Att regelbundet besöka en dagverksamhet kan betyda mycket för personer med demenssjukdom, bland annat för att öka deras möjlighet att bo kvar hemma längre. Det kan också bidra till ökad livskvalitet, minskad vårdkonsumtion och avlastning för anhöriga. Utöver dessa fördelar är vinsterna för samhället betydande, då dagverksamhet är en kostnadseffektiv insats som i många fall skjuter en flytt till särskilt boende på framtiden.
Svenskt Demenscentrum har drivit ett projekt för utveckling av dagverksamhet. Fem dagverksamheter i olika kommuner i landet har medverkat och här hittar du inspirerande exempel och tips och råd.
Dagverksamhet på bondgård
Bemötandet viktigast på Silviahemmet
Här följer några tips på ett personcentrerat arbetssätt på dagverksamhet från Silviasyster Lotta Roupe, Silviahemmet.
Nämn en av personalens viktigaste uppgifter?
Att skapa en god och tillåtande stämning utan något ”vi och dom”. Målet är att alla ska trivas och ha roligt.
Vad är viktigt för personalen att tänka på i bemötandet med gästerna?
Tala aldrig över huvudet på gästerna.
Rätta inte.
Fråga inte för mycket och var inte för snabb med att hjälpa till. Backa hellre och kliv ur vårdarrollen.
Låt gästerna fråga om det är något de vill ha.
Hur skapar man en harmonisk atmosfär?
Låt alla få göra det de vill, i möjligaste mån.
Använd inte personalkläder eller personalmuggar. Alla är jämbördiga. Lagar vi mat tillsammans med gästerna har alla kökskläder.
Dela upp gästerna i mindre sällskap, så att de är tillsammans med andra som är i samma skede av sin sjukdom.
Vad kan man särskilt tänka på när en gäst besöker dagverksamheten för första gången?
Första besöket är viktigt.
Visa intresse för personen.
Undvik möten mellan den nya gästen och dem som är längre gångna i sin sjukdom.
Hur vet man när en gäst inte längre bör fortsätta gå på dagverksamhet?
När resorna blir för besvärliga eller när vistelsen skapar oro. Då är inte en dagverksamhet rätt ställe.
Hur kan de anställda enkelt kvalitetssäkra sin verksamhet?
Lägg in en gemensam reflektionsstund vid dagens slut. Det är en snabb form av kvalitetssäkring. Diskutera vad som blev bra och mindre bra. Vad kan vi göra bättre imorgon?
Text: Christina Nemell
Läs mer om ett personcentrerat arbetssätt i boken Utveckling av dagverksamhet. Den finns
Läs hela artikeln
Nämn en av personalens viktigaste uppgifter?
Att skapa en god och tillåtande stämning utan något ”vi och dom”. Målet är att alla ska trivas och ha roligt.
Vad är viktigt för personalen att tänka på i bemötandet med gästerna?
Tala aldrig över huvudet på gästerna.
Rätta inte.
Fråga inte för mycket och var inte för snabb med att hjälpa till. Backa hellre och kliv ur vårdarrollen.
Låt gästerna fråga om det är något de vill ha.
Hur skapar man en harmonisk atmosfär?
Låt alla få göra det de vill, i möjligaste mån.
Använd inte personalkläder eller personalmuggar. Alla är jämbördiga. Lagar vi mat tillsammans med gästerna har alla kökskläder.
Dela upp gästerna i mindre sällskap, så att de är tillsammans med andra som är i samma skede av sin sjukdom.
Vad kan man särskilt tänka på när en gäst besöker dagverksamheten för första gången?
Första besöket är viktigt.
Visa intresse för personen.
Undvik möten mellan den nya gästen och dem som är längre gångna i sin sjukdom.
Hur vet man när en gäst inte längre bör fortsätta gå på dagverksamhet?
När resorna blir för besvärliga eller när vistelsen skapar oro. Då är inte en dagverksamhet rätt ställe.
Hur kan de anställda enkelt kvalitetssäkra sin verksamhet?
Lägg in en gemensam reflektionsstund vid dagens slut. Det är en snabb form av kvalitetssäkring. Diskutera vad som blev bra och mindre bra. Vad kan vi göra bättre imorgon?
Text: Christina Nemell
Läs mer om ett personcentrerat arbetssätt i boken Utveckling av dagverksamhet. Den finns här i vår webbshop.
Silviahemmet drivs i stiftelseform, har 8–10 gäster per dag och 3 anställda. De flesta gästerna är 60–65 år och kommer till Silviahemmet efter biståndsbeslut från kommunerna.
Fler filmer om dagverksamhet
Här hittar du fler exempel på personcentrerad dagverksamhet.
Helsingborgs fyra förbättringsområden
Dagverksamhet på bondgård
Demensteam håller matlagningskurser på Öland
Drop-in på dagverksamhet i Reykjavik
Poesiverkstad på norsk dagverksamhet
Helsingborgs fyra förbättringsområden
Dagverksamhet på bondgård
Demensteam håller matlagningskurser på Öland
Drop-in på dagverksamhet i Reykjavik
Poesiverkstad på norsk dagverksamhet
Gamla möbler får nytt liv
På Karlsgårdens dagverksamhet i Tierps kommun råder febril aktivitet bland några av gästerna. De gör gamla möbler som nya.
I en del av det stora allrummet målar Stig-Evert, Kurt och Per-Gunnar om ett gammalt vitrinskåp. Nu ska furuträet bli vitt och fräscht. När skåpet är färdigrenoverat ska det lämnas över till boendet som ligger strax intill. I det nygamla vitrinskåpet kommer boendets finporslin att förvaras.
Fåtöljer kläs om
Ytterligare möbler trängs längs med ena väggen i rummet och väntar på sin tur av handpåläggning. De flesta av de sköna fåtöljerna som används i rummets sittgrupper har personalen och gästerna klätt om tillsammans. Här finns också en vävstol med en påbörjad blåvit trasmatta. Vävstolen är inte helt lätt att hantera, men personalen berättar att det ibland händer att någon av gästerna vill försöka.
– De flesta av möblerna fick vi i samband med flytten hit för åtta år sedan. Några plockade vi upp från källaren, andra har skänkts till oss, berättar Lise-Lott Hållqvist som är undersköterska på Karlsgården.
Tierp är en av de fem kommuner som deltog i utvecklingsprojektet för dagverksamheter som Svenskt Demenscentrum drev under 2022–2023.
Stig-Evert och Kurt målar om ett vitrinskåp.
Stor skaparglädje
Av en invånare i trakten har dagverksamheten fått lådvis med pyssel och material av olika slag, en tacksam gåva som kommer väl till användning i dagverksamhetens pysselverkstad. Här inne syns spår av pysslandet överallt: hängdekorationer av garn, gjutna figurer, pappblommor, tavlor, färgburkar, lim och penslar. Den engagerade personalens intressen sätter tveklöst sin prägel på verksamheten.
– Allt här inne har vi gjort. Vi har mycket fantasi och hämtar idéer från sociala medier, säger Maria Birkehorn, Silviasyster på Karlsgården.
Idyllisk bruksmiljö
Den gigantiska tavlan på väggen inspirerar säkert gästerna till kreativt skapande. Det 20 kvadratmeter stora konstverket är målat av den lokala konstnären Agne Söderberg (1917–2007). Motivet är hämtat från Karlsholms bruk med sina idylliska omgivningar, precis det som syns när man tittar ut genom Karlsgårdens fönster med de hemmasydda spetsgardinerna. Där kan man se sjön med fontänen, bruksmiljön med anor från 1700-talet, Lancashire-smedjan, herrgården och den välbevarade klockstapeln.
Grönområden på gångavstånd
Grönområdena runt sjön ligger på ett par minuters gångavstånd från Karlsgården. Eftersom dagverksamheten saknar en egen trädgård går hela gänget ofta till parken under sommarhalvåret. Soffor och bord står uppställda utefter sjön där man kan slå sig ned och mata änderna eller fika – och kanske diskutera nya spännande skaparprojekt.
Text och foto: Christina Nemell
Stor skaparglädje
Av en invånare i trakten har dagverksamheten fått lådvis med pyssel och material av olika slag, en tacksam gåva som kommer väl till användning i dagverksamhetens pysselverkstad. Här inne syns spår av pysslandet överallt: hängdekorationer av garn, gjutna figurer, pappblommor, tavlor, färgburkar, lim och penslar. Den engagerade personalens intressen sätter tveklöst sin prägel på verksamheten.
– Allt här inne har vi gjort. Vi har mycket fantasi och hämtar idéer från sociala medier, säger Maria Birkehorn, Silviasyster på Karlsgården.
Idyllisk bruksmiljö
Den gigantiska tavlan på väggen inspirerar säkert gästerna till kreativt skapande. Det 20 kvadratmeter stora konstverket är målat av den lokala konstnären Agne Söderberg (1917–2007). Motivet är hämtat från Karlsholms bruk med sina idylliska omgivningar, precis det som syns när man tittar ut genom Karlsgårdens fönster med de hemmasydda spetsgardinerna. Där kan man se sjön med fontänen, bruksmiljön med anor från 1700-talet, Lancashire-smedjan, herrgården och den välbevarade klockstapeln.
Grönområden på gångavstånd
Grönområdena runt sjön ligger på ett par minuters gångavstånd från Karlsgården. Eftersom dagverksamheten saknar en egen trädgård går hela gänget ofta till parken under sommarhalvåret. Soffor och bord står uppställda utefter sjön där man kan slå sig ned och mata änderna eller fika – och kanske diskutera nya spännande skaparprojekt.
Text och foto: Christina Nemell
Fler aktivitetstips för dagverksamheter finns i boken Utveckling av dagverksamhet. Den finns i vår webbshop som du hittar här. (Öppnas i nytt fönster.)
Ökad delaktighet med gemensamma måltider
Gemensamma måltider är exempel på vad som kan ingå i ett rehabiliterande arbetssätt. Måltiderna är inte bara ett sätt att förebygga undernäring, utan ökar också gästernas delaktighet genom att de serverar maten till sig själva eller deltar i matlagning och bakning.
På Silviahemmet utanför Stockholm är de flesta av gästerna under 65 år. Många av dem är hälsomedvetna och pålästa om sin sjukdom. De flesta känner till FINGER-studien och har lagt om sin kost genom att ersätta kött med fisk eller vegetarisk kost.
Vegetariskt fler gånger i veckan
– Våra gäster vet vad de vill och tackar gärna ja till vegetariska rätter, berättar Silviasköterska Hoa Hoang som ansvarar för Silviahemmets veckomenyer.
För det mesta är lunchen vegetarisk två dagar i veckan, men är det någon som gärna vill ha kött får de det vid sidan om. När Hoa planerar recepten utgår hon från basvaror som lax, torsk, vegetariska produkter, kyckling och massor av grönsaker. Råvarorna beställs med hemkörning. Personalen turas om att hålla i tillagningen i köket.
Gästernas önskemål styr menyn
På Silviahemmet styr gästerna vad som serveras och veckomenyerna baserar sig på vad gästerna tidigare har tyckt om. De som vill hjälper också till att laga maten. Det blir som en aktivitet i sig. Gästerna börjar anlända till dagverksamheten klockan 09.00 på morgonen. Vid 09.30 är det morgongympa i cirka 20 minuter. Den hålls utomhus på sommaren. Klockan 10.00 blir det en ordentlig frukost med ägg, ostmacka, frukt och grönsaker. Brödet är alltid fiberrikt.
– Flera i personalen slänger gärna ihop en filmjölks-limpa med frön och nötter som är både nyttig och mycket populär, berättar Hoa.
Fika med miniglass och bär
Efter frukosten väntar promenader eller andra aktiviteter. Lunchen dukas fram klockan 13.00. För att gästerna ska hinna blir hungriga till dess serveras inga mellanmål, även om det alltid f
På Silviahemmet utanför Stockholm är de flesta av gästerna under 65 år. Många av dem är hälsomedvetna och pålästa om sin sjukdom. De flesta känner till FINGER-studien och har lagt om sin kost genom att ersätta kött med fisk eller vegetarisk kost.
Vegetariskt fler gånger i veckan
– Våra gäster vet vad de vill och tackar gärna ja till vegetariska rätter, berättar Silviasköterska Hoa Hoang som ansvarar för Silviahemmets veckomenyer.
För det mesta är lunchen vegetarisk två dagar i veckan, men är det någon som gärna vill ha kött får de det vid sidan om. När Hoa planerar recepten utgår hon från basvaror som lax, torsk, vegetariska produkter, kyckling och massor av grönsaker. Råvarorna beställs med hemkörning. Personalen turas om att hålla i tillagningen i köket.
Gästernas önskemål styr menyn
På Silviahemmet styr gästerna vad som serveras och veckomenyerna baserar sig på vad gästerna tidigare har tyckt om. De som vill hjälper också till att laga maten. Det blir som en aktivitet i sig. Gästerna börjar anlända till dagverksamheten klockan 09.00 på morgonen. Vid 09.30 är det morgongympa i cirka 20 minuter. Den hålls utomhus på sommaren. Klockan 10.00 blir det en ordentlig frukost med ägg, ostmacka, frukt och grönsaker. Brödet är alltid fiberrikt.
– Flera i personalen slänger gärna ihop en filmjölks-limpa med frön och nötter som är både nyttig och mycket populär, berättar Hoa.
Fika med miniglass och bär
Efter frukosten väntar promenader eller andra aktiviteter. Lunchen dukas fram klockan 13.00. För att gästerna ska hinna blir hungriga till dess serveras inga mellanmål, även om det alltid finns frukt att tillgå för den som önskar. Promenaderna hjälper också till att locka fram hungern. Fika blir det direkt efter lunchen eftersom gästerna åker hem vid 15-tiden. Då bjuds det ofta på glass med bär eller frukt.
– Istället för stora glasspaket köper vi in miniglassar. Vi har upptäckt att de flesta tycker att det är alldeles lagom efter en mättande lunch, säger Hoa.
Hoa och gästerna har lagat en aptitretande wok med paprika, broccoli, sojabönor, spetskål, råris och en räkblandning med ingefära, vitlök och gurkmeja.
Text och foto: Christina Nemell
Omtyckta möten med djur och natur
Mitt ute på landet, på gränsen mellan Skåne och Halland, ligger den idylliska dagverksamheten Gärdet på en liten bondgård. Här finns grisar, får, getter, kaniner, höns, hästar, hund och katter.
Gästerna kan sitta på en stor altan och beskåda djuren. Grisarna som vältrar sig i sitt gyttjebad roar lite extra. När djuren anar att det är matdags rusar de ivrigt fram till stängslet och låter sig matas av gäster och personal. Bordercollien Alice springer omkring och håller koll på alla. Alice och katterna kommer och går som de vill, utom vid måltiderna.
Ombyggd bed & breakfast
Gärdet drivs sedan fem år tillbaka av Silviasyster Marie Svensson. Hit kommer 6–8 gäster varje dag, de flesta från Laholms kommun, enstaka från Båstad. Alla är över 65 år och har en demenssjukdom eller kognitiv svikt.
Gästerna jobbar inte praktiskt med djurens skötsel, utan betraktar dem bara. Djuren sköts om av Marie och hennes familj som bor i boningshuset som hör till gården de köpte för cirka 10 år sedan. Då hade det fungerat som bed & breakfast. Stallokalerna var ombyggda efter alla regler som finns. Marie och hennes man konstaterade snabbt att platsen är perfekt för en dagverksamhet med inriktning på djur.
Djuren skapar motivation
– Våra djur betyder oerhört mycket för verksamheten. Oavsett i vilket skede av sin sjukdom man är kan man tillgodogöra sig djur och natur, säger Marie Svensson. Djuren bidrar med motivation att ge sig iväg, att gå ut. Det är främst hund och katt som betyder mest för våra gäster, men vi ser också att ljud, dofter och bara åsynen av djur triggar igång minnen – även för stadsbor. Kanske kommer gästerna inte alltid ihåg personalen, men de minns gärna något speciellt djur.
Fördelen med att ha djuren precis inpå sig är att gästerna kan gå och titta på dem precis när andan faller på. Marie har själv jobbat inom äldrevården tidigare och upplevt svårigheten att få med alla när det är dags för utflykt ett visst klockslag.
– Här går det lättare att fånga ögonblicket, förklarar hon.
Trädgård med båtinstallation
I den vackert anlagda trädgården ringlar en grusgång som man kan följa för att komma fåren, getterna och kaninerna nära. Mitt i grönskan sticker lite oväntat en styrhytt upp, prydd med ett ankare, en båtklocka och lanternor. Inspirationen till denna båtinstallation kommer från en av gästerna, Göran, som var sjöman i många år. Intill styrhytten står en mast fastkilad i marken. Den gjordes av en gran som höggs ned och skalades av.
Göran är mycket förtjust i djuren på gården, särskilt getterna, grisarna och katterna. Han har själv fyra katter hemma. Han var med när Alice kom till gården som valp.
– Hon är väldigt go’, Alice, tycker han.
Prisbelönad verksamhet
På senare tid har Gärdet ofta synts i tidningar och på tv. Nästan varje vecka kommer besökare på studiebesök. Anledningen till uppmärks
Djuren skapar motivation
– Våra djur betyder oerhört mycket för verksamheten. Oavsett i vilket skede av sin sjukdom man är kan man tillgodogöra sig djur och natur, säger Marie Svensson. Djuren bidrar med motivation att ge sig iväg, att gå ut. Det är främst hund och katt som betyder mest för våra gäster, men vi ser också att ljud, dofter och bara åsynen av djur triggar igång minnen – även för stadsbor. Kanske kommer gästerna inte alltid ihåg personalen, men de minns gärna något speciellt djur.
Fördelen med att ha djuren precis inpå sig är att gästerna kan gå och titta på dem precis när andan faller på. Marie har själv jobbat inom äldrevården tidigare och upplevt svårigheten att få med alla när det är dags för utflykt ett visst klockslag.
– Här går det lättare att fånga ögonblicket, förklarar hon.
Trädgård med båtinstallation
I den vackert anlagda trädgården ringlar en grusgång som man kan följa för att komma fåren, getterna och kaninerna nära. Mitt i grönskan sticker lite oväntat en styrhytt upp, prydd med ett ankare, en båtklocka och lanternor. Inspirationen till denna båtinstallation kommer från en av gästerna, Göran, som var sjöman i många år. Intill styrhytten står en mast fastkilad i marken. Den gjordes av en gran som höggs ned och skalades av.
Göran är mycket förtjust i djuren på gården, särskilt getterna, grisarna och katterna. Han har själv fyra katter hemma. Han var med när Alice kom till gården som valp.
– Hon är väldigt go’, Alice, tycker han.
Prisbelönad verksamhet
På senare tid har Gärdet ofta synts i tidningar och på tv. Nästan varje vecka kommer besökare på studiebesök. Anledningen till uppmärksamheten är att Marie Svensson som första undersköterska fick ta emot priset Queen Silvia Nursing Award i maj 2023.
– Det blev ett utmärkt sätt att lyfta undersköterskans yrkesroll.
Stor medial uppmärksamhet
– Det blev ett väldigt pådrag från media. Också kommunen vaknade till och förstod att det var någon riktig mening med det jag gör, berättar hon.
Dessförinnan hade Marie kämpat i flera år med att motivera och övertala kommunpolitikerna om de många fördelarna med att erbjuda Gärdet som dagverksamhet till sina invånare, att de bör ges den valmöjligheten.
– Queen Silvia Nursing Award blev ett erkännande, säger Marie, som också medverkade i SVT:s program ”Året med kungafamiljen” julen 2023.
Hoppas inspirera andra
Marie Svensson hoppas kunna inspirera andra att våga satsa på en dagverksamhet liknande Gärdets, att de vågar sig på att utnyttja gamla bondgårdar som kanske tvingats lägga ned sin vanliga verksamhet.
– Nu plockar jag godbitarna och jobbar som jag alltid drömt om.
Text och foto: Christina Nemell
Se vår film från Gärdets dagverksamhet här. (Öppnas i nytt fönster.)
Poesi och sång för glädje
I den vackert belägna kuststaden Molde i Norge ligger Råkhaugen Dagsenter. Dagverksamheten här har fått utmärkelser för sitt lite annorlunda sätt att verka.
– Vårt motto är att alltid säga ja. Och klarar vi det inte har vi i alla fall försökt, förklarar föreståndaren Marit Hoemsnes Angen.
Lördagsöppet och egna bussar
Till Råkhaugen Dagsenter kommer varje vardag 27 personer med demensdiagnos. Också på lördagar är det öppet och då vistas sex personer här. Gästerna är indelade efter aktivitetsnivå i två olika grupper med 15 respektive 12 personer. Det går en anställd på tre gäster. Alla gäster hämtas på morgonen av dagverksamhetens tre bussar som körs av egna chaufförer.
Moldes fantastiska natur lockar till aktiviteter i det fria.
På Lykkeveien i Råkhaugen Dagsenter gäller det att se upp för mycket glädje och skratt.
Elisabeth Sjømæling Gravdehaug har varit med och lett poesiskaparstunderna sedan 2009. Deltagarna, som oftast är 3–5 personer åt gången, samtalar kring ett förutbestämt tema.
I boken ”Tellagulla” har gästernas reflektioner skrivits ned i diktform.
Naturnära aktiviteter
Många av aktiviteterna på Råkhaugen präglas av dagverksamhetens geografiska läge på en fjällsluttning omgiven av fantastisk natur precis inpå knuten och fjorden nedanför. Som en kuliss bortom fjorden sticker 222 snötäckta fjälltoppar upp. Några platta småöar i fjorden kallas skämtsamt för Moldiverna. Gästerna gör båtturer i fjordlandskapet, åker skidor eller gör utflykter ner till centrum som ligger 4 kilometer från Råkhaugen. På sommaren tar de ibland med sig frukosten ut i skogen eller till den relativt nyanlagda strandpromenaden i centrum. Där kan de sitta på bänkar bland rosenplanteringarna och njuta av utsikten ut mot fjorden där färjorna går i skytteltrafik. Moldes smeknamn är för övrigt Rosornas stad. Varje sommar besöker gästerna självklart Moldes jazzfestival, den största i Norge. Musiken ligger många på Råkhaugen varmt om hjärtat och man har en alldeles egen kör, Kor Kjekt.
Stärka självkänslan
Även för dem som inte klarar av att gå särskilt långt är det viktigt att komma ut, för både kroppen och psyket.
– Vår uppgift är att göra vardagen så bra som möjligt för gästerna. Även om inte alla minns vad de varit med om under dagen är det viktigt att de har en bra känsla i kroppen när de åker hem igen, säger Marit Hoemsnes Angen.
Hon och de anställda på Råkhaugen vill att gästerna ska känna sig sedda, accepterade och få en stärkt självkänsla, något som ofta får sig en törn i samband med en demensdiagnos.
Starkt stöd från kommunen
Att Råkhaugens Dagsenter är viktig inser också Molde kommun, som är helt beroende av dagverksamheten för att personerna med demenssjukdom ska kunna bo hemma längre. Marit Hoemsnes Angen upplever att kommunen lyssnar på dem. Nedskärningar drabbar aldrig dagverksamheten.
– Skulle man ta bort det här måste man ju ha fler platser på vårdboenden.
Lärdo
Naturnära aktiviteter
Många av aktiviteterna på Råkhaugen präglas av dagverksamhetens geografiska läge på en fjällsluttning omgiven av fantastisk natur precis inpå knuten och fjorden nedanför. Som en kuliss bortom fjorden sticker 222 snötäckta fjälltoppar upp. Några platta småöar i fjorden kallas skämtsamt för Moldiverna. Gästerna gör båtturer i fjordlandskapet, åker skidor eller gör utflykter ner till centrum som ligger 4 kilometer från Råkhaugen. På sommaren tar de ibland med sig frukosten ut i skogen eller till den relativt nyanlagda strandpromenaden i centrum. Där kan de sitta på bänkar bland rosenplanteringarna och njuta av utsikten ut mot fjorden där färjorna går i skytteltrafik. Moldes smeknamn är för övrigt Rosornas stad. Varje sommar besöker gästerna självklart Moldes jazzfestival, den största i Norge. Musiken ligger många på Råkhaugen varmt om hjärtat och man har en alldeles egen kör, Kor Kjekt.
Stärka självkänslan
Även för dem som inte klarar av att gå särskilt långt är det viktigt att komma ut, för både kroppen och psyket.
– Vår uppgift är att göra vardagen så bra som möjligt för gästerna. Även om inte alla minns vad de varit med om under dagen är det viktigt att de har en bra känsla i kroppen när de åker hem igen, säger Marit Hoemsnes Angen.
Hon och de anställda på Råkhaugen vill att gästerna ska känna sig sedda, accepterade och få en stärkt självkänsla, något som ofta får sig en törn i samband med en demensdiagnos.
Starkt stöd från kommunen
Att Råkhaugens Dagsenter är viktig inser också Molde kommun, som är helt beroende av dagverksamheten för att personerna med demenssjukdom ska kunna bo hemma längre. Marit Hoemsnes Angen upplever att kommunen lyssnar på dem. Nedskärningar drabbar aldrig dagverksamheten.
– Skulle man ta bort det här måste man ju ha fler platser på vårdboenden.
Lärdom att inte stänga ned
Under coronapandemin stängde dagverksamheten ned helt i sex månader, varpå många flyttade in på vårdboende. När dagverksamheten öppnade igen mådde många mycket sämre, både fysiskt och mentalt.
– En lärdom vi dragit av detta är att om det händer igen kan man inte stänga ned, utan helt enkelt leva med det.
På schemat: Att skapa poesi
Under vinterhalvåret hålls poesigrupper på Råkhaugen Dagsenter ungefär en gång i månaden. Elisabeth Sjømæling Gravdehaug och en kollega startade aktiviteten redan år 2009. Till en början fick de hjälp av en sjuksköterska som hade erfarenhet av metoden. Därefter har de fortsatt att vidareutveckla den.
– Det har blivit många fina historier och dikter och vi har haft många trevliga stunder, berättar Elisabeth Sjømæling Gravdehaug.
Frågor kring ett tema
Så här går det till: Ledarna bjuder in några gäster att delta, helst tre, max fem personer per gång. Alla kan vara med. Olika gäster bjuds in varje gång. Två anställda leder poesistunden som håller på i cirka en timme.
Alla sitter runt ett bord som pyntats lite hemtrevligt, kanske med tända ljus. Temat har ledarna valt i förväg. Det kan handla om vad som helst, till exempel årstider, naturen, städer, känslor, musik. För att få inspiration kan ledarna visa bilder, spela upp musik eller berätta något om temat. Erfarenheten har visat att bilder är det som är mest effektivt för att förmedla inspiration.
Därefter ställer den ena ledaren frågor medan den andra noterar det som sägs, även namnet på den som säger något. Ibland blir det mycket att skriva ned, ibland räcker det med några fångande ord. Oftast är det en person som bidrar med orden till en dikt, andra gånger blir det en gemensam dikt.
När dikterna är klara och nedskrivna brukar de läsas upp inför alla, ibland av personerna bakom dikterna.
Blev en tryckt bok
Några av dikterna resulterade i en tryckt bok år 2021 efter att ett samarbete i projektet ”Dikt och demens” inletts med Högskolan i Molde. Då fick man professionell hjälp av professor Oddgeir Synnes och Arne Ruset, överläkare i psykiatri, att ta fram diktsamlingen ”Tellagulla”. Grupperna samlades på samma sätt som tidigare, men det gjordes också en ljudupptagning av det som blev sagt.
Poetiskt språk som resurs
Genom projektet ville Synnes och Ruset visa hur man kan lyfta fram resurser som fortfarande finns hos personer med demenssjukdom, utan att för den skull underskatta deras svårigheter.
De skriver i bokens förord: ”I detta arbete har vi blivit överraskade över hur många texter vi kunde hitta efter varje poesigrupp som varade i en timme med tre eller fyra deltagare. Hur små levande detaljer från barn- och ungdomsåren dök upp. Vi hittade reflektioner kring att bli äldre och vad som är viktigt idag. Och här fanns många poetiska vändningar av ursprungliga uttryck som vi bara lade märke till när vi verkligen tog oss tid att lyssna på vad som sades. För att inte glömma all humor som finns i dessa dikter! När vi framförde texterna till deltagarna såg vi att dikterna gjorde intryck på dem. Det blev mycket skratt och ibland några tårar när texterna lästes upp. Och deltagarna visade att de var stolta över texterna.”
Under den internationella litteraturfestivalen Bjørnsonfestivalen i Molde 2018 framfördes några av dikterna av en skådespelare. Många av deltagarna satt då på de främre bänkarna.
Text och foto: Christina Nemell
Se vår film från Molde här. Vill du prova att anordna en poesiverkstad på din dagverksamhet? Då kan du hitta tips på teman och konkreta frågeställningar i boken Utveckling av dagverksamhet. Boken finns här i vår webbshop.
Populär matlagningskurs på Öland
Varje fredag beger sig en grupp kvinnor och män till boendet Äppelvägen i Färjestaden på Öland för att laga mat. De ses på kursen året runt, förutom några veckor på sommaren.
Alla sju som är med har en demenssjukdom eller kognitiv svikt. Att de är i olika fas av sin sjukdom är inget hinder. Acceptansen och förståelsen i gruppen är stor.
– Alla är så måna om varandra och hjälps åt. Det fungerar jättebra, berättar Helen Svensson, undersköterska, som är med och guidar gruppen tillsammans med Ann Eriksson.
Många vill vara med
Matlagningsgruppen har blivit mycket populär och överträffat demensteamets alla förväntningar. Från början var det inte tänkt att ha med så många deltagare, men intresset var stort och kö uppstod. Eftersom flera av deltagarna sitter ned vid det stora köksbordet och arbetar med maten fungerar det bra utan någon trängsel. Stämningen är god och snart doftar det riktigt gott om den krämiga fläskfilégrytan med svamp och bacon som står på dagens meny.
Nästan portförbjuden förr
Det är Sven-Olof som ansvarar för köttet idag.
– Jag har varit näst intill portförbjuden i köket för jag har en hustru som är så duktig på att laga mat, berättar han.
Likadant är det hemma hos Tore, som från början kommer från Norrland.
– Jo, det är väl oftast min fru som lagar mat.
De båda herrarna skrattar och enas om att det är viktigt för jämställdheten att också de är med och lagar mat.
Uppskattar umgänget
Tore uppskattar matlagningskursen mycket.
– Jag tycker det är jättekul, inte minst umgänget med kompisarna och att sitta ned och äta tillsammans, säger han.
Före detta lärarinnan Gunilla har under årens lopp haft flera ur personalen som elever. Hon förbereder nu en dessertpaj med rabarber som ska serveras med vaniljglass.
– Jag bakar mycket hemma. Det
Alla sju som är med har en demenssjukdom eller kognitiv svikt. Att de är i olika fas av sin sjukdom är inget hinder. Acceptansen och förståelsen i gruppen är stor.
– Alla är så måna om varandra och hjälps åt. Det fungerar jättebra, berättar Helen Svensson, undersköterska, som är med och guidar gruppen tillsammans med Ann Eriksson.
Många vill vara med
Matlagningsgruppen har blivit mycket populär och överträffat demensteamets alla förväntningar. Från början var det inte tänkt att ha med så många deltagare, men intresset var stort och kö uppstod. Eftersom flera av deltagarna sitter ned vid det stora köksbordet och arbetar med maten fungerar det bra utan någon trängsel. Stämningen är god och snart doftar det riktigt gott om den krämiga fläskfilégrytan med svamp och bacon som står på dagens meny.
Nästan portförbjuden förr
Det är Sven-Olof som ansvarar för köttet idag.
– Jag har varit näst intill portförbjuden i köket för jag har en hustru som är så duktig på att laga mat, berättar han.
Likadant är det hemma hos Tore, som från början kommer från Norrland.
– Jo, det är väl oftast min fru som lagar mat.
De båda herrarna skrattar och enas om att det är viktigt för jämställdheten att också de är med och lagar mat.
Uppskattar umgänget
Tore uppskattar matlagningskursen mycket.
– Jag tycker det är jättekul, inte minst umgänget med kompisarna och att sitta ned och äta tillsammans, säger han.
Före detta lärarinnan Gunilla har under årens lopp haft flera ur personalen som elever. Hon förbereder nu en dessertpaj med rabarber som ska serveras med vaniljglass.
– Jag bakar mycket hemma. Det smakar bättre än sådant man köper, säger hon och ler.
Text och foto: Christina Nemell
Läs mer om olika aktiviteter i boken Utveckling av dagverksamhet. Den finns här i vår webbshop.
En film från matlagningskursen finns här.
Professorns tips för en god inomhusmiljö
Vilka färger är lämpliga? Hur ska möblerna placeras? Professor Helle Wijk, som länge forskat om vårdmiljöns betydelse, delar här med sig av goda råd.
En genomtänkt design ökar livskvaliteten för äldre personer med demenssjukdom. Bilden är tagen i en klubblokal på SilviaBo i Helsingborg.
Helle Wijk är professor vid Göteborgs universitet och har i många år arbetat med miljöstödjande åtgärder. Hennes avhandling handlade bland om en medveten användning av färger i livsmiljön hos personer med demenssjukdom.
Hon betonar vikten av att skapa personcentrerade miljöer där personer med demenssjukdom känner att de har kontroll, kan ta sig fram, hitta och kan välja att ha socialt umgänge eller dra sig tillbaka. Genom bra val av inredning och livsmiljö kan vi underlätta deras vardag och skapa förutsättningar för en god omvårdnad.
Vilka val kan vi göra för att miljön ska bli lättare att orientera sig i och underlätta tolkningen av synintryck?
- Miljön ska inte vara provokativ, dvs. hotande eller svårtolkad med mycket visuellt brus. Det är viktigare är att den är stimulerande, vacker och trivsam att vistas i.
Finns det färger som är mer lämpliga än andra att använda i miljön runt personer med demenssjukdom?
- Kraftiga signalfärger kan man använda på små ytor för att pocka på uppmärksamhet, exempelvis ljusknappar och informationsskyltar, medan färgen på en vägg inte ska vara för påträngande. Eftersom demenssjukdomar påverkar den rumsliga orienteringsförmågan kan det hjälpa om motstående väggar har olika nyans, hellre än helt vita. En tapet går bra, gärna på en fondvägg. Det kan väcka igenkänning.
Vad ska man tänka på när det gäller möblemang?
- Det är viktigt att framhäva det som är av vikt i rummet. Fåtöljen eller matbordet kan sticka ut i miljön så att de blir lätta att se och nyttja. Det är bra att undvika visuellt brus i bakgrunden, till exempel stormönstrade tapeter med blommor och gobelänger.
Vad mer är viktigt att
Helle Wijk är professor vid Göteborgs universitet och har i många år arbetat med miljöstödjande åtgärder. Hennes avhandling handlade bland om en medveten användning av färger i livsmiljön hos personer med demenssjukdom.
Hon betonar vikten av att skapa personcentrerade miljöer där personer med demenssjukdom känner att de har kontroll, kan ta sig fram, hitta och kan välja att ha socialt umgänge eller dra sig tillbaka. Genom bra val av inredning och livsmiljö kan vi underlätta deras vardag och skapa förutsättningar för en god omvårdnad.
Vilka val kan vi göra för att miljön ska bli lättare att orientera sig i och underlätta tolkningen av synintryck?
- Miljön ska inte vara provokativ, dvs. hotande eller svårtolkad med mycket visuellt brus. Det är viktigare är att den är stimulerande, vacker och trivsam att vistas i.
Finns det färger som är mer lämpliga än andra att använda i miljön runt personer med demenssjukdom?
- Kraftiga signalfärger kan man använda på små ytor för att pocka på uppmärksamhet, exempelvis ljusknappar och informationsskyltar, medan färgen på en vägg inte ska vara för påträngande. Eftersom demenssjukdomar påverkar den rumsliga orienteringsförmågan kan det hjälpa om motstående väggar har olika nyans, hellre än helt vita. En tapet går bra, gärna på en fondvägg. Det kan väcka igenkänning.
Vad ska man tänka på när det gäller möblemang?
- Det är viktigt att framhäva det som är av vikt i rummet. Fåtöljen eller matbordet kan sticka ut i miljön så att de blir lätta att se och nyttja. Det är bra att undvika visuellt brus i bakgrunden, till exempel stormönstrade tapeter med blommor och gobelänger.
Vad mer är viktigt att tänka på?
- Att det finns en utemiljö som är lättillgänglig och att kunna se natur från sin lägenhet på boendet eller från allrummet. Det är bra med dagsljus och att kunna vistas utomhus året runt eller i ett uterum när det är kallt. Det är också viktigt att bygga in valfrihet när man inreder en dagverksamhet. Gästen ska kunna välja att sitta runt det stora bordet med alla eller välja en liten hörna där det känns naturligt att sätta sig i lugn och ro.
Text och foto: Christina Nemell
Porträttfoto: Göteborgs universitet
”Miljöanpassningar som bidrar till ökad delaktighet – Stöd för att underlätta aktivitet och delaktighet för personer med demenssjukdom” (Myndigheten för delaktighet, 2015). Publikationen beskriver hur en genomtänkt design ökar livskvaliteten för äldre och för personer med demenssjukdom. Den är skriven av Gun Aremyr och Helle Wijk och finns för nedladdning på www.mfd.se och på www.demenscentrum.se.
Här kan du ladda ner en pdf. (Öppnas i nytt fönster.)
Reykjavik öppet för drop-in
I utkanten av Reykjavik ligger dagverksamheten Seiglan. Den drivs enligt ett drop-in-koncept där de registrerade gästerna får komma och gå som de vill.
Samtliga gäster har en demenssjukdom och Seiglan är öppen för dem mellan måndag och fredag.
– Oftast är här ett 20-tal personer samtidigt. Några gäster kommer hit för en speciell aktivitet, men vi försöker få alla att stanna hela dagen, säger Guðlaugur Eyjólfsson som är Seiglans chef.
Improviserar ibland
Seiglan är den första dagverksamheten i sitt slag och öppnade våren 2022. Verksamheten ses som ett pilotprojekt.
– Vi improviserar ibland, säger Guðlaugur Eyjólfsson, men hittills har det fungerat mycket bra.
De 33 platserna på dagverksamheten bekostas av den isländska staten och bemanningen är anpassad för 33 gäster. Utöver de 60 gäster som har fått sin plats beviljad på Seiglan står ytterligare 60 i kö.
Nyrenoverat vackert hus
Seiglan återfinns i ett nyrenoverat vackert hus som ursprungligen var ett sjukhus. I entrén finns en mini-utställning med uppbyggda miljöer, fotografier och föremål från den tiden. I huset samsas Seiglan med olika organisationers kontor, bland annat Alzheimer Iceland som tog initiativet till Seiglan.
På dagverksamhetens våningsplan finns avkopplingsrum med soffgrupper och saccosäckar, föreläsningsrum och flera aktivitets- och träningsutrymmen. I lunchrummet kan gästerna värma på medhavd lunchmat.
Uppsluppen stämning
Inne i allrummet sitter två kvinnor vid ett bord och lägger ett stort panoramapussel med 500 bitar.
– Jag tror att det är någon vacker stad i Italien, säger Erla Jónsdóttir.
Stämningen är uppsluppen, kvinnorna skrattar och plötsligt drar Erla igång med allsång. Bjarni stämmer in.
En av de första gästerna
Bjarni Bjarnason är 64 år och var e
Samtliga gäster har en demenssjukdom och Seiglan är öppen för dem mellan måndag och fredag.
– Oftast är här ett 20-tal personer samtidigt. Några gäster kommer hit för en speciell aktivitet, men vi försöker få alla att stanna hela dagen, säger Guðlaugur Eyjólfsson som är Seiglans chef.
Improviserar ibland
Seiglan är den första dagverksamheten i sitt slag och öppnade våren 2022. Verksamheten ses som ett pilotprojekt.
– Vi improviserar ibland, säger Guðlaugur Eyjólfsson, men hittills har det fungerat mycket bra.
De 33 platserna på dagverksamheten bekostas av den isländska staten och bemanningen är anpassad för 33 gäster. Utöver de 60 gäster som har fått sin plats beviljad på Seiglan står ytterligare 60 i kö.
Nyrenoverat vackert hus
Seiglan återfinns i ett nyrenoverat vackert hus som ursprungligen var ett sjukhus. I entrén finns en mini-utställning med uppbyggda miljöer, fotografier och föremål från den tiden. I huset samsas Seiglan med olika organisationers kontor, bland annat Alzheimer Iceland som tog initiativet till Seiglan.
På dagverksamhetens våningsplan finns avkopplingsrum med soffgrupper och saccosäckar, föreläsningsrum och flera aktivitets- och träningsutrymmen. I lunchrummet kan gästerna värma på medhavd lunchmat.
Uppsluppen stämning
Inne i allrummet sitter två kvinnor vid ett bord och lägger ett stort panoramapussel med 500 bitar.
– Jag tror att det är någon vacker stad i Italien, säger Erla Jónsdóttir.
Stämningen är uppsluppen, kvinnorna skrattar och plötsligt drar Erla igång med allsång. Bjarni stämmer in.
En av de första gästerna
Bjarni Bjarnason är 64 år och var en av de allra första gästerna på Seiglan.
– Här är helt fantastiskt, tycker han. Alla kommer bra överens och är positiva. Ingen klagar. Om någon gör något galet så skrattar vi bara.
På Seiglan gillar Bjarni att spela biljard, inomhusgolf och sjunga i kör. Han berättar att de ofta gör utflykter, antingen till fots eller med inhyrd buss om de ska åka in till Reykjaviks centrum.
Diagnos för fyra år sedan
Det är nu fyra år sedan Bjarni fick diagnosen Alzheimers sjukdom, men nyligen ändrades den till Lewykroppssjukdom. Han vet vad sjukdomen innebär och anar vilka svårigheter han har framför sig.
– Det är som det är. Jag har inget val. Det kommer att bli tufft och innebära många förändringar för mig, men då är det bra att kunna omge sig med många goda vänner, säger Bjarni.
Precis som de flesta andra på Seiglan kör Bjarni fortfarande bil till och från dagverksamheten.
Text och foto: Christina Nemell
Se vår film från Seiglan här.
Fakta om Seiglan:
- Dagverksamheten Seiglan i Reykjavik är ett pilotprojekt där man testar drop-in.
- I personalen finns sju anställda: två arbetsterapeuter – varav en är Seiglans föreståndare – en idrottsterapeut och fyra assistenter.
- Arbetssättet är personcentrerat. Varje gäst får en individuell plan som följs upp och justeras när det behövs.
- Utöver det skapar arbetsterapeuterna aktivitetsprogram som alla gäster kan vara med i. De hittar också på aktiviteter som kan vara nya för många. Populära aktiviteter är bordtennis, körsång, dans, hantverk och träning. Många tycker om att gå till simhallen som ligger i närheten.
- Varje vecka kommer volontärer som hjälper till med aktiviteterna, till exempel handarbete. Ofta har de personlig erfarenhet av demenssjukdom i familjen och vill hjälpa till. De är en viktig del av verksamheten.
Tips för en god måltidsmiljö
• Vid en måltid, använd kontraster så att maten syns bra. Om maten är ljus, lägg den på en mörk tallrik.
• Röd färg, till exempel röda tomater eller lingon, syns bra och brukar locka fram aptiten.
• Använd enfärgade tabletter eller dukar.
• Ett genomskinligt glas med vatten kan vara svårt att se. Använd hellre ett färgat glas.
• Undvik att tillrättavisa den som gör fel. Om någon är på väg att ta mat med händerna, räck snabbt fram serveringsbestick.
• Låt måltiden ta tid, utan stress och störande ljud.
• Sitt gärna med vid måltiden.
• Vid en måltid, använd kontraster så att maten syns bra. Om maten är ljus, lägg den på en mörk tallrik.
• Röd färg, till exempel röda tomater eller lingon, syns bra och brukar locka fram aptiten.
• Använd enfärgade tabletter eller dukar.
• Ett genomskinligt glas med vatten kan vara svårt att se. Använd hellre ett färgat glas.
• Undvik att tillrättavisa den som gör fel. Om någon är på väg att ta mat med händerna, räck snabbt fram serveringsbestick.
• Låt måltiden ta tid, utan stress och störande ljud.
• Sitt gärna med vid måltiden.
Utrikesfödde Philipp en del av gemenskapen
För utrikesfödda kan en demenssjukdom innebära att den förändrade tillvaron blir extra kännbar. Ett exempel på hur utanförskap kan motverkas lösas kommer från Helsingborg, en stad med 150 olika nationaliteter.
Philipp kom till Sverige från Libanon för cirka sju år sedan. Ungefär samtidigt drabbades han av en stroke som bland annat ledde till afasi. På dagverksamheten höll sig Philipp mest för sig själv. Han tackade oftast nej till att vara med på aktiviteter. Han förstod inte svenska och till en början fanns ingen i personalen som talade arabiska.
Bryta isoleringen
Hösten 2022 kom Ingela Hellstrand till dagverksamheten Sköldenborg och började omedelbart planera för olika sätt att bryta Philipps isolering. Till sin hjälp fick hon Rawan, som arbetar på dagverksamheten och talar samma språk som Philipp. De ville stötta Philipp fysiskt, psykiskt och socialt.
Den första aktiviteten de anordnade kallade de ”Libanesisk mat och kultur”. Philipp och Rawan bakade baklava, bjöd på myntate och hade bildvisning om Libanon. Philipp berättade om landets natur och kultur och Rawan översatte. De spelade musik och gästerna fick prova på att dansa, vilket uppskattades.
Libanesisk mat
Detta var det första steget till att göra Philipp delaktig i gruppen. Sedan dess har fler liknande aktiviteter hållits. Ungefär en gång i månaden lagar de libanesisk mat. Gästerna i gruppen pratar gärna med Philipp om skillnader mellan svensk och arabisk matkultur.
Planen har fungerat. Några av de andra männen på dagverksamheten försöker numera alltid prata med Philipp.
Philipp skiner upp
De accepterar honom och vill lyssna på honom. Han är inte utanför längre och tar ibland själv initiativ till samtal vid bordet.
– Jag ser hur Philipp skiner upp när vi planerar aktiviteterna. Det är verkligen stor skillnad jämfört med tidigare, berättar Ingela Hellstrand.
Philipp kom till Sverige från Libanon för cirka sju år sedan. Ungefär samtidigt drabbades han av en stroke som bland annat ledde till afasi. På dagverksamheten höll sig Philipp mest för sig själv. Han tackade oftast nej till att vara med på aktiviteter. Han förstod inte svenska och till en början fanns ingen i personalen som talade arabiska.
Bryta isoleringen
Hösten 2022 kom Ingela Hellstrand till dagverksamheten Sköldenborg och började omedelbart planera för olika sätt att bryta Philipps isolering. Till sin hjälp fick hon Rawan, som arbetar på dagverksamheten och talar samma språk som Philipp. De ville stötta Philipp fysiskt, psykiskt och socialt.
Den första aktiviteten de anordnade kallade de ”Libanesisk mat och kultur”. Philipp och Rawan bakade baklava, bjöd på myntate och hade bildvisning om Libanon. Philipp berättade om landets natur och kultur och Rawan översatte. De spelade musik och gästerna fick prova på att dansa, vilket uppskattades.
Libanesisk mat
Detta var det första steget till att göra Philipp delaktig i gruppen. Sedan dess har fler liknande aktiviteter hållits. Ungefär en gång i månaden lagar de libanesisk mat. Gästerna i gruppen pratar gärna med Philipp om skillnader mellan svensk och arabisk matkultur.
Planen har fungerat. Några av de andra männen på dagverksamheten försöker numera alltid prata med Philipp.
Philipp skiner upp
De accepterar honom och vill lyssna på honom. Han är inte utanför längre och tar ibland själv initiativ till samtal vid bordet.
– Jag ser hur Philipp skiner upp när vi planerar aktiviteterna. Det är verkligen stor skillnad jämfört med tidigare, berättar Ingela Hellstrand.
Också Philipp är nöjd. Gemenskapen tycker han är det bästa med att vara på dagverksamheten.
– Detta är bra, mycket positivt, säger han och ler stort.
Text och foto: Christina Nemell
Läs mer i boken Utveckling av dagverksamhet om multikulturella dagverksamheter, vilka utmaningar de möter och hur de valt att organisera sig.
Boken hittar du här i vår webbshop. (Öppnas i nytt fönster.)
• Tala långsamt.
• Använd lätta meningar.
• Tänk på kulturskillnaderna. Till exempel är det inte lika vanligt att kramas i den arabiska kulturen som i Sverige.
• Gå igenom önskemål om bemötande noga vid välkomstsamtalet.
• Hjälp inte till för mycket utan uppmuntra gästen att klara så mycket som möjligt själv.
Vad säger forskningen om dagverksamheter?
Att ha ett flexibelt och strukturerat aktivitetsutbud på en dagverksamhet är viktigt för att främja hälsa och livskvalitet för hemmaboende med demens. Det visar forskning från Norge.
Hösten 2023 disputerade arbetsterapeut Margit Gausdal Strandenæs vid Universitetet i Oslo i ämnet dagverksamheters betydelse för personer med demenssjukdom. Genom sin doktorsavhandling ville Margit Gausdal Strandenæs undersöka betydelsen av anpassad dagverksamhet för personer med demenssjukdom i Norge.
Tre delar
Studien delades upp i tre delar. I den första undersöktes gästernas erfarenhet av dagverksamhet. Den andra delen fokuserade på personalens erfarenheter av hur de kan öka gästernas engagemang och deltagande i aktiviteter. I den tredje delstudien undersöktes vid en tvåårsuppföljning den självupplevda livskvaliteten hos 181 personer med demenssjukdom som går på dagverksamhet, jämfört med 76 personer med demenssjukdom som inte deltar i dagverksamhet.
Ger ökat välbefinnande
Gausdal Strandenæs fann att dagverksamhet upplevdes påverka gästernas fysiska funktion, kognition och välbefinnande på ett positivt sätt, eftersom dagverksamhet bidrar till social stimulans och deltagande i måltider och aktiviteter. Den bidrar också till att behålla struktur i vardagen och skapa trygghet och samhörighet. Jämfört med kontrollgruppen som inte deltog i dagverksamhet, visade studien att den självupplevda livskvaliteten är högre hos dem som deltar i dagverksamhet.
Kunskap om gästerna viktig
Av studien framgick att personalen ser det som sitt huvudsakliga mål att skapa meningsfulla dagar för gästerna. För att kunna göra detta framhölls vikten av att ha individuell kunskap om varje gäst, att kunna skapa en balanserad grupp, att personalen har god kompetens och förmåga att använda sig av aktiviteter på olika sätt.
Mer individuell
Hösten 2023 disputerade arbetsterapeut Margit Gausdal Strandenæs vid Universitetet i Oslo i ämnet dagverksamheters betydelse för personer med demenssjukdom. Genom sin doktorsavhandling ville Margit Gausdal Strandenæs undersöka betydelsen av anpassad dagverksamhet för personer med demenssjukdom i Norge.
Tre delar
Studien delades upp i tre delar. I den första undersöktes gästernas erfarenhet av dagverksamhet. Den andra delen fokuserade på personalens erfarenheter av hur de kan öka gästernas engagemang och deltagande i aktiviteter. I den tredje delstudien undersöktes vid en tvåårsuppföljning den självupplevda livskvaliteten hos 181 personer med demenssjukdom som går på dagverksamhet, jämfört med 76 personer med demenssjukdom som inte deltar i dagverksamhet.
Ger ökat välbefinnande
Gausdal Strandenæs fann att dagverksamhet upplevdes påverka gästernas fysiska funktion, kognition och välbefinnande på ett positivt sätt, eftersom dagverksamhet bidrar till social stimulans och deltagande i måltider och aktiviteter. Den bidrar också till att behålla struktur i vardagen och skapa trygghet och samhörighet. Jämfört med kontrollgruppen som inte deltog i dagverksamhet, visade studien att den självupplevda livskvaliteten är högre hos dem som deltar i dagverksamhet.
Kunskap om gästerna viktig
Av studien framgick att personalen ser det som sitt huvudsakliga mål att skapa meningsfulla dagar för gästerna. För att kunna göra detta framhölls vikten av att ha individuell kunskap om varje gäst, att kunna skapa en balanserad grupp, att personalen har god kompetens och förmåga att använda sig av aktiviteter på olika sätt.
Mer individuell anpassning
Margit Gausdal Strandenæs drar slutsatsen att det behövs ett aktivitetsutbud som är flexibelt, differentierat och individuellt anpassat för att kunna tillgodose individuella behov efter funktionsnivå. Dagverksamhet föreslås också främja hälsa och livskvalitet ännu mer genom att erbjuda flerkomponentsaktiviteter som stimulerar fysisk funktion, förmågor i det dagliga livet och kognitiv funktion. Social stimulans är också en viktig komponent, både i sig och som en del av andra aktiviteter.
Text: Christina Nemell
Foto: Martin Lundsvoll
Läs mer om fördelarna med dagverksamhet i boken Utveckling av dagverksamhet. Den hittar du här i vår webbshop.