Nytt om forskning
Digitalt minne hjälper demenssjuka
Basel Kikhia, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, har utvecklat ett digitalt system som stödjer personer med mild demens att förstärka minnen genom reminiscens.
I sin avhandling visar han hur minnen kan rehabiliteras och livskvaliteten öka med hjälp av informations- och kommunikationsteknik.
– Till exempel beskrev en kvinna med mild demens hur systemet påverkat kvaliteten på hennes dagliga samtal med sin man. Före de provade prototypen hade de inte talat mycket med varandra, men med hjälp av minnessystemet förbättrades konversationen eftersom de tillsammans kunde gå tillbaka och se vad som hänt under dagen, säger Basel Kikhia i ett pressmeddelande från Luleå tekniska universitet.
Den prototyp som Basel Kikhia utvecklat består av kroppsburna sensorer; en bärbar kamera och en mobiltelefon. Kameran tar automatiskt bilder under tiden som någon bär den. På en datorn med pekskärm filtreras och sorteras informationen från kameran och mobiltelefonen, så att personen med mild demens kan granska och diskutera dagen med vårdaren.
Prototypen testades på tio deltagare med mild demens. Resultatet visade att deras sociala engagemang ökade i både volym och kvalitet. Minnessystemet bidrog också till ökad kommunikation mellan familjemedlemmar och främjade deras relationer till varandra.
I sin avhandling visar han hur minnen kan rehabiliteras och livskvaliteten öka med hjälp av informations- och kommunikationsteknik.
– Till exempel beskrev en kvinna med mild demens hur systemet påverkat kvaliteten på hennes dagliga samtal med sin man. Före de provade prototypen hade de inte talat mycket med varandra, men med hjälp av minnessystemet förbättrades konversationen eftersom de tillsammans kunde gå tillbaka och se vad som hänt under dagen, säger Basel Kikhia i ett pressmeddelande från Luleå tekniska universitet.
Den prototyp som Basel Kikhia utvecklat består av kroppsburna sensorer; en bärbar kamera och en mobiltelefon. Kameran tar automatiskt bilder under tiden som någon bär den. På en datorn med pekskärm filtreras och sorteras informationen från kameran och mobiltelefonen, så att personen med mild demens kan granska och diskutera dagen med vårdaren.
Prototypen testades på tio deltagare med mild demens. Resultatet visade att deras sociala engagemang ökade i både volym och kvalitet. Minnessystemet bidrog också till ökad kommunikation mellan familjemedlemmar och främjade deras relationer till varandra.
Basel Kikhia, teknologie doktor vid
Luleå tekniska universitet.
Samhällets kostnader för demens ökar kraftigt
Samhällets kostnader för demenssjukdomar har ökat med 13 miljarder kronor på sju år. Detta trots att kostnaderna per demenssjuk person har minskat. Det framgår av en ny rapport från Socialstyrelsen.
Det är tredje gången under 2000-talet som Socialstyrelsen publicerar siffror över demenssjukdomarnas kostnader. Även denna gång är beräkningarna baserade på uppskattningar och olika alternativ som bygger på skilda antaganden presenteras.
I Socialstyrelsens huvudalternativ hamnade samhällets nota för demenssjukdomarna på 63 miljarder kr år 2012, vilket motsvarar en ökning med 25 procent sedan år 2005 (50 miljarder kr). I den summan ingår kostnader för kommunerna (hemtjänst, äldreboende etc) och landstingen (primärvård och minnesmottagningar) och anhörigvård (uppskattat värde av deras arbete).
Om man istället ser till kostnaden per demenssjuk person har utvecklingen gått åt motsatt håll. Här har skett en minskning med 6 procent sedan år 2005 och med 13 procent sedan seklets början.
– Detta beror på att det blir allt vanligare att demenssjuka bor hemma, något som är betydligt billigare för kommunen jämfört med en plats på särskilt boende, säger rapportens huvudförfattare Anders Wimo, professor i geriatrisk allmänmedicin vid Karolinska Institutet och knuten till forskarnätverket Swedish Brain Power.
Andelen demenssjuka personer som återfinns på ett särskilt boende har minskat markant sedan år 2000.
– Då beräknades ca 75 000 demenssjuka ha plats på ett särskilt boende. Motsvarande siffra för 2012 var ca 65 000, trots att det då fanns 55 000 fler personer med demenssjukdom, säger Anders Wimo till Svenskt Demenscentrum.
Anhöriga drar alltså ett allt större lass och de uppskattade värdet av deras insatser står för en växande andel av samhällskostnaderna för demenssjukdomar. Merparten, 78 procent enligt Socialstyrelsens huvudalternativ, ligger dock fortfarande på kommunen, i form av hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende.
Att samhällets totala kostnader för demenssjukdomar har ökat trots att kostnaderna per demenssjuk person minskat beror helt enkelt på att fler drabbas av demens. År 2000 beräknas 133 000 personer ha haft en demenssjukdom. Motsvarande siffror för åren 2005 och 2012 var 142 200 respektive 158 000. Utvecklingen överraskar inte Anders Wimo.
– Vi vet sedan länge att ju längre vi lever desto fler kommer att drabbas av demens. På senare tid har det dock publicerats en handfull tunga internationella studier som tyder på att nyinsjuknade i demens minskar något i varje åldersklass, kanske beroende på livsstilsförändningar att förebyggande insatser börjar ge resultat. Men det finns också studier som pekar åt motsatt håll, säger han.
Hur som helst ligger stora utmaningar framför oss. Under 2020-talet börjar den talrika 1940-talistgenerationen nå 80-årsåldern, då kommer antalet demenssjuka att öka kraftigt.
– Det kommer innebära en stor påfrestning och utmaning för äldreomsorg och sjukvård. För att klara den, behövs mer pengar till demensforskningens alla aspekter från grundforskning, diagnos, behandling, epidemiologi, ekonomi till vård och omsorg, säger Anders Wimo.
Magnus Westlander
Det är tredje gången under 2000-talet som Socialstyrelsen publicerar siffror över demenssjukdomarnas kostnader. Även denna gång är beräkningarna baserade på uppskattningar och olika alternativ som bygger på skilda antaganden presenteras.
I Socialstyrelsens huvudalternativ hamnade samhällets nota för demenssjukdomarna på 63 miljarder kr år 2012, vilket motsvarar en ökning med 25 procent sedan år 2005 (50 miljarder kr). I den summan ingår kostnader för kommunerna (hemtjänst, äldreboende etc) och landstingen (primärvård och minnesmottagningar) och anhörigvård (uppskattat värde av deras arbete).
Om man istället ser till kostnaden per demenssjuk person har utvecklingen gått åt motsatt håll. Här har skett en minskning med 6 procent sedan år 2005 och med 13 procent sedan seklets början.
– Detta beror på att det blir allt vanligare att demenssjuka bor hemma, något som är betydligt billigare för kommunen jämfört med en plats på särskilt boende, säger rapportens huvudförfattare Anders Wimo, professor i geriatrisk allmänmedicin vid Karolinska Institutet och knuten till forskarnätverket Swedish Brain Power.
Andelen demenssjuka personer som återfinns på ett särskilt boende har minskat markant sedan år 2000.
– Då beräknades ca 75 000 demenssjuka ha plats på ett särskilt boende. Motsvarande siffra för 2012 var ca 65 000, trots att det då fanns 55 000 fler personer med demenssjukdom, säger Anders Wimo till Svenskt Demenscentrum.
Anhöriga drar alltså ett allt större lass och de uppskattade värdet av deras insatser står för en växande andel av samhällskostnaderna för demenssjukdomar. Merparten, 78 procent enligt Socialstyrelsens huvudalternativ, ligger dock fortfarande på kommunen, i form av hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende.
Att samhällets totala kostnader för demenssjukdomar har ökat trots att kostnaderna per demenssjuk person minskat beror helt enkelt på att fler drabbas av demens. År 2000 beräknas 133 000 personer ha haft en demenssjukdom. Motsvarande siffror för åren 2005 och 2012 var 142 200 respektive 158 000. Utvecklingen överraskar inte Anders Wimo.
– Vi vet sedan länge att ju längre vi lever desto fler kommer att drabbas av demens. På senare tid har det dock publicerats en handfull tunga internationella studier som tyder på att nyinsjuknade i demens minskar något i varje åldersklass, kanske beroende på livsstilsförändningar att förebyggande insatser börjar ge resultat. Men det finns också studier som pekar åt motsatt håll, säger han.
Hur som helst ligger stora utmaningar framför oss. Under 2020-talet börjar den talrika 1940-talistgenerationen nå 80-årsåldern, då kommer antalet demenssjuka att öka kraftigt.
– Det kommer innebära en stor påfrestning och utmaning för äldreomsorg och sjukvård. För att klara den, behövs mer pengar till demensforskningens alla aspekter från grundforskning, diagnos, behandling, epidemiologi, ekonomi till vård och omsorg, säger Anders Wimo.
Magnus Westlander
Ladda ned rapport från Socialstyrelsens
webb » (nytt fönster)
Läs mer på Swedish Brain Powers
webb » (nytt fönster)
Två alzheimerforskare prisas
Silviahemmets forsknings- och utbildningsstipendium 2014 har tilldelats professor Agneta Nordberg. Hon var en av två alzheimerforskare som fick ta emot pris ur Drottningens hand på Silviahemmets stora inspirationsdag i Stockholm.
Agneta Nordberg är överläkare och professor vid Karolinska institutet. Som en av de första forskarna i världen lyckades hon med att använda PET-metoden och avbilda levande patienters hjärnor.
Prisjuryn lyfter fram Agneta Nordberg djupa engagemang för patienter med demenssjukdom och att hon mycket framgångsrikt bidragit till att öka kunskapen om Alzheimers sjukdom och dess förstadier, något som har stor betydelse för bland annat utveckling av nya läkemedel.
Under inspirationsdagen på Hotel Hilton fick även Niklas Mattsson ta emot "Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare”. Bakom det nyinstiftade priset, på 125 000 kr, står Alzheimerfonden. Niklas Mattssons är 34 år och fick 2011 pris för "bästa doktorsavhandling". Han är verksam i San Francisco och forskar bland annat om s.k. biomarkörer och förbättrad diagnostik.
Agneta Nordberg är överläkare och professor vid Karolinska institutet. Som en av de första forskarna i världen lyckades hon med att använda PET-metoden och avbilda levande patienters hjärnor.
Prisjuryn lyfter fram Agneta Nordberg djupa engagemang för patienter med demenssjukdom och att hon mycket framgångsrikt bidragit till att öka kunskapen om Alzheimers sjukdom och dess förstadier, något som har stor betydelse för bland annat utveckling av nya läkemedel.
Under inspirationsdagen på Hotel Hilton fick även Niklas Mattsson ta emot "Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare”. Bakom det nyinstiftade priset, på 125 000 kr, står Alzheimerfonden. Niklas Mattssons är 34 år och fick 2011 pris för "bästa doktorsavhandling". Han är verksam i San Francisco och forskar bland annat om s.k. biomarkörer och förbättrad diagnostik.
Professor Agneta Nordberg (mitten) tilldelas Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium 2014.
Niklas Matsson tar emot "Drottning Silvias
pris till en ung alzheimerforskare".
Lägre IQ och sämre kondition ökar risken för tidig demens
Män som vid 18 års ålder har sämre fysisk kondition och lägre IQ drabbas oftare av demens före 60 års ålder. Det framgår av ny forskning från Göteborgs universitet.
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
DEBATT: Allvarligt hot mot folkhälsan kräver nysatsning
Runt om i världen pågår just nu en diskussion om hur man bäst kan möta det som Världshälsoorganisationen kallar vår tids snabbast växande hot mot folkhälsan: demenssjukdomarna.
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Försämrat luktsinne kan vara tecken på demens
Att man själv upplever att luktsinnet försämrats kan vara ett tidigt tecken på demenssjukdom. Det visar ny forskning från Stockholms universitet.
Studien som publiceras i Journal of the International Neuropsychological Society är den första i sitt slag där man följt personer från friskt åldrande till demens med utgångspunkt i luktnedsättningar. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning.
– Tidigare studier har antytt ett samband mellan nedsatt luktsinne och demens men har inte undersökt hur personer själva upplever sitt luktsinne, säger Ingrid Stanciu, doktorand vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Forskarna från Stockholms universitet är de första som har länkat både objektiva luktnedsättningar (att man presterar sämre än normalt på lukttest) och subjektiva (att man upplever sig ha ett mindre känsligt luktsinne än normalt) till senare demensinsjuknande inom tio år.
– Vi menar att personers egna upplevelser av luktsinnet borde kunna komplettera andra faktorer när man bedömer risken att utveckla demens. Framtida studier måste gå vidare och bland annat undersöka vilken kombination av luktsinnesbedömningar som är mest användbar för att förutspå demenssjukdom, säger Ingrid Stanciu.
Påpekas bör att de flesta som upplevde luktnedsättningar inte fick demens. Det handlade endast om en riskökning.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
Studien som publiceras i Journal of the International Neuropsychological Society är den första i sitt slag där man följt personer från friskt åldrande till demens med utgångspunkt i luktnedsättningar. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning.
– Tidigare studier har antytt ett samband mellan nedsatt luktsinne och demens men har inte undersökt hur personer själva upplever sitt luktsinne, säger Ingrid Stanciu, doktorand vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Forskarna från Stockholms universitet är de första som har länkat både objektiva luktnedsättningar (att man presterar sämre än normalt på lukttest) och subjektiva (att man upplever sig ha ett mindre känsligt luktsinne än normalt) till senare demensinsjuknande inom tio år.
– Vi menar att personers egna upplevelser av luktsinnet borde kunna komplettera andra faktorer när man bedömer risken att utveckla demens. Framtida studier måste gå vidare och bland annat undersöka vilken kombination av luktsinnesbedömningar som är mest användbar för att förutspå demenssjukdom, säger Ingrid Stanciu.
Påpekas bör att de flesta som upplevde luktnedsättningar inte fick demens. Det handlade endast om en riskökning.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
Kolesterol kopplas till alzheimerförändringar
Kolesterol är inte bara kopplat till hjärt-kärlsjukdom. Blodfetter kan både befrämja och motverka alzheimerförändringar i hjärnan. Det tyder ny forskning på.
Höga nivåer av det skadliga kolesterolet, LDL, kan lagras i blodkärlens väggar och då leda till hjärtinfarkt och stroke. Nu visar en ny studie att höga LDL-nivåer även befrämjar tillväxten av senila plack i hjärnan. Placken – proteinklumparna – är ett typiskt drag vid alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen.
Samma studie visar också att det finns ytterligare skäl till att kalla HDL "det nyttiga kolesterolet". HDL, som anses skydda mot åderförkalkade kärl, tycks nämligen hämma tillväxten av plack i hjärnan.
Forskare har tidigare sett att LDL-kolesterolet ökar risken för demenssjukdom. Men denna studie är den första att påvisa kopplingen mellan kolesterol och, med PET-kamera, synbara alzheimerförändringar i hjärnan. Studien har omfattat 74 deltagare och publicerats i ansedda JAMA Neurology.
Höga nivåer av det skadliga kolesterolet, LDL, kan lagras i blodkärlens väggar och då leda till hjärtinfarkt och stroke. Nu visar en ny studie att höga LDL-nivåer även befrämjar tillväxten av senila plack i hjärnan. Placken – proteinklumparna – är ett typiskt drag vid alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen.
Samma studie visar också att det finns ytterligare skäl till att kalla HDL "det nyttiga kolesterolet". HDL, som anses skydda mot åderförkalkade kärl, tycks nämligen hämma tillväxten av plack i hjärnan.
Forskare har tidigare sett att LDL-kolesterolet ökar risken för demenssjukdom. Men denna studie är den första att påvisa kopplingen mellan kolesterol och, med PET-kamera, synbara alzheimerförändringar i hjärnan. Studien har omfattat 74 deltagare och publicerats i ansedda JAMA Neurology.
Länk till abstract i JAMA »
(nytt fönster)
Tidiga minnesproblem vanligt vid parkinson
Glömska och koncentrationssvårigheter är tidiga symptom hos många med Parkinsons sjukdom. Dessa personer har även en betydligt högre risk att utveckla demens inom de närmaste åren. Det framgår av forskning vid Umeå universitet.
Parkinson är en en kronisk neurodegenerativ sjukdom som kännetecknas av bland annat skakningar, muskelstelhet, balans- och gångsvårigheter. Men sjukdomen kan även leda till demens och en färsk doktorsavhandling pekar ut en särskild riskgrupp bland parkinsonpatienter: de som redan i början av sjukdomsförloppet hade kognitiva problem, till exempel glömska och koncentrationssvårigheter (MCI).
– I vår studie utgjorde denna grupp 36 procent. Av dem utvecklade hälften demens inom några år. Det kan jämföras med mindre än en tiondel bland dem som hade normala kognitiva funktioner i tidig sjukdomsfas, säger Magdalena Eriksson Domellöf, kognitionsvetare som på Luciadagen disputerar vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå Universitet.
Hennes avhandling utgår från NYPUM-studien (NyParkisonism i Umeå) som innehåller data från i stort sett alla diagnosticerade parkinsonpatienter i Umeåregionen. Deltagarna har följts under en femårsperiod. Bland annat har flera neuropsykologiska tester genomförts för att undersöka olika kognitiva funktioner.
Av Magdalena Eriksson Domellöfs forskning framgår även att att olika typer av kognitiva nedsättningar var kopplade till olika rörelsestörningar. Det kan tyda på, säger hon, att rörelseförmåga och kognitiva funktioner vid Parkinsons sjukdom interagerar vilket skulle kunna bero på gemensamma underliggande mekanismer.
En slutsats av Magdalena Erikssons avhandling är att vården bör vara observant på kognitiva nedsättningar i tidig fas av Parksinins sjukdomen.
– Det är extra viktigt att följa upp dessa patienter. Se hur deras kognitiva funktioner förändras för att kunna sätta in adekvat behandling, till exempel symtomlindrande läkemedel, i ett tidigt skede om de utvecklar demens, säger hon.
Magnus Westlander
Kognitiv och motorisk funktion i tidig fas av Parkinsons Sjukdom,
Magdalena Eriksson Domellöf (Umeå universitet)
Parkinson är en en kronisk neurodegenerativ sjukdom som kännetecknas av bland annat skakningar, muskelstelhet, balans- och gångsvårigheter. Men sjukdomen kan även leda till demens och en färsk doktorsavhandling pekar ut en särskild riskgrupp bland parkinsonpatienter: de som redan i början av sjukdomsförloppet hade kognitiva problem, till exempel glömska och koncentrationssvårigheter (MCI).
– I vår studie utgjorde denna grupp 36 procent. Av dem utvecklade hälften demens inom några år. Det kan jämföras med mindre än en tiondel bland dem som hade normala kognitiva funktioner i tidig sjukdomsfas, säger Magdalena Eriksson Domellöf, kognitionsvetare som på Luciadagen disputerar vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå Universitet.
Hennes avhandling utgår från NYPUM-studien (NyParkisonism i Umeå) som innehåller data från i stort sett alla diagnosticerade parkinsonpatienter i Umeåregionen. Deltagarna har följts under en femårsperiod. Bland annat har flera neuropsykologiska tester genomförts för att undersöka olika kognitiva funktioner.
Av Magdalena Eriksson Domellöfs forskning framgår även att att olika typer av kognitiva nedsättningar var kopplade till olika rörelsestörningar. Det kan tyda på, säger hon, att rörelseförmåga och kognitiva funktioner vid Parkinsons sjukdom interagerar vilket skulle kunna bero på gemensamma underliggande mekanismer.
En slutsats av Magdalena Erikssons avhandling är att vården bör vara observant på kognitiva nedsättningar i tidig fas av Parksinins sjukdomen.
– Det är extra viktigt att följa upp dessa patienter. Se hur deras kognitiva funktioner förändras för att kunna sätta in adekvat behandling, till exempel symtomlindrande läkemedel, i ett tidigt skede om de utvecklar demens, säger hon.
Magnus Westlander
Kognitiv och motorisk funktion i tidig fas av Parkinsons Sjukdom,
Magdalena Eriksson Domellöf (Umeå universitet)
Rätt nivå av B-vitamin kan förebygga demens
Det är viktigt att äldre personer får i sig tillräckligt med B12-vitamin och folsyra. Rätt nivåer av dessa B-vitaminer kan förebygga demenssjukdom. Det framgår av en avhandling från Karolinska Institutet.
Babak Hooshmand, forskare vid Aging Research Center, visar i en av delstudierna att holotranscobalamin, som är det aktiva ämnet i B12-vitamin, minskar risken för demenssjukdom. Dessutom ökade ämnets skyddande effekt med deltagarnas ålder.
B12-vitamin finns i bland annat fisk, skaldjur och kött. Hos äldre personer är det vanligt med B12-brist som även i tidigare studier visat sig öka risken för demenssjukdom. Men Babak Hooshmands studier – sammanlagt fyra ingår i avhandlingen – är de första där deltagarna följts under en längre tidsperiod, närmare bestämt i sju år.
Avhandlingen bygger på data från bland annat den svensk-finska studien Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia (CAIDE). Läs mer på ARC:s webbplats » (engelsk text).
The impact of homocysteine and B vitamins on
Alzheimer’s disease, cognitive performance and structural
brain changes, Babak Hooshmand (Karolinska Institutet)
Babak Hooshmand, forskare vid Aging Research Center, visar i en av delstudierna att holotranscobalamin, som är det aktiva ämnet i B12-vitamin, minskar risken för demenssjukdom. Dessutom ökade ämnets skyddande effekt med deltagarnas ålder.
B12-vitamin finns i bland annat fisk, skaldjur och kött. Hos äldre personer är det vanligt med B12-brist som även i tidigare studier visat sig öka risken för demenssjukdom. Men Babak Hooshmands studier – sammanlagt fyra ingår i avhandlingen – är de första där deltagarna följts under en längre tidsperiod, närmare bestämt i sju år.
Avhandlingen bygger på data från bland annat den svensk-finska studien Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia (CAIDE). Läs mer på ARC:s webbplats » (engelsk text).
The impact of homocysteine and B vitamins on
Alzheimer’s disease, cognitive performance and structural
brain changes, Babak Hooshmand (Karolinska Institutet)
Relaterad artikel
Ospecificerad demens vanligaste diagnosen
På vårdcentraler är ospecificerad demens (UNS) den särklassigt vanligaste demensdiagnosen. Det tyder på att en hel del förbättringsarbete finns att göra inom vården menar Maria Eriksdotter, läkare och registerhållare för Svenska Demensregistret.
Det är känt att Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, följt av vaskulär demens (blodkärlsdemens). Tillsammans beräknas de stå för 80–90 procent av samtliga demensfall. Men inom primärvården förs det betydligt oftare in en annan diagnos i patientjournalerna. Det visar data från Svenska Demensregistret (SveDem).
Nästan hälften av de nydiagnostiserade patienterna som primärvården registrerade i SveDem under 2012 hade diagnosen UNS, det vill säga ”demens utan närmare specifikation”. I dessa fall framgår alltså inte vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen, något som är en förutsättning för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård och behandling. Till exempel finns symptomlindrande läkemedel som har effekt vid vissa demenssjukdomar men inte andra.
Läkaren Maria Eriksdotter, registerhållare för SveDem, menar att UNS i vissa fall är motiverat. Den kan fungera som en temporär diagnos, till exempel för en patient som remitteras till en minnesmottagning för vidare utredning av demenssjukdom.
– Men att andelen patienter med ”ospecificerad demens” är så pass hög tyder på att det finns en hel del förbättringsarbete att göra inom vården, säger Maria Eriksdotter och pekar bland annat på brister i de basala demensutredningar som görs på landets vårdcentraler.
Av Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer framgår vilka tester och undersökningar som bör ingå i en basal utredning. Men det är långtifrån alltid som riktlinjerna följs. Data från SveDem visar att en komplett basal demensutredning endast görs i 46 procent av fallen.
Framför allt saknas klocktest och undersökning av hjärnan med datortomografi eller hjärnröntgen i många demensutredningar. Det förra tar några minuter att genomföra och kräver endast papper och penna. Ändå är klocktest ett viktigt komplement till MMT (minimentaltest, även kallat MMSE) menar Maria Eriksdotter.
– Det ger en uppfattning om personens spatiala förmåga (ung. rumslig orientering) och kan utgöra en viktig pusselbit för att kunna ställa rätt diagnos. Att det ändå inte används i större utsträckning beror nog fortfarande mest på okunskap inom primärvården, säger Maria Eriksdotter.
Vid en vårdcentral med 9000 patienter i upptagningsområdet görs årligen i genomsnitt 20-24 demensutredningar. Utslaget på varje läkare handlar det om kanske 2-3 stycken utredningar per år.
– Det är ganska få tillfällen och säkert en förklaring till att många distriktsläkare är osäkra och därför ställer diagnosen UNS. Här krävs mer utbildning. Att allt fler vårdcentraler ansluter sig till SveDem bidrar också till ett ökat lärande, säger Maria Eriksdotter.
Hon framhåller Värmland som ett bra exempel. Där har man arbetat aktivt med att implementera SveDem på vårdcentralerna.
– Följden har blivit att andelen basala demensutredningar som följer riktlinjerna har ökat i Värmland. Det har sin tur lett till att andelen UNS-diagnoser minskat, säger Maria Eriksdotter.
Magnus Westlander
Det är känt att Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens, följt av vaskulär demens (blodkärlsdemens). Tillsammans beräknas de stå för 80–90 procent av samtliga demensfall. Men inom primärvården förs det betydligt oftare in en annan diagnos i patientjournalerna. Det visar data från Svenska Demensregistret (SveDem).
Nästan hälften av de nydiagnostiserade patienterna som primärvården registrerade i SveDem under 2012 hade diagnosen UNS, det vill säga ”demens utan närmare specifikation”. I dessa fall framgår alltså inte vilken sjukdom som orsakar demenssymtomen, något som är en förutsättning för att kunna erbjuda patienten bästa möjliga vård och behandling. Till exempel finns symptomlindrande läkemedel som har effekt vid vissa demenssjukdomar men inte andra.
Läkaren Maria Eriksdotter, registerhållare för SveDem, menar att UNS i vissa fall är motiverat. Den kan fungera som en temporär diagnos, till exempel för en patient som remitteras till en minnesmottagning för vidare utredning av demenssjukdom.
– Men att andelen patienter med ”ospecificerad demens” är så pass hög tyder på att det finns en hel del förbättringsarbete att göra inom vården, säger Maria Eriksdotter och pekar bland annat på brister i de basala demensutredningar som görs på landets vårdcentraler.
Av Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer framgår vilka tester och undersökningar som bör ingå i en basal utredning. Men det är långtifrån alltid som riktlinjerna följs. Data från SveDem visar att en komplett basal demensutredning endast görs i 46 procent av fallen.
Framför allt saknas klocktest och undersökning av hjärnan med datortomografi eller hjärnröntgen i många demensutredningar. Det förra tar några minuter att genomföra och kräver endast papper och penna. Ändå är klocktest ett viktigt komplement till MMT (minimentaltest, även kallat MMSE) menar Maria Eriksdotter.
– Det ger en uppfattning om personens spatiala förmåga (ung. rumslig orientering) och kan utgöra en viktig pusselbit för att kunna ställa rätt diagnos. Att det ändå inte används i större utsträckning beror nog fortfarande mest på okunskap inom primärvården, säger Maria Eriksdotter.
Vid en vårdcentral med 9000 patienter i upptagningsområdet görs årligen i genomsnitt 20-24 demensutredningar. Utslaget på varje läkare handlar det om kanske 2-3 stycken utredningar per år.
– Det är ganska få tillfällen och säkert en förklaring till att många distriktsläkare är osäkra och därför ställer diagnosen UNS. Här krävs mer utbildning. Att allt fler vårdcentraler ansluter sig till SveDem bidrar också till ett ökat lärande, säger Maria Eriksdotter.
Hon framhåller Värmland som ett bra exempel. Där har man arbetat aktivt med att implementera SveDem på vårdcentralerna.
– Följden har blivit att andelen basala demensutredningar som följer riktlinjerna har ökat i Värmland. Det har sin tur lett till att andelen UNS-diagnoser minskat, säger Maria Eriksdotter.
Magnus Westlander
Carina Stenmark (mitten), regionalkoordinator, och Josefin Hellberg (t.h.), utvecklingsledare i Värmland, prisas för framgångsrikt arbete med implementering av SveDem i primärvården. T.v. Maria Eriksdotter.