Senaste nytt
Stresshormon kan öka demensrisken
Forskning har visat att kronisk stress kan öka risken för demens. En möjlig förklaring till detta ges i en ny avhandling från Umeå universitet.
Forskaren Sara K. Bengtsson visar att steroiden allopregnanolon kan påverka hjärnans funktioner hos möss. Kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon ledde till sämre minnes- och inlärningsförmåga. Dessutom ökade mängden av betaamyloid, det protein som bildar de plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Den 22 mars disputerar Sara K. Bengtsson vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Avhandlingen heter Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.
Forskaren Sara K. Bengtsson visar att steroiden allopregnanolon kan påverka hjärnans funktioner hos möss. Kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon ledde till sämre minnes- och inlärningsförmåga. Dessutom ökade mängden av betaamyloid, det protein som bildar de plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Den 22 mars disputerar Sara K. Bengtsson vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Avhandlingen heter Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.
Fler körkort återkallas av medicinska skäl
År 2012 återkallades 7187 körkort på grund av demenssjukdom eller andra medicinska skäl. Det är en ökning med 24 procent från året innan visar siffror från Transportstyrelsen.
Läkare är skyldiga att anmäla patienter som av medicinska skäl bedöms vara olämpliga att inneha körkort. Reglerna har skärpts genom åren och Transportstyrelsen, som fattar beslut om körkortsinnehav, anser att läkarna numera engagerar sig mer för upptäcka olämpliga bilförare. Men myndigheten anser att antalet anmälningar fortfarande är för få.
Transportstyrelen uppskattar att ytterligare minst 10 000 personer borde får körkortet indraget av medicinska skäl. I tidningen Motormännen pekar Lars Englund, chefsläkare på Transportstyrelsen, bland annat på att 25 000 personer årligen insjunkar i demens, sjukdomar som kan vara svåra att hantera i detta sammanghang.
– Ser vi dåligt, så märker vi det. Då går vi till optikern och ordnar det. Om det inte går så vänder vi oss till ögonläkare. Med demens är det svårare. Minnet sviker och man får börja skriva lappar. I förlängningen blir man envis och får svårare att se sina tillkortakommanden, säger han.
Forskning visar att mer än hälften av de bilförare som omkommer i trafiken och är äldre än 65 år har förändringar i hjärnan som tyder på demenssjukdom.
Magnus Westlander
Läkare är skyldiga att anmäla patienter som av medicinska skäl bedöms vara olämpliga att inneha körkort. Reglerna har skärpts genom åren och Transportstyrelsen, som fattar beslut om körkortsinnehav, anser att läkarna numera engagerar sig mer för upptäcka olämpliga bilförare. Men myndigheten anser att antalet anmälningar fortfarande är för få.
Transportstyrelen uppskattar att ytterligare minst 10 000 personer borde får körkortet indraget av medicinska skäl. I tidningen Motormännen pekar Lars Englund, chefsläkare på Transportstyrelsen, bland annat på att 25 000 personer årligen insjunkar i demens, sjukdomar som kan vara svåra att hantera i detta sammanghang.
– Ser vi dåligt, så märker vi det. Då går vi till optikern och ordnar det. Om det inte går så vänder vi oss till ögonläkare. Med demens är det svårare. Minnet sviker och man får börja skriva lappar. I förlängningen blir man envis och får svårare att se sina tillkortakommanden, säger han.
Forskning visar att mer än hälften av de bilförare som omkommer i trafiken och är äldre än 65 år har förändringar i hjärnan som tyder på demenssjukdom.
Magnus Westlander
Socialstyrelsen ger ut vägledning för anhörigstöd
Kommunerna ska erbjuda hjälp och stöd till anhöriga som vårdar, till exempel en demenssjuk person. Kraven på kommunerna skärptes för fyra år sedan genom ett tillägg i socialtjänstlagen. Nu har Socialstyrelsen publicerat en vägledning för tillämpningen.
Målgruppen är främst socialtjänstens arbetsledare med ansvar för implementeringen av lagens anhörigparagraf. Men Socialstyrelsens skrift vänder sig även till politiker och chefer på övergripande nivå.
Vägledningen är indelade i olika avsnitt med bakgrundsfakta, juridiska aspeketer på anhörigvård och diskussionsfrågor som ska stimulera till interna diskussioner och reflektioner över det egna arbetet.
Målgruppen är främst socialtjänstens arbetsledare med ansvar för implementeringen av lagens anhörigparagraf. Men Socialstyrelsens skrift vänder sig även till politiker och chefer på övergripande nivå.
Vägledningen är indelade i olika avsnitt med bakgrundsfakta, juridiska aspeketer på anhörigvård och diskussionsfrågor som ska stimulera till interna diskussioner och reflektioner över det egna arbetet.
Ladda ned Socialstyrelsens
vägledning » (nytt fönster)
Ur 5 kap.10 § socialtjänstlagen:
”...socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder.”
Medicinkliniker ska fånga upp minnessvikt
Sjukvården i Malmö ska bli bättre på att identifiera patienter med minnesstörningar. Två medicinavdelningar vid Skånes Universitetssjukhus har nyligen infört nya rutiner.
Från och med den första mars ska de båda avdelningarna göra en systematisk genomgång av patienternas läkemedel. Patienterna eller deras anhöriga tillfrågas också om de har noterat minnesproblem. Om svaret blir ja genomför en arbetsterapeut MMSE (MMT) och Klocktest som tillsammans ger en grov uppskattning av personens kognitiva förmågor.
De patienter som diagnosticeras med kognitiv svikt ska i samband med att de skrivs ut från vårdavdelningen få anpassade hjälpinsatser från kommunen. Även primärvården ska göras uppmärksamma på patientens problem.
– Det är primärvårdens uppgift att utreda patienterna och se till att de får rätt diagnos och med hjälp av en mall ska vi se till att de får uppgifterna som de behöver om patienten, säger docent Lars Stavenow vid Division 1 på SUS i ett pressmeddelande från Region Skåne.
På kort sikt kan de nya rutinerna innebära en ökad belastning på primärvården som redan är hårt ansträngd. Men i slutändan tror Lars Stavenow att det blir ett nollsummespel.
– Studier har visat att det här är patienter som året före sin diagnos söker sig till primärvården fem gånger oftare än andra patienter, säger han.
En nyligen publicerad studie från Malmö visar att mellan 50 till 70 procent av patienter äldre än 60 år som vårdas på en medicinavdelning lider av minnesstörningar. Men det är inte alltid problemen uppmärksammas av vårdpersonalen. Många av dessa patienter far illa i vården eftersom de inte fått rätt diagnos
– Så länge som patienterna inte får rätt diagnos snurrar de runt i sjukvården utan att få den hjälp de behöver, säger Lars Stavenow.
De nya rutinerna på de båda medicinavdelningarna ska följas upp. Om projektet faller väl ut hoppas Lars Stavenow att rutinerna införs på alla medicinkliniker vid Skånes Universitetssjukhus senast första januari 2014.
Från och med den första mars ska de båda avdelningarna göra en systematisk genomgång av patienternas läkemedel. Patienterna eller deras anhöriga tillfrågas också om de har noterat minnesproblem. Om svaret blir ja genomför en arbetsterapeut MMSE (MMT) och Klocktest som tillsammans ger en grov uppskattning av personens kognitiva förmågor.
De patienter som diagnosticeras med kognitiv svikt ska i samband med att de skrivs ut från vårdavdelningen få anpassade hjälpinsatser från kommunen. Även primärvården ska göras uppmärksamma på patientens problem.
– Det är primärvårdens uppgift att utreda patienterna och se till att de får rätt diagnos och med hjälp av en mall ska vi se till att de får uppgifterna som de behöver om patienten, säger docent Lars Stavenow vid Division 1 på SUS i ett pressmeddelande från Region Skåne.
På kort sikt kan de nya rutinerna innebära en ökad belastning på primärvården som redan är hårt ansträngd. Men i slutändan tror Lars Stavenow att det blir ett nollsummespel.
– Studier har visat att det här är patienter som året före sin diagnos söker sig till primärvården fem gånger oftare än andra patienter, säger han.
En nyligen publicerad studie från Malmö visar att mellan 50 till 70 procent av patienter äldre än 60 år som vårdas på en medicinavdelning lider av minnesstörningar. Men det är inte alltid problemen uppmärksammas av vårdpersonalen. Många av dessa patienter far illa i vården eftersom de inte fått rätt diagnos
– Så länge som patienterna inte får rätt diagnos snurrar de runt i sjukvården utan att få den hjälp de behöver, säger Lars Stavenow.
De nya rutinerna på de båda medicinavdelningarna ska följas upp. Om projektet faller väl ut hoppas Lars Stavenow att rutinerna införs på alla medicinkliniker vid Skånes Universitetssjukhus senast första januari 2014.
Läs pressmeddelandet »
(nytt fönster)
Svenskt demenscentrum på egna ben
I januari i år blev Svenskt Demenscentrum en egen stiftelse. Uppdraget är som tidigare, att genom kunskapsspridning och samverkan utveckla vård och omsorg om personer med demenssjukdom.
Svenskt Demenscentrum har sedan starten 2008 drivits som ett projekt av stiftelserna Silviahemmet och Äldrecentrum. De båda huvudmännen kommer även i fortsättningen att ha en aktiv roll genom sina representanter (tre vardera) i den nybildade stiftelsens styrelse. Ordförande är Ewa Samuelson.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, gläds åt stiftelsebildningen.
– Nu har vi en tydligare organisationsform, det kommer bland annat att underlätta kontakterna med andra etablerade demenscentrum i Danmark, Norge och andra europeiska länder, säger hon.
Wilhelmina Hoffman tror att den organisatoriska nyordningen ytterligare kan effektivisera det inre arbetet. Utåt sett kommer det inte att märkas några större skillnader. Stiftelsen Svenskt Demenscentrum fortsätter att ta fram avgiftsfria webbutbildningar, nyhetsbrev, faktablad och att samarbeta med Socialstyrelsen, anhörigföreningar och andra aktörer.
Svenskt Demenscentrum finaniseras även 2013 i huvudsak genom medel från socialdepartementet.
Svenskt Demenscentrum har sedan starten 2008 drivits som ett projekt av stiftelserna Silviahemmet och Äldrecentrum. De båda huvudmännen kommer även i fortsättningen att ha en aktiv roll genom sina representanter (tre vardera) i den nybildade stiftelsens styrelse. Ordförande är Ewa Samuelson.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, gläds åt stiftelsebildningen.
– Nu har vi en tydligare organisationsform, det kommer bland annat att underlätta kontakterna med andra etablerade demenscentrum i Danmark, Norge och andra europeiska länder, säger hon.
Wilhelmina Hoffman tror att den organisatoriska nyordningen ytterligare kan effektivisera det inre arbetet. Utåt sett kommer det inte att märkas några större skillnader. Stiftelsen Svenskt Demenscentrum fortsätter att ta fram avgiftsfria webbutbildningar, nyhetsbrev, faktablad och att samarbeta med Socialstyrelsen, anhörigföreningar och andra aktörer.
Svenskt Demenscentrum finaniseras även 2013 i huvudsak genom medel från socialdepartementet.
Inga förändringar i riktlinjerna
De nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom förblir oförändrade under 2013. Inget nytt har framkommit som motiverar korrigeringar i rekommendationerna anser Socialstyrelsen. Demensriktlinjerna publicerades våren 2010 och en mer omfattande uppdatering planeras nästa år. Svenskt Demenscentrum är representerad i den arbetsgrupp inom Socialstyrelsen som ansvarar för uppföljningen av riktlinjerna.
Läs riktlinjerna »
(nytt fönster)
Ung anhörigwebb får två ambassadörer
Webbplatsen unganhörig.se har fått två unga ”ambassadörer” och en ny grafisk form. Målgruppen är densamma som tidigare: unga med en demenssjuk anhörig.
Jenny Eriksson och Anna Åberg har båda vuxit upp med en demenssjuk förälder. Som ambassadörer för unganhörig.se delar de med sig av sina erfarenheter och svarar på frågor från unga personer som idag befinner sig i motsvarande livssituation.
Unganhörig.se grundare är Susanne Axelsson. Som tonåring, när mamman insjuknade i demens, upptäckte hon att det knappast fanns någon hjälp eller information alls för anhöriga i hennes egen ålder. År 2006 sjösatte hon därför webbplatsen som nu delvis byggts om i samarbete med Svenskt Demenscentrum.
Susanne Axelsson, som nu vill gå vidare i livet, lämnar nu över driften av unganhörig.se till Svenskt Demenscentrum.
– Vi vill att webbplatsen lever vidare i Susannes anda. Därför har vi engagerat Anna och Jenny och även andra yngre anhöriga – det ska kännas som det är ”deras sida”, säger My Olsson, som lett utvecklingsarbetet på Svenskt Demenscentrum.
På unganhörig.se hittar man även en ny kortfilm om Susanne Axelsson, länkar till bland annat Facebookgrupper och vanliga frågor och svar. Samarbetspartner är bland annat Alzheimerfonden, Demensförbundet och Octopus Demens.
Jenny Eriksson och Anna Åberg har båda vuxit upp med en demenssjuk förälder. Som ambassadörer för unganhörig.se delar de med sig av sina erfarenheter och svarar på frågor från unga personer som idag befinner sig i motsvarande livssituation.
Unganhörig.se grundare är Susanne Axelsson. Som tonåring, när mamman insjuknade i demens, upptäckte hon att det knappast fanns någon hjälp eller information alls för anhöriga i hennes egen ålder. År 2006 sjösatte hon därför webbplatsen som nu delvis byggts om i samarbete med Svenskt Demenscentrum.
Susanne Axelsson, som nu vill gå vidare i livet, lämnar nu över driften av unganhörig.se till Svenskt Demenscentrum.
– Vi vill att webbplatsen lever vidare i Susannes anda. Därför har vi engagerat Anna och Jenny och även andra yngre anhöriga – det ska kännas som det är ”deras sida”, säger My Olsson, som lett utvecklingsarbetet på Svenskt Demenscentrum.
På unganhörig.se hittar man även en ny kortfilm om Susanne Axelsson, länkar till bland annat Facebookgrupper och vanliga frågor och svar. Samarbetspartner är bland annat Alzheimerfonden, Demensförbundet och Octopus Demens.
Anna Åberg och Jenny Eriksson besvarar frågor på www.unganhörig.se (nytt fönster)
Se filmen om Susanne » (nytt fönster)
Beslut öppnar för hjärnkamera
Preparatet Amyvid har godkänts vid utredning av Alzheimers sjukdom. Det innebär ett klartecken för PET-kamera även i klinisk verksamhet.
De första PET-bilderna av en Alzheimersjuk hjärna togs för drygt tio år sedan av professor Agneta Nordberg vid Karolinska Institutets Alzheimercentrum. Sedan dess har denna avbildningsteknik använts flitigt av forskare runt om i världen, bl a för att studera omfattningen av de skadliga placken i en Alzheimersjuk hjärna.
Amyvid är det radioaktiva ämne som sprutas in och binder till de amyloida placken som då kan avbildas av PET-kameran. Nu har Amyvid godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten, liksom USA:s motsvarighet, något som öppnar dörren för PET-undersökningar även i klinisk utredningsfas.
– Det är snabbt marscherat från forskning ut till klinik, kommenterar Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap och överläkare i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, på Swedish Brain Powers webb.
Hon ser stora möjligheter med PET-undersökningar som kan avläsa sjukdomstecknen på ett mycket tidigt stadium och därmed fånga upp personer med mild kognitiv svikt som löper stor risk att utveckla alzheimer. Det ökar möjligheten att i ett tidigt skede sätta in behandlingar, när sådana utvecklas.
Men PET-kamerorna är mycket dyra i inköp och kommer inom en överskådlig framtid inte att finnas ute på någon vårdcentral. De få som idag finns i landet tillhör universitetssjukhusen.
– Det är viktigt att denna nya undersökningsmetod implementeras snarast möjligt. Vid Karolinska i Huddinge är det vår intention att starta mycket snart, säger Agneta Nordberg.
Läs mer på Swedish Brain Powers webb »
(nytt fönster)
De första PET-bilderna av en Alzheimersjuk hjärna togs för drygt tio år sedan av professor Agneta Nordberg vid Karolinska Institutets Alzheimercentrum. Sedan dess har denna avbildningsteknik använts flitigt av forskare runt om i världen, bl a för att studera omfattningen av de skadliga placken i en Alzheimersjuk hjärna.
Amyvid är det radioaktiva ämne som sprutas in och binder till de amyloida placken som då kan avbildas av PET-kameran. Nu har Amyvid godkänts av den europeiska läkemedelsmyndigheten, liksom USA:s motsvarighet, något som öppnar dörren för PET-undersökningar även i klinisk utredningsfas.
– Det är snabbt marscherat från forskning ut till klinik, kommenterar Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap och överläkare i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, på Swedish Brain Powers webb.
Hon ser stora möjligheter med PET-undersökningar som kan avläsa sjukdomstecknen på ett mycket tidigt stadium och därmed fånga upp personer med mild kognitiv svikt som löper stor risk att utveckla alzheimer. Det ökar möjligheten att i ett tidigt skede sätta in behandlingar, när sådana utvecklas.
Men PET-kamerorna är mycket dyra i inköp och kommer inom en överskådlig framtid inte att finnas ute på någon vårdcentral. De få som idag finns i landet tillhör universitetssjukhusen.
– Det är viktigt att denna nya undersökningsmetod implementeras snarast möjligt. Vid Karolinska i Huddinge är det vår intention att starta mycket snart, säger Agneta Nordberg.
Läs mer på Swedish Brain Powers webb »
(nytt fönster)
Grannländernas erfarenhet av tvingande skyddsåtgärder
Nyligen drog regeringen tillbaka ett lagförslag om tvingande skyddsåtgärder i demensvården. England, Norge och Danmark betraktar en lagreglering av samma område som nödvändig. Erfarenheter och lärdomar från tre europeiska länder tas upp i en ny kartläggning från Svenskt Demenscentrum.
I november 2012 presenterade regeringen en lagrådsremiss som innebar att tvingande skyddsåtgärder i demensvården kunde tillåtas i undantagsfall. Men lagförslaget, som även Socialdemokraterna hade ställt sig bakom, drogs i förra veckan tillbaka. Äldreminister Maria Larson uppger för Sveriges Radios Ekot ”att personalen tack vare utbildning och nya metoder lyckats att hitta vägar att undvika att använda tvång, en utveckling som en lagstiftning skulle kunna hindra”.
Dessutom ifrågasätter hon om det är relevant att, som i lagförslaget, peka ut ”bara personer med demenssjukdom”. Ministerns senare invändning ligger i linje med vad Svenskt Demenscentrum betonade redan 2010 i rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården. Att peka ut personer med en viss diagnos är stigmatiserande och även av flera andra skäl olämpligt. Rapporten föreslog att en framtida lagstiftning om tvingande skyddsåtgärder istället bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.
– Istället för diagnos tar vi fasta på personens rättshandlingsförmåga. På vardagligt språk kan man säga att det handlar om förmågan att förstå och bedöma problem och se följderna av ett beslut, som till exempel en flyttning till ett särskilt boende, säger Lars Sonde, utredare på Stiftelsen Äldrecentrum, som ledde arbetet med rapporten.
På liknade sätt har man resonerat i länder som på senare år lagreglerat detta område, bland annat England och Norge. Erfarenheter därifrån, liksom från Holland, tas upp i en ny rapport från Svenskt Demenscentrum. En gemensam nämnare är att tvingande skyddsåtgårder länge förekommit i de tre länderna och att syftet med en lagreglering är att sådana endast ska få användas i vissa undantagsfall.
– I Norge har man haft en uttrycklig ambition att genom lagstiftning minska användningen av tvång inom vården och omsorgen, något som man anser sig ha lyckats med. Genom en ambitiös utbildningsatsning har personal på olika nivåer fått en ökad medvetenhet bland annat om vilka olika behandlingsalternativ som finns, säger Lars Sonde.
Svenskt Demenscentrum pågående utbildningssatsning har i grunden samma mål som den norska. De avgiftsfria webbutbildningarna Demens ABC plus bygger på Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer och vill visa hur man genom god vård och omsorg minimerar användningen av tvingande åtgärder.
Men det är en illusion att tro att alla situationer kan klaras utan tvingande skyddsåtgärder när det gäller personer med allvarlig kognitiv störning, anser Wilhelmina Hoffman, läkare och chef för Svenskt Demenscentrum.
– Vi vet att tvingande skyddsåtgärder förekommer och kommer fortsätta att göra det oavsett om vi har en lag eller inte, vi kan inte blunda för detta, säger hon.
Wilhelmina Hoffman anser att de lagförslag som nu dragits tillbaka hade sina brister. Dels att den endast skulle gälla diagnosen demens och inte funktionsnedsättningen allvarlig kognitiv störning. Dels att lagen skulle omfatta enbart Socialtjänsten.
– En lag om tvingande skyddsåtgärder måste även omfatta hälso- och sjukvården. Personer med demenssjukdom berörs i allra högsta grad av både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Därför ser jag att det är nödvändigt med en ny utredning och ett lagförslag där bägge lagrummen beaktas, anser Wilhelmina Hoffman.
– En ny lag måste även tydligare betona att tvingande skyddsåtgärder endast är en sista åtgärd, när allt annat prövats. Vi behöver ett tydligt strukturerat regelverk för vad som skall ha gjorts innan en åtgärd sätts in samt struktur för uppföljning och överklagande. Detta för att värna om individens hälsa och välmående trots allvarlig kognitiv störning.
Frågan om en lagreglering av tvingande skyddsåtgärer har utretts och diskuterats sedan 1980-talet. Nu skickar regeringen frågan till Socialstyrelsen för vidare utredning. Svenskt Demenscentrums nya rapport – om erfarenheter från England, Holland och Norge – publiceras i vår.
Magnus Westlander
I november 2012 presenterade regeringen en lagrådsremiss som innebar att tvingande skyddsåtgärder i demensvården kunde tillåtas i undantagsfall. Men lagförslaget, som även Socialdemokraterna hade ställt sig bakom, drogs i förra veckan tillbaka. Äldreminister Maria Larson uppger för Sveriges Radios Ekot ”att personalen tack vare utbildning och nya metoder lyckats att hitta vägar att undvika att använda tvång, en utveckling som en lagstiftning skulle kunna hindra”.
Dessutom ifrågasätter hon om det är relevant att, som i lagförslaget, peka ut ”bara personer med demenssjukdom”. Ministerns senare invändning ligger i linje med vad Svenskt Demenscentrum betonade redan 2010 i rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården. Att peka ut personer med en viss diagnos är stigmatiserande och även av flera andra skäl olämpligt. Rapporten föreslog att en framtida lagstiftning om tvingande skyddsåtgärder istället bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.
– Istället för diagnos tar vi fasta på personens rättshandlingsförmåga. På vardagligt språk kan man säga att det handlar om förmågan att förstå och bedöma problem och se följderna av ett beslut, som till exempel en flyttning till ett särskilt boende, säger Lars Sonde, utredare på Stiftelsen Äldrecentrum, som ledde arbetet med rapporten.
På liknade sätt har man resonerat i länder som på senare år lagreglerat detta område, bland annat England och Norge. Erfarenheter därifrån, liksom från Holland, tas upp i en ny rapport från Svenskt Demenscentrum. En gemensam nämnare är att tvingande skyddsåtgårder länge förekommit i de tre länderna och att syftet med en lagreglering är att sådana endast ska få användas i vissa undantagsfall.
– I Norge har man haft en uttrycklig ambition att genom lagstiftning minska användningen av tvång inom vården och omsorgen, något som man anser sig ha lyckats med. Genom en ambitiös utbildningsatsning har personal på olika nivåer fått en ökad medvetenhet bland annat om vilka olika behandlingsalternativ som finns, säger Lars Sonde.
Svenskt Demenscentrum pågående utbildningssatsning har i grunden samma mål som den norska. De avgiftsfria webbutbildningarna Demens ABC plus bygger på Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer och vill visa hur man genom god vård och omsorg minimerar användningen av tvingande åtgärder.
Men det är en illusion att tro att alla situationer kan klaras utan tvingande skyddsåtgärder när det gäller personer med allvarlig kognitiv störning, anser Wilhelmina Hoffman, läkare och chef för Svenskt Demenscentrum.
– Vi vet att tvingande skyddsåtgärder förekommer och kommer fortsätta att göra det oavsett om vi har en lag eller inte, vi kan inte blunda för detta, säger hon.
Wilhelmina Hoffman anser att de lagförslag som nu dragits tillbaka hade sina brister. Dels att den endast skulle gälla diagnosen demens och inte funktionsnedsättningen allvarlig kognitiv störning. Dels att lagen skulle omfatta enbart Socialtjänsten.
– En lag om tvingande skyddsåtgärder måste även omfatta hälso- och sjukvården. Personer med demenssjukdom berörs i allra högsta grad av både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Därför ser jag att det är nödvändigt med en ny utredning och ett lagförslag där bägge lagrummen beaktas, anser Wilhelmina Hoffman.
– En ny lag måste även tydligare betona att tvingande skyddsåtgärder endast är en sista åtgärd, när allt annat prövats. Vi behöver ett tydligt strukturerat regelverk för vad som skall ha gjorts innan en åtgärd sätts in samt struktur för uppföljning och överklagande. Detta för att värna om individens hälsa och välmående trots allvarlig kognitiv störning.
Frågan om en lagreglering av tvingande skyddsåtgärer har utretts och diskuterats sedan 1980-talet. Nu skickar regeringen frågan till Socialstyrelsen för vidare utredning. Svenskt Demenscentrums nya rapport – om erfarenheter från England, Holland och Norge – publiceras i vår.
Magnus Westlander
Rapport
För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården, Svenskt Demenscentrum (2010) Läs mer »
En ny rapport, som behandlar erfarenheter från England, Holland och Norge, publiceras i början av mars.
"Vi vet att tvingande skyddsåtgärder förekommer och kommer fortsätta att göra det oavsett om vi har en lag eller inte, vi kan inte blunda för detta".
Premiär för museernas demenssatsning
I år satsar landets museer på personer med demensdiagnos och deras anhöriga. När projektet Möten med minnen invigdes den 28 januari arrangerades särskilda visningar på museer i bland annat Stockholm, Falkenberg och Östersund.
Medan TV-kamerorna förevigade Drottningen, som invigde projektet på Nationalmuseet i Stockholm, samlades fyra personer med demensdiagnos, tillsammans med sina anhöriga, i en 1950-talslägenhet på Falkenbergs museum. Museipedagog Anna-Katarina Detert visade och ledde samtal om de tidstypiska föremålen; stringhyllan, den gamla radion och Husqvarnamopeden som står parkerad utanför ytterdörren.
– Det blev lyckat och väldigt omtyckt av deltagarna. Lägenheten är en avgränsad lugn miljö och fungerar därför utmärkt som samlingsplats för personer med demensdiagnos, säger hon.
Falkenbergs museum är ett av 35 museer som hittills anmält sig till Möte med minnen. Projektet är inspirerat av Museum of Modern Art, New York, som i flera år arrangerat anpassade och välbesökta visningar av konstsamlingarna för demenssjuka och deras anhöriga. Nu hjälper Alzheimerfonden museerna att bygga upp motsvarande verksamhet i Sverige.
Med pengar från Postkodlotteriet ska museipedagoger få grundläggande demenskunskap. Museerna ska också få hjälp med att knyta kontakter med lokala demensföreningar och personal inom vård och omsorg, för att lättare nå ut med information om visningarna.
Vid Falkenbergs museum hoppas man kunna samköra demensutbildningen med de båda andra halländska museerna i Halmstad och Varberg.
– Sedan planerar vi att ha två visningar på hösten och två på våren. De ska ske utanför våra ordinarie öppettider för att vi ska kunna erbjuda en så lugn och trygg miljö som möjligt, säger Anna-Katharina Detert.
Även friluftsmuseet Jamtli utanför Östersund planerar för fyra visningar per år för personer med demensdiagnos och deras anhöriga. Här blir samlingspunkten Faluröda Per-Albintorpet, utrustat med en vevgrammofon, en gammal kaffekvarn och en järnspis som sprider värme och doften av nybakat bröd.
Jamtli har sedan länge haft ett nära samarbete med Östersunds äldreomsorg, bland annat i ett pågående EU-projekt där även ett norskt musikmuseum deltar.
– Vi har bland utbildat personal på kommunens dagverksamhet, för att de ska kunna ta med sina vårdtagare till museet och utnyttja våra historiska miljöer. Det har fungerat fantastiskt bra, dessutom har vi på museet lärt oss mycket om demenssjukdomar av vårdpersonalen, säger Britt-Marie Borgström, museipedagog på Jamtli.
– Våra etablerade kontakter i äldreomsorgen hjälper oss att nå ut med information om Möten med minnen. På premiärvisningen kom sex deltagare och fler kan vi inte ta emot i Per Albin-torpet.
Projektet Möten med minnen pågår till och med 2015. Svenskt Demenscentrum och Demensförbundet deltar som samarbetspartners.
Magnus Westlander
Läs mer om Möten med minnen på
Alzheimerfondens webb » (nytt fönster)
Medan TV-kamerorna förevigade Drottningen, som invigde projektet på Nationalmuseet i Stockholm, samlades fyra personer med demensdiagnos, tillsammans med sina anhöriga, i en 1950-talslägenhet på Falkenbergs museum. Museipedagog Anna-Katarina Detert visade och ledde samtal om de tidstypiska föremålen; stringhyllan, den gamla radion och Husqvarnamopeden som står parkerad utanför ytterdörren.
– Det blev lyckat och väldigt omtyckt av deltagarna. Lägenheten är en avgränsad lugn miljö och fungerar därför utmärkt som samlingsplats för personer med demensdiagnos, säger hon.
Falkenbergs museum är ett av 35 museer som hittills anmält sig till Möte med minnen. Projektet är inspirerat av Museum of Modern Art, New York, som i flera år arrangerat anpassade och välbesökta visningar av konstsamlingarna för demenssjuka och deras anhöriga. Nu hjälper Alzheimerfonden museerna att bygga upp motsvarande verksamhet i Sverige.
Med pengar från Postkodlotteriet ska museipedagoger få grundläggande demenskunskap. Museerna ska också få hjälp med att knyta kontakter med lokala demensföreningar och personal inom vård och omsorg, för att lättare nå ut med information om visningarna.
Vid Falkenbergs museum hoppas man kunna samköra demensutbildningen med de båda andra halländska museerna i Halmstad och Varberg.
– Sedan planerar vi att ha två visningar på hösten och två på våren. De ska ske utanför våra ordinarie öppettider för att vi ska kunna erbjuda en så lugn och trygg miljö som möjligt, säger Anna-Katharina Detert.
Även friluftsmuseet Jamtli utanför Östersund planerar för fyra visningar per år för personer med demensdiagnos och deras anhöriga. Här blir samlingspunkten Faluröda Per-Albintorpet, utrustat med en vevgrammofon, en gammal kaffekvarn och en järnspis som sprider värme och doften av nybakat bröd.
Jamtli har sedan länge haft ett nära samarbete med Östersunds äldreomsorg, bland annat i ett pågående EU-projekt där även ett norskt musikmuseum deltar.
– Vi har bland utbildat personal på kommunens dagverksamhet, för att de ska kunna ta med sina vårdtagare till museet och utnyttja våra historiska miljöer. Det har fungerat fantastiskt bra, dessutom har vi på museet lärt oss mycket om demenssjukdomar av vårdpersonalen, säger Britt-Marie Borgström, museipedagog på Jamtli.
– Våra etablerade kontakter i äldreomsorgen hjälper oss att nå ut med information om Möten med minnen. På premiärvisningen kom sex deltagare och fler kan vi inte ta emot i Per Albin-torpet.
Projektet Möten med minnen pågår till och med 2015. Svenskt Demenscentrum och Demensförbundet deltar som samarbetspartners.
Magnus Westlander
Läs mer om Möten med minnen på
Alzheimerfondens webb » (nytt fönster)
Bilder från invigningen
Drottning Silvia inviger Möten med minnen på Nationalmuseum i Stockholm.
I Per Albin-torpet i Östersund...
...maler man kaffebönor.
Relaterade artiklar
