Senaste nytt

Studien omfattar sammanlagt 681 alzheimerpatienter som behandlades med symptomlindrande kolinesterashämmare. Behandlingseffekten följdes upp efter ett halvår. Hos 63 procent av patienterna hade då sjukdomssymptomen lindrats eller stabiliserats. Patienterna följdes sedan fram till sin död.

– Det visade sig att de som hade en bättre behandlingseffekt av kolinesterashämmare även levde längre. Sex månaders positiv behandlingseffekt ledde i genomsnitt till en lika lång ökning av livslängden, säger Carina Wattmo, forskare och medicinsk statistiker, VO Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus.

Kolinesterashämmare är en grupp av läkemedel som ökar effekten av acetylkolin, ett viktigt signalämne i hjärnan. Vid mild till måttlig demensfas kan det lindra symptomen hos personer med Alzheimers sjukdom. I Skånestudien svarade äldre och personer med starkare kognitiva symptom bäst på behandlingen.

Kopplingen mellan behandlingseffekt av kolinesterashämmare och livslängd är lite undersökt. Carina Wattmo har hittat två tidigare studier med delvis motsägelsefulla resultat. I den aktuella studien medförde en positiv behandlingseffekt att patienterna kunde skjuta sjukdomen framför sig.

– Dessa patienter levde inte bara längre utan klarade sig också utan hemtjänst och särskilt boende en längre tid. Även samhällsekonomiskt blev det sannolikt en vinst eftersom de belastade vård och omsorg i mindre utsträckning, säger Carina Wattmo.

En högre dos av kolinesterashämmare påverkade behandlingseffekten i positiv riktning. I praktiken måste doseringen ofta anpassas och korrigeras efterhand, beroende på hur patienten tål medicineringen. Kolinesterashämmare har rykte om sig att ofta ge upphov till biverkningar, t ex illamående och kräkningar. Men i den aktuella studien tvingades endast 4,6 procent sluta helt med läkemedlen på grund av biverkningar. Den relativt låga andelen kan delvis förklaras av att läkemedelsbehandlingen utgick från 14 minneskliniker specialiserade på demenssjukdomar. Motsvarande andel för alzheimerpatienter inom primärvården är sannolikt högre.

– Det visar ändå vilken potential det finns med kolinesterashämmare. Om den enskilde läkaren är aktiv, följer upp sin patient, kanske ökar dosen gradvis eller trappar ned om biverkningar uppstår och sedan trappar upp igen – då kan man få en optimal läkemedelsbehandling, säger Carina Wattmo.

Studien vid Skånes universitetssjukhus bygger på data från den nationella studien SATS (Swedish Alzheimer Treatment Study) och har publicerats i tidskriften BMC Neurology.

Magnus Westlander

– Det är en gåva som vi hoppas ska komma till gagn och bidra till att öka kunskaperna om demenssjukdom bland allmänhet, anhöriga och vårdpersonal, säger Titti Sjöblom, Alice Babs yngsta dotter.

Gåvan som även syskonen Lilleba Lagerbäck och Lars Sjöblom står bakom består av rättigheterna till royalty från olika skivinspelningar och filmen Naturröstens hemlighet (DVD). 

Titti Sjöblom berättar att syskonskarans kunskaper om demenssjukdomar var mycket bristfälliga och byggde på förlegade föreställningar när Alice Babs fick diagnoserna Alzheimers sjukdom och vaskulär demens i början av 2013.

– Så här i efterhand förstår vi ju att hon hade varit påverkad av sin demenssjukdom långt innan dess. Med mer kunskaper om symptom och förlopp hade vi kunnat bättre förstå och bemöta hennes oro, humörsvängningar och svårigheter att få ihop tillvaron, säger Titti Sjöblom som samtidigt betonar att hennes mor fick en värdig sista tid i livet.

Alice Babs flyttade från ett äldreboende till ett demensboende med utbildade Silviasystrar. Där bodde hon i drygt ett halvår fram till sin död med musiken ständigt närvarande. Hon blev obönhörligen sämre i sin sjukdom men verkade paradoxalt nog må bättre och hade mindre ångest än tidigare berättar Titti Sjöblom.

– På äldreboendet var mamma kinkig med maten. Att hon fick välja mellan två rätter var ingen hjälp – hon kände ju inte igen rätten på tallriken. Sådant förstod man på demensboendet. Där sa personalen: ”Alice, här kommer jag med nystekta köttbullar. Känner du vad gott det luktar?”. Och maten vad alltid så fint upplagd på tallriken.

– Det här visar hur viktigt det är med vårdpersonal som förstår och är utbildad i demenssjukdom, säger Titti Sjöblom som även personligen donerat 10 000 kronor till Svenskt Demenscentrum.

Stiftelsen Svenskt Demenscentrum arbetar för att sprida kunskap om demenssjukdomar genom bland annat avgiftsfria webbutbildningar, handböcker och faktablad på olika språk. Tillsammans med andra aktörer verkar Svenskt Demenscentrum för ett demensvänligt samhälle.

I sex år har hon åkt runt med en mobil målarverkstad, med staffli och målarfärg, och besökt äldreboenden i Skåne. Det senaste året har hon begränsat sig till Malmö och personer med demenssjukdom. Personal har valt ut personer till målargrupperna. Många av dem har knappt hållit i en pensel tidigare.

– Det fanns de som tog till sig måleriet på en gång, andra var mer reserverade men det kunde räcka med att jag tog deras hand med penseln och förde den mot duken så kom det i gång och fortsatta att måla själva, säger Susanne Hernaeus till Svenskt Demenscentrum.

Även om målningarna skiljer sig åt till form och innehåll kan hon skönja en del gemensamma drag. Många kom att använda prick- eller småstrecksteknik, utan att Susanne Hernaeus påverkat dem. Förvandlingsmåleri var också ett vanligt tema; personen började rita en blomma men stjälken fick fötter och skor (se bilden Dansande blommor).

Det var vanligt att personerna inte kände igen tavlorna som de tidigare målat. Ändå kunde många utvecklas och efterhand göra mer avancerade figurer.

– Jag blev särskilt fascinerad av en kvinna som i början gjorde en huvudfoting, så där som små barn brukar rita människor. Efter några månader målade hon plötsligt en vacker Lucia, med helt rätt proportioner, säger Susanne Hernaeus

Utställningen Dansande blommor – en utställning om måleri av personer med demenssjukdomar invigs den 21 september och pågår till och med den 19 oktober. Den avlöses av Alzheimer och konst, en utställning som bygger på psykologen Emelie Millers studier av hur personer med Alzheimers sjukdom tar till sig och påverkas av måleri.

Magnus Westlander

Gå till Ystads Konstmuseum » (nytt fönster)

Demensförbundet har öppnat en facebookgrupp för personer med demenssjukdom. Här kan man dela sina tankar och erfarenheter och ställa frågor till andra i samma situation. Gruppen är dold och är endast tillgänglig för demenssjuka. Det innebär att man först måste kontakta en administratör som godkänner medlemskap. Skicka e-post till pea.hoff@gmail.com

Sedan tidigare finns flera facebookgrupper för unga anhöriga. Se webbsidan www.unganhorig.se » (nytt fönster)