Helle Wijk är professor vid Göteborgs universitet och har i många år arbetat med miljöstödjande åtgärder. Hennes avhandling handlade bland om en medveten användning av färger i livsmiljön hos personer med demenssjukdom.
Hon betonar vikten av att skapa personcentrerade miljöer där personer med demenssjukdom känner att de har kontroll, kan ta sig fram, hitta och kan välja att ha socialt umgänge eller dra sig tillbaka. Genom bra val av inredning och livsmiljö kan vi underlätta deras vardag och skapa förutsättningar för en god omvårdnad.
Vilka val kan vi göra för att miljön ska bli lättare att orientera sig i och underlätta tolkningen av synintryck?
- Miljön ska inte vara provokativ, dvs. hotande eller svårtolkad med mycket visuellt brus. Det är viktigare är att den är stimulerande, vacker och trivsam att vistas i.
Finns det färger som är mer lämpliga än andra att använda i miljön runt personer med demenssjukdom?
- Kraftiga signalfärger kan man använda på små ytor för att pocka på uppmärksamhet, exempelvis ljusknappar och informationsskyltar, medan färgen på en vägg inte ska vara för påträngande. Eftersom demenssjukdomar påverkar den rumsliga orienteringsförmågan kan det hjälpa om motstående väggar har olika nyans, hellre än helt vita. En tapet går bra, gärna på en fondvägg. Det kan väcka igenkänning.
Vad ska man tänka på när det gäller möblemang?
- Det är viktigt att framhäva det som är av vikt i rummet. Fåtöljen eller matbordet kan sticka ut i miljön så att de blir lätta att se och nyttja. Det är bra att undvika visuellt brus i bakgrunden, till exempel stormönstrade tapeter med blommor och gobelänger.
Vad mer är viktigt att tänka på?
- Att det finns en utemiljö som är lättillgänglig och att kunna se natur från sin lägenhet på boendet eller från allrummet. Det är bra med dagsljus och att kunna vistas utomhus året runt eller i ett uterum när det är kallt. Det är också viktigt att bygga in valfrihet när man inreder en dagverksamhet. Gästen ska kunna välja att sitta runt det stora bordet med alla eller välja en liten hörna där det känns naturligt att sätta sig i lugn och ro.
Text och foto: Christina Nemell
Porträttfoto: Göteborgs universitet