Senaste nytt

Flera internationella studier betonar sambandet mellan livskvalitet och en genomtänkt design för äldre. Hur rummen är planerade, ljudmiljön samt val av ljus- och färgsättning är bara några faktorer som har stor betydelse för välbefinnande och livskvalitet, inte minst för personer med demenssjukdom. 

En genomtänkt miljö kan bidra till att minska oro och därmed förebygga situationer då vårdpersonal kan uppfatta tvångs- och bergränsningsåtgärder som något nödvändigt ont. I rapporten Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet visar Myndigheten för delaktighet på konkreta åtgärder som kan ge en bättre miljö på särskilda boenden.

Rapporten är en del av ett kunskapsmaterial där också en checklista ingår. Bakom publikationerna står Gun Aremyr, arbetsterapeut och författare, och Helle Wijk, docent vid Göteborgs universitet och även verksam vid Svenskt Demenscentrum.

Kunskapsmaterialet från Myndigheten för delaktighet har tagits fram inom ramen för ett regeringsuppdrag. Det har handlat om hur miljöanpassningar för personer med nedsatt beslutsförmåga kan minimera begränsnings- och tvångsåtgärder, till exempel låsta dörrar.

47 miljoner personer i världen har en demensjukdom. Antalet väntas tredubblas fram till år 2050. Syftet med WHO-konferensen är att öka medvetenheten om de socio-ekonomiska påfrestningarna som demenssjukdomarna leder till och att dessa påfrestningar går att dämpa om världends länder prioriterar åtgärder för mer forskning, vård och omsorg vid demenssjukdom.

Konferensen inleds den 16 mars och tar då upp frågor om bland annat forskning, läkemedel och omsorg. Under andra dagen, då Gabriel Wikström deltar, ska deltagande länders ministrar diskutera innehållet i en global agenda för demenssjukdomar.

Följ WHO-konferensen på webben » (nytt fönster)

I vår släpper Svenskt Demenscentrum utbildningspaketet Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Att detta är en komplicerad fråga där behovet av kunskap är stort visar de nyutkomna rapporterna Vård och omsorg om personer med nedsatt beslutsförmåga (Socialstyrelsen) och Skapa trygghet utan tvång (IVO).

Exempel på tvång och begränsningar inom demensomsorgen är låsta dörrar, brickbord och sänggrindar som används mot en persons vilja. Användning av sådana åtgärder saknar stöd i svensk lag men förekommer ändå, det visar även IVO:s senaste tillsyn av 41 särskilda boenden för äldre. Tillsynsmyndigheten gör dock bedömningen att utvecklingen går åt rätt håll.

IVO är positivt överraskad över att allt fler verksamheter utvärderar aktivt och följer upp arbetsmetoder.

– Vi kan se att de verksamheter där det finns personal som har kunskap om olika arbetsmetoder och deras effekter använder mindre tvång, säger Kaisu Kull, inspektör på IVO, i ett pressmeddelande.

De flesta granskade äldreboendena hade riktlinjer för hur olika åtgärder får användas utan att de bryter mot gällande lagstiftning. Personcentrerade och teambaserade arbetssätt användes på många håll och genomförandeplanen lyftes fram som ett viktigt verktyg.

Ett problem som IVO pekar på är allvarliga brister i bemanningen. Vissa verksamheter planerar för att personal ska utföra arbetsuppgifter på andra enheter, i vissa fall upp till flera timmar. De kan medföra att de boende blir inlåsta eller att andra begränsningsåtgärder använd. På en del håll saknas också kunskap om att tvingande eller begränsande åtgärder innebär en risk för missförhållande och därför bör rapporteras enligt lex Sarah.

Även Socialstyrelsen ser flera problem men också många positiva signaler. I två av tre kommuner uppger medicinskt ansvariga sköterska (MAS) att omfattningen av tvingande och begränsande åtgärder minskat sedan 2010 (då Socialstyrelsen upphävde föreskrifterna som reglerade användningen). Tidigare låg utmaningen i att få en tvångsåtgärd att bli, med personens samtycke, en skyddsåtgärd. I dag försöker personalen oftare hitta orsakerna till att den svåra situationen uppstod, enligt Socialstyrelsens kommunenkäter.

Både Socialstyrelsens och IVO:s rapport publiceras som ett led i ett regeringsuppdrag. Det syftar till att stödja verksamheter med att förebygga och undvika tvång och begränsningar i vården och omsorgen för vuxna med nedsatt beslutsförmåga. I detta arbete ingår även Myndigheten för delaktighet (MFD) och Svenskt Demenscentrum som alltså snart lanserar Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. Utbildningspaketet kommer att innehålla webbutbildning, handbok till personal, anhörigskrift och mobilapp.

Smer går igenom möjliga risker och nytta med robotar och övervakning i äldreomsorgen. Särskilt understryks att ny teknik inte får ersätta mänsklig kontakt och att de etiska konsekvenserna måste utredas.

En robotkatt som jamar, spinner och låter som den andas har börjat användas på äldreboenden. Den var en av de robotar som förevisades när Smer:s rapport presenterades den 19 februari. Här fanns också ett äthjälpmedel och en handske som ökar handstyrkan.

Det finns en mängd andra robotar som kan användas som sällskap, för kommunikation, som hjälp för att duscha eller gå på toa och mycket annat. Annan teknik är övervakningskameror och GPS-sändare. Inom en snar framtid lär det komma mycket mer, en teknisk explosion är att vänta.

Smer anser att varje ny robot och annan teknik måste prövas och de etiska konsekvenserna utvärderas noga innan den börjar användas. Risk måste vägas mot nytta för varje enskild person. Å ena sidan kan tekniken öka möjligheten att bo kvar hemma längre och vara mer självständig. Å andra sidan kan den inkräkta på den personliga integriteten.

En uppenbar risk är att teknik får ersätta personal och mänsklig kontakt.

– I Danmark, där utvecklingen gått snabbare än här när det gäller teknik i äldrevården, tycker man att detta gått ut över den sociala kontakten, sade Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd.

Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, menade att det finns en substantiell risk för detta.

– Det är ett moraliskt problem. Vad säger det om oss om vi lägger över vården av våra gamla på robotar? undrade han.

Det ska krävas ett samtycke och personen ska vara väl informerad innan ny teknik som robotar eller övervakning får användas. Speciellt svårt är detta förstås när det gäller personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga. Då krävs att personalen är extra lyhörd och särskilt noggrann med hur informationen ges. Man kan behöva ta till särskilda stödåtgärder får att kunna få ett informerat samtycke anser Smer.

Låt säga att en demenssjuk person vill gå ut och gå ensam, utan sällskap, och inte hittar hem. Då kan en GPS-sändare vara ett utmärkt hjälpmedel. Men det krävs ett samtycke från personen, enligt lagen. Smer anser att den etiska bedömningen måste utgå från om övervakningens positiva effekter överväger det integritetsintrång den innebär. Att personal följer med på promenaden bara för att hålla koll på den äldre är också en form av övervakning som kan upplevas som ännu mer integritetskränkande.

    
Kameraövervakning kan vara bra men också integritetskränkande. Här gäller det att inte förledas av personliga förutfattade meningar.

–  Själv tycker jag det låter hemskt med kameraövervakning. Men när jag frågade 82-årige Bertil tyckte han att det var det bästa som hänt honom, då slapp han ligga vaken och vänta på hemtjänstens tillsyn nattetid., berättade Barbro Westerholm, ledamot av Smer och ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten.

Kari Molin, frilansjournalist