hjärnan. Inom överskådlig framtid kommer därför LATE och alzheimer att sannolikt fortsätta förväxlas. Eftersom botande behandling saknas handlar det om att ge god vård och omsorg, och den vilar i båda fallen på samma grundprinciper: ett bra bemötande och individuellt anpassad hjälp och stöd med rätt insatser i rätt tid.
Men felaktig diagnostik försvårar möjligheten att utveckla nya läkemedel. Immunterapi har varit det hetaste spåret som läkemedelsbolagen följt i hopp om att hitta botemedel mot alzheimer. Siktet har varit inställt på beta-amyloid som bildar de plack (proteinklumpar) som, vid sidan av tau, anses det vara det andra kännetecknet för alzheimer.
Studier kan påverkas LATE
De senaste åren har flera läkemedelsstudier med tiotusentals deltagare gjorts. Även om placken reducerats, liksom i många fall skadligt tau, har deltagarnas symptom inte påverkats. I alla fall inte i den grad att de vetenskapliga krav som ställs på nya läkemedel uppfyllts. Men Irina Alafuzoff menar att dessa studier mycket väl kan ha påverkats av LATE.
– Om det ämne du testar är verksamt mot alzheimerförändringar har det sannolikt ingen effekt på TDP-43. Om många deltagare i själva verket har LATE kan följden bli att studien får ett negativt resultat trots att ämnet faktiskt hjälper mot alzheimer, säger Irina Alafuzoff.
Om så har varit fallet vet vi inte. Deltagarna i studierna obduceras inte, något som är det enda säkra sättet att ställa en diagnos – även vid alzheimer betonar Irina Alafuzoff. En omtalad undersökning vid Lunds universitet visade att 37 procent av de undersökta patienternas demensdiagnos ändrades efter döden, det vill säga efter obduktion. Undersökningen publicerades 2011 och sedan dess har diagnosmetoderna utvecklats och numera görs ofta undersökningar med PET- och magnetkamera och analyser av biomarkörer.
Oklart om förbättringar
Hur pass mycket bättre diagnostiken har blivit är oklart, enligt Irina Alafuzoff, eftersom de nya metoderna inte har utvärderats med neuropatologiska undersökningar.
– Jag har full respekt för neurologer och geriatriker, de måste givetvis använda de diagnosmetoder som finns till buds. Samtidigt måste man vara ödmjuka inför det faktum att diagnostik är svårt och att vi långtifrån har alla svaren.
– I nästan alla fall av demens, åtminstone bland äldre, handlar det om blanddemens. Vid obduktion brukar man hitta flera olika cellproteiner som har upphört att fungerar som de ska, ofta både tau och TDP-43. Vilka av dem som orsakat symptomen har vi fortfarande för lite kunskap om.
Blygsamma kostnader
Irina Alafuzoff anser att neuropatologer kan tillföra värdefull kunskap till bland annat läkemedelsprövningar. Resultaten skulle kunna analyseras på nytt i ett senare skede, efter obduktion, genom att deltagare med felaktig diagnos ”lyfts ur” studierna. Neuropatologiska undersökningar är inte gratis men enligt Irina Alafuzoff är kostnaderna blygsamma i jämförelse med de pengar som lagts ner på långtidsbehandlingar med nya läkemedelskandidater och som hitintills inte gett önskat resultat.
– Positivt är att flera prospektiva studier nu är på gång, bland annat i England. Deltagarna har då gett sitt tillstånd till obduktion och forskarna kan följa dem och göra neurologiska tester från 60-65 års ålder till de avlider, säger Irina Alafuzoff.
Text & bild: Magnus Westlander
I sitt arbetsrum på Klinisk patologi, Akademiska sjukhuset i Uppsala, studerar Irina Alafuzoff bland annat cellproteiner i hjärnan hos avlidna personer i olika åldrar. Ett sådant protein är TDP-43 som har visat sig vara kopplat till vissa former av frontotemporal demens. På senare tid har forskare upptäckt att det även spelar en central roll för en nyupptäckt demenssjukdom: LATE.
– TDP-43 finns normalt i cellen. Problem uppstår när det plötsligt ändrar karaktär och börja bilda inklusioner. Det är en slags trådliknande strukturer som gör att cellen upphör att fungera. Vid LATE startar denna process i den del av hjärnan som kallas amygdalan. Därefter sprider sig cellskadorna till hippocampus och sedan storhjärnan, förklarar Irina Alafuzoff.
Samma spridningsväg
Vid Alzheimers sjukdom är det inte TDP-43 utan tau, ett annat cellprotein, som förändras och bildar skadliga inklusioner. Även tau:s spridningsväg går via hippocampus, hjärnans ”minnes- och inlärningscentrum”. Det är därför de tidiga symptomen vid alzheimer och LATE liknar varandra: försämrat närminne och problem med att lära nytt.
Att de allra första cellskadorna uppträder i olika delar av hjärnan – amygdalan vid LATE och locus coeruleus vid alzheimer – går inte att fastställa kliniskt med dagens metoder enligt Irina Alafuzoff. Sjukdomarna är därmed mycket svåra att särskilja, speciellt vid hög ålder.
Amygdalan brukar kallas hjärnans känslocentrum. Kan inte tidiga tecken på LATE därför vara återkommande känslostormar eller oförklarligt aggressivt beteende?
– Det är möjligt men cellskadorna i början av sjukdomsförloppet är så pass begränsade att symptomen nog är för diffusa för att kunna upptäckas. Det är först när skadorna sprider sig till hippocampus som de på allvar påverkar personen och blir märkbara – och då kan man inte skilja LATE från alzheimer, säger Irina Alafuzoff.
Det finns dock skillnader mellan de båda demenssjukdomarna. Acetylkolinesterashämmare, som ökar nivåerna av viktig signalsubstans och som i många fall kan lindra kognitiva symptom vid alzheimer, har inte den önskade effekten vid LATE. Mycket tyder också på att den nya demenssjukdomen har ett långsammare förlopp och att symptomen är något lindrigare. Troligen har många av de som diagnosticerats med lindriga kognitiva svårigheter (MCI) börjat utveckla LATE.
Vanligare i hög ålder
LATE är också vanligare bland de allra äldsta. Studier tyder på att var fjärde person över 85 år har så pass mycket skadligt TDP-43 att deras kognitiva funktioner påverkas.
– Det finns forskare som tror att i takt med att medellivslängden ökar kommer LATE att bli vanligare medan kurvan för alzheimer planar ut. Men det är ännu så länge bara spekulationer, påpekar Irina Alafuzoff.
I dag finns ingen metod för att upptäcka LATE på levande personer. Diagnosen kan endast ställas efter obduktion av hjärnan. Inom överskådlig framtid kommer därför LATE och alzheimer att sannolikt fortsätta förväxlas. Eftersom botande behandling saknas handlar det om att ge god vård och omsorg, och den vilar i båda fallen på samma grundprinciper: ett bra bemötande och individuellt anpassad hjälp och stöd med rätt insatser i rätt tid.
Men felaktig diagnostik försvårar möjligheten att utveckla nya läkemedel. Immunterapi har varit det hetaste spåret som läkemedelsbolagen följt i hopp om att hitta botemedel mot alzheimer. Siktet har varit inställt på beta-amyloid som bildar de plack (proteinklumpar) som, vid sidan av tau, anses det vara det andra kännetecknet för alzheimer.
Studier kan påverkas LATE
De senaste åren har flera läkemedelsstudier med tiotusentals deltagare gjorts. Även om placken reducerats, liksom i många fall skadligt tau, har deltagarnas symptom inte påverkats. I alla fall inte i den grad att de vetenskapliga krav som ställs på nya läkemedel uppfyllts. Men Irina Alafuzoff menar att dessa studier mycket väl kan ha påverkats av LATE.
– Om det ämne du testar är verksamt mot alzheimerförändringar har det sannolikt ingen effekt på TDP-43. Om många deltagare i själva verket har LATE kan följden bli att studien får ett negativt resultat trots att ämnet faktiskt hjälper mot alzheimer, säger Irina Alafuzoff.
Om så har varit fallet vet vi inte. Deltagarna i studierna obduceras inte, något som är det enda säkra sättet att ställa en diagnos – även vid alzheimer betonar Irina Alafuzoff. En omtalad undersökning vid Lunds universitet visade att 37 procent av de undersökta patienternas demensdiagnos ändrades efter döden, det vill säga efter obduktion. Undersökningen publicerades 2011 och sedan dess har diagnosmetoderna utvecklats och numera görs ofta undersökningar med PET- och magnetkamera och analyser av biomarkörer.
Oklart om förbättringar
Hur pass mycket bättre diagnostiken har blivit är oklart, enligt Irina Alafuzoff, eftersom de nya metoderna inte har utvärderats med neuropatologiska undersökningar.
– Jag har full respekt för neurologer och geriatriker, de måste givetvis använda de diagnosmetoder som finns till buds. Samtidigt måste man vara ödmjuka inför det faktum att diagnostik är svårt och att vi långtifrån har alla svaren.
– I nästan alla fall av demens, åtminstone bland äldre, handlar det om blanddemens. Vid obduktion brukar man hitta flera olika cellproteiner som har upphört att fungerar som de ska, ofta både tau och TDP-43. Vilka av dem som orsakat symptomen har vi fortfarande för lite kunskap om.
Blygsamma kostnader
Irina Alafuzoff anser att neuropatologer kan tillföra värdefull kunskap till bland annat läkemedelsprövningar. Resultaten skulle kunna analyseras på nytt i ett senare skede, efter obduktion, genom att deltagare med felaktig diagnos ”lyfts ur” studierna. Neuropatologiska undersökningar är inte gratis men enligt Irina Alafuzoff är kostnaderna blygsamma i jämförelse med de pengar som lagts ner på långtidsbehandlingar med nya läkemedelskandidater och som hitintills inte gett önskat resultat.
– Positivt är att flera prospektiva studier nu är på gång, bland annat i England. Deltagarna har då gett sitt tillstånd till obduktion och forskarna kan följa dem och göra neurologiska tester från 60-65 års ålder till de avlider, säger Irina Alafuzoff.
Text & bild: Magnus Westlander